24.8.
2020
Stoppa
förnyelse av
kärnkraft och
kärnvapen
Olof
Kleberg
DEBATT Vi
bevittnar en sörja av omedvetenhet och ointresse inför kärnkraftens
och särskilt kärnvapnens långsiktiga hot mot människans
överlevnad, skriver Olof Kleberg.
Allt
smått är inte gott. Det har blivit på modet att framställa både
kärnkraft och kärnvapen som praktiska, lätthanterliga och
”kostnadseffektiva”. Ny teknik påstås öppna för nya lösningar
på gamla problem.
Klimatkrisen är så allvarlig att många nu
menar att kärnkraften kan te sig som en utväg även om de ogillar
tekniken.
Detta gäller även till vänster i politiken, där
man tidigare varit motståndare. Mest remarkabelt är av
s-tankesmedjan Tiden villl ha framtida investeringar i några nya
reaktorer.
Kärnkraften är planerbar, i motsats till vinden,
menar Tiden.
Mot
detta kan man kan, som professor Lennart Söder (SvD 15/8),
peka på hur driftstörningar och oväntat underhåll kan skapa
brist, som i Sydsverige i somras. Vidare att vindkraften utvecklas
starkt, rekord 2019 med 20 Twh, kanske 60 Twh 2045 då Sverige ska ha
nått helt förnybar energi.
De
viktigaste argumenten är dock tre helt grundläggande faktorer, som
glöms bort av förespråkarna. Som i utspelet från M och L
(kritiserat
av Jan Strömdahl i Dagens Arena 4/8)
och från ett par energiexperter (SvD 11/8) om en svärm av
småreaktorer, kanske 150, runt om landet. De undviker att precisera:
var
ska de placeras? Som ett ”pärlband” längs Norrlandskusten? I
Lappland, långt från bebyggelse? Hur ska säkerheten ordnas?
hur
ska bränslet säkras? Brytning i Sverige har förbjudits; utvinning
är ytterst miljöfarlig
hur
ska avfallet fraktas bort och slutförvaras? Ingen plats eller metod
har hittats, flera kommuner ha sagt nej i folkomröstningar
Förslagen
är med andra ord både farliga och orealistiska. Dessutom onödiga.
Sverige har ett stort elöverskott. Med någon enstaka bristdag i
södra Sverige.
Viktiga
svenska medier är genomgående lättsinniga.
Fantasierna
om civila småreaktorer bör begravas. Allvarligast är dock
supermakterna USA:s och Rysslands satsning på små ”taktiska”
kärnvapen. De två besitter de flesta av dagens ca 14 000
vapen.
De satsar nu miljarder på att modernisera och stärka
dem. Det känns längesen som presidenterna Obama och Medvedev 2010
undertecknade det nya Startavtalet om kärnvapenbegränsning.
Deras
efterträdare Trump och Putin tävlar om att montera ner det ena
nedrustningsavtalet efter det andra. Samtidigt som de satsar på
småskaliga kärnvapen att använda ”träffsäkert”, ”på
slagfältet”.
Ryssland har rustat, i vetskap om sin
underlägsenhet i konventionella styrkor. Nu vill USA komma
ikapp.
Risken för förödande felgrepp ökar givetvis med
antalet vapen. ”Träffsäkerheten” är en illusion. En beräkning
säger att 90 miljoner genast skulle kunna dö och skadas, klimatet
påverkas ödesdigert.
Kärnvapenläget
är ytterst labilt. Hiroshima har påmint oss om fasorna. Dagens
bomber är hundra gånger så starka. ”Taktiska” kärnvapen
prioriteras.
Desto mer beklämmande att Sverige inte ställt upp
på FN-konventionen om kärnvapenförbud. Texten höll inte måttet,
hävdar utrikesminister Ann Linde och bortser, liksom
utredaren Lars-Erik Lundin, från det vidare sammanhanget: att
delegitimera, skambelägga kärnvapen.
Fysikern Max
Tegmark, ”Årets svensk” skäms i stället som svensk, Sverige
”har tappat ryggraden” (DN 6/8).
Skälet för regeringen att
säga nej till konventionen var uppenbart hänsyn till USA. Men så
länge Sverige (med det förstärkta FRA) utgör sjätte ögat i
USA:s spaningar mot Ryssland (vid sidan av ”Five eyes”, de
anglosachsiska spaningssystemen), så länge befarar Sverige knappast
sanktioner.
Viktiga svenska medier är genomgående lättsinniga.
I DN högtidlighölls Hiroshima med en medioker betraktelse
av Mattias Svensson – andra hot har varit ogrundade som
befolkningsexplosionen, kärnvapenhotet finns nog kvar men han har
slutat tänka på det…
I SvD kritiserade samtidigt Henrik
Sundbom regeringen för att inrätta ett forskningscentrum om
kärnvapennedrustning, det enda positiva inslaget i dess fega nej
till FN-konventionen. ”Underminerar den seriösa forskning som
redan pågår”, lyder Sundboms upphöjda kommentar.
Vi
bevittnar en sörja av omedvetenhet och ointresse inför kärnkraftens
och särskilt kärnvapnens långsiktiga hot mot människans
överlevnad. Dags att vakna!
Olof
Kleberg
före
detta chefredaktör för Västerbottens-Kuriren och tidigare vice
ordförande i OSSE-nätverket