onsdag 30 maj 2012

Attraktionskraften kommer att kosta

Nej politiker ska inte lägga sig i om någon vill starta ett företag. Det är eller borde vara en självklarhet. Det är däremot ett absolut politiskt ansvar att bevaka att utvecklingen är hållbar. Någon tyckte i fråga om planerna på en Fullerö Park att politikerna inte ska avgöra vilka idéer, som är bärkraftiga så länge man håller sig inom lagens ramar. Men om idéerna strider mot av kommunen uppsatta mål? Visst är det självklart att man ska efterleva lagar, men det borde också vara självklart att sträva efter måluppfyllelse. Alltså borde man ställt sig negativ till planen för Fullerö.
En annan politiker sa ja för att hon tror att Uppsalas attraktionskraft ökar med en upplevelseanläggning. Kanske det. Men till vilket pris?

Inför bonussystem för politiker

Primärvårdspersonalen får nog vänta länge på sin bonus. Man måste först beta av det underskott, som finns och därefter arbeta fram det överskott, som ska ge bonus. Bara detta konstaterande visar hur feltänkt bonusidén är. Om nu personalen lyckas minska ett underskott, men fortfarande inte når balans kan ju detta vara en större bedrift än en annan verksamhets personals skapande av ett visst överskott, som då ger bonus. Jag vidhåller att något slag av belöningssystem bör införas inom vården, men inte det nu tänkta. Ekonomiskt utfall relaterat till en budget, som är mer eller mindre dåligt anpassad till vårdbehov som grund för belöning blir märklig.
Bonussystem bör däremot införas för politiker. Sänk arvodet med 50% för alla politiker. Den politiker, som slutar att agera som om vederbörande vore en tjänsteman ska få 30% ökning av arvodet. De politiker, som dessutom inte utlämnar professionen som ansvarig mot oss medborgare ska få 40% . Den politiker, som dessutom är ärlig ska få 50%  o.s.v. Detta är bara grundtanken. En utredning bör tillsättas för att klara ut principerna i detalj. Utredningen behöver ingen särskild politikergrupp, sådana finns många redan. Den politiker, som föreslår tillsättande av en grupp ligger risigt till för att kunna få fullt arvode.
I utredningen: titta också på hur nivån på sammanträdesarvodena kan höjas för den politiker, som är kort koncis och begriplig i sina inlägg

tisdag 29 maj 2012

Både.... och är svårt att använda

Om intervjuade, till exempel, uttrycker sig språkligt felaktigt, ska journalsiten då skriva på ettkorrekt sätt? Det är inte självklart. Men å andra sidan känns konstigt att en journalist sprider felaktigheter. En korrekt svenska förutsätter att skribenten vet vad en sådan är.
Ett exempel ur en tidning: Jag värdesätter livet och jag är både rädd om mig själv och andra". Borde naturligtvis lyda:...och jag är rädd om både mig själv och andra" elle"...jag är både rädd om mig själv och rädd om andra."
Detta fel är vanligt. Men vem bryr sig. Nej alla bryr sig inte, vilket väl är detsamma som att ingen bryr sig. Nej, inte alla bryr sig, vilket betyder att en del inte bryr sig.

Man säger inte nej bara för att man ogillar

Nu har Uppsala kommun sagt ja till Fullerö Park. I Storvreta intill E4 ska vi få ytterligare ett köpcentrum. Där ska också finnas en, så kallad, temapark. Beslutet fattades i går kväll av Uppsala kommunfullmäktige.
Visst ska vi acceptera fattade beslut, om dessa skett i demokratisk ordning; och det har väl detta. Beslutet kommer sannolikt att överklagas har en S - politiker sagt i debatten. Möjligheten att överklaga är ju en del av den demokratiska processen.
Jag accepterar demokratiskt fattade beslu och respekterar ställningstaganden, som bygger på en politisk uppfattning och som motiveras och förklaras för oss medborgare. Jag trodde att debatten skulle ge oss tydliga argument. Har den gjort det? Jag ska informera mig mer om debatten, men av tidningsreferat att döma finns mycket mer att önska sig. Jag tillhör de, som anser att man från politiskt håll borde sagt nej till projektet med miljöargument. Debatten har innehållit sådana argument. Men hur resonerade de politiker, som röstade för? Här måste referatet vara ensidigt och missvisande. Det kan inte vara så att de två exempel som anges i referatet är grunden för beslutet.
Exemplen på uttalanden från politiker på jasidan får mig att ta mig för pannan. En moderatpolitiker har sagt: "Skyll inte hela världens miljöproblem på ett enskilt projekt". Vad är det hon säger med detta. Miljöproblem behöver en kommun inte bry sig om. Och hon skickar också den signalen till varje individ att miljöproblem får lösas någon annanstans. Uttalandet är så horribelt och ansvarslöst att jag trodde när jag såg det att här måste finnas ett felcitat, men efter att ha kollat kan jag konstatera att det har inträffat i kunskapsstaden Uppsala.
Nästa uttalande konkurrerar med ovan nämnda uttalande om att vara totalt ansvarslöst. "Visst, en vikingapark kanske inte är världens bästa idé...men i ett liberalt samhälle är det inte skäl nog att rösta ner ett förslag". Med ett socialliberalt synsätt är det politikens uppgift att bevaka att politiska beslut är förenliga med krav på hållbarhet. Visst ska marknadskrafterna få verka, men när dessa krafter tar överhand och natur och miljö tar skada då ska en socialliberal politik säga ifrån. Den liberalism, som uttalandets upphovsman förespråkar ligger långt från den liberalism, som jag själv ansluter mig till. Jag tänker dock inte gå omkring och skämmas för en partiväns uttalande utan jag ser ökade möjligheter att stärka de socialliberala krafterna

måndag 28 maj 2012

Vi måste bli bättre på att avfallssortera

"Ändrade taxor ska få fler att ta miljöansvar", lyder en stor rubrik i dagens Upsala Nya Tidning. Artikeln handlar om avgifter för miljötillsynen. Det här är bra och nödvändigt. Intressant ska det bli att se huruvida avgifterna ger avsedd effekt.
Men vad ska göras för att få hushållen att ta miljöansvar? Uppsala kommun har försett oss med återvinningsstationer, hushållen har fått information hur man lämnar ifrån sig de olika fraktionerna. Trots detta är bristerna stora. Mycket tyder på att det inte är kunskap om hur vi ska bete oss med soporna utan det tycks vara en attitydfråga. Lite av "vem bryr sig". Jo, en viss kunskapsbrist finns. Det händer, än i dag, att människor tror att det har ingen betydelse att vi sorterar för "dom blandar i alla fall allt i samma". Här finns en uppgift för kommunen. Och, varför lyckas man så bra, i vissa andra kommuner, att få hushållen att sortera och sortera på ett bra sätt? Två exempel på kommuner, som lyckats är Västerås och Katrineholm.
I kunskapsstaden Uppsala finns mycket att göra för att få oss att ta det miljöansvar, som avfallssortering inebär.

lördag 26 maj 2012

Bonussystem uttrycker misstro

Verkställande direktörer med höga löner får ofta tillskott i lönen, i form av, så kallad, bonus. Det heter att bonus utgör en belöning. Men för vad? Jo, ett bra ekonomiskt resultat. Men är det inte för att göra det jobbet direktören har den höga lönen? Till saken hör att bonus kan falla ut även vid mindre bra resultat. Om någon logik fanns skulle direktörslönen minskas vid ett sämre resultat.
Nu börjar bonussystemet tillämpas i även offentlig sektor. Personal inom vården ska få en lönebonus om verksamheten de arbetar i går med vinst. Men vadå vinst? Ja, här menas att man underskrider budget. Men är detta vinst? Feltänkt. Och varför åstadkoms detta inte med den vanliga lönen? Vad man nu säger från politikerhåll är "Eftersom Ni inte gör det Ni ska, ger vi en belöning den dag Ni gör det".
Däremot är det viktigt att finna ett belöningssystem som bygger på initiativ och idéer om förändringar i verksamheten. som påverkar kvalitet ich effektivitet och gå till den person, som presenterat idén.
Styrelsen för Akademiska sjukhuset, Produktionsstyrelsen, väntas, till landstingsstyrelsen, föreslå införande av bonussystem. Varför till landstingsstyrelsen? Antingen är det väl Produktionsstyrelsens sak att besluta eller är det väl landstingsfullmäktiges fråga.

fredag 25 maj 2012

Enigheten ger Moderaterna styrka

"Alliansens styrka är enigheten", skriver två moderatriksdagsledamöter i dag som replik på En tidigare artikel av Terry Carlbom. Ja det tror jag det, att Moderaterna ser en styrka i att få andra partier att ansluta sig till Moderaternas politik. För vem kan påstå att något annat gäller. Jag har svårt att urskilja ett tydligt socialliberalt inslag, jag kan inte se att Centerns, av sig själva påstådda, roll som miljöparti är annat än retorik och jag kan omöjligt finna en påverkan på politiken från Kristdemokraterna.
Till detta kommer själva grunden för en alliansbildning, nämligen utåt visad enighet. Olika partier ska väl inte före val sträva efter att visa sin enighet. Tvärtom måste vi väljare få veta vilken profil partierna har.
I nämnda artikel tas fram, som något negativt, att oppositionspartierna valt att gå skilda vägar. Vad är det för konstigt med att partier väljer att inte utforma en tänkt regeringspolitik innan väljarna sagt sitt?

Alliansbildning före val, nej. Koalition efter val, alldenstund inget enskilt parti fått egen majoritet, ja.

torsdag 24 maj 2012

Bra att artister och idrottsmän reagerar


Inte för att schlagertävlingen i Azerbajdzjan väcker särskilt stort intresse hos mig. Jo, visst ycker jag det är kul om Sverige visar sig i olika sammanhang, och placerar man sig på en framskjuten plats i en schlagertävling visar man sig mer än med en bottenplacering. Detta gäller inom även idrotten.
 Nu hör varken schlager och politik eller idrott och politik ihop, säger många. Men det är nog endast önsketänkande. Deltar man i ett sammanhang där man noterar brister i demokratin och i mänskliga rättigheter måste man väl kunna, ja man bör väl, reagera.
Den svenska sångerskan i schlagertävlingen har gett uttryck för missnöje med hur människor i Azerbajdzjan har det. Då uppstår genast diplomatiska förvecklingar. Att en demokratiskt icke nogräknad regim reagerar hör till. Men hur reagerar man? Jo, med beskyllningar, om man får tro nyhetsrapporteringen. Tänk om sådana regimer kunde svara med att medge att brister finns. Men det är naturligtvis naivt att tänka så, eftersom den typ av regim det handlar om strävar efter att hålla folket i schack.
Bra av svenska sångerskan. Nu upp till politiker och ishockeyspelare att visa vad man tycker om situationen i Ukraina

"Dyr och dålig mat på Ackis"

"Svidande kritik mot inköpt patientmat", lyder en stor rubrik på Upsala Nya Tidnings första sida i dag. Bortsett från svenskan, kritik mot mat, överraskar inte artikeln.
Jag var ledamot i landstingsfullmäktige. Frågan om hur tillhandahållandet av mat till patienterna inom landstinget skulle ske, sedan allvarliga brister i Akademiska sjukhusets kök påtalats. Bygga nytt kök eller köpa mat från landstinget i Västmanlands län var frågan.
Partierna landade ganska snabbt i att förespråka att köpa maten färdiglagad, så kallad cook and chill. Om jag minns rätt var Vänsterpartiet emot.
Själv uttryckte jag i den egna gruppen uppfattningen att maten bör lagas så nära patienterna som möjligt. Men eftersom den ekonomiska kalkylen visade att köpt mat från Västmanland skulle bli mycket billigare än egen tillagning i ett helt nytt kök, blev inte mycket diskussion i frågan.
Efter kort tid visde det sig att kalkylen var fel. Till detta kommer att klagomålen över kvalitetsbrister blev flera.
Nu ska frågan utredas. Det är bra. Men nog hade det varit bra i dag om man lyssnat mer på invändningarna, som handlade om kvalitet, men också tveksamheter om realismen i kalkylen. Nu tycks alternativen vara tre, bygga nytt kök, fortsätta att köpa från Västmanlan och upphandling.
Jag hoppas att man inte gör ett nytt misstag. Nytt kök borde vara det långsiktigt riktiga

onsdag 23 maj 2012

Jag vill starta en cykeltrafikkampanj

Oberoende av om man går, kör bil, cyklar eller är yrkeschaufför i Uppsala vet man att det finns konflikter mellan dessa grupper. Det kan man se i, inte minst, arga insändare. 
Vad är dt som orsakar motsättningarna? Är det okunskap om trafikreglerna. Vi vet inte vad som är rätt eller fel? Eller bryr vi oss inte då vi känner oss säkra på att felen inte beivras?
Alltnog inträffar olyckor, ofta med cyklist inblandad.

Det upplevs av många vara svårt att vara cyklist i Uppsala. Att hålla reda på var man får eller inte får cykla.
Vi var några, för ett år sedan, som tänkte oss en cykeltrafikkampanj. Eftersom det här handlar om även polisiära frågor, utöver ren kunskapsspridning måste en kampanj genomföras i nära samarbete med Polisen. Den var intresserad, men som så ofta förloras goda idéer av att ekonomiska medel inte kan lösgöras.

Jag är dock säker på att här finns kostnadsminskningar att finna för kommun, Polisen och försäkringsbolagen.

Jag är beredd att hålla i ett projekt, men vem är beredd att tillskjuta medel?


Problemet är inte att man inte vågar utan att man inte kan

"Våga ta tag i problemen", lyder rubriken till dagens ledare i Upsala Nya Tidning. Bra, tänkte jag. Äntligen ett resonemang om ansvar och rimliga åtgärder. Men jag finner inget svar på frågan om vem som ska ta tag. Och det är väl här stor del av grundproblemet ligger. Styrelsens underskott för Akademiska sjukhuset blir dubbelt så stort som vad man tidigare beräknat ("...dubbelt så stort än...", står det i ledaren). Varför talar man om underskottet på Akademiska sjukhuset när det handlar om ett politiskt organs underskott?
Besparingsprogram får sällan effekt. Nej, lyckas man inte skapa förståelse i organisationen blir programmen verkningslösa. Och, det är skillnad mellan förståelse och acceptans. I en tid när vårdbehovet ökar är det svårt att se hur man med minskade resurser ska kunna tillgodose behoven.

"Sjukhuset måste också betala tillbaka 32 miljoner kronor till landstinget av sin målrelaterade ersättning som betalats uti förskott." Detta på grund av att man inte nått de uppsatta målen. Jag har skrivit det förr och gör det igen:  hur kan minskad budget bidra till förbättrad ekonomi?

Akademiska har sänt ut ett pressmeddelande. Vad säger driftansvarig styrelse om det? Sjukhusledningen är väl ansvarig inför sin styrelse. Och vad säger beställaren HSS om att den inte får den vård man beställt till den avtalade kvaliteten?

Dags att göra något radikalt när det gäller styrningen av sjukvården. Så här kan det inte få fortsätta

tisdag 22 maj 2012

Styrelsens för Akademiska sjukhuset beslut har inte verkställts

"Trots omfattande sparplaner ökar underskotten vid Akademiska sjukhuset", lyder ingressen till en nyhet i dag.
Men sparplaner? Vad menas? Beslut finns ju om åtgärder. Har man inte vidtagit åtgärderna? Det kan inte vara fråga om planer utan krassa och kännbara förändringsbeslut. Vilka slutsatser drar nu styrelsen för Akademiska sjukhuset? Var besluten omöjliga? Ja då måste ju besluten ändras. Har anställda vägrat följa fattade beslut? Ja då måste väl ansvar utkrävas.
"Kan inte ledningen minska kostnaderna så landar sjukhuset på minus 182 miljoner vid årets slut.", står i nyhetsartikeln. Mot oss medborgare handlar det om att Produktionsstyrelsen inte lyckas få bukt med sin ekonomi.
I nyheten om beräknat ökat underskott nämns inte ett ord om styrelsens ansvar och om dess reaktion med anledning av den ekonomiska prognosen

måndag 21 maj 2012

Både tomträtt och allemansrätt måste respekteras

Att inte skräpa ner och att respektera hemfrid och tomträtt är självklarheter för oss som respekterar äganderätten. För oss är det självklart att inte bada vid privata bryggor eller vistas på eller passera över privata tomter. För att detta skall fungera måste vi också respektera allemansrätten. För särskilt skyddsvärd natur måste vi ta hänsyn till djurliv, växtlighet och geologiska särdrag. För människans skull måste områden finnas för friluftslivets bad, utsiktspunkter och närnatur. 
Endast få kommuner har råd att hålla sig med biologisk expertis. Tyckande ersätter därför ofta kunskap. Vi måste som våra förfäder lära oss leva med naturen och inte mot den.
Miljöjurister är ännu sällsyntare i Sveriges kommuner. Miljöbalken, som inte är underordnad plan- och bygglagen, vantolkas därför ofta både medvetet och omedvetet. De, som vill slå vakt om naturen, har detta som en grundbult,  på samma sätt som pressfrihet, respekt för människovärde och ansvar för de svaga i samhället. Delar man inte dessa värderingar är man ideologiskt sett inte socialliberal. 







Praxeologi inte förenlig med solidarisk politik

En anonym kommenterade min kommentar till en artikel i Upsala Nya Tidning, skriven av några MUF - are. Kommentatorn skrev, bland annat:
"Du måste ta politikers makt förgivet för att dra slutsatsen att det är människor som ska ha mindre rösträtt än att det är politikers makt som borde bli mindre.......
Dessutom är all politisk intervention i ekonomin per definition ineffektiv och välståndsminskande.

Detta kommer ur att det enbart är individers efterfrågan som speglar det som är hållbart att försöka tillfredsställa. Alla försök att på politisk väg styra ekonomin rubbar balansen mellan individers efterfrågan och entreprenörers strävan att tillfredsställa individers efterfrågan. Det är uppenbart att då med politiskt tvång ingripa i ekonomin definitivt inte kan generera ett bättre utfall än om ekonomin hade fått vara helt fri.

Människor gör alltid det de själva tror är bäst för stunden givet den information de besitter. Människor tar också medel i anspråk för att uppnå deras, högst subjektiva och individuella, mål. Det är här som ekonomin kommer in i bilden i form av marknader. Marknader har inga mål utan är enbart ett medel för varje aktör på marknaden att på bästa sätt användas för att uppnå sitt mål. Ett mål som kan skilja sig helt från andra på marknaden. Det är detta som gör att via marknader byter aktörerna varor eller tjänster med varandra som de värderar mindre än den vara eller tjänst de erhåller ur bytet. Båda aktörerna tjänar alltså mer på att byta och får en högre grad av tillfredsställelse eller välstånd än tidigare. Här ser vi även att värde är något som är helt subjektivt och kan inte mätas objektivt då alla kan värdera allt olika.

Det är bristen i att förstå ovanstående resonemang som ger att politiker eller för den delen andra människor inte ska få besluta över andra utan deras samtycke.

Hälsningar från Nationalekonomin och praxeologin"

Jag visste tidigare inte vad praxeologi är. Nu har jag en hum om betydelsen. Enligt Wikipedia:

Praxeologi är vetenskapen om mänskliga handlingar, där att handla betyder att använda knappa medel för att uppnå specifika mål, eller, "purposeful behaviour".

Kommentatorns idéer  förutsätter väl att alla kan agera och reagera rationellt. Så ser dock verkligheten inte ut. I praxeologins samhälle får många stryk. Då är det politikens ansvar att mildra effekterna av från en marknad, som inte har annat intresse än att maximera ekonomiskt utfall. Men bortser man från politikens ansvar som solidaritetsskapare blir politikers roll inte betydande.
Solidaritet i betydelsen gemensam ansvarighet och sammanhållning förutsätter att marknadsekonomin tyglas.. Vad är politikens viktigaste uppgifter om inte dessa? Men vi har olika syn på i vilken grad vi ska ta ett gemensamt ansvar och i vilken utsträckning den enskilde ska ta eget ansvar.




söndag 20 maj 2012

Kunskap för att undvika brott; vems är ansvaret?

Nu måste man inrätta en imamutbildning. Egentligen borde den väl heta utbildning om svenska lagar. När en imam sagt att en kvinna, som blivit slagen, inte ska vända sig till Polisen har en kunskapsbrist upptäckts.
I gräsrotslandet funderar vi över hur man generellt ska se på kunskapsbrist som förklaringar eller ursäkter för brott. Och vi funderar också över vilket ansvar vi måste kunna lägga på varje individ för att skaffa sig den kunskap, som är nödvändig för att undvika lagbrott. Men det kan ju vara så att det inte alltid finns förutsättningar att skaffa sig den kunskap man behöver. Är jag då utan eget ansvar? Nej, så kan det knappast vara. Dock är de fel jag begår, på grund av kunskapsbrist en signal om brister i välfärden, bristerna i utbildningen. Denna signal ska regering och riksdag reagera på. Detta har man nu gjort, men den politiska reaktionen har bortsett från det personliga ansvaret

fredag 18 maj 2012

Hoppet för ickevåldet står till unga

Ja, varför vänta? I en debattartikel i dagens Upsala Nya Tidning pläderas för att Uppsala ska bli en testkommun för rösträtt från och med 16 års ålder. Argumenten mot, i första hand omognad, torde gälla fler än de, som är under arton år.
Med kvinnlig rösträtt och kvinnors ökade deltagande i politiken torde vi ha fått en fredligare värld, även om vägen till total fred känns lång, ja ibland oändlig. Med fler unga i politiken kanske vi får en reaktion mot nuvarande användning av våld som konfliktlösningsmetod.

Andra utmaningar, som man kan se unga människor vilja anta är, till exempel, kamp mot ett föråldrat samhälle, som är byggt på privilegier för ett fåtal människor, kamp för kvinnans jämställdhet och för socialt ansvarstagande.

Kanske hade vi fått en reaktion mot applåderandet av USA:s angrepp på Irak. Det är dystert att tvingas konstatera att svenska partiledare är tysta inför upptrappning av dödandet. En riksdagsledamot försvarade för några får år sedan USA:s invasion av Irak och tyckte att USA borde gå in i Iran. Ingen kan ha gjort annan tolkning än att han anser att USA ska bete sig på samma sätt om man går in i Iran som man har gjort i Irak. I kommentarer efteråt har han mildrat uttalandet. Kvar står dock att denne liberal försvarar våldet som metod för konfliktlösning och försvarar olaglig krigshandling.

Av demokratiska skäl och för en mer intensiv kamp mot våld och orättvisor, avskaffa diskrimineringen av äldre och erkänn unga människors förmåga att ta ansvar

onsdag 16 maj 2012

Kvällsöppet på vårdcentralerna

Vi kan handla vin och sprit på kvällstid men vi kan inte, om vi blivit sjuka, komma i kontakt med vårdcentralen.

Förbättrad sjukvård handlar i vårt landsting i hög grad om att göra sjukvården tillgänglig och om att få bort köer.

Bland flera åtgärder som kan och måste vidtas hör att anpassa vårdcentralernas öppethållande till patienternas behov. Kvällsöppet på vårdcentralerna är ett steg som måste tas nu. Sjukdomar anpassar sig inte till administrativa regler.

Inför kvällsöppet!

Cheferna styr styrelsen

"Produktionsstyrelsen beslutar om hur landstingets egen vård ska styras och följas upp. Namnet kommer av att landstinget producerar vård.
Styrelsen arbetar också med till exempel fastighetsfrågor och i viss mån personalfrågor.
Produktionsstyrelsen har 13 ledamöter"


Är den här informationen korrekt?  Hälso- och sjukvårdsstyrelsen träffar avtal med olika verksamheter om vad som ska produceras. Avtalet reglerar, i första hand ekonomin, men verksamheten handlar om även kvalitet och kvantitet. Innebär inte detta att det är Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som styr?
Lasarettet i Enköping, till exempel, träffar avtal med Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Professionen vid lasarettet kan sedan informera sin styrelse, Produktionsstyrelsen, om vilken budget lasarettet har avtalat om. Produktionsstyrelsen blir i den meningen underställd lasarettets ledning.
Konstigt att ingen klocka ringer hos politikerna.
Kanske kan det låta så här:
Ordföranden till primärvårdschefen: Vilka är de kvalitetskriterier Du använt när Du förhandlat om avtalet med HSS om verksamheten vid vårdcentralerna? Är det detta avtal Du förhandlat fram och som vi ska använda när vi styr Er?

 

tisdag 15 maj 2012

Delta i LUF: s prideparad

Vart syftar arrangörerna av Prideparaden i Uppsala? En organisation (Folkpartiet), som tydligt visar intresse för frågorna anses vara i sammanhanget inte rumsrena. Den intervju jag lyssnade till på radipon i morse med företrädare för LUF och Prideparadarrangörerna skrämde mig. Man ska visst vara socialist för att anses trovärdig i jämställdhetssammanhang enligt pridearrangörerna.  LUF - representanten var balanserad och trovärdig. Snyggt av LUF - arna att anordna en egen parad. Alla med demokratiska och jämställdhetsideal rekommenderas delta i den paraden.

Kommunal organisation; går den att förstå?

En viktig faktor för demokratin är möjligheterna för oss medborgare att göra våra röster hörda. Men var ska rösten höras? Grundläggande är att finna vägar till de , som vi utsett till att representera oss i beslutandeförsamlingar. Om vi ska finna dessa vägar måste vi, till exempel, kunna förstå organisationen.
Uppsala kommuns organisation ser ut så här. Är den lätt att förstå? Nej den är omöjlig att förstå. Bara en sådan sak som att ha två olika slags politiker blir konstigt. Jaha, är Du beställarpolitiker? Skulle jag kontaktat uppdragspolitiker? Men jag vill bara framföra synpunkter på vården av min mamma. Då får Du kontakta produktionsförvaltningen Vård och bildning. Men på mammas boende sa man att det är en politisk fråga. Har Du pratat med ordföranden för styrelsen för Vård och bildning? Nej var finns hon eller han? Det vet man på förvaltningen. O.s.v.
Jo en sak tll: vem ska jag prata med angående verksamheten på biblioteket? För Kulturnämnden är ju uppdragsgivare. Men vem är utförare?
Uppsala Tourism AB
Uppsala Tourism AB
       

måndag 14 maj 2012

Informationen på landstingets hemsida är inte helt korrekt

"Det är politiker som styr arbetet i landstinget. Var fjärde år kan de vuxna i Uppsala län vara med och välja vilka politiker som ska styra." Citatet är hämtat från landstingets hemsida. Påståendet borde utvärderas, inte minst mot bakgrund av det här citatet:

"Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställer den vård som befolkningen behöver. Styrelsen beställer vården från de verksamheter i landstinget som ger vård, till exempel Akademiska sjukhuset och Folktandvården. Dessutom beställer styrelsen vård från privata vårdföretag som landstinget har avtal med.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har 13 ledamöter."
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är en, så kallad, beställarnämnd. Men detta endast teoretiskt, eftersom man beställer direkt av förvaltningar, för vilka Produktionsstyrelsen är ansvarig. Produktionsstyrelsen måste alltså finna sig i de överenskommelser, som dess förvaltningar har träffat.
Min slutsats blir att den första meningen i första citatet inte är korrekt.
Att jag funnit det omöjligt att spela en riktig politikerroll i landstinget ska ingen förvånas över.

I valet 2010 fick Alliansen mest röster. Alliansen består av
  • Moderaterna
  • Folkpartiet
  • Centerpartiet
  • Kristdemokraterna.

Fyra andra partier är också med och bestämmer i landstinget:
  • Socialdemokraterna
  • Miljöpartiet
  • Vänsterpartiet
  • Sverigedemokraterna.

Vård, tandvård, trafik och kultur

Politikerna bestämmer hur landstinget ska arbeta för att alla vi som bor i Uppsala län ska få den vård och tandvård vi behöver. Vi ska också ha en buss- och tågtrafik som fungerar. Och så ska vi ha kultur i vårt län.
Politikerna bestämmer också hur pengar ska fördelas mellan olika verksamheter.

Landstingsfullmäktige har störst makt

Politikerna arbetar i olika grupper som fattar beslut vid sammanträden. Den största gruppen är landstingsfullmäktige. Där fattas de allra viktigaste besluten. Landstingsfullmäktige liknar en riksdag i landstinget.
71 politiker är med i landstingsfullmäktige. De har fem möten varje år. Om du vill kan du besöka ett sammanträde för landstingsfullmäktige. Du kan också se en direktsändning av sammanträdet här på landstingets webbplats.

Utskottet för demokrati, jämställdhet och integration

I det här utskottet finns det gott om utrymme för diskussioner om sådant som rör demokrati, jämställdhet och integration. De som är ledamöter måste vara engagerade i dessa frågor och bidra till att landstinget blir bättre på dessa områden.
Utskottet för demokrati, jämställdhet och integration har 15 ledamöter.

Styrelser

Landstinget har tre styrelser:
  • landstingsstyrelsen
  • hälso- och sjukvårdsstyrelsen
  • produktionsstyrelsen

Varje styrelse sammanträder ungefär en gång i månaden. Allmänheten får inte vara med på dessa möten.

Landstingsstyrelsen

Landstingsstyrelsen förbereder alla frågor som landstingsfullmäktige ska besluta om.
Landstingsstyrelsen har 15 ledamöter.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställer den vård som befolkningen behöver. Styrelsen beställer vården från de verksamheter i landstinget som ger vård, till exempel Akademiska sjukhuset och Folktandvården. Dessutom beställer styrelsen vård från privata vårdföretag som landstinget har avtal med.
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har 13 ledamöter.

Produktionsstyrelsen

Produktionsstyrelsen beslutar om hur landstingets egen vård ska styras och följas upp. Namnet kommer av att landstinget producerar vård.
Styrelsen arbetar också med till exempel fastighetsfrågor och i viss mån personalfrågor.
Produktionsstyrelsen har 13 ledamöter

Nämnder

Landstinget har dessutom fem nämnder:
  • kollektivtrafiknämnden
  • patientnämnden
  • kulturnämnden
  • varuförsörjningsnämnden
  • kostnämnden.

Kollektivtrafiknämnden

Kollektivtrafiknämnden bestämmer hur UL ska utveckla buss- och tågtrafiken i länet. Den bestämmer till exempel också hur mycket biljetterna ska kosta för den som reser.
Kollektivtrafiknämnden har 13 ledamöter och 8 ersättare.

Patientnämnden

Patientnämnden och patientnämndens kansli hjälper patienter som har synpunkter på den vård eller behandling de har fått. Patienterna får hjälp att föra fram sina synpunkter till vården och få svar på frågor.
Patientnämnden har 7 ledamöter.
Patientnämnden

Kulturnämnden

Kulturnämnden beslutar hur landstinget ska arbeta med kultur och folkbildning i länet. På Kultur i länet arbetar tjänstemän som genomför kulturnämndens beslut.
Kulturnämnden har 9 ledamöter och 5 ersättare.

Varuförsörjningsnämnden

Landstingen i Dalarna, Uppsala län, Västmanland, Sörmland och Örebro län samordnar sin upphandling och varuförsörjning av förbrukningsvaror i en gemensam nämnd med fem ledamöter.
Två ledamöter från Uppsala län ingår i varuförsörjningsnämnden.
Du kan läsa mer om varuförsörjningen och dess nämnd på Varuförsörjningens webplats.
Varuförsörjningen (öppnas i nytt fönster)

Kostnämnden

Landstingen i Västmanland och Uppsala samverkar om maten till patienterna. Västmanland är värdlandsting.
Tre ledamöter från Uppsala län ingår i kostnämnden.

Länsdelsberedningar

Politikerna i hälso- och sjukvårdsstyrelsen arbetar dessutom i tre olika länsdelsberdningar, en vardera för södra, mellersta och norra delen av länet. Den plats de bor på avgör i vilken beredning de arbetar. På så vis stärker de det lokala inflytandet och kunnandet i de olika delarna av länet.

 


MUF vill ersätta politikerna med lagar

Styra politiken med lagar. Representanter för Moderata Ungdomsförbundet underkänner dagens politiker. Dagens politiker fattar "fel" beslut, anser man. Man vill ha en lag, som förbjuder ekonomiskt underskott. Detta i en artikel i dagens Upsala Nya Tidning
Visst finns anledning att önska bättre politiker. Men den här synpunkten från ungmoderaterna tillhör de sämre lösningarna. Varför ska man ha lagstiftning om bara ekonomin? Varför inte om andra politiska frågor? Politikerna fattar ju "fel" beslut på även andra områden. Och vilket samhälle får vi då?
I artikeln talar man om även särintressena. "Politiska ledare vågar inte utmana dessa intressegrupper och nödvändiga åtstramningar uteblir." Då frågar jag: vilka ska veta bättre?
Om det varit första april hade jag omedelbart trott att innehållet i artikeln var ett skämt. Men nu måste den tas på allvar. Ju längre ner i artikeln jag kommer desto större blir föraktet för vår demokrati. En ytterligare anledning till lagstiftning säger man är väljarnas dåliga kunskaper. Vilket förakt. Vad man inte säger, men som ligger underförstått är att egentligen borde inte alla ha rösträtt, ty bristande kunskaper gör att man röstar "fel". Nej, jag påstår inte att Moderata ungdomsförbundet har den synen, men tanken kan ju dyka upp hos personer, som likt artikelförfattarna anser att vi behöver lag mot underskott beroende på, bland annat, dåliga kunskaper hos väljarna.

söndag 13 maj 2012

Skulle Ohlin varit och är Westerberg nöjd med nuvarande riktning

Jag läser en artikel i tidningen NU. Rubriken lyder "Ohlin hade nog velat se passion". "På väggen hänger ett porträtt av en ledare." , inleds artikeln med. Tack för den artikeln.
Den handlar om ledarskap och om den politiska kompassen för Folkpartiet. Folkpartiet behöver inte revidera sin historia. Men för att nå högre än 6-7 procent så kan partiet inte leva på goda minnen. Här finns min enda lilla invändning. Det primära målet för ett socialliberalt får inte, menar jag, inte vara att öka procenttalet, då ett sådant mål lockar till populism. Målet måste vara att nå ut med en tydlig radikal politik. Av detta följer sannolikt högre siffror.
Folkpartiet ska för att få genomslag för en politik, som handlar om frihet, jämställdhet, mänskliga rättigheter, ekologisk hållbarhet och fred och ickevåld söka samarbete, som bäst gynnar en sådan utveckling. "Vi behöver ett ledarskap, som vet i vilken riktning den liberala kopassnålen pekar och våga följa den". Detta kan dock hävdas gälla för närvarande. Men den socialliberala kompassnålen pekar åt ett delvis annat håll.

13 maj tänker jag först på

den opinoinsmätning, som redovisas i några morgontidningar. Ingen av siffrorna överraskar mig. Att Socialdemokraternas snabba och kraftiga uppgång i opinionen skulle avstanna väntade åtminstone jag mig. Uppgången torde bero på att man blivit av med en ledare, som blev mycket impopulär. En eventuell fortsatt framgång hänger på hur den nye ledaren kommer att framstå och om man kommer att formulera en politik, som gamla sossar känner igen men samtidigt hör framtiden till. Hittills kan få ha någon uppfattning. Lyckas Löfvén formulera och nå ut med en socialliberal politik innan Folkpartiet hinner inse att det måste hitta tillbaka till rötter, som fick fäste under Bertil Ohlins ledning och som gavs ny näring under Bengt Westerbergs ledning. Men en omorientering tar tid och kräver kanske en ny partiledning. Men ett parti har ju sina medlemmar. Är det så lätt att omorientera och få med sig ett landsmöte, som i dag ivrigt applåderar sin ledning; att applådera en ny ledning. Det borde vara svårt, men jag tror inte att det är det. Tidigare i retoriken förespråkare för värden som fred och ickevåld, kamp för särskilt utsatta, naturens betydelse för välfärden o.s.v., är nu anhängare av en högerinriktad politik. Dom kan omvändas igen om ledaren blir en med lika stor skicklighet som den nuvarande.
Moderaterna har förutsättningar att återvinna en del av den senaste tidens opinionsförluster tack vare skicklig hantering av media i samband med kommande, torde vi kunna utgå från, fokusering på den ekonomiska krisen i Europa.
Halvvägs in i mandatperioden är min gissning att både Centern och Kristdemokraterna får lämna riksda´n efter nästa val. Ett Centern, som bara i pratet är ett miljöparti och i praktiken trängs högerut med både M och FP kan knappast hinna finna en meningsfull roll. Till det problemet kommer att partiledaren inte lyckas entusiasmera. Sverigedemokraternas höga siffror är för mig inte överraskande, men beklagliga. Övriga partiers misslyckande med opinionsbildningen är skrämmande. Är det maktbegäret, som får partierna att avstå från kunskapsspridning?
En regering i form av en koalition mellan M, FP och MP eller mellan S och MP efter nästa val?
  

lördag 12 maj 2012

Reklaminslagen i TV-program

"Det är mycket viktigt att en så stor del av befolkningen som möjligt kan ta del av så många stora idrottsevenemang som möjligt via fria tv-kanaler. Det anser konstitutionsutskottet och vill att regeringen utreder hur en så kallad evenemangslista ska utformas. Utskottet vill också att regeringen utvärderar effekterna av att den tillåtna reklamen i radio och tv ökat till 12 minuter per timme. M, FP, C och KD reserverar sig. "Intressant Konstitutionsutskottet. Men i vilken tunna har den så kallade Alliansen hoppat? Månntro i galen?
Jag gillar när partier tar ställning utifrån en ideologisk syn i stället för rent taktiskt. Alliansens ställningstagande kan knappast vara taktiskt. Vem gillar nuvarande ordning med flera långa avbrott i TV-program?
Men, tänker jag då, vilken är den ideologiska synen i att säga nej till några enstaka minuters minskning av tiden för reklaminslagen?
Tillgängligheten till stora idrottsevenemang talar ytterligare för att Konstitutionsutskottet träffat rätt


fredag 11 maj 2012

Färre riksdagsledamöter

Färre riksdagsledamöter skulle ge en ”kraftfullare” riksdag. Det tror en arbetsgrupp i Folkpartiet, som föreslår en minskning av antalet folkvalda med upp till 100 personer.

"I dag finns det 349 folkvalda politiker.
- Vi tycker att det är för många. Man kan krympa antalet för att få en kraftfullare riksdag och kraftfullare riksdagsledamöter, säger riksdagsledamoten Christer Nylander, ordförande i programkommittén, som tänker sig att riksdagen i stället ska bestå av 249 eller 299 ledamöter."
Också jag tycker förslaget är bra. Men jag ställer mig frågande inför argumenten. Vad talar för att hundra eller femtio ledamöter färre än i dag leder till att de, enligt programkommitténs uppfattning, mindre lämpade försvinner? Kanske är det de 249 sämsta, som blir kvar. Frågeställningen, tycker jag, visar att argumenten är ihåliga.
Mina argument handlar om riksdagledamöternas roller i dag. Riksdaggruppernas roll som transportkompanier tycks bli allt tydligare. Storlekens betydelse för graden av demokrati kan verkligen ifrågasättas. När man, troligen, kommer att minska antalet ledamöter är det viktigt att fokusera på demokratiaspekterna. Hur ska man använda besparingen för att förbättra demokratin?
"De pengar som sparas ska, enligt det diskussionsunderlag SvD tagit del av, användas till att förstärka ”riksdagsförvaltningens kvalificerade utrednings- och kanslistöd åt ledamöterna och utskotten”. Men varför detta i en riksdag där ledamöternas verktyg inte har betydelse. Motioner avslås nästan till hundra procent, interpellationer och frågor uppmärksammas i liten utsträckning och vissa ledamöter skriver inte en enda motion, intepellation eller fråga.
Ett bra första steg, men absolut inte det enda är att medge motionerande när som helst under riksdagsåret.

Cancerkliniken igen

"Att starta företag är ingen politisk fråga". Nej, det ska vi vara tacksamma för. När landstingsanställda väljer att avsluta sin anställning för att driva ett privat företag är det deras beslut; ett beslut, som man politiskt inte ska ha synpunkter på, annat än i form av att det är positivt att företag etableras.
Den cancerklinik, som nu ska starta i Uppsala, finns många synpunkter på. Kommer patientsäkerheten att vara hotad? Nej, säger klinikens bildare, ja säger läkare vid Akademiska sjukhuset. Bara verkligheten kan visa vem som har rätt.
Kliniken ska inrymmas i lokaler, som ägas av landstinget. Ledningen vid Akademiska har upplåtit lokalerna till kliniken. Lokaler är ett slag av resurser. Hur ska landstingets resurser användas? Den frågan måste ses som en politisk fråga. I gårdagens UNT beskrivs en oenighet i frågan inom Folkpartiet. Å ena sidan Ludvig Larsson, som säger att startande av företag inte är en politisk fråga å andra undertecknad, som säger att frågan om hur landstingets resurser ska användas är en politisk fråga. Vi är eniga om att huruvida en cancerklinik ska startas angår inte politikerna. Däremot är vi inte ense om vem som ska besluta att upplåta lokaler till ett privat företag

Varför stödja stödpartier?

Terry Carlbom, Knivsta har i en artikel i dagens Upsala Nya Tidning gett sin syn på alliansbildning mellan politiska partier. "Varför ska man stödja stödpartier", lyder rubriken. Terrys resonemang är logiskt.
Partier, som ingår allians, har inte sin ideologi som överordnat mål. Det ligger i konstruktionen. Det främsta målet är att nå makten. Är detta fel? Nej, det är ett ställningstagande, som dock gör det nästan omöjligt för, de små partiernas, som ju sålt sin politik, att vara ute och bilda opinion.  Alliansbildning innebär att man ska visa enighet. Är detta fel? Jo, visst är det falskhet att vid ena tillfället hävda att man är enig med andra och vid annat tillfälle kritisera dessa andra och hävda att det egna partiet kan göra skillnad. Alliansbildning är odemokratisk.
 Partierna blir i allt högre grad kampanjorganisationer, vars uppgift är att se till att röstmaximera. Utrymmet för ideologiskt grundade frågor är starkt begränsat. Det högsta beslutande organet får en allt mindre roll. Partierna domineras av en liten central elit.
Problemet är tydligt i rikspolitiken. I även min egen kommun Uppsala har man ingått allians, säger man, men är inte så tydlig som på riksplanet. Här finns tecken på, om än liten så, viss självständighet för partierna. I landstinget finns i realiteten endast ett parti i majoriteten. Men där kanske det inte spelar någon roll eftersom politikernas roll är undanskymd.




onsdag 9 maj 2012

Anordna seminarier kring ickevåld, för politiker

Hot och våld är ett arbetsmiljöproblem som uppmärksammas allt mer, även i skolan. En skrivelse från projektet ”Hot och våld” visar att identifikation mellan lärare och elever kan förebygga våldet som sker i skolan. Jag läser om ett seminarium kring hot och våld. Utmärkt. Det behövs många seminarier och mycket fokus på ickevåld som alternativ.

Bland andra, och kanske i första hand, Gandhi och Luther King, talade om att ickevåld är ett förhållningssätt. Ickevåld är grundat på medkänsla, mod och omsorg. Tyvärr uttalas dessa ord av politiker mer sällan än ordet krig, som man rent av lyckats ge en positiv innebörd. ”Vi för ett krig mot terrorismen” är ett talande exempel. Ordet är positivt laddat i motsats till ordet terror. Vi måste arbeta för en kultur där inte alternativen är krig och terror utan där det finns ett alternativ som heter ickevåld. Kanske seminarier, i första hand, ska riktas till politiker. Så länge man talar om våld som en acceptabel konfliktlösningsmetod blir det svårt att övertyga unga människor om att våld är förkastligt. 

Läkare protesterar mot privat klinik

Tre kirurger vid Akademiska sjukhuset har tillskrivit ledningen vid sjukhuset och protesterar mot etableringen av en privat cancerklinik. Men vad är det man protesterar mot? Vem kan eller ska protestera mot att privata företag startas? Däremot kan man protestera om konsekvenser av bildandet drabbar egna verksamheten negativt.
I fallet med privat cancerklinik ska lokaler, som ägs av landstinget upplåtas till företaget. Beslut om att upplåta lokalerna har inte fattats av Akademiska sjukhusets styrelse utan av endast ledningen för sjukhuset. Användningen av resurserna är rimligen en politisk fråga. Men, jag vill påstå, som vanligt tar inte politiken ansvar i vårt landsting.
"Jag kan inte förstå att man låter sådant här ske", säger en läkare vid Akademiska och menar att patientsäkerheten blir hotad. Men det här handlar om överväganden, som patienterna har att göra. Blir verksamheten inte uppskattad blir den olönsam. Kvar står, och där finns en poäng i invändningarna, att om det visar sig riktigt att patientsäkerheten blir lidande, hur kommande patienter ska medvetandegöras om riskerna.
Själv är jag glad över att ha befunnit mig i en vårdsituation under ledning av just den läkare, som nu varnar för brister i patientsäkerhet


Nu är jag arg och besviken. I dag äger Veteranträffen i riksda´n rum. Jag brukar delta i den. Nu har något inträffat, som gör att jag inte nåtts av informationen om tidpunkten. Sitter sålunda hemma med hängande huvud

tisdag 8 maj 2012

Varför ingen debatt mellan partierna om allemansrätten?

Ekonomiska intressen har fått en större betydelse än tidigare vid avsteg från de generella strandskyddsbestämmelserna.
En socialliberal politik handlar om, bland annat, att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer. En hållbar utveckling får inte ha bara de närmaste mandatperioderna som tidshorisont. Den kräver som vision ett förvaltarskap för årtusenden framöver.

Jag påminner mig, av någon anledning, en artikel av en centerpartistisk riksdagsledamot, som skrev om hur en ny strandskyddslag ökar möjligheterna att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer med närhet till både stränder och vatten. Jag var tvungen att läsa artikeln tre gånger. Har jag uppfattat rätt? Denna centerpolitiker anser alltså att gräddhyllor är viktigare än att trygga allmänhetens tillgång till stränderna och att skapa och bevara goda livsvillkor för växt- och djurlivet.

Strandskyddet är inte en fråga som rör oss endast nu, utan handlar om vårt ansvar för att även kommande generationer kan ta del av de värden som strandskyddet skapat.

De partier, som medverkat till beslut om uppluckring av allemansrätten, kan inte ses som gröna partier. Centern har alltså medverkat till att fatta beslut som, enligt miljöorganisationer innebär det allvarligaste slaget mot allemansrätten som en regering lagt fram i modern tid.

Men varför har vi ingen debatt bland politiker kring dessa frågor. Och var finns det parti, som en gång i tiden var med och bildade Svenska Naturskyddsfreningen och som förut profilerat sig inom naturvårdspolitiken?

Som om målet i politiken är 2014

Jag har sett fram mot att läsa min morgontidnings kommentarer till partiledardebatten i söndags kväll. Det mest intressanta är hur olika vi kan uppfatta samma händelse. Det beror kanske på att vi har, omedvetet, olika förväntningar. Dock instämmer jag i "Under söndagens debatt fick även småpartierna chansen att visa framfötterna". Jag instämmer också i att Löfvén håller på att "ratta tillbaka partiet till politikens mittfåra". Men vad betyder mittfåra. Jag tror omorienteringen ska kallas socialliberal. Men jag kommer att ändra mig om Socialdemokraterna så småningom landar i att förespråka utbyggd kärnkraft.
De flesta mediers kommentarer jag tagit del av går ut på att Löfvén klarade debatten bra eller med godkänt. Jag tycker beskeden i flera frågor saknades vilket gav en märkbar osäkerhet. Men som ledarrubriken lyder: "Det är långt kvar till 2014".

Jan Björklund är en skicklig debattör och har stora kunskaper inom utbildningsområdet. Han kom ut bra inom ett par andra hjärtefrågor, EMU och kärnkraft. Men fortfarande väntar jag på socialliberala markeringar. Jag kommer nog, till exempel, aldrig att förstå varför FP lämnar till Centern att framstå som regeringens miljöparti. Att lämna miljöpolitiken till ett parti, som i handling inte ställer sig på naturens sida när dess intressen kolliderar med en närings intressen har redan straffat sig. Annie Lööf lyckades bättre, vilket kanske inte säger särskilt mycket, än jag någonsin tidigare upplevt, att markera sin roll som småföretagens företrädare.

Det ska bli intressant att se huruvida Jonas Sjöstedts aggressiva debattstil kommer att gå hem. Min tro är att den inte kommer att göra det. Jag tror hans chans ligger i en resonerande stil. I söndags tror jag han gav ytterligare stöd till Socialdemokraterna.

Reinfeldt arrogant. Ja så heter det i många  kommentarer. Det var inte något jag slogs av. Reinfeldt gör sällan bort sig, men nog väntar jag mig mer av konkreta besked om politikens inriktning. Nu kan FP ta över taktpinnen. Men väljer man att fortsätta att "vänta in" Moderaterna?
Det är långt kvar till 2014, men det måste väl finnas politiska mål och idéer, som man leds av varje dag oberoende av när valet äger rum.

måndag 7 maj 2012

Löfvén, en socialliberal?

Jag finner det intressant att ta del av kommentarer till partiledardebatten i går kväll. Mer och mer handlar kommentarerna om vem som vann. Vann vadå? Vann väljarnas sympati? Vann ett meningsutbyte i betydelsen att den andre blev svarslös? Vann på sitt utseende?
Debatten kom att i mindre grad än vad jag trodde handla om enighet och oenighet inom två block. Här överraskades jag av att Sjöstedt dels profilerade sig skarpt, dels menade att man säkert kommer överens när man ska bilda opinion. Löfvén var här tydlig och det var befriande att höra honom säga att hur en regeringssammansättning ska bli får man se efter valet. Kan det här bidra till en upplösning av blockpolitiken?
Åsiktsskillnaderna då? Ja, inte minst dessa visar hur felaktig blockpolitiken är. Jag brukar klaga över att inget parti tydligt markerar en socialliberal politik. Nu kan vi vara på väg att få ett parti, som intar den positionen. Nej, jag menar inte Centern eller Folkpartiet, som båda i dag är snarare socialkonservativa, utan jag menar Socialdemokraterna. En sådan positionsbestämning kommer emellertid att ta tid. Man måste kasta av sig en del gammalt och man måste få med sig stora konservativa egna grupper.
Kanske hinner Folkpartiet före. Jag läste nyligen en intervju med Jan Björklund i en villatidning. Intervjun inger hopp. Här talade han om socialliberalismen.
Nu, halvvägs in i mandatperioden, finns små tecken, som tyder på att en regeringsbildning med två socialliberala partier efter nästa val inte är otänkbar. Finns sådana tankar hos Löfvén när han säger att vi får se....Tanken är hur som helst intressant.
Det som är oroande med en sådan konstellation är den förkärlek för kärnkraft och ointresse för satsning på förnybar energi, som både Löfvén och Björklund visar. För att förhindra en sådan utveckling krävs att Centern är med, något som för politiken på andra områden knappast är önskvärt.
Dock kanske energipolitiken kommer att bestämmas av en ekonomisk verklighet och av att vi medborgare blir tydligare i ett avståndstagande från ett gammaldags energisystem.
Alltnog är det ganska länge sedan politiken i vårt land var så intressant, som den är på väg att bli nu.

söndag 6 maj 2012

Fullerö Park


Nu ser det ut som om det  inte finns någon återvändo i fråga om Fullerö Park. Eller..?
När man i utgrävningarna börjar göra intressanta fynd, fynd som bekräftar vad många anser sig veta. Här finns kanske en del av Sveriges vagga.
Att sedan effekterna på miljön torde bli mycket negativa är en annan viktig faktor, som kan komma att stoppa projektet. Bland de yttranden, som avgivits över planen för Fullerö är nog det från Folkpartiet i Vattholma Rasbo det mest initierade. Jag vill därför återge det här
"Förslaget till planlösning för Fullerö östra bygger på en föråldrad modell för utformningen av ett idealsamhälle, en bandstad. Dess största nackdel är de försämrade kommunikationer som den medför i form av längre avstånd för samhällets innevånare till serviceanläggningar och andra centrala funktioner. Den förutsätter bilresor för även de allra enklaste dagliga rutinerna.

Storvretaborna vill ha Skogsvallen utbyggd till ett fritidscentrum som rymmer också scouting och andra aktiviteter. Vinteraktiviteter med elljusspår och skidskytteanläggning lockar också deltagare från andra delar av Uppsala vilka bekvämt kan ta sig till Skogsvallen med buss. Skolverksamheten kräver också tillgång till gymnastik och rörelseaktiviteter. Skulle bygden ha behov av ytterligare fritidscentra bör de förläggas till skolornas närhet.

Invånarna i Storvreta har anpassat sitt liv till de förhållanden som sedan mer är ett sekel byggt upp samhället och vet vilka behov som finns. Säkrare gång- och cykelvägar inom orten är ett av de grundläggande kraven inte bara för barnfamiljerna. Detta gäller såväl barnens skolvägar som vägar till och från Storvretas idrottsplats

Förslaget innebär genom sin långsträckta utformning en social och teknisk återgång till forna tiders bandstäder. Städer som utvecklas från unicentriskt byggda småbyar med naturligt framvuxet centrum får såväl social trygghet som unik identitet. Majoriteten av Storvretas innevånare önskar en sådan fortsatt utveckling.

Storvreta har idag en livaktig barn- och ungdomsidrott. När man har barn underlättar det att ha idrottsverksamheter, friluftsföreningar och scouter samlade som de idag ligger vid Skogsvallen. Att splittra idrottsverksamheten, vilket ingår som ett förslag i förslaget där idrottsanläggning föreslås läggas vid Fullerö, anser vi vara djupt olyckligt, då idrottsanläggningen kommer att ligga långt ifrån barn och ungdomar. Till detta kommer att trafiken runt anläggningen kommer att bli mycket större än vid den nuvarande idrottsplatsen, vilket gör att många oroliga föräldrar kommer att skjutsa sina barn – barnen kommer ej att ha friheten att ta sig själva till träningen. Samtidigt ökar trafiken koldioxidutsläppet i strid mot kommunens klimatstrategi "Klimatutaningen". Vi anser att föreningsliv och idrott skall samlas vid Skogsvallen och att idrottsplats 14 Östra Fullerö bör utgå på såväl kort som lång sikt. Näridrottsplatser för spontanidrott kan anläggs i sådana lägen att de ej påverkar invånarnas behov i övrigt av närrekreation.

Uppsala kommun ska möta medborgarnas behov av närservice i de större tätorterna. Dagligvaruhandeln lokalt ska inte utsättas för konkurrens så att det finns risk att näringen slås ut och bör under inga omständigheter läggas perifert i förhållande till såväl nuvarande som kommande bebyggelse. Den långsträckta bebyggelsestrukturen måste därför förkastas. Skulle ytterligare entrepenörer önska mark för handel så finns detta redan nu inom nuvarande centrumdelar."

Krav på enighet mellan partier

Håller de politiska partierna på att positionera sig? Reinfeldt har gjort ett, så kallat, utspel; om Löfvéns sätt att delta i debatten. Då menar jag inte debatten i kväll, om vilken vi vet lite, utan om den pågående eller inte pågående debatten. "Svårt vara tyst en hel debatt", lär Reinfeldt ha sagt. Lite roligt är det ju.
Regeringspartierna kommer i kväll göra allt för att påvisa att de, så kallade, rödgröna, inte har en gemensam politik. (Men varför accepterar regeringspartierna benämningen "De rödgröna"? Röda kan jag förstå. Men gröna? Man medverkar, anser jag till att stärka en bild av att det är där miljöpolitiken finns. Kanske är det sant, men varför försvåra förändringen av verkligheten?) Hur länge kommer det att fungera att från Alliansens sida efterlysa ett regeringsprogram för en tänkt konstellation? "De rödgröna måste berätta hur de gemensamt ska ta ansvar. De ställer ju oss, och mig, till svars för regeringens politik som är utförd av fyra partier i allians.", har Reinfeldt sagt. Det tycker jag inte alls att de rödgröna måste. Det finns fyra regeringspartier, som först ingått allians (en åtgärd för att visa att taburetter är viktigare än idéer) och efter valet bildat en koalition. Det finns fyra oppositionspartier. Alla fyra söker väljarnas stöd för en profilerad politik, hoppas jag. Det hoppas jag även koalitionspartierna kommer att göra i nästa valrörelse. Vilka som ska regera efter valet måste väl avgöras av styrkeförhållanden och av vilka partier, som kan bilda en, som man då bedömer, fungerande koalition.
Min gissning är att, åtminstone, tre oppositionspartier kommer att lära oss väljare förstå att de tre (jag räknar bort SD) är just tre och inte ett. Men då måste man också lägga ner vapnet "splittrad allians". Gör man inte allt för att lyckas med detta blir det beklagliga vapnet "gemensam oppositionspolitik" verkningsfullt även nu. En del av svaret på frågan om det kommer att lyckas kan vi få redan i kväll.

lördag 5 maj 2012

Länsstyrelserna och Natura 2000

Vår landshövding skriver i dag om tillsynen av fiske inom marina skyddade områden. Detta med anledning av att miljöorganisationerna Greenpeace och Naturskyddsföreningen agerat kraftfullt. Problemet handlar om det oreglerade fisket i Östersjön.
Kommunerna har huvudansvaret för dispen­ser och upphävanden. Länsstyrelserna beslutar i fråga om, bland annat, försvars­anläggningar och när annat ­skydd berörs till exempel, natur­reser­vat och Natura 2000.
Landshövdingen är tveksam till om tillståndsplikt enligt Natura 2000 - områdena är rätt verktyg för att reglera fisket och att fiskerilagstiftningen torde vara effektivare än Natura 2000 - prövningar.
Jag skäms inte för att säga att jag inte förstår. Men jag ska läsa på. Jag lever i tron att Natura 2000 - områdena har bedömts på Europeisk nivå och att syftet är att åstadkomma gemensamt agerande för skyddet av naturen. Natura 2000 - skyddet är mycket starkt. Efterlevnaden måste också vara strikt. Länsstyrelsernas roll är härvid viktig.

Är verkligen S och M lika varandra?

I Kolumnen i dagens Upsala Nya Tidning anser skribenten att "Så som läget är i dag är det inte så stor skillnad mellan Moderaterna och Socialdemokraterna". Nja, lite svårt att hålla med. Visserligen är det svårt att se vad Socialdemokraterna vill. Men lika, knappast. I Kolumnen antyds rent av att de två partierna är på väg att byta plats i politiken. Den analysen känns liten ytlig. Den bygger på vissa deklarationer man gjort, men inte på någon analys. Det är ju ändå så att i politiken måste man jämföra vad som sägs med vad man gör. För nog är det väl så att Moderaternas tal om att stå på svagas sida motsägs av en hel del av den förda politiken.
Kolumnen ägnas också åt det tröttsamma upprepandet av kravet på enighet inom två block i politiken. Det är självklart att de, så kallade, rödgröna inte ska vara överens. De utgörs ju av tre olika partier. Att, så kallade, Alliansen är väldigt överens är bara att beklaga. Dock finns tecken, som tyder på att de tre allianspartier, som hotas av 4% - spärren nu börjar sticka upp. Uppstickandet ser hittills inte ut att vara föranlett av önskan om annan inriktning av politiken utan av rädsla för att ens taburett ska ryckas undan. Och då står man ju där.
Doch; jag kan bara hålla med kolumnisten när hon skriver att debatten i morgon kväll blir spännande att se.

Bra om utbrytningen leder till bättre cancervård

Nu har det hänt. En privat cancerklinik ska öppnas i Uppsala. Man känner sig en aning kluven. Köerna till landstingets operationer är alltför långa. Det är väl bra att dessa kortas och lidandet minskas. Det ser ut att också handla om att rädda ganska många liv. Men var gör man av de känslor, som handlar om att kostnaden för en behandling på den privata kliniken kan handla om någonstans mellan en halv och en och en halv miljon kronor och därmed kan utnyttjas av endast personer, som har dessa pengar. För några skattepengar ska väl inte in i verksamheten?
Vad man kan hoppas på är att genom den utbrytning från Akademiska sjukhuset, som nu kommer att ske, lättar trycket på Akademiska sjukhuset och beroendet cancervård - pengar inte blir så tydligt.
Socialdemokraterna befarar att utbrytningen är ytterligare ett steg mot att förvandla Akademiska till en "vårdgalleria". Miljöpartiet har inga invändningar. Folkpartiet, som innehar ordförandeposten i styrelsen för Akademiska tycker det är bra att patienter får vård och att specialisterna i detta fall vågar ta risken. Styrelsen har över huvud taget inte diskuterat frågan, då ordföranden anser den vara professionens sak.
Men,tänker jag, frågan om att upplåta landstingslokaler till ett privat företag, är inte det en fråga för styrelsen för Akademiska sjukhuset.
Som sagt, köerna måste bort och även den med små ekonomiska resurser ska få snabb och bra vård. Om utbrytningen leder till detta är den bra och bra att något händer.

fredag 4 maj 2012

Vissa tankar är, lyckligtvis, lämpliga för återbruk

Intressant att ta del av gamla funderingar, ibland. Dessa tg jag med i en sammanställning av artiklar och insändare jag gjorde kort därefter.

"Under senvåren 2006 hade jag en dag följande fundering:

KONTURERNA av nästa års valrörelse börjar framträda. Det entoniga men viktiga mantrat Skola, vård och omsorg kommer knappast att få ett lika stort utrymme som senast. Den likriktning av partiernas politik vi sett de senaste åren kan inte fortsätta om de politiska partierna ska framstå som självständiga och oberoende av varandra. Utan att ha tillgång till någon politisk kristallkula tror jag att det blir, förutom på vårdpolitikens, på miljöpolitikens område partierna kommer att skilja sig åt och ifrån varandra. Det är i så fall bra och kan bli ett, men ett viktigt, steg på vägen mot en hållbar samhällsutveckling både här hemma och globalt. Miljöpolitiken kan komma att bli avgörande för vilket block som sätter sig i regeringsförhandlingar i slutet av september 2006. För att blocket ska vara borgerligt krävs ett större engagemang från alla borgerliga partier. Det räcker inte med att man överlåter miljöpolitiken till partiet Centern, som sällan ställer sig på miljöns sida när andra intressen konkurrerar.



Den bistra verkligheten säger oss att om vi inte lyckas åstadkomma hållbarhet kommer det inte att finns något utrymme för skola, vård eller omsorg. Hoten mot vår natur och miljö har inte minskat men har blivit tydligare. Skaran som tvivlar på växthuseffekten och nonchalerar miljöproblemen har krympt och miljömärkningar som industrin sett som belastningar är numera försäljningsargument.”

”Miljöpolitik saknas hos de borgerliga partierna”, var en huvudnyhet en morgon. Jag tycker inslaget är både rätt och fel. Vi socialliberaler har ett alldeles utmärkt miljöprogram, Miljöpolitik för 2000-talet. Det är framåtsyftande och tar upp de områden där det behövs mer politik. Problemet för oss är inte att idéerna saknas, problemet är bristen på engagemang från de ledande i partiet. Till detta problem kommer det faktum att övriga borgerliga partier saknar radikala miljöprogram. När till exempel ett näringslivsintresse kolliderar med hänsyn till natur och miljö ställer sig centern och moderaterna på näringslivsintressets sida.

Lösningen på problemen finns i det av folkpartiets landsmöte antagna miljöprogrammet. När ledningen börjar följa det, agitera utifrån det och låter bli att göra egna tolkningar kommer övriga att inse att man måste vara med på banan.

Alliansens miljöpolitik fick intern kritik vid Kd: s riksting 2006. Berättigad kritik, tycker jag. Men vad ska kritiseras? Man ägnar sig ju inte åt dom frågorna. Och gör man det är det genom att säga nej. Nej till grön skatteväxling, nej till trängselskatter (ett ja kom visserligen sedan man nått fram till taburetterna), tystnad när sossarna presenterar en framtidsinriktad politik för mindre oljeberoende. Här kunde man ha tagit chansen att visa sig ännu mer radikal, och att presentera förslag på ytterligare ekonomiska styrmedel för att öka produktionen inom jord- och skogsbruk av förnybara bränslen.

Den interna kritiken avfärdades med att kritikerna har ett EU-perspektiv."

Bra illustration

Upsala Nya Tidning i dag (Ledaren):
"Skolan måste bli bättre", lyder rubriken.
"....Flickor får bättre betyg än pojkar och bland de elever, som är födda utanför Norden återfinns dem som har de lägsta kunskapsresultaten i skolan,..."
Bättre kan det knappast illustreras.

torsdag 3 maj 2012

Det inte landstingen klarar måste regeringen ta atg i

Att man i vårt eget landsting visar tafatthet i den politiska styrningen har vi vant oss vid. Det var inte bättre, nej snarare sämre, under Socialdemokraternas ledning. Vi vet också att styrningen i landstingen är svag. Nu kanske det är dags för regeringen att visa vägen. Om den har kartan.
Det finns i riksdagen en enighet om att vården i Sverige skall vara demokratiskt styrd solidariskt finansierad och ges efter behov. Den politiska uppgiften och det politiska ansvaret handlar om att stifta lagar, göra beställningar, d.v.s. i avtalsform uttrycka krav på kvalitet, kvantitet och ekonomisk ersättning, följa upp och kontrollera och utkräva ansvar. Beslut inom ramen för detta fattas av professionen.
Om politiskt ansvariga klarar att ta sitt ansvar kommer också den politiska diskussionen att handla om innehållet i avtalen i.st.f. om vem som producerar.
Politiken är sålunda frågor om innehåll i kraven på den som producerar och inte vem som producerar. När regeringen emellertid fokuserar på det sistnämnda måste detta tolkas som ett underkännande av politikens förmåga att styra.
Regeringen måste göra nå´t för att vi ska få en styrning av vården. Status quo har vi inte råd med


Luften och trafiken i Uppsala

Centern i Uppsala har åter fått problem. Nu handlar problemet om trängselavgifter. Man gjorde ett utspel om att vissa städer utöver Stockholm, till exempel Uppsala, bör införa avgifter. Enligt artikel i dagens Upsala Nya Tidning var utspelet förankrat hos Centerns kommunalråd i Uppsala. Tydligen gick det för snabbt. Nu är Centern i Uppsala motståndare till trängselavgifter, men med tillägget att det kan bli nödvändigt någon gång i fram
En storstad är en ort med tät och hög bebyggelse, intensiv och tät trafik, buller och oren luft. Olägenheter som vi får acceptera om vi vill njuta av de fördelar en storstad ger. Ja, så här ser det ut på många håll i världen och tycks vara något många ser som självklarheter. Jag gör inte det. När Uppsala nu är på väg att bli en storstad måste vi och kan vi ta vara på de fördelar storstaden kan ge och samtidigt undvika de stora miljöproblem som präglar de flesta storstäder.
Luften i centrala Uppsala är mer oren än vad lagen föreskriver.  Den nya E4 och Bärbyleden gav förbättringar , men fler åtgärder krävs. Lappa - och lagametoden är inte tillräcklig. Helt nya lösningar måste sökas. Kungsgatan är inte dimensionerad som en genomfartsgata. Men vad är alternativet?  Det skall vara lätt att snabbt komma från kommunens alla kanter till city för eventuell vidarefordran till arbetsplatser utanför kommunen. Ett bra cykelnät kan bli ännu bättre genom att fler cykelleder dras. Park and Ride-försöket försvann utan att ansträngningar gjordes för att hitta förklaringar till att systemet utnyttjades mindre än förväntat. Placera parkeringsplatserna på mer strategiska områden än tidigare och gör om försöket och benämn på svenska,  Parkera och Åk. Den centrala stadens dåliga luft blir bättre och konkurrensen om de fåtaliga parkeringsplatserna blir mindre. För detta krävs att kollektivtrafiken i övrigt blir mer attraktiv för kommunens resenärer. Den gör det om prisnivån är måttlig och turtätheten hög.
Men hur går det med Uppsala centrum? Ja med nuvarande etableringar av externa köpcentra får centrumhandeln problem och centrum avfolkas allt mer. En mer restriktiv inställning till etebleringarna hade behövts, inte för att påverka handeln men, av miljöskäl.
Även trafikpolitiken påverkas av populism. Varje del i en helhetslösning möter motstånd vilket resulterar i så häftig kritik att politiker inte vågar. Feghet leder sålunda till att vi får fortsätta att levamed en livsfarlig miljö i Uppsalas centrala delar.  






onsdag 2 maj 2012

Trevligt i Eriksberg

Är åter från Eriksberg. Mycket trevlig träff var det. Jag fick rent av beröm. Frågorna var flera. Intresset för patientsäkerheten ökar.  Eftersom ett av mina budskap är att patientens agerande vid kontakt med sjukvården kan göra skillnad är mina kontakter med organisationer mycket viktiga. Förutom att vi måste få politikerna att ta sitt ansvar är det angeläget att patienterna börjar våga bry sig. Här finns en av nycklarna till en säkrare sjukvård.
Jag poängterar att det finns inte anledning att kritisera sjukvårdspersonalen, tvärtom görs, trots ibland dåliga förutsättningar, i de flesta fall berömvärda insatser.
"När jag äntligen kom in möttes jag av en glad och omtänksam personal." Detta är ett vanligt uttalande från patienter, i vilket finns beröm till vårdpersonalen och negativ kritik mot politiken. Vi måste sträva efter att få en ändring av uttalandet till "När jag efter små ansträngningar kom i kontakt med läkare möttes jag av en glad och omtänksam personal"

Patientsäkerhet, en ointressant fråga?

Åker om en stund till Eriksberg för att prata patientsäkerhet hos SPF. I västervik dök två journalister upp, så nu får jag väl rikta in mig på att konfronteras med Upsala Nya Tidning, Uppsalatidningen, Radio Uppland, TV4 Uppland....
Naturligtvis raljerar jag. I Uppsala förmår man se vad som är viktigt och vad som är oimtressant för medborgarna. Att diskutera sådana förhållanden som att 100 000 människor årligen råkar ut för vårdskador är väl att slösa med sin tid. Och så till råga på allt tvingas höra mig säga att problemet, ty ett sådant är det, är ett politiskt problem och tecken på politiskt tillkortakommande. Jag kommer också att säga att vårt landsting inte styrs av politiker, men det har media inte bara sett redan, utan också accpeterat som ett faktum och därför ofta låter professionen stå till svars inför oss medborgare.
Dock tror jag att de närvarande kommer att ha synpunkter....

Kommentar till Rasmus liberal

"Sanningen för Folkpartiet är, att vi kanske inte är i kris. Men vi är definitivt i en riskzon att bli ett avsevärt mindre parti med mindre inflytande. Riskmedvetenheten måste leda till analys och åtgärder."
Citatet är från bloggen Rasmus liberal. Rasmus skriver oftast med ett intellektuellt innehåll. Dock saknar jag vissa aspekter i det inlägg jag hämtat citatet från. Vi är inte i kris men i en riskzon. Han faller in i, som många folkpartister, vitänkandet och röstjagandet. Är det inte en viss ideologi, som är i kris; en ideologi, som inget parti företräder. I en sådan ingår, till exempel, integritetsfrågorna. Om vi socialliberaler är tydliga måste vi medge att dagens Folkpartiet egentligen inte behövs, även om inget annat parti företräder forsknings- och kunskapsfrågorna som Folkpartiet gör. Det är en analys av hur vi ska få genomslag för en profilerad socialliberal politik, i oppositions- eller regeringsställning, vi måste ägna oss åt. Vilken analys gör vi av att ingå i en allians, som domineras av ett parti med en verklig agenda, som inte präglas av en vilja att ta tag i integritetsfrågorna, som inte brinner för solidaritetstanken och som talar om natur och miljö endast pliktskyldigast. Att Folkpartiet blivit litet måste väl ingått i kalkylen, i den mån någon kalkyl gjorts, utöver möjligheten för tre - fyra personer att bli ministrar.
Analysen måste handla om att utmejsla en socialliberal profil och därefter marknadsföra idéerna i syfte att få så stort stöd som möjligt för idéerna och inte sälja bort idéerna för några taburetter. 

tisdag 1 maj 2012

Så här kan FP bli regeringens miljöparti

Jag har skrivit det flera gånger. Nu finns möjlighet för Folkpartiet att bli regeringens (jag skriver inte Alliansens, eftersom jag inte gillar alliansbildning) ledande miljöparti. För att tydliggöra det socialliberala partiets syn på människans ansvar för natur och miljö och människan som en del av naturen behövs bara att partiet gör en del förtydliganden. Det är angeläget, inte bara av strategiska skäl, utan också för att regeringen saknar ett tydligt miljöparti.
Socialliberalismen anser marknadsekonomin vara överlägsen andra ekonomiska system. Även marknadsekonomin har dock stora begränsningar. Sålunda kan, till exempel, inte naturens tjänster inlemmas i en marknadsekonomisk modell. För socialliberalismen är ekonomiska modeller en del av naturens system. I alltför hög grad betraktas emellertid naturen som en del av en viss ekonomisk modell. Ekonomins lagar och regler måste vara i harmoni med naturen.

En ekonomisk tillväxt kan behövas för att kunna stoppa hoten mot naturen och vår miljö. Men inte all tillväxt är positiv. Den tillväxt som innebär att vi förbrukar mer av jordens resurser än som byggs upp är ohållbar. Kunskapen måste handla mer om sambanden och mindre om delar av olika kunskapsområden. Vi har ett ansvar att inte bara skaffa oss kunskap om naturen utan också att lära av naturen. 

Tänk om Folkpartiet gjorde en sådan här positionsbestämning. Men, ska vi vara tvungna att vänta tills vi fått en annan partiledning och en annan partistyrelse?