Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Den här artikeln publicerades 1 augusti 2002
Hot mot den akademiska friheten
Den enskilde forskarens frihet och makt att själv välja ämne och metod
för vetenskapliga studier är grundbulten i den liberala forskningspolitiken,
skriver Harald Nordlund.
Universitetens och högskolornas självständighet
och oberoende måste stärkas. I dag är risken stor att akademin tyst får anpassa
forskningen till politikernas egennyttiga pekpinnar. Det är helt oacceptabelt.
Vi liberaler tänker ta strid för den fria akademin, där det klassiska
bildningsidealet och idén om det fria och kritiska kunskapssökandet är
vägledande. Vår politik går ut på att ge forskarvärlden makt att själv bestämma
vad det ska forskas om och att göra högskola och universitet autonoma.
Tjäna staten
Inom socialdemokratin finns uppfattningen att
forskningen finns till för att tjäna staten. Akademin är då en fabrik som
spottar ur sig så kallad nyttig kunskap och det är politikerna som avgör vad som
är nyttigt.
Vi anser inte att det går att rangordna kunskap på det
sättet. Det går inte heller att på förhand avgöra om forskning inom ett visst
område kommer att medföra stor samhällsnytta. Det som i dag framstår som
irrelevant kan i morgon äga största relevans.
Den enskilde forskarens
frihet och makt att själv välja ämne och metod för vetenskapliga studier är
grundbulten i den liberala forskningspolitiken.
Politisk styrning
I Sverige har den socialdemokratiska regeringen skärpt den politiska
styrningen av högre utbildning och forskning. Högskolan måste få autonomitet.
Det finns ett uppenbart samband mellan graden av självstyre och vetenskapligt
nytänkande. Sedan de första högskolestyrelserna infördes 1977 har de politiskt
utsedda ledamöterna kontinuerligt stärkt sitt grepp om universiteten.
Socialdemokraterna såg 1988 till att ordföranden skulle vara en av
regeringen tillsatt person. Det politiska inflytandet över tillsättningen av
styrelsen bör helt tas bort och
i stället ska studenter, forskare och
lärare själva utse styrelsen.
Intressant idé
En intressant idé
framfördes även av professor Leif Lewin på DN Debatt 21/7, där han föreslog att
universitetens oberoende ska garanteras i grundlagen precis som rättsskipningen.
För att återupprätta forskarens självständighet måste vetenskapsrådet,
som ger pengar till forskare utifrån inkomna ansökningar, skyddas från politisk
detaljstyrning och dess oberoende ställning måste säkras. Inga ledamöter ska
tillsättas politiskt.
Anslagen direkt till universiteten ska också öka,
då det bidrar till att makten över vilken forskning som ska bedrivas inom skilda
discipliner läggs i de verksamma forskarnas händer.
Leif Lewin tillförde
en intressant idé som gick ut på att näringslivets bidrag till universiteten
skall vara avdragsgilla vid deklarationen, för att öka de finansiella
resurserna. Det bör också skapas fristående forskningsfonder fria från politisk
styrning, för att tillföra forskningen större finansiella resurser. De
forskningsstiftelser som inrättades av den borgerliga regeringen och som
socialdemokraterna senare införde en lag om för att kunna välja
ledamöterna i, måste återfå sin forna frihet.
Frigörelse
Ett
vidare led i universitetens och högskolornas frigörelse är att förändra
utnämningen av professorer och inte låta regeringen, utan människor från
forskarvärlden, utse dem.
Leif Lewin argumenterar i sin artikel för att
professorernas tidigare särskilda anställningsskydd, som tillförsäkrade dem
oavsättlighet, borde återinföras. Skälen till det skulle vara att professorerna
annars blir beroende av politikernas välvilja och kan avsättas efter deras
nycker.
Jag tycker att det är bra att professorer kan avsättas. Att en
yrkesgrupp kan sitta på livstid är en förlegad tanke. Det är bättre att
regeringen fråntas rätten till utnämning av dem; då finns inte risken för
politisk styrning.
Det krävs krafttag från politikerna för att minska
deras eget inflytande över kunskapssökandet. Sverige behöver självständiga och
fria universitet där forskarna själva bestämmer vilken kunskap som ska sökas.
Politikernas inblandning kan få förödande konsekvenser för forskningen på de
svenska universiteten.
En fri akademi kräver ett socialliberalt
systemskifte.
-
Harald Nordlund
Riksdagsledamot (fp)
Uppsala län