måndag 30 april 2012

När ska vi få en äldrepolitik?

I Sverige har vi stereotypa föreställningar och rent av diskriminering, som utgår från människors ålder. Visserligen är utredningarna på området många, men väldigt lite händer. Låt bli att tillsätta utredningar om man inte avser omsätta dessa till praktisk politik.

Sverige saknar en äldrepolitik. Här ser vi frågor som rör äldre som enbart socialpolitiska. Här begränsar vi människors möjligheter att leva sina liv med att sätta åldersgränser. Detta kategoritänkande bottnar i ett förakt för kunskap och erfarenhet. Vi har blivit lärda att förnyelse är lika med föryngring.

Bland de goda förutsättningarna inför framtiden finns främst de äldre personerna själva. Målen, trygghetsmålet och utvecklingsmålet, uttrycker detta. Ordet utveckling har hittills inte använts i officiella texter om äldre människor i Sverige.

Jag skulle också vilja se en större tydlighet beträffande ansvaret för äldrepolitiken. På nationell nivå ges löften som den regionala och lokala nivån inte klarar att leva upp till. Staten ger beskedet att statsbidragen har utökats och landsting och kommun klagar över att man inte får kostnadstäckning för de statliga direktiven.
Principen måste vara att den som fattar beslut också är den som finansierar och följer upp. Men inte heller den principen lyckas dagens politiker lägga fast och än mindre följa

Sjöstedt resonerar logiskt om alliansbildning

Det är inte ofta jag känner för att skriva att jag gillar Vänsterpartiledarens resonemang, men nu gör jag det. Han är, tror jag, den ende av partiledarna, som tar tydligt avstånd från alliansbildning och som förklarar varför. Helt riktigt och logiskt beskriver han hur viktigt det är att väljarna får veta vad partierna står för. Han anser att alliansbildning är odemokratisk. Kanske det, den är åtminstone inte demokratisk. Varför bildar man då allians före ett val. Enda förklaringen jag kan se är att statsrådspost är viktigare än de politiska idéerna. Att enskilda personer kan hamna i ett sådant tänkande är beklagligt, men kanske mänskligt. Men att medlemmarna i ett parti accepterar det är helt obegripligt. Undantag utgör Moderaterna i nuvarande allians. Dessa ser naturligtvis fördelarna för det egna partiet. Man får regera och genomföra sin politik.
Det gäller i gög grad för Folkpartiet, bortsett från skolfrågorna. När det gäller högre utbildning och forskning har vi ingen tydlig profil.  Framtidsfrågorna ägnar vi oss inte åt alls. Hit räknar jag freds- och ickevåldsfrågor, kamp för de glömda, hållbar utveckling. Att för ett socialliberalt parti ha NATO-medlemskap som en huvudfråga är obegripligt.  I fråga om hållbar utveckling uppfattas partiet, till exempel, som ointresserade av att finna alternativa lösningar för att tillgodose energibehovet. Enda lösningen är kärnkraft är bilden av oss. Vi har lämnat naturfrågorna, som varit våra. Vi följer inte upp på nationell nivå initiativ på europeisk nivå, till exempel kampen för att begränsa kemikalieanvändningen. Det som sker i Bryssel är inte folkpartipolitik, utan Marit Paulsenpolitik. Björklund och Paulsen ska ju tala om samma saker, vilket inte alls sker.

I dag finns en debattartikel i Upsala Nya Tidning av ett par moderater. Dom efterlyser en gemensam oppositionspolitik. Det har varit framgångsrikt att göra det för en regeringskonstellation. Snart är det inte det längre. Vi som ogillar alliansbildningar kommer att få många att inse det felaktiga i dessa.


söndag 29 april 2012

Jag fick ett mail

Jag fick ett mail. Det var en fritidspolitiker, representerande annat parti än mitt. Hon tackade mig för att jag fört patientsäketrhetsfrågorna in i landstingspolitikernas medvetande och påstod att det är mitt agerande, som renderat i att man nu allt mer fokuserar på frågorna. Kul med sådan här reaktion, och från ett annat parti (men beröm från de egna var det länge sedan jag fick. Under mina kommunalrådsår inträffade det emellertid då och då.) 
Jag påstår att problemet med brister i patientsäkerhet är främst ett politiskt problem. För att lösa problemet behövs politiker, som sätter igång och styr. Men tyvärr finns dessa i alltför litet antal i dag.
Mina synpunkter utvecklar jag i mitt föredrag om patientsäkerhet, hållet senast i Västervik. Nästa tillfälle 2 maj i Eriksberg.

lördag 28 april 2012

Fiske rent av i reservat

Läs dagens debattartikel i Upsala Nya Tidning. Jan Isakson, havsmiljöansvarig i Greenpeace Han ställer fråga till landshövdingen om vad han avser att göra med anledning av att det pågår ett oreglerat fiske med metoder, som är skadliga för havsbotten.
Vi har länge vetat att flera arter i haven är på väg att utrotas. Flera ledande miljöforskare hävdar att läget för Östersjön är mycket värre än man befarat. Innanhavets ekosystem kan ha havererat. Det har förändrats och fastnat i ett nytt tillstånd. Det kan ha gått helt i baklås i ett läge av övergödning och syrebrist. Fors-karna jämför situationen med hur en stäpp oåterkalleligt förvandlas till en öken.

Det fanns ingen som kunde förutse detta när dioxinlarmet kom och strömming från delar av Östersjön klassades som otjänlig människoföda av EU:s tillsynsmyndig- heter.

I stället valde den svenska regeringen dispens för svenskar för att få fortsätta att fiska och äta förgiftad fisk. Nu är Östersjön ett sjukt hav och konsekvenserna för fisket är ändå större. Inte bara torsken är hotad utan dess livsmiljö. Matfiskens mat är borta.

Östersjön är, enligt min mening, ett utmärkt och nära exempel på det stora och omedelbara behovet av en växling till en hållbar samhällsutveckling på en rad områden.

Jan Isakson pekar på att det förekommer fiske i även reservat. Tack Jan för artikeln

fredag 27 april 2012

I köerna till vården finns mänskligt lidande

Problemet med köer till sjukvården är tydligast när man tar del av enskilda personers väntan. I ett fall, som jag känner till , är problemet dagligt och förenat med värk och sjukskrivning. Detta är inte acceptabelt. Är de åtgärder, som ni vidtas med extra pengar för att korta köerna tillräckliga? Den här personen väntar fortfarande, och mår dåligt. Dessutom torde det vara oekonomiskt med sjukskrivning. Men ekonomin må vara, men det personliga lidandet. Detta fall handlar om ortopedin.
Det kan vara så att en skattehöjning kan motiveras, ja är nödvändig för att uppfylla de mål som uppställts. Men det kan vi inte veta i dag. Det kan vi veta först sedan påstådda fel i t.ex. organisation, struktur och arbetssätt rättats till. Om en sjukhusdirektör har ett uppdrag att minska kostnaderna med 50 miljoner kronor per år under tre år är beslutet rimligen grundat på uppfattningen att det kan vara möjligt utan att kvaliteten försämras. Att samtidigt säga att vi ska klara underskottet genom att öka skatteintäkterna är att slå undan benen för sjukhusdirektören och övrig personal. Tala om vad som ska förändras i organisation och arbetssätt. Kan Ni inte det återstår att anslå pengar som gör det möjligt att ge den vård, som gör att köerna kan kapas.

Krafttag inom landstingspolitiken

Jag har noterat en del kraftfulla initiativ inom landstingspolitiken.
Produktionsstyrelsen har beslutat att inrätta ett arbetsutskott. Arbetsutskottet ska vara beredande till produktionsstyrelsen och ha fem ledamöter.

"Landstinget behöver förbättra hanteringen av så kallad utdata för att effektivisera hanteringen av bland annat statistik och uppföljning. Därför har produktionsstyrelsen beslutat att ta fram projektdirektiv och skapa en styrgrupp som ska arbeta med införandet av datalager och rapportverktyg."

När jag tittar på föredragningslistor till Produktionsstyrelsens sammanträden slås jag inte av att dessa är digra och att en avlastning skulle behövas. Min reaktion handlar om att styrelsen borde väl utforma direktiv och sedan fatta beslut. Förklaringen tycks vara att man vill effektivisera. Jag tror detta leder till fortsatt otydlig politisk styrning; ja, troligen,om möjligt, försämrad.

"(S), (V) och (MP) hade ett eget yrkande om att se över möjligheten att inrätta ett produktionskök för patientmat vid ingång 70. Yrkandet avslogs."
Detta är beklagligt. I en situation där farhågor med att köpa maten ganska långväga ifrån påtalades av många, inklusive mig, har besannats, är majoriteten inte beredd att göra en omprövning. Men oppositionen gör tydligen ingen stor fråga av detta. Hur allvarligt menat är förslaget från den sidan?

Det finns emellertid en del att glädjas över och ge beröm för.

"81 procent av patienterna fick tid för besök inom vårdgarantigränsen 90 dagar under mars och lika många fick operation/behandling. Det visar de senaste siffrorna från SKL. För att få ta del av den så kallade kömiljarden måste i genomsnitt 70 procent av patienterna ha erbjudits besök eller behandling inom två månader. Marssiffrorna visar att 66,7 procent fick besök och 65 procent behandling inom tidsgränsen. Detta är en förbättring med 5,5 procentenheter jämfört med föregående månad. Dock klarar landstinget fortfarande inte gränsen för kömiljarden. Telefontillgängligheten i den landstingsdrivna primärvården var hög. 91 procent kom fram samma dag. 89 procent av patienterna kunde erbjudas nybesök hos läkare inom en vecka."

Men varför anger man endast den landstingdrivna vården? Vad spelar det för roll vem som driver? Hur är tillgängligheten till skattefinansierad vård?

Alltså, riktigt hygglig situation inom primärvården, men fortfarande illa när det gäller vissa köer till vård och behandling.

torsdag 26 april 2012

Diskriminering på grund av ålder

Det finns i politiken tydliga motstridande mål. Öka antalet och andelen yngre i politiskt atbete. Ta bättre tillvara äldre människors kunskaper och erfarenheter. Det mesta, som sägs från partiernas sida när det gäller diskriminering på grund av ålder tycks vara något man anser sig tvungna att säga. Man rent av lagstiftar, men vad har orden och lagarna betytt?
Det statliga språkbruket om åldrande och äldre människor måste ses över och förbättras. Detta arbete bör utgå från den ändring som gjorts i regeringsformen och innebära att staten själv tar grundlagens ord på allvar. Arbetet kan ske på olika sätt, t.ex. i anslutning till regeringens arbete med ett handlingsprogram för svenska språket eller genom att en särskild projektgrupp tillsätts inom Regeringskansliet. Viktiga uppgifter bör vara att sprida kunskap om hur äldre personer beskrivs eller utelämnas i officiella texter, utarbeta förslag till policyer och uppföljningsinstrument som statliga myndigheter kan tillämpa och utarbeta alternativ till de termer som används i det statliga prognosarbetet och som klassar äldre personer som ”icke arbetsföra” eller som ”försörjningsbörda”. I den fortsatta uppföljningen av äldrepolitiken bör studier av policytexter inom stat, landsting och kommuner genomföras med avseende på hur människor i olika åldrar beskrivs – eller inte beskrivs.

Översynen av det statliga språkbruket bör även omfatta förtydliganden och utmönstringar av formuleringar i lagtexter som för negativa stereotyper om åldrandet och äldre människor vidare. Det är angeläget att det normala åldrandet även här skiljs från utvecklingen av skador och sjukdomar som kan påverkas av miljöfaktorer och som i vissa fall kan uppträda även tidigare under livsloppet.

På väg från Västervik

Redan 2005 under tidigare majoritet påtalade revisionen att Uppsala läns landsting inte i tillräckligt stor utsträckning prioriterade dessa frågor och man rekommenderade redan då att en plan för patientsäkerhetsarbetet upprättades. Vi anser nu att det är hög tid att lyfta upp dessa frågor på högsta nivå, tydliggöra ansvaret på olika nivåer i landstingets olika verksamheter och inte minst viktigt, följa upp utfallet av olika åtgärder Man har nu möjlighet att mäta patientsäkerheten och på samma sätt som med tillgängligheten göra jämförelser mellan olika landsting, vilket man nu på nationell nivå har börjat med från och med i år. Detta kan ske genom: Genomförda Händelseanalyser ( systematisk utredning av tillbud och negativa händelser ) och Riskanalyser ( systematisk analys av risker ) som görs på sjukvårdsinrättningen. Mortaliteten på respektive sjukhus, samt slumpvis genomgång av journaler. I Uppsala läns landsting och i Sverige i övrigt har vi en högkvalitativ sjukvård och en kompetent och engagerad personal som också engagerar sig i dessa frågor. Patientsäkerhet har blivit en massrörelse. Detta visar sig inte minst vid de årliga nationella patientsäkerhets- konferenserna,. där deltagarantalet fördubblas för varje år. På patientsäkerhetskonferensen 2007, gjorde Akademiska sjukhuset sig känt som det första sjukhus där man även intervjuar patienter och anhöriga. när man gör Händelseanalyser Här i landstinget utbildas nu också läkare fortlöpande i att kunna utföra Händelseanalyser. Sjukvården är tillsammans med kärnkraftsindustrin och flyget en högriskverksamhet. På initierat håll bedömer man att sjukvården ligger 20 år efter vad gäller strukturerat säkerhetsarbete Man ser de båda senare verksamheterna som förebilder vad gäller säkerhetsarbetet och hämtar idéer därifrån. Genom beslut i landstingsfullmäktige tas nu ett första steg för ett mer strukturerat säkerhetsarbete. Vi kommer att noga följa detta arbete och vara lyhörda för vad som krävs organisatoriskt och resursmässigt Varje patient som tar kontakt med sjukvården skall kunna känna sig säkra på att allt har gjorts för att åstadkomma största möjliga säkerhet i samband med deras vård och behandling

onsdag 25 april 2012

På väg till Västervik

Vackert landskap. Växlar mellan att njuta av natur, som ilar förbi tågfönstret och än en gång gå igenom de punkter, som ska utgöra mitt föredrag. Jag är på väg till Västervik för att träffa ett stort antal pensionärer, politiker och läkare, och dessutom media. Jag ska prata patientsäkerhet, vilket en tidning på orten visat intresse förDet är jag inte van med från hemmaplan. Jag ska ge ett budskap om att bristande säkerhet är ett politiskt problem och också en utmaning för patienterna. Nästa vecka ska jag hålla samma föredrag i Eriksberg i Uppsala. Våra landstingspolitiker kommer då att utsättas för ännu hårdare kritik än den jag kommer att uttrycka i Västervik i kväll.

tisdag 24 april 2012

Dagens språkpolisingripande

"En skattehöjnings legitimitet är dock varken beroende av ursprungsläge eller skattesatsen i andra landsdelar."  Meningen är hämtad från UNT: s ledare i dag. Här står, bland annat, "En skattehöjnings legitimitet är inte beroende skattesatsen i andra landsdelar". Meningen bör lyda: "En skattehöjnings legitimitet är dock beroende av varken ursprungsläge eller skattesatsen i andra landsdelar" eller, något sämre, "En skattehöjnings legitimitet är dock beroende varken av ursprungsläge eller av skattesatsen i andra landsdelar".

Landstinget är en krissektor

Upsala Nya Tidning skriver i dag om det omättliga landstinget. Omättligt i fråga om skatten. Tidningen anser, liksom politikerna tycks anse, att det är beklagligt att man ser sig tvungna att höja skatten men ser inga alternativ. Jag ser i den här frågan, liksom i det mesta i landstinget, brister i den politiska styrningen. Ansvariga politiker tycks inte i någon ekonomisk fråga ha andra synpunkter än som uttrycks i de underlag förvaltningarna ger. Hur ser den politiska viljan ut?
Dessa tankar väcks också när jag läser nyhetsartikeln "Underskott oroar revisorer". Politikens abdikation är särskilt tydlig i följande: ""Även när det gäller de olika förvaltningarnas underskott så har revisorerna synpunkter. Svårigheten att hålla budget och en hög kostnadsutveckling oroar. Flera förvaltningar har fått tillåtelse att dra över budget under året. Det gäller landstingsservice som fick lov att dra över med 8,5 miljoner och primärvården med 29 miljoner." 
Vadå förvaltningar? Att en politiskt styrd organisation har den här synen, för den är inte tidningens, som dock okritiskt återger, är förfärligt. Det ska naturligtvis vara nämnder och styrelser, som har budget. Och, att inte revisorerna berör frågan om den politiska styrningen är ingenting annat än en skandal.
Nu krävs en radikal förändring av både synsätt och politisk organisation. Med nuvarande politiker tycks detta dock inte möjligt. Landstinget är en krissektor.

Även på debattplats framförs i dag synpunkter på landstingsskatten. Representanter för Moderata ungdomsförbundet hävdar, som vanligt, att det är oansvarigt att föreslå skattehöjning. Efter att ha läst nyhetsartikeln om landstinget och de hundratals miljoner, som saknas, och sedan ta del av debattartikeln har inte hoppet om att det blir bättre sedan ökat. Artikelförfattarna anger en åtgärd som alternativ till skattehöjningen, en åtgärd, nämligen försäljning av Viks slott. Man tar sig för pannan 

måndag 23 april 2012

Screening för att upptäcka tjocktarmscancer

I januari i årskrev jag i min blogg om screening av tjocktarmen för att upptäcka cancer i tid.
I Sverige dör cirka 2500 personer varje år på grund av cancer i tjocktarmen eller i ändtarmen. Sjukligheten och dödligheten skulle kunna minskas om sjukdomen upptäcktes tidigare än som ofta är fallet i dag. EU-kommissionen har rekommenderat unionens länder att överväga en allmän screening. Finland har infört ett program för screening och i Danmark och Storbritannien utvärderas nu sådana program. En bedömning, med stöd av studier av effekterna av screening, är att 300 liv skulle kunna sparas med screening. Vi anser därför att förutsättningarna för att införa en allmän screening för tjocktarmscancer bör prövas genom ett försöksprojekt finansierat av staten.

Akademiska sjukhusets arbete med bland annat tjocktarmscancer är framgångsrikt och håller hög kvalitet. Ett försöksprojekt med screening för tjocktarmscancer borde förläggas till Akademiska sjukhuset.




Ett omöjligt uppdrag

Av de många uppdragen, som jag har haft, inom politiken är uppdraget i landstingsfullmäktige det mest meningslösa, ja ett omöjligt uppdrag.

Jag har varit med om att tillsammans med två andra partier leda Uppsala kommun politiskt. Uppdraget var förenat med mycket arbete, långa dagar och kvällar, men meningsfullt, då insatserna faktiskt påverkade utvecklingen.
Riksdagsuppdraget var ett annorlunda uppdrag, präglat av litet handlingsutrymme och stela och föråldrade arbetsformer. De verktyg en riksdagsledamot förfogar över, för att påverka politikens inriktning är främst motioner, interpellationer och frågor, både muntliga, vid frågestunder, och skriftliga. Härtill kommer den partiinterna diskussionen, som dock är hårt styrd från partiledningen. Visst är det så att få motioner bifalls, men dom bidrar till att skapa uppmärksamhet. Jag valde därför att vara en av de tio, som skrev mest. Bara delvis är debattartikelskrivandet knutet till ens politiska roll. Antalet artiklar blev stort. Kvaliteten får andra ha åsikter om.

Nyligen fick jag brev från länsstyrelsen om att jag invalts som ersättare i landstingsfullmäktige. Jag hade alltså att ta ställning till huruvida jag ska fortsätta att ha synpunkter på en nästan obefintlig politisk styrning eller begära entledigande. Valet blev lätt. Även om jag kan ta åt mig av att en mycket bedrövlig budgetprocess, visserligen fortfarande är bedrövlig, men har ändrats en aning, är frågan på vilket sätt jag kan påverka mest. Jag har valt att inte gå tillbaka till landstingsfullmäktige utan påverka genom mina två föredrag Patientsäkerhet och Politisk styrning. Nästa tillfälle: Västervik onsdag kväll

söndag 22 april 2012

Nej till skyddsjakt på hundar

Jag protesterar. Vi ska inte i Sverige tillåta skyddsjakt på hundar. Visst, det är allvarligt det, som hände tre kvinnliga ryttare nyligen i Norrtäljetrakten. Det ska inte få hända.
En av ryttarna  blev så allvarligt biten att hon fick föras med ambulanshelikopter till Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hundarna bet henne illa i ansiktet, och kanske i halsen och övriga huvudet.
Sådant här händer, tack och lov, inte så ofta. Antalet människor, som dödats av hundar är inte stort.
Hundhatare säger också att hundar är en fara i trafiken.

Jo, jag instämmer. Det finns en inkonsekvens. Djurarten varg har aldrig dödat en människa i Sverige, men den har utsatts för skyddsjakt. (Undantag, den så kallade Gysingevargen, som hade hållits i fångenskap.) Men vi måste förstå. Vi måste förstå vad som står i sagor om vargar och vi måste förstå (eller kanske inte) att jägarna tycker att vargarna äter upp på tok för mycket kött, som annars kunde placeras i deras frysar. 
 
I Sverige finns i dag uppskattningsvis 220 vargar. I hela världen uppskattas det finnas mellan 100 000 till 200 000 vargar. (De flesta finns i Kanada och centrala Asien.)

Alltså nej till skyddsjakt på både hundar och vargar

Vårddebatten i landstinget

Vårddebatten i landstinget är intressant på ett sätt. Man debatterar och låtsas att här finns alternativ. Man låtsas att politiken blir en helt annan om vi får en annan majoritet. I dag skriver två socialdemokrater att Alliansen missköter vården. Jag har läst två gånger för att finna förklaringar till påståendet om misskötseln. Vad jag finner är upphandlingar och försäljning av fastigheter som förklaring. Här finns ett litet inslag av ideologi om man gör en snäll tolkning.
Nu säger mig min erfarenhet att verkligheten i ett alliansstyrt landsting inte skiljer sig särskilt mycket från ett socialdemokratiskt styrt. Detta beror, menar jag, inte på att ideologiska skillnader inte finns, utan på att politiken saknar politiker, som förmår ta tag i den politiska styrningen.
Inför nästa val handlar det i högsta grad om att finna personer, som är kapabla att ta tag i styrningen.

Lägg er i hur vi betalar för att se på TV

Jag gillar public service. Jag vill se programmen utan avbrott på sex minuter tre gånger på en timme. Ett entimmesprogram kan vara endast fyrtio minuter effektiv tid. Och då gör jag ingen jämförelse av kvalitet. Den låter sig inte göras då den är individuell.
Nu diskuteras hur man ska ha det med TV - licensen. Ska den tas in i skatten? Ska den öronmärkas och aldrig passera budgeten?
Jag känner att UNT: s ledare säger något viktigt. Välj inte Moderaternas linje att ta in avgiften som skatt in i statsbudgeten, för då finns risker för inskränkning av den journalistiska friheten, är innebörden. Kav vi få ett system där ökad frihet leder till högre kvalitet? Kan vi få ett system, där vi kan få mer av mångfald i fråga om medverkande personer. Kanske finns fler både underhållare och tyckare i samhällsfrågor än en viss ståuppare där sättet att spruta ut orden mer än innehållet i sprutet imponerar på tittarna.
Det här är en fråga vi måste lägga oss i. Trots hundratalet kanaler är det inte helt lätt att för alla hitta något sevärt.

Svenskläraren i UNT

Språkvårdaren i UNT resonerar i dag kring orden sort och slag och sorts och slags. Har varje generation sådant man reagerar starkt över i språket? Ibland frestas jg att tro att den skola jag själv gick i var särskilt noga med att inpränta grammatiken. Att det heter en sorts och ett slags, oberoende av efterföljande ord, anser vi är inte bara självklart, utan är något vi reagerar starkt över när man inte följer. Men till min förfäran läser jag att språkrådet, lite slarvigt uttryckt, tycker att man får göra som man vill. Vad är det som sker. Spelar det nu ingen roll alls hur vi uttrycker oss. Är språkråd nu sammansatta av personer, som gått i en grammatikfri skola?
Jag tillåter mig att ha synpunkt på en formulering i den här aktuella språkspalten. "En sorts får bara användas före en-ord och ett slags före ett-ord." Menar han att en sorts får bara användas? Han borde mena att en sorts får användas bara före...

torsdag 19 april 2012

Människan är beroende av naturen

Vördnaden för livet är en av liberalismens utgångs­punkter. Människan är beroende av naturen och dess resurser. I naturen finns och skapas förutsättningar för allt mänskligt liv. Utöver mat att äta, vatten att dricka, luft att andas och råvaror att bruka står naturen för ovärderliga skönhetsupplevelser, myllrande biologisk mångfald, mänskligt skapande och plats för själslig vila. Miljöhänsyn, naturskydd och en ekologiskt håll­bar regional samhällsutveckling är därför förutsättningar för människans överlevnad och utveckling. En liberal politik måste skydda människans livsmiljö och för­valta den för framtida generationer. En miljöpolitik för 2000-talet måste utgå från män­niskans möjligheter att lösa problem inom olika områden. Den biologiska kunskapens, teknikens, demokratins och marknadsekonomins utvecklings­kraft erbjuder fantastiska möjligheter. Men vi får inte blunda för de stora utmaningar vi står inför. Vi måste vara på vår vakt så att inte en positiv marknad låter ekonomisk drivkraft bortse från vad som är hållbart. Nuvarande tankar och strävan efter tillväxt skapar ett icke hållbart samhälle.

Språkpolisen igen

Bland det tråkigaste många kan tänka sig är språkpoliser. Då och då väljer jag att pesonifiera tråkigheten. I dag väljer jag slumpmässigt en ledarsida i en dagstidning. Kanske finns inget att ha synpunkter på? Jo, så kommer ett vanligt fel "Hennes styrka ligger i att hon både är respekterad inom försvaret och inom politiken" . Här står: Hon är respekterad inom försvaret och hon är inom politiken. Borde stå: Hon är respekterad både inom försvaret och inom politiken, eller Hon är respekterad inom både försvaret och politiken.
"Utmaningarna är många och består bland annat i ...". Bokstaven "i" bör bytas ut mot "av". Ordföljden borde vara: Utmaningarna är många och består av, bland annat, ...

onsdag 18 april 2012

Inrätta ett länsnaturvårdsråd

Antalet aktörer inom naturområdet är stort, vissa representerande den offentliga sektorn och politiskt styrda, andra  ideella.

I Uppsala län har Upplandsstiftelsen en central roll i fråga om naturvården, en roll, som man spelar på ett imponerande sätt. Det var stimulerande att delta i arbetet i styrelsen för stiftelsen, något, som upphörde genom ett grovt övertramp av en partivän

Upplandsstiftelsen har genom sina anställda omfattande kontakter med andra aktörer. Det kan emellertid på goda grunder antas att ett formaliserat samarbete med ideella organisationer skulle kunna tillföra naturvårdsarbetet ytterligare värden. Det kan ske genom t.ex ett naturvårdsråd.

Jag skulle vilja se en inbjudan från styrelsen för Upplandsstiftelsen till organisationer att ingå i ett naturvårdsråd.




Mälardalssamarbetet

I dag har jag deltagit i möte med styrelsen för Mälardalsrådet. Före styrelsemötet ägde ett seminarium rum om internationella studenters betydelse för Stockhom-Mälarregionen. Visst framkom en del intressanta synpunkter. Kanske tog jag till mig mest synpunkterna om nödvändigheten av att få ett samarbete över hela landet mellan olika parter och att nuvarande konkurrensinslag är destruktiva. Men vem tar tag i taktpinnen?
På styrelsemötet var den största frågan förslaget om vissa stadgeändringar efter att en översynskommitté tyckt till och ett antal remissinstanser lämnat synpunkter.
Synpunkter, som jag anser kommittén bortsett från:
1.     Effekterna av samarbetet inom Mälardalsrådet måste färbättras. Marknadsföringen av Stockholm har varit positiv, vilket gynnar övriga Sverige, men för stora delar av regionen torde effekterna kunna förbättras
2.     Samspelet mellan styrelsen och utskotten har stora brister
3.     Otydlighet i fråga om politisk representation/representation för medlem 


Mälardalsrådet omfattar stor del av Sverige. Stockholm är en viktig motor, kanske viktigaste motorn, för hela landet. Tveksamt därför att se regionen som en Stockholmsregion. Ställning måste tas till huruvida regionen ska vara en Stockholmsregion eller ses som en Stockholm – Mellansverigeregion, som den är i dag.
Bland de frågor Mälardalsrådet kan och ska arbeta med måste natur och miljö vara centrala.
Mälardalsrådet ska vara en arena för inte bara information, diskussion och opinionsbildning, utan också för gemensamt agerande

Politiker i Mälardalsrådet representerar en medlem (kommun eller landsting)
Politisk representation är en intern fråga för respektive medlem.
Medlemsrepresentationen måste tydliggöras. Bortse helt från partierna

Utskotten är en central del av Mälardalsrådet. Trots detta har dess roll inte berörts.  
För att öka meningsfullheten i och effekterna av utskottens arbete bör vid varje sammanträde föreligga förslag till styrelsen på frågor för medlemmarna att agera i.

Det här är synpunkter, som jag är säker på kommer att behöva realiseras i framtiden om detta regionala samarbete ska bli framgångsrikt 

tisdag 17 april 2012

Ideella insatser märks av få

Ibland tänker jag att människor i allmänhet borde få veta att det finns politiker, som ägnat nästan all sin fritid åt deellt politiskt arbete. Få kan föreställa sig hur många timmar utan någon ersättning utan enbart vissa kostnader, som ligger bakom engagemanget. Det här finns i även andra organisationer än politiska, men missuppfattningarna förefaller vara störst i fråga om politiker. Så här kan det se ut. Alla uppdrag helt ideella.
Ledamot i styrelsen för Peace Quest International, fyra år                                    
Ordf. i styrelsen för SNF:s uppsalaavdelning, ett år                                              
Ordf. i styrelsen för Folkpartiets länsförbund Uppsala län, tre år                          
Ledamot i styrelsen för Folkpartiets länsförbund, sju år                                        
Ordf. i Folkpartiets kommunförening Uppsala, sju år                                           
Ledamot i styrelsen för Folkpartiets kommunförening, tretton år                           
Ordf. i styrelsen för bostadsrättsförening, ett år                                                    
Ledamot i styrelsen för Studieförbundet Vuxenskolan, två år                               
Ledamot i styrelsen för bostadsrättsförening, två år                                              
Ordf. i Folkpartiets Uppsalaavdelning, ett år                                                        
Ordf. i Folkpartiets stadsdelsförening i Gottsunda/Valsätra, tre år                        
Valledare för Folkpartiet, ett år                                                                           
Ledamot i Uppsala Ungdomsråd, tre år                                                               
Ordf. och ledamot i styrelsen för Folkpartiets ungdoms-
förbund Uppsala, fem år                                                                                     
Klubbledare i JUF/4H, tre år                                                                  

Nuvarande strävan efter tillväxt, inte hållbar

Vi socialliberaler måste bli mer kritiska än vi är nu till Folkpartiets syn på tillväxt och ekonomisk tillväxt. Socialliberalismen anser marknadsekonomin vara överlägsen andra ekonomiska system. Även marknadsekonomin har dock stora begränsningar. Sålunda kan t.ex. inte naturens tjänster inlemmas i en marknadsekonomisk modell. För socialliberalismen är ekonomiska modeller en del av naturens system. I alltför hög grad betraktas emellertid naturen som en del av en viss ekonomisk modell. Ekonomins lagar och regler måste vara i harmoni med naturen.

En ekonomisk tillväxt kan behövas för att kunna stoppa hoten mot naturen och vår miljö. Men inte all tillväxt är positiv. Den tillväxt som innebär att vi förbrukar mer av jordens resurser än som byggs upp är ohållbar. Kunskapen måste handla mer om sambanden och mindre om delar av olika kunskapsområden. Vi har ett ansvar att inte bara skaffa oss kunskap om naturen utan också att lära av naturen.  


måndag 16 april 2012

Patientsäkerhet är en politisk fråga


Man talar allt mer om vikten av att komma åt orsakerna till vårdskador och att förhindra att sådana uppstår. Men toleransen är fortfarande för stor. Andra högriskverksamheter har en lägre toleransnivå än man har inom sjukvården.

Med patientsäkerhet menas i korthet skydd mot vårdskada. Det mest allvarliga med brister i patientsäkerhet är det lidande bristerna medför. Bristerna handlar emellertid om även ekonomi. Vårdskadorna beräknas orsaka kostnader på över fem och en halv miljarder kronor per år. Ett annat mått är att av vårdbudgetens kostnader utgör kostnaderna för vårdskadorna 20 procent.



Nästan alla av de största händelserna i en människas liv sker i kontakt med vården. Hur vi tar hand om våra äldre, hur vi kan få kontakt med vården, omhändertagandet i vårdsituationer och hur vi upplever likställigheten, kort sagt hur trygga vi känner oss, präglar vår uppfattning om kvaliteten i vår välfärd.

Det är lag på att kvaliteten i verksamheten inom hälso- och sjukvården respektive tandvården systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och säkras. Det är också lagkrav på att ledningen av hälso- och sjukvård skall vara organiserad så att den tillgodoser hög patientsäkerhet och god kvalitet och också främjar kostnadseffektivitet. Vårdgivarna är också skyldiga att inrätta ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet. Ett intressant konstaterande i lagen är att kvalitetsarbetet ska vara väl förankrat bland alla medarbetare i organisationen.

Till detta kommer att betoningen av och tydligheten i patienternas rättigheter har förändrats. Patienten har, till exempel, rätt att få sitt hälsotillstånd beskrivet på ett förståeligt sätt, få information om vilka metoder för undersökning, vård och behandling som finns, få information om möjligheterna att välja vårdgivare och få information om vad vårdgarantin innebär. Brister i dom här avseendena torde alltså inte bero på avsaknad av lagstiftning.




Återanvänd text om miljöpolitik

Nästan alla är medvetna om det, få säger sig tillstå det och än färre är beredda att ta konsekvenserna av att vårt nuvarande sätt att leva inte går att förena med en ekologiskt hållbar utveckling.

Vi människor är beroende av naturen och dess resurser. Miljöhänsyn, naturskydd och en ekologiskt hållbar samhällsutveckling är därför förutsättningar för vår överlevnad och utveckling.
Jag menar att miljöproblem kan lösas utan planhushållning och på demokratisk väg. Så har ju miljöargumenten förändrats under årens lopp, från att ha setts som en belastning till att bli ett argument i försäljning och marknadsföring.
Miljöproblemen har ändrat karaktär och blivit tydligare under senare år. De är inte längre begränsade till traditionella utsläpp från industrier och samhällen.
Det handlar i dag mer om den överkonsumtion och förbrukning av ändliga naturresurser som vi vant oss vid, framför allt i industriländerna. Miljöarbetets tyngdpunkt är förskjuten från skorstenar och avloppsrör till mängden av det som tas från naturen, utnyttjas i produktion och konsumtion, för att senare i någon form återbördas till naturen.
En snabbt växande världsbefolkning och många människors högst berättigade krav på bättre levnadsstandard, framför allt i utvecklingsländerna, ökar trycket på naturens resurser.

Den livsstil vi utvecklat i västvärlden bygger på stora uttag av icke förnybara resurser. Denna del av världen, med 1 miljard invånare eller 20 procent av världens befolkning, konsumerar i dag 70 procent av all energi, 75 procent av alla metaller, 85 procent av det producerade träet och 60 procent av livsmedlen.

Denna konsumtion orsakar 80 procent av de miljöfarliga utsläppen och lika många procent av allt avfall. Vetenskapliga uppskattningar tyder på att detta resursuttag är minst dubbelt så stort som planeten långsiktigt tål.

Självklart och tveklöst är det berättigat att hela jordens befolkning får en levnadsstandard liknande vår, men det betyder att påfrestningarna på miljön blir helt ohållbara om vi inte samtidigt effektiviserar resursanvändningen väsentligt. Vi ser möjligheter att lösa flera av dagens och morgondagens miljöproblem med hjälp av den tekniska utvecklingen. Genom stimulans av den och snabbare spridning av ny teknik, liksom resultaten av biologisk och annan naturvetenskaplig forskning, har vi möjligheter att komma till rätta med några av mänsklighetens största utmaningar.

När demokratin vinner mark i stora delar av världen inger det hopp också på miljöområdet. Öppenhet, insyn och ifrågasättande gör det möjligt att i tid upptäcka miljöhot och tvinga makthavare att agera. Fler demokratier ökar möjligheterna att sluta meningsfulla globala överenskommelser om tekniköverföring och gemensamma regelverk.

Ökad kunskap, marknadsekonomi och medvetet konsumentstyre är i kombination med lagstiftning effektiva och kreativa verktyg för att lösa miljöproblem. I Sverige har just konsumentstyrning och miljöstyrande avgifter åstadkommit stora miljövinster. Genom ekonomiska styrmedel och skatteväxling från arbetskraft till miljöbelastning kan både produktion och konsumtion anpassas till en ekologiskt hållbar utveckling.

Fattigdomen är i sig själv ett hot mot miljön därför att den tvingar fram en livsföring som tär på naturresurserna. Om fattigdomen minskar, ökar möjligheterna att lösa miljöproblem.

Frihandeln ger utvecklingsländerna möjlighet att själva förädla sina naturtillgångar, behålla förädlingsvinsterna och ytterligare minska fattigdomen. Därmed minskar också transportvolymerna. EU måste omedelbart, och också av miljöskäl, avskaffa sina tullar mot de fattigaste utvecklingsländerna.

-

söndag 15 april 2012

Opposition saknas

Landstinget i vårt län står inför stora utmaningar, som vanligt bör tilläggas. Den politiska styrningen är bristfällig, vissa vårdköer är oacceptabelt långa, avgifterna inom Folktandvården är höga, tillgängligheten till Akuten är dålig, patientsäkerheten måste bli bättre, kollektivtrafiken har höga biljettpriser.....
Mycket inom vårt landsting är bra. Vi har vård av hög kvalitet, bemötandet är för det mesta bra, Folktandvården har bra tillgänglighet, primärvårdens tillgänglighet har förbättrats under Alliansens förra mandatperiod....
Trots de många utmaningarna hör vi ingenting från den politiska oppositionen. Den är överens med majoriteten i det mesta. Man gör vissa försök när det gäller externa utförare, men det är omöjligt för medborgarna att urskilja vad man vill, om man nu vill nå´t. I varje fall är oppositionen om möjligt ännu sämre på politisk styrning.
Hur får vi fram personer, som förstår vad landstingspolitik är, inför nästa val?  

Hur utnyttjar vi konsumentmakten?

Hur utnyttjar vi konsumentmakten? Finns konsumentmakt? Varje gång jag står i duschen påminns jag. Jag påminns om att jag är manipulerad. Det är nämligen nästan omöjligt att dosera lagom med duschtvål och schampo. Flaskorna är så utformade att vi ska överkonsumera.
Jag slutade använda det schampo, som jag trivdes med, slutade på grund av att man bytte förpackning från en som var möjlig att dosera lagom från, till en som gav ifrån sig antingen ingenting eller på tok för mycket. Men bytet gav ingen Respons. Och så ser jag att det är omöjligt att hitta en ett schampo med en förpackning från vilken jags jälv kan bestämma mängden. Jag har att välja mellan att alltid duscha utan tvål och schampo och att överkonsumera rengöringsmedel.
Alltså, ingen konsumentmakt.

Snart ser vi en omsvängning

Jag läste häromda´n en intervju med en Folkpartistisk komunalpolitisk ledare. Han har för avsikt att profilera partiet tydligare än förut. Han har för avsikt att avvika då och då från Moderaternas linje.
Grattis, säger jag. Men varför först nu? Jo, rädslan för att ätas upp av Moderaterna har blivit för stark.
Kanske kommer det vi nu ser ute i landet att leda till en omorientering för Folkpartiet. Kanske får vi snart uppleva hur landsmötesombuden står upp och applåderar nästa partiledare när han eller hon förklarar att idéerna, de socialliberala, är viktigare än enbart makten. Detta kanske kort efter det att förre partiledaren demonstrerat sossehatet och predikat maktens välsignelse. Så snabbt tycks det kunna gå att vända inställningen hos en församling på fem hundra personer. Bara detta en gåta och en källa till missnöjdhet över nutida bevekelsegrunder för att ägna sig åt politik. Tecken på de ledande politikernas styrka eller på aktiva partiarbetares svaghet, eller en kombination?

Dags att sluta hata

Politiska åsikter förefaller ha kort hållbarhetstid numera. Ett bra exempel är inställningen till alliansbildning mellan partier. Med allians menas ett samgående i ett slags förbund. Partierna i detta förbund enas om att man är eniga om det mesta.
Huvudargumentet för att gå samman har varit att det är viktigt att bryta ett långt socialdemokratiskt maktinnehav. Med andra ord: Det ideologiska innehållet i politiken är mindre viktigt.
Jag vet inte hur många gånger jag haft invändningar mot en sådan här inställning. Jag tycker den har stora demokratiska brister. Min förvåning över att väljarna inte haft invändningar är lika stor som mitt förakt mot en inställning att en taburett är mer värd än ett fasthållande vid en ideologisk linje.
En rimlig konsekvens av en alliansbildning är att stödet för någon eller några av parterna minskar. I svenska fallet, Moderaterna har blivit helt dominerande och övriga tre minskar till spärrnivå.
Hoppsan säger nu de tre små när man ser sina opinionssiffror ligga just ovanför eller just under fyraprocentsnivån. Nu måste vi börja opponera mot Moderaterna. Och man får grönt ljus från Moderaterna som inser att blir de tre alltför små kan det bli omöjligt för Moderaterna att behålla regeringsmakten. Visst är detta bättre än att de tre bara jamsar med, men eftersom skälet för opponerandet är strategiskt handlar det inte om något uppvaknande. Det är fortfarande makten, som är avgörande. Då säger någon att makten är en förutsättning för att kunna genomföra sin politik. Men är det så säkert? Vad är bäst: att driva en profilerad socialliberal politik i opposition eller att ansluta sig till en Moderaternas politik i regeringsställning? Utöver faktorn makten finns också ett sossehat, som efter Westerbergepoken kommit att prägla Folkpartiet,  och som torde påverka Folkpartiets inställning till alliansbildningen.
Är det inte dags att sluta hata och med spänt intresse avvakta Socialdemokraternas positionering, som vi ännu vet alltför lite om.

fredag 13 april 2012

Skattehöjning både rätt och fel

Ambitionerna hos landstingsmajoriteten är goda. Kapa köerna, bättre vård för äldre sjuka och bättre kollektivtrafik. En skattehöjning bedöms nödvändig. Bedömningen verkar vettig. Men, och ett stort men, det fungerar inte om man fortsätter att inte styra. Det räcker inte med att besluta om en större budget, man måste styra i tillämpningen också. Skattehöjningen måste kompletteras med en enklare och tydligare politisk organisation och en politik, som styr tjänstemän och inte som i dag tvärtom. Mina farhågor är att 195 nya miljoner till landstinget nästa år inte får märkbara effekter. Jag hoppas att jag har fel.

Avslöja fusk i stället för att sänka momsen

Jag har fortfarande inte förstått prioriteringen. Stora summor satsas i form av minskning av momsintäkter från restauranger. Fler anställs om momsen sänks är tanken. En annan tanke är att en del av sådant som är svart blir vitt. Båda tankarna har jag invändningar mot. Den första tanken har väl nu visat sig vara en feltanke. De flesta av oss förstår att förväntad effekt fås i endast en skrivbordskalkyl.
Att sänka momsen i syfte att minska fusk innebär ju egentligen att man accepterar fusk. Den riktiga åtgärden borde väl vara att utarbeta effektivare metoder för att avslöja fuskare och beivra fusket.
Återför restaurangmomsen till tidigare nivå och satsa på att avslöja fuskare. I fusket kan gömmas stora summor

Det måste införas utbildning för politiker

Politiker klagar ibland över att tjänstemän har alltför stor makt. Senast jag hörde det var i Uppdrag granskning av en Solnapolitiker. Missnöjet med politikerrollen är stort och ändå är man inte beredda att göra något åt problemet.  Den uppgivenhet som finns hos vissa politiker är förvånande; man har ju makten och borde kunna använda den för att lösa problemen. I stället fortsätter man att sammanträda, utan att styra.

Om inte politikerna ser till att styra blir följden att tjänstemännen blir tvungna att alltmer ta på sig styrrollen, vare sig man vill eller inte. Det är ju politikerna medborgarna kan ställa till svars.

Antalet partimedlemmar har minskat kraftigt, valdeltagandet tenderar att sjunka och förtroendet för de politiska institutionerna är lägre än på länge. Samtidigt kan konstateras att intresset för politik bland allmänheten inte minskar. De politiska partierna lyckas alltså inte fånga upp intresset för samhällsfrågor. Allmänheten går inte till ett traditionellt möte, alltså måste politikerna gå till allmänheten. Ge medlemmarna i partierna mer att säga till om. Varför en begränsande representativ demokrati om det är möjligt att ha direktdemokrati?

Finns då denna insikt hos politikerna? Mitt svar är nej. Det finns enligt min mening två alternativa vägar för att skapa insikt. Låt det politiska systemet hamna i en ännu djupare kris, än för närvarande; en kris som får utgöra väckarklocka. Eller starta en landsomfattande fortbildning av dagens politiker. Jag förordar det andra alternativet

Det är inte organisationsförändringar som är lösningen. Det är den politiska styrningen som måste bli tydligare och det demokratiska inflytandet bättre. Vilka organ måste finnas för att åstadkomma detta? Svaret på den frågan kan ju i många fall bli färre politiska organ och lägre antal politiker. 

Ansvaret för solidariskt finansierad verksamhet åvilar ytterst politiker på EU-nivå, nationell nivå, i landsting och kommuner. Den som däremot bedriver en viss verksamhet kan vara i ett fall ett kooperativ, i ett annat fall ett företag och i ett tredje landsting eller kommun. Att utföraren behöver ha en styrelse måste väl ses som en självklarhet., för att dels ta ansvar för överenskommelsen med den ”beställande” politiska nivån, dels tillgodose krav på lokalt inflytande. Dock är det inte självklart att dessa styrelser ska bestå av personer rekryterade av de politiska partierna. I en produktionsstyrelse är mer fråga om professionalitet. Politiker utformar politiken och professionen ”utförandet”.




torsdag 12 april 2012

..bara spelat fotboll i fem år..

"...och bara reste sig upp när hon skulle andas..". (I en uppläsning just nu i P1) Hur har det blivit så här? Den här ordföljden är numera regel. I detta exempel är felet tydligt. Vad menas egentligen? Jag gissar att man menar: "..och reste sig upp bara när hon skulle andas..". Det är den gissningen, som får mig att säga att meningsbyggnaden är fel.
Det kan ju dock vara så, som det egentligen uttrycks att hon när hon andades inte gjorde annat än reste sig upp.
I ett annat sammanhang var det en kille, som inte hade gjort någonting annat i fem års tid än spelat fotboll. "Han har bara spelat fotboll i fem år." Men det visade sig att han hade ju även spelat basket och gått på bio.  Man menade sålunda "Han har spelat fotboll i bara fem år"

Exeplet Solna kommun avskräcker



Uppdrag granskning gav i går kväll en negativ bild av Solna kommun. Är bilden sann har vi sett ytterligare exempel på politikers abdikation. Men bilden handlar om inte bara svaghet utan också feghet. Att ha mål om öppenhet och tillgänglighet och samtidigt vara helt otillgängliga inger inte förtroende.

Nu är det ju inte vem som helst ansvariga utmanades av. Janne Josefsson är inte vem som helst, men har man öppenhet ska den gälla även honom.

I programmet yttrade en politiker, MP, att kommunen är organiserad som en koncern och "vi politiker har dålig insyn". Skulle jag vara medborgare i Solna kommun skulle jag redan i dag be om ett sammanträffande med kommunstyrelsens ordförande. Jag skulle hävda att en kommun aldrig kan ses som en företagskoncern. När man likställer gör man det, till råga på allt, på ett felaktigt sätt. Stadsdirektören ses som koncernens VD, vilket finns en viss logik i. Kommunstyrelsens ordförande jämförs med koncernstyrelsens ordförande. Men ska en parallell dras måste det vara Kommunstyrelsen, som är koncernstyrelsens ordförande. Redan detta visar det felaktiga i att jämföra en demokratisk organisation med företag. Politiker är representanter för medborgarna. Ledamöter i företagsstyrelser ska tjäna företaget, vars uppgift är att vinstmaximera. Till detta kommer att politiska beslut alltid ska fattas av grupp av politiker (undantag vissa enskilda ärenden inom socialtjänsten).

Det aldrig vara meningen att en förtroendevald politiker ska ikläda sig en operativ chefsroll i offentligt finansierade verksamheter. Det skulle ge fel signaler till väljarna och skapa en klyfta mellan väljarna och de valda. Politiska beslut ska fattas av grupper av politiker. Däremot ska politiker, ägna sig åt att, innan beslut fattas, lyssna på professionen och på medborgarna och efter det att beslut fattats kommunicera besluten. Politiker är inte och ska inte vara chefer. I kommuner och landsting fungerar politikerna, alltför ofta, som både vd och styrelse, vilket skapar oklarheter och är en huvudförklaring till brist på eller frånvaro av politisk styrning. Rågången mellan den politiska styrningen och verkställigheten måste vara tydlig.

Att avskaffa uppdelningen i beställar- och utförarnämnder är däremot angeläget och förhindrar inte att verksamheter kan öppnas för andra aktörer än kommunens egen regi. Den konstlade uppdelningen hindrar de politiskt ansvariga att förtydliga sin roll som medborgarnas valda ombud. En politiker är inte en vd. Det är absolut inte nödvändigt och inte heller möjligt med en totalanpassning till marknadens spelregler vare sig det gäller upphandling eller bolagisering av kommunala verksamheter. 

Hårddraget ska till exempel ett kommunalt bussbolag enligt aktiebolagslagen se mer till bolagets vinst och lönsamhet än erbjuda kommuninnevånarna ett billigt resande. Däremot kan väljarnas och resenärernas valda ombud fatta beslut om riktade aktieägartillskott och därmed på politisk väg gynna kollektivt resande. Detta är ett exempel på hur chefs- och politikerrollerna skiljer sig åt och bör förbli åtskilda.


onsdag 11 april 2012

Ekonomin vid Akademiska sjukhuset, ett politiskt ansvar

Läser en debattarttikel om styrelsens för Akademiska sjukhuset budget. Styrelsen måste minska sina kostnader med hundratals miljoner på ett par år.
I all mediarapportering om problemen vid Akademiska sjukhuset har vi bibringats uppfattningen att det är de anställda vid sjukhuset, som har ansvaret för de åtgärder, som ska vidtas i syfte att nå budgetbalans. Radio Uppland har visserligen nu upptäckt att Akademiska sjukhuset har en politisk styrelse, men har långt kvar tills man ställer politiken till svars.
Vad värre är, är att politiker själva inte inser vilken roll man har. I nämnda artikel läser jag, bland annat: "Landstinget har över blockgränserna ställt sig bakom den plan, som Akademiska sjukhuset tagit fram för att få ordning på ekonomin." Inställningen är tydligen att det är ledningen vid Akademiska som håller i taktpinnen och politiker passivt följer efter. Jag läser vidare: "Strategin från sjukhusledningen är framåtsyftande och fokuserar på bättre arbetssätt ....." Men strategin från politikerna? Vilken är den politiska viljan?
"Vi vill fortsätta att investera i välfärden men då krävs det att verksamheterna klarar sig inom givna budgetramar."
Det är politiska organ, som ska klara budget, det borde vara politiska organ, som har en budget.

Luften i Uppsala är livsfarlig att andas

Läser i dag om att Uppsalaluften fortsätter att vara farlig. Trafikpolitiken tycks inte vara synkroniserad med miljöpolitiken. Minns jag fel, men visst är Uppsala kommun medlem i Sveriges Ekokommuner.

1983 introducerades ekokommunbegreppet i den svenska kommunen Övertorneå. Tillsammans med en finsk kommun var Övertorneå under några år den enda ekokommunen i norden. I Ekokommunkonceptet utgick man från den fina miljön, den lokala näringslivsstrukturen och den lokala livsstilen som den bas som utvecklingsstrategin skulle byggas på. Genom ett samspel med naturen skulle även arbetstillfällena skapas.
Så småningom väcktes ett intresse hos flera kommuner. Ett nätverk bildades av ett femtontal kommuner. Nätverket tillkom som ett svar på kommunernas ökade efterfrågan på stöd och hjälp i ekologisk hållbar samhällsplanering. År 1995 beslutade nätverket att det skulle skapas en stadigare grund att stå på med bland annat ett gemensamt kansli som kan serva kommunerna och då bildades föreningen Sveriges Ekokommuner. Föreningen arbetar med att förena ekonomisk utveckling och ekologisk balans i en och samma utvecklingsstrategi. Antal medlemmar är sjuttioen.

Föreningen har en styrelse som består av nio politiker från olika partier. Styrelsen väljs vid föreningens årsmöte som vanligtvis äger rum i april eller maj månad. Nuvarande styrelse valdes på föreningens årsmöte i Halmstad den 11 maj 2007. Medlemskommunerna representeras av en tjänsteman och en politiker i ledande ställning vilket innebär att miljöfrågorna lyfts upp i kommunernas högsta ledning.
Sveriges Ekokommuner arbetar för att Sveriges alla kommuner ska bli hållbara. Det gör man genom att både politiker och tjänstemän utbyter erfarenheter och lär av varandras goda exempel. 

tisdag 10 april 2012

Entledigande

Under de år jag innehaft uppdrag i landstingsfullmäktige har jag med föga framgång reagerat över bristen på politisk styrning, icke ändamålsenlig politisk organisation, dåligt tillvaratagande av de anställdas synpunkter, dåligt politiskt ansvarstagande i fråga om patientsäkerheten, det feltänkta i att köpa matientmaten från Västerås och märklig, och som jag anser, felaktig budgetprocess. Kanske m.m.
När jag nu från Länsstyrelsen fått besked om ersättarskap i landstingsfullmäktige väljer jag att inte acceptera uppdraget. Jag tror att mina möjligheter att förändra är större om jag utvecklar min föreläsningsverksamhet och mitt skrivande. Dessutom torde jag slippa de obehag avvikande mening medför.
Riktigt komisk var den dåligt dolda glädjen i dag......

Begäran om entledigande

 Undertecknad anhåller härmed om entledigande från uppdrag som ersättare i landstingsfullmäktige för tiden 27 mars 2012 till och med 31 oktober 2014


Uppsala 2012-04-10

Harald Nordlund
Sehlstedtsgatan 4

754 41  Uppsala
tel. 0760-163244



FP och C alltför olika

Nu har diskussionen om sammanslagning av Folkpartiet och Centern återupptagits. De två pariernas ungdomsförbund har skrivit en debattartikel. Upsala Nya Tidning kommenterar frågan på ledarplats i dag. I Dagens Dagens Nyheter citeras Lars Leijonborg angående en sammanslagning av Fp och Centern: Vid ett tidigare tillfälle när frågan aktualiserades sa Folkpartiets ledare, bland annat, följande:
"Folkpartiet är ett storstadsparti och centern som har en starkare miljöprofilering är stora på landsbygden. Jag tror att summan kan bli starkare än delarna, sa han till Karlskoga Kuriren."
Uttalandet är anmärkningsvärt.
Partiet har i sitt högsta beslutande organ, landsmötet, fattat en rad beslut i sitt miljöprogram som syftar till en bättre naturvård och ett starkare miljöskydd. I partiprogrammet kan väljarna ta ställning till natur- och miljöfrågor, som intresserar såväl storstadsbor som landsbygdsbor. En sammanslagning med ett så naturointresserat parti som Centern känns inte lockande.

Vi i folkpartisverige som är intresserade av natur och miljö slåss för vårt miljöprogram som till skillnad från Centerns är väl genomtänkt, naturvänligt och ansvarstagande i miljöfrågor. I fråga efter fråga ställer sig centerpartister i klar motställning mot allemansrätt, naturvård, skogsskydd, Natura 2000-skydd, rovdjursskydd och kretsloppshantering. I stället månar man om mer kemikalieanvändning i jordbruket, mer konstgödsel, fler och bredare och raka vägfar i naturskyddsområden, myggbekämpning även i nationalparker och fri exploatering av ständer. Möjligen finns det några centerpartister som hävdar att kärnkraften skall ersättas med förnybara energikällor.

Folkpartisverige är till övervägande del aktivt ute i landet. Vi sliter och arbetar för socialliberalismens seger. Att vi är företrädare för ett storstadsparti måste ifrågasättas med tanke på allt det arbete vi med övertygelse lägger ner.

Man kan inte hävda att Folkpartiet har en svagare miljöprofilering än Centern. Om målet är att lägga sig till höger om moderaterna, kämpa för en föråldrad kärnkraftsteknik och göra centerns miljöpolitik till sin så är receptet att slå samman alla borgerliga partier till ett. Det kommer i så fall bara att leda till ett nystartande av ett äkta socialliberalt parti.

måndag 9 april 2012

Vi fortsätter att grisa ner

Under dagens promenad såg det ut värre än någonsin. Buskar är inklädda i plastpåsar, papper i stora mängder utspridda över gräsytor och pizzakartonger utslängda. Vilka grisar vi är. Men kanske är det egoismen, som har påverkat oss. Vem bryr sig.
Jag gör samma reflektioner när jag ser nonchalansen i sophanteringen i bostadsområdet. Fint sophus, tydlig information. Trots detta avstås i en del fall från att separera soporna i fraktioner. Allt i ett till förbränning.
Jag undrar om vi i Uppsala är sämre än många andra. Varför har man i Eskilstuna och Västerås lyckats få hushållen att separera i fem eller sex fraktioner; en verklig separering.
Nu måste kommunen satsa hårt på att få en ändring till stånd. Men ingen lätt uppgift; nonchalans och egoism botas inte på kort tid

Medborgarna ska kunna lätt förstå organisationen

En grundregel vid organiserandet av offentlig sektor ska vara att organisationen lätt kan förstås av medborgarna. Redan mot grundregeln bryter många. Inte minst gäller det Uppsala kommun och landstinget i Uppsala län. Det finns dock skillnader mellan dessa. Avsaknaden av politisk styrning är inte lika tydlig i kommunen som i landstinget, där styrning finns men inte från politikerna.
Den politiska styrningen handlar om att koncentrera på målformulering, kommunicera målen med verksamheterna, följa upp målen, fatta beslut om förändringar i samband med uppföljningen, kommunicera förändringarna och utkräva ansvar.
Jag anser att landstinget måste inrätta styrelser för de olika verksamheterna. Styrelse för Akademiska sjukhuset, styrelse för lasarettet i Enköping, styrelse för Folktandvården, styrelse för primärvården o.s.v. Utöver dessa endast landstingsstyrelse.
Nu gällande konstruktion med en enda styrelse för Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, primärvården och Folktandvården borde man inse är en omöjlig konstruktion

söndag 8 april 2012

Länets riksdagsledamöter ointresserade av ickevåldsfrågorna

Jag trodde, kanske i min enfald att när jag skrev ndanstående skulle jag få någon reaktion. Inte från någon i regeringen. Därom har jag tappat hoppet.  Men tyvärr tvingas jag konstatera att för även länets riksdagsledamöter är intresset inriktat på vapen, vapenforskning och vapenexport.

"Anser regeringen och länets riksdagskandidater att nuvarande fördelning av resurser på vapen- respektive fredsforskning är rimlig?

Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta och vilka initiativ kommer länets riksdagskandidater att ta för att öka användningen av fredsforskningens resultat när Sverige arbetar med konfliktlösning i EU och FN?"



God morgon kommentatorer

God Morgon Världens politiska kommentarer lyssnar jag gärna till. Visst vet vi på ett ungefär vad Lotta Gröning och Göran Greider ska säga, men likväl inte utan att deras inlägg är intressanta. Flammans chefredaktörs synpunkter är, om möjligt, ännu mer förutsägbara.
I dag gör jag reflektioner utifrån kommentarer till Löfvéns ståndpunkt att alliansbildning inte är aktuell för Socialdemokraterna. En efter en tycker nu att resonemanget är logiskt. Resonemanget att partier visar sin politik före val och sedan får man efter val regeringsbilda. När alliansen var framgångsrik handlade kommentarerna om varför man inte lyckas bilda allians på andra sidan. Då fanns inga synpunkter på att alliansbildning är en odemokratisk konstruktion.
Ännu värre än journalisters tidigare ovilja att peka på de demokratiska bristerna är bristen på ifrågasättande av alliansbildning av väljarna. En mycket stor majoritet av, den så kallade, Alliansens anhängare vill ha fortsatt alliansbildning.

Tecken finns nu på att Alliansens småpartier i högre grad än tidigare vill profilera sig. Detta berörde dagens kommentatorer i God Morgon Världen. Men ingen funderade över annat än att förklaringen är att man annars riskerar att ätas upp av Moderaterna. Ingen ställde den retoriska frågan: Anser småpartierna att politikens inriktning är felaktig. Jag skriver retorisk då jag är övertygad om att någon omsvängning i sak inte har skett. Man ser makten som överordnad ideologin.

Min förhoppning är att Folkpartiet ändå är på väg att börja tala om ideologi. För det handlar om ideologi när politiken ska skapa förutsättningar för tydliga förbättringar för äldre och sjuka, när politiska beslut ska tas som förhindrar fortsatt miljöförstöring och det handlar om ideologi när politiker vågar stå upp för ickevåld i konflikter individer emellan och länder emellan.

lördag 7 april 2012

Är konstgödselskattfrågan för alltid begraven?

Miljösituationen i Östersjön är värre än man tidigare trott. Den sannolikt främsta förklaringen till det stora läckaget av växtnäring anses vara användningen av konstgödsel i jordbruket men även dagens koncentrerade djurhållning. Hälften av kväve- och fosfortillförseln i Östersjön beräknas komma från jordbruket.
Det tändes nyligen ett hopp när Folkpartiet deklarerade att det är berett att återinföra konstgödselskatten.

En folkpartistisk hjärtefråga i miljöpolitiken har varit begraven. Folkpartiet har under många år drivit frågan om skatt på konstgödsel. Vi har, till skillnad från övriga partier i den så kallade alliansen, i partiprogram och i riksdagsmotioner föreslagit höjda konstgödselskatter. Under åren 1998 – 2002 förde jag i riksda´n debatt med dessa partier och inte med de partier, som nu är i opposition. Påtryckningarna från jordbruksnäringen var starka och en stående fråga vid mina kontakter med LRF. Den svenska inställningen i den här frågan har väckt intresse i omvärlden och frön har såtts i andra länder.
En viktig och avgörande åtgärd måste anses vara omställning av jordbruket till ekologiskt kretsloppsjordbruk.

Både i allians och profilerade inte möjligt

Åter en artikel med en inte klar logik. På debattplats skriver i dag två moderater om vikten av att utveckla allianssamarbetet. J, det tror jag det, att man vill. Men resonemanget brister i logik. Visst ska de så kallade allianspartierna föra sin egen politik, säger man samtidigt som man pekar på vikten av att agera tillsammans. Denna Moderaternas strategi har ju varit lyckad. För Moderaterna. Men inte för övriga tre. Och inte för politikens inriktning. Jag ser endast skolfrågorna som socialliberalt inslag. En socialliberal profil finns inte. Innebörden av alliansbildning är just att sudda ut profilerna. Med bibehållna profiler kan vi inte tala om allians.Det ligger i en alliansbildning, till skillnad från en koalition, som inte alls är detsamma, att sudda ut sina profiler. Likheten ska se så total ut som möjligt. Det är efter val man tar reda på förutsättningarna att utifrån valresultatet samarbeta. Man bildar koalition i lägen där inte ett parti kan i antingen majoritet eller minoritet ensamt bilda regering. Alliansbildning före val är inte lika med koalition efter val, vilket dock en partiledare menade vid ett tillfälle. Men han tycker nog inte så, men det var ett demagogiskt grepp, som passade då.

Författarna till dagens artikel ondgör sig över att oppositionen inte har en gemensam politik. Men varför ska man ha det. Jag tror att den nye S - ledarens strategi att inte binda upp sig före valet kommer att visa sig lyckad. Och dessutom i sak riktig. Jag ser fram emot upplösning av alliansen med ett konstaterande av att man är en koalition och att hur det kommer at se ut efter valet 2014 får vi se sedan väljarna sagt sitt

Inte bara biomedicinsk utan även fredsforskning är lönsam

Härom da´n fick vi ett glädjande besked om ökad satsning på forskning, inom biomedicin. I dag spekulerar UNT kring var resurserna finns, eftersom statsbudgeten ännu inte inrymmer medel för satsningen. Jag har dock svårt att tänka mig att man gör ett sådant här utspel utan att ha försäkrat sig om att pengar finns.
Invändningarna, som framförts, handlar om ytterligare ett par frågor. Politisk styrning av forskningen till Stockholm-Uppsalaområdet  är en. En annan är styrningen till just biomedicin. Jag förstår talespersonerna från Lund när man säger att detta är en ny politik. Att däremot rikta resurser till en viss sektor upprörs jag inte av. Vad jag skulle uppröras av är om det vi nu uppfattar som ett löfte inte blir en realitet.
Men annan forskning då? Blir inte den lidande? En del hävdar detta. Jag inte tillräckliga kunskaper för att förstå sambandet. Och jag tror sålunda att det gäller många andra. Så förklara då för oss.
Den här forskningen ska ge jobb. Och den ska föra oss uppåt i forskningsrankningen. Den ska ge oss en nobelpristagare, har någon sagt.
Riktade medel till forskning finns på även andra områden. Enorma belopp satsas på forskning om vapen. En forskning, som väl syftar till att ge jobb och exportinkomster. En forskning, som saknar moraliska överväganden. Tänk om lika stora summor skulle satsas på fredsforskning. Men den ger inga nya jobb och exportintäkter, anser man. Bortse då från det goda syftet att bidra till en fredligare värld.
Är det emellertid självklart att inte fredsforskning lönar sig även mätt i enbart ekonomiska termer? Tänk om Sverige framstod som det land i världen där man avstår från att exportera vapen och där man ständigt utvecklar fredsforskningen. Det land till vilket man i ökad omfattning reser för att lära sig mer om hur konflikter kan lösas på fredlig väg. Det land där över stora delar av världen kända namn som Wallensten backas upp av dess regering och forskningsmedel tilldelas i den takt forskningen kan utvecklas.

torsdag 5 april 2012

Styrelsen känner väl till bristerna?

Patientsäkerhet omfattar inte bara säkerheten i samband med behandlingar, bemötande och tillgänglighet, utan också hur dokumentationen av kontakterna med vården sköts. I dag kan vi läsa om brister i journalsystemet vid Akademiska sjukhuset. Jag antar att styrelsen för Akademiska sjukhuset skyndsamt tar itu med frågan.
Enligt Patientdatalagen ska sjukvården vara organiserad så att den tillgodoser patientens säkerhet och gör det möjligt för vårdgivaren att erbjuda en kostnadseffektiv vård av god kvalitet.
De nya kraven på informationssäkerhet innebär att tydligare krav ställs på hur patientuppgifter ska hanteras, på hur informationssäkerhetsarbetet ska bedrivas och på vad det ska omfatta.
Jag har länge hävdat att patientsäkerhetsfrågorna måste vara föremål för uppföljning vid varje sammanträde med ansvariga styrelser. Om inte styrelsen för Akademiska är medveten om de brister, som nu framkommit är detta ingenting annat än en skandal

Politiska arbetsformerna


Politiken och politiker brottas med förtroendeproblem. Ska vi kunna återupprätta det förtroende som är raserat måste vi vara beredda att ompröva våra arbetsformer.

Vi måste ha som mål att unga, äldre, kvinnor och män tillsammans formar politiken. Vi vinner dessutom ökad förståelse mellan unga och äldre, mellan kvinnor och män. De politiska frågorna blir det väsentliga, inte vilken grupp vi tillhör. Det vi i dag kallar nätverk är ett uttryck för detta synsätt.

Tiden har sprungit ifrån ålders- och könssegregerade organisationer. Det är bättre att bygga nätverk kring sakfrågor och ge alla möjlighet att engagera sig i alla frågor! Gröna liberaler i Folkpartiet är ett utmärkt exempel på en tidsenlig arbetsform. 

Ungdomsförbunden samlar många duktiga yngre människor, vars kunskaper jag ofta imponerats av, och som ännu inte formats av ett stereotypt politiskt klimat. Risken att snabbt växa in i en kultur som inte har utvecklats nämnvärt de senaste decennierna är emellertid stor. Att göra politisk värnplikt ska vara att skaffa sig kunskap och erfarenhet av hur människor i allmänhet har det mer än att i politiska lokaler lära sig hur man gör karriär.

Vi behöver politiska nätverk för, till exempel, äldrefrågor och i dessa behövs även de unga. De som är unga nu kommer att få dra ett tungt lass och åldrandet är inget som inträder speciellt sent i livet. Vi börjar de facto att åldras i den stund vi föds. Vi behöver tillsammans bryta åldersbarriärer och vi behöver öka och ta tillvara allas engagemang i politiska beslutsprocesser, kulturliv och social ekonomi. Vi behöver också öka möjligheterna för människor med utsatta livslopp att vara aktiva och delaktiga i samhället. Vi utvecklar den socialliberala ideologin genom samverkan över alla gränser.

Sammankomster kan aldrig ersättas av kontakter via våra datorer i ett socialt syfte, men e – post, hemsidor och diskussionsfora på nätet har stora fördelar när det gäller politiskt tankeutbyte.

onsdag 4 april 2012

Klarar vi bara en miljfråga i taget?

Återanvändning är för det mesta bra. Här något jag skrivit om tidigare
Det förefaller ofta som om vi klarar bara ett problem i taget. Visst kan koncentration på en viss fråga ge bättre resultat än om ansträngningarna fördelas på flera. Nu är politikers och medias fokus inställt på klimatfrågorna, och inga andra. Och visst är det viktigt att vi inte tappar taget om åtgärderna för att minska våra klimatpåverkande utsläpp. Dessa handlar om, inte bara människans överlevnad, utan om alla arters. Men andra hot tar inte paus medan vi anstränger oss för att möta klimathotet.

Kampen för att till exempel bevara de orörda älvarna och hotade djurarter måste pågå oavbrutet, liksom ansträngningarna att använda EU i arbetet för en bättre miljö. Vi måste det eftersom verkligheten trycker på – vi har ansvar för kommande generationer. 

Många människor, däribland många politiker, tycks anse att miljöproblemen är, i stort sett, lösta. Tydligast framträder den synen på den politiska högerkanten. Centern intar en egendomlig position genom att massmedia envist kallar centern ett grönt parti. I politiska ställningstaganden ställer sig centern dock sällan på naturens sida utan lierar sig med högerkrafterna. Kontrasten till den socialliberala politik som jag ansluter mig till, och som syftar till att skydda naturen för framtida generationer, är tydlig. Jag anser att hoten mot natur är, fortfarande, överhängande. 

Biologiska mångfalden i havet minskar. Nonchalerandet av detta problem är upprörande. Utvecklingen för bestånden av t.ex. torsk och hummer följs noga men vad som händer med matfiskens föda tycks ointressant. Inför obligatoriska miljölotsar, höj straffen för miljöbrott och inför starkare skydd för särskilt känsliga havsområden, oavsett vad kortsiktiga ekonomiska intressen tycker.

Även biologiska mångfalden i våtmarker är utsatt för hot. Biologisk mångfald är inte synonymt med förekomst av stort antal arter. Även i artfattiga områden finns behov av att skydda den globala artmångfalden. Sålunda är det viktigt att myrar skyddas. Våtmarkskonventionen måste få en bättre efterlevnad. Brytning av torv för bränsleändamål måste begränsas och föregås av omfattande konsekvensstudier. Torv klassas som ”långsamt förnybar”, vilket tolkas synonymt med icke-fossilt, och sålunda får förbli CO2-skattefritt. Jag anser att torv vid användning som bränsle ska klassas som icke-förnybar och därför beläggas med CO2-skatt. Det tar tusentals år att odla fram ny brytbar bränntorv.

Rovdjursfrågan är mer infekterad än de flesta andra natur- och miljöfrågor, vilket medfört att den föder mer av politisk populism. Genom att åka ut och när det är lämpligt stryka medhårs kan man rädda sin karriär. Skyddet av våra rovdjur handlar om människans ansvar att förvalta. Ett beslut om att avliva ett rovdjur måste föregås av, inte bara studium av stammens storlek, utan också av dess genetiska status. Vargen är idag en symbol för den biologiska mångfalden i Sverige. Det finns inga bärande skäl för att acceptera en minskning av vargstammen. Istället borde målet om en långsiktigt hållbar stam snarast nås. Konflikten mellan jägare och varg kan tjäna som illustration till många av de konflikter som finns mellan värnandet om en rik biosfär och olika särintressen.  Medeltida skräck och amsagor har manats fram av populistiska agitatorer.

Allemansrätten är en unik svensk företeelse, som vi är stolta över. Men är den på väg att upphävas? I debatten om allemansrätten finns enstaka företrädare inom alliansen som vill begränsa rätten för alla att fritt njuta av naturen. Jag anser att några inskränkningar av allemansrätten inte får ske, utan tvärtom att vi ska i EU stå upp för att vi ska få bevara denna fantastiska sedvanerätt.
Vår lagstiftning reglerar t.ex. skyddet av våra stränder. Den hundrametersgräns som gäller generellt i landet kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Precis som vargen kan symbolisera behovet av ett stärkt skydd för den biologiska mångfalden kan strandskyddet tjäna som symbol för människans behov av, och rätt till, rika naturupplevelser. En rik och frisk natur är hälsosam, både för enskilda människor och för samhället som helhet. Det insåg liberaler när de på 1950-talet drev igenom strandskyddslagstiftningen. Det borde liberaler göra även idag. Men strandskyddet är hotat. Istället för ett skydd för de små människornas rätt till ett rikt friluftsliv tar idag exploateringsintressen över. Men en bebyggd strand är för alltid förändrad. En stängd strand skapar gränser och segregation. Jag anser att strandskyddet måste skärpas och allemansrätten värnas. Fri tillgång till frisk luft, rent vatten och naturupplevelser är grunden för folkhälsa och välfärd och en medborgerlig rättighet.

Vi trivs bäst i öppna landskap. Men landskapet är hotat. Det öppna landskapet har med trivsel att göra, men handlar i lika hög grad om bevarandet av biologisk mångfald. Jordbruket har härvid en avgörande roll. EU:s jordbrukspolitik måste avvecklas och ersättas av ett mera begränsat stöd till enbart de jordbruk och skogsbruk, som bevarar den biologiska mångfalden och vårdar kulturlandskapet. För oss socialliberaler, till skillnad från högerpartierna och centern, är det viktigt att kraven på miljöhänsyn i jordbruket blir tydligare. 

Är det enbart produktionsskog, eller även skog med naturvärden som är målet för svensk skogspolitik? Vi har ett otillräckligt skydd för skogsmark. Jag anser att målet uttryckt i areal bör ersättas av ett mål som anger att all skogsmark, som bör ha ett starkt skydd, ska ges sådant.

Är det mångfald, eller storskalig matproduktion som gäller för jordbruket? Är det industrifiske eller lokalt fiske med biologiskt hänsynstagande som gäller för Östersjön och Västerhavet.


 

Missriktad kritik av ledningen vid Akademiska

Varför har det blivit så att när det gäller sjukvården är bilden att det är tjänstemän och medicinsk profession, som beslutar i även politiska frågor? Forskning visar att politiker inte styr och media lyfter fram professionen, som ansvarig för det mesta.
Till detta kommer att det också finns anställda inom sjukvården, som tycks tro att det är, till exempel, ledningen vid Akademiska sjukhuset, som beslutar i sådana frågor som neddragning av antalet anställda. I dagens UNT har en läkare skrivit och kritiserat ledningen vid Akademiska för beslut fattade av den politiska styrelsen för Akademiska. Att styrelsen behöver underlag från anställda för att kunna fatta beslut är en annan sak

Besk medicin

Smaken på medicin har inte förändrats nämnvärt. När jag läser om ordinationen i dag i kommuner och landsting kan jag inte låta bli att återge en ledare i Upsala Nya Tidning 25 maj 1991.
"                               Nordlunds recept
Kommunalvalet närmar sig nu snabbt med de krav valrörelsen ställer på politikerna av löften för framtiden. Men det finns viktigare saker att ta itu med och frågor, som pockar på svar redan i dag. Politikerna i Uppsala kommun måste ställa sig följande två spörsmål: Vilken är den politikst centrala frågan i Uppsala i dag? Finns det något problem som är överordnat andra problem? Det borde vara självklart att svaret i båda fallen är kommunens urusla ekonomi.
I stället har fokus ställts in på huruvida det nya bokföringssystemet är bra (den politiska majoriteten) eller fördöljande (kommunrevisorerna och den politiska oppositionen). Enligt de gamla bestämmelsena närmar sig det kommunala underskottet raskt en halv miljard kronor medan det enligt de nya är avsevärt mindre (men då inte jämfört med resultaten från tidigare år).
Genom att ställa frågan på det sättet missar man dock poängen: det påminner om samma futila tankeexercis som grubblandet över hönan eller ägget.Faktum kvarstår dock att Uppsala kommuns ekonomi är helt under isen. Det centrala är inte att diskutera valet av redovisningsmetod, som innebär att flytta omkring olika poster, utan vad som kan och bör göras för att få kommunens ekonomi påfötter (igen). Det ärdetta och ingenting annat som är politikernas uppgift. Och skyldighet.
Det är dags att politikerna tar tag i tyglarna och stoppar den skenande häst som kommunens ekonomi mest påminner om. Därvid har folkpartiets Harald Nordlund visat vägen genom att i går föreslå en rad förändringar av kommunens verksamhet i syfte dels att minska underskottet, dels att få bukt med de faktorer som genererar dem.

För att snabbt få ned underskottet vill folkpartiet liberalerna sälja ut en delfasta tillgångar, vilket är den enda väg som står till buds (en kraftig skattehöjning är av flera skäl inte något alternativ). Men långt viktigare för framtiden är den omprövning av kommunala arbetsformer som förordas. Såväl styrnings- som strukturförändringar aviseras.Och det är ställt utom allt tvivel att båda greppen behövs för att kunna hålla hårdare i tyglarna.
Politiska nämnder och styrelser föreslås minska i antal och den centrala byråkratin skärs ned medan entreprenörer och konkurrens i stället på allvar ska göra entré i den kommunala sfären. Andra förslag är att minska personaltätheten inom förskolan och  för den delen även en satsning på personalkooperativ inom barnomsorgen. Ett resultat av att kommunens anställda kommer att minska med 300-400 personer under de kommande 3-4 åren.
Det är ett delvis beskt recept som Nordlund skrivit för att rädda den kommunala ekonomin, delvis är det åtgärder som ändock borde ha vidtagits.  Och ändå är det nog bara en början på den förnyelse av den kommunala sektorn som väntar. Men den som tror att det finns något alternativ till att banta, skära och effektivisera bedrar sig (eller i förekommande fall) väljarna."