måndag 31 december 2012

Barn viktigare än pengar

"Tuffa sparkrav på Sävjaskolan". "Är inte barn viktigare än pengar"  "Minskar med fem anställda. Detta kunde vi läsa härom dagen.
Artikeln har kvällstidningsstuk. Det framgår inte att barnantalet minskar. Till det kommer att det inte är fråga om sparande, utan anpassning av kostnaderna. Barn viktigare än pengar. Den frågan kan alltid ställas. Svaret är för alla givet. Dock gäller det många andra sammanhang. Är inte omsorgen om äldre viktigare än pengar? Är inte ungdomars fritid viktigare än pengar? Vilka blir konsekvenserna av svaren på frågorna?
Men visst, skolan är viktig och lärartätheten är en viktig faktor för kvaliteten. Men då måste frågan omformuleras. Hur stor del av tillgängliga resurser ska gå till skolverksamheten?

Landsbygdspartiet har bildats

"Neddragningen av deltidsbrandkåren". Detta ä den största utmaningen för det nybildade Landsbygdspartiet i Uppsala län.
Visst är den frågan viktig för förutsättningarna att skapa ett bra liv på landsbygden. Dock räcker frågan troligen endast till att stjäla några röster från övriga partier, men inte till att få plats i beslutsförsamlingar. Det positiva är dock att man, förhoppningsvis, pressar övriga partier att intressera sig för landsbygdsfrågor. För detta krävs både kunskap och inlevelse. Dessa saknas i hög grad.
Man får, till exempel, inte tala föraktfullt, och i svepande ordalag, om en järnvägssatsning som Botniabanan.

söndag 30 december 2012

Nu har det hänt

I senaste numret av Dagens Samhälle skriver en debattör om behovet av om- och nytänkande inom äldrepolitiken (hon skriver om äldreomsorg, men resonemanget torde gälla hela äldrepolitiken). I korthet är hennes uppfattning att kommunala självstyrelsen gjort sitt. Olikheterna beträffande kvalitet mellan kommunerna är så stora att staten måste ta över. Hittills har förstatligandediskussionen rört endast skolan. Jag har då ett otal gånger ställt frågan varför vi inte ska acceptera olikheter inom skolan men inom alla andra sektorer.
Snart kommer krav på förstatligande av förskolan. Det är inte rimligt att vissa barn ska vistas i stora barngrupper i en kommun och vissa barn ska få tillbringa dagar i små harmoniska grupper, torde vi snart få läsa.
Olikheterna är i realiteten ett bevis på statens tillkortakommanden. Statens roll är att styra, inte att bedriva verksamheter. Men staten klarar inte sin styrningsuppgift. Debatten måste ta sikte på vad som krävs för att staten ska klara sin uppgift.
Skydda skolan, förskolan och äldrepolitiken från statligt driftansvar

Även Botniabanan behövs

Satsningen på gruvbrytning i Norrbottens län är enorm. Den är viktig för Sverige och den är viktig ur regionalpolitisk synpunkt.
Den positiva utvecklingen medför också utmaningar för kommunerna och staten. Bostadsbyggandet hänger inte med, men även övrig infrastruktur uppvisar brister. Stora mängder malm ska transporteras. Det måste ske på andra sätt än per bil.
En modern järnvägssträckning längs med Norrlandskusten utgörs av Botniabanan. Ökad kapacitet för gods på järnväg var en viktig orsak till att Botniabanan byggdes. När banan börjar trafikeras fullt ut i augusti 2012 kommer Den är tänkt att ge en  kostnadsbesparing för den intensiva godstrafiken och möjliggöra en trafikökning. 
En del av Botniabana utgörs av Norrbotniabanan. Den har två syften, dels förbättra  för godstransporterna  dels möjliggöra persontrafik längs kusten i Övre NorrlandGodstransporterna har beräknats få tidsvinster på flera timmar. 

Oacceptabla brister i infrastrukturen finns även i vår del av landet, mälardalsregionen. Ett exempel är järnvägsnätet. Ett tråkigt och vanligt inslag i inlägg om behovet av satsningar i den här regionen är emellertid nedsättande och svepande uttryck om satsningarna på Botniabanan. Olönsamma projekt benämns Botniabaneprojekt. Kanske hör det till i konkurrensen mellan regionerna. Den politiker, som har ambitioner på riksplanet, måste visa att man har insikt om vad som behövs för andra delar av landet än den egna. Svepande formuleringar kvalificerar inte till rikspolitiska uppdrag.

Skandalerna kan ha skadat SD

Novus sammanställning av opinionsläget för de politiska partierna december 2012 är dyster läsning. Den är dyster på grund av att mitt eget parti ligger kvar på en låg nivå och att Sverigedemokraterna fortsätter att öka. Dess starka ställning i opinionen torde kunna förklaras av, bland annat, att partierna misslyckats i sin opinionsbildande roll. Den förändring av partierna från sammanslutning för personer med en viss ideologisk syn på samhället till valorganisationer lämnar plats för ett parti, som bygger sitt budskap på, bland annat, okunskap.
I den enda kommentar till opinionsläget jag hittills i dag tagit del av sägs Sverigedemokraterna inte ha förlorat på skandalerna. Är det så säkert? Tänk om det är så att partiet skulle ha legat på ännu högre nivå om inte skandalerna funnits eller, rättare sagt, avslöjats.
Varför i all sin dar har partierna inte försökt fördöma den människosyn, som SD står för. Varför har man inte försökt förklara att skandalerna inte är bara några tillfälliga händelser, som är övergående, utan  uttrycker drag, som för tankarna till hemska inslag i Europas historia.
Jag är rädd för att, när skandalerna kring SD fallit i glömska, stödet för partiet ökar ytterligare. Övriga partier måste ta sitt opinionsbildaransvar

lördag 29 december 2012

Experter kritiserar skolförsäljning

Uppsala kommun planerar att sälja skolor till sig själv. Visst får kommunen effekt i sin budget, Men det som sker är att de nybildade bolagen lånar pengar, alltså innebär försäljningen i realiteten att kommunen lånar pengar för att rusta upp skolorna. Varför gå omvägen över bolag, kam man undra. Ett skäl kan vara att bolagen är bättre på att förvalta än kommunala förvaltningar är. I detta ligger dock ingen självklarhet.
Jag instämmer i den uppfattning, som länge rått i Folkpartiet om att kommuner ska inte äga bolag. Bolag tillhör den privata marknaden. Vår solidaritetsorganisation, kommunen, ska ha så öppna driftsformer som möjligt. Mer logiskt än att bilda kommunala bolag vore att sälja till privata företag. Dock är den åtgärden tveksam ur andra aspekter. Det är, till exempel, svårt att veta vid vilken tidpunkt en försäljning ger optimalt utfall. 
I nuläget tycks, för en medborgare på avstånd, det klokaste vara att kommunen lånar pengar för att rusta upp. Hur lånekostnaderna ska finansieras är dock en fråga för en noggrann budgetprocess, men torde knappast vara möjlig utan skattehöjning. 

Fri etablering

Externt drivna vårdcentraler har ökat i antal. I artikel i torsdags om raserad budget för primärvården kan vi läsa om privata vårdcentraler. I det här sammanhanget är det viktigt att skilja på privata och externt drivna. De senare finansieras med skattemedel. Privata innebär att man tar ut hela kostnaden av patienten, varvid landstinget inte är inblandat.
För mig framstår det som ett problem att det är svårt att kontrollera kostnaderna, då rätten att etablera en vårdcentral är reglerad i lag. Landstinget kan stoppa en etablering endast om den anses inte uppfylla rimliga krav.
I hur hög grad är denna svårreglerade del av primärvården en förklaring till oväntade budgetöverskridanden?
Är det bra att ha en särskild fil vid sidan av den kommunala självstyrelsen?

Kvalitetsförbättring raserar budget

I torsdags kunde vi läsa om att primärvårdens budget överskrids på grund av att vårdcentraler ökat kvaliteten. Kvalitetsförbättringen består av, i huvudsak, ökat öppethållande.
Än en gång är det någonting jag inte förstår. Den organisation landstinget säger sig ha innebär att beställaren Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, HSS, har tilldelats pengar av landstingsfullmäktige. HSS köper sedan sjukvårdstjänster, bland andra, primärvård, av Produktionsstyrelsen. I det avtal, som måste tecknas ska både kvalitet och kvantitet regleras. Det innebär, bland annat, att öppettiderna reglerats i avtal. Men, under pågående avtalstid har alltså öppettiderna ändrats.
Har öppettiderna ändrats för att nå upp till en överenskommelse i avtal? Varför har pengar för detta då inte ingått i ersättningen från HSS till Produktionsstyrelsen, PS?
Har ersättning utgått från HSS till PS? Om ja, varför har då PS inte fördelat alla medel till vårdcentralerna?
Har öppettiderna ändrats utan att detta avtalats? Varför har då inte styrelsen för vårdcentralerna reagerat och agerat?
Prio ett är att öka tillgängligheten, läser jag. Men hur är detta sagt?
Många frågor söker ett svar.

Bra Björklund

En efter en håller partiledarna jultal. De flesta låter bra. Det är också svårt att ha invändningar mot det som sägs i talen. Men sen då? Hur ska vi komma till det tillstånd man talar om? Ofta känns det som om de vackert formulerade talen bara tonar bort. Och också glöms bort.
Det finns emellertid ett undantag. Jan Björklunds jultal har ett mycket angeläget innehåll och ett innehåll, som överensstämmer med den politik han driver som utbildningsminister.
För att vi ska åstadkomma det hållbara samhället, ibland känns detta som endast en utopi, måste besluten fattas mot bakgrund av, bland annat, erfarenheter. En förutsättning för hållbarhet är ickevåld. För att nå framgång i ickevåldskampen måste vi ha kunskap om det våld som omger oss och det våld som utövats historiskt.
Ungefär så här menade Björklund i sitt jultal. Tack Jan.

måndag 24 december 2012

Önskningar

En önskan inför julen: alla barn ska få uppleva harmoni. En önskan inför nya året: frid, fred och ickevåld

söndag 23 december 2012

Livvakter har övat i Uppsala

Allt fler livvakter. Hoten och våldet tycks öka. Behoven av skydd för enskilda personer sägs öka. Hur möter vi den här utvecklingen? Jo, fler vakter och poliser.
I USA pågår en debatt om vilka åtgärder, som nu krävs efter den hemska massakern i en skola. Begränsa möjligheterna till vapeninnehav, säger några. Presidenten tycks vara av den uppfattningen. Mer vapen förespråkar många. Inte en enda politiker har jag hört ta upp diskussion om hur vi kommer åt orsakerna till våld. Varken här hemma eller i USA hörs ordet ickevåldskultur uttalas. Vi vet att våld har aldrig på ett framgångsrikt sätt kunnat bekämpas med våldsmetoder. Trots det är många politikers tro att vakter, poliser och vapen är lösningar på problemet.
När ska politiker inse att ämnet livskunskap måste in i förskolan och bli ett skolämne från första skolåret.

En debattartikel

Två landstingsråd skriver i dag på debattplats i Upsala Nya Tidning om en politik för bättre hälsa. Jaha, tänker jag. Vad i denna artikel ska ge upphov till debatt? Hur sker urvalet? Kan man skriva hur platt som helst bara man har landstingsrådstitel? Majoriteten i landstinget kan, på sin höjd, säga att den lilla kritik, som riktas mot den, är orättvis. Men vilka är dom politiska beslut man vill ska fattas? Jo, ett. Starta en försöksverksamhet.
När ska landstingspolitiker inse att man måste ta tag i taktpinnen och börja styra. Ambitionerna härvidlag saknas helt hos oppositionen och i hög grad hos majoriteten.
En liten notering i kanten: hanteringen av svenska språket borde vara bättre. Hur kan man få till en sådan här mening: "Socialdemokraterna anser att ansvaret både är individens och samhällets....."?

fredag 21 december 2012

Hoppas på tur

Nu förstår jag äntligen. Det är statens styrning av tågen, som gör att det spårat ur. Varför skulle tågtrafiken fungera när ingen annan statlig verksamhet går som på räls. Men visst har man en känsla av att det denna vinter är sju resor värre. En av dessa drabbade en viss författares klassresa, ryktas det.
Riksrevisionen köper inte SJ:s förklaringar till förseningar och inställda tåg. Men man vill visst att SJ köper nya tåg, för dom gamla har tatt slut. Nja, kanske inte slut, men det har börjat fastna snö under dom. Läste också att det saknas svetsare och att det leder till inställda turer. Men inte visste jag att det behövs svetsare för att få bort snö. Själv brukar jag ta piazzavakvasten. Nästa gång jag ska åka till Stockholm hoppas jag på  tur och slipper inställd tur.

Programledaren är inte ansvarig

Nu debatteras intensivt den registrering av åsikter, som radioprogrammet Ring P1 sägs ha gjort sig skyldig till. Programledaren ställer nu radioledningen mot väggen.
En fråga jag ställer mig är vilken roll en programledare har. Är han inte en representant för radion om han är programledare? Han är inte det. Nu är det han, som sitter i åklagarbänken. Men han borde väl tagit reda på och ha kunskap om vad som händer med det han producerar.

Sjuksköterskor

Kön till ortopeden vid Akademiska sjukhuset är lång. För att leva upp till vårdgarantin utförs en hel del operationer på andra sjukhus. Olägenheter finns med detta, men för de flesta tycks flyttningen fungera ganska bra. Ett problem är dock att man måste ligga på för att få sin rätt. Det är en ordning, som skapar ojämlikhet.

Nu visar det sig att en del planerade operationer måste inställas, på grund av brist på sjuksköterskor. Visserligen har rekrytering genomförts, men resultatet av denna kommer att visa sig först en bit in på nya året. En gräsrot undrar varför man inte har bättre framförhållning. Jag skulle vilja se ett uttalande från styrelsen för Akademiska sjukhuset.

torsdag 20 december 2012

Nätmobbning

Nu debatteras internet och sociala medier intensivt. Debatten är viktig. Den här gången är upphovet till debatten grova övertramp där gymnasieelever mobbats på nätet. Upsala Nya Tidnings ledare skriver i dag om att det inte är internets fel att mobbning förekommer.
Visst är det viktigt att detta sägs och skrivs. Men hur komma till rätta med eländet? Jag finner inte i medierna något annat än resonemang om tekniska begränsningar. Varför inte mer om hur vi ska få oss att bete oss vettigt mot varandra. Det handlat kort och gott om livskunskap. De personer, som ägnar sig åt övergrepp mot andra människor har allvarliga brister i livskunskap. 
Det är föräldrarnas sak att ge barnen utbildningen i livskunskap, är en vanlig uppfattningen. Konstaterandet må vara riktigt, men hur ser verkligheten ut? 
Det är uppenbart att något radikalt måste göras för att förhindra en katastrofal utveckling. För mig framstår som nödvändigt att på skolschemat införa ämnet Livskunskap.

Snusket på sjukhus

Allvarlig kritik riktas mot, framför andra, Karolinska universitetssjukhuset, Södersjukhuset och Akademiska sjukhuset, för brister i fråga om städning och renhållning.
Alltså ytterligare en patientsäkerhetsfråga, som kan inge oro. Nu måste styrelsen för Akademiska sjukhuset omgående ta reda på orsakerna till att man nu skriver om snusk på sjukhuset. Sedan man fått klarhet i orsakerna måste styrelsen vidta åtgärder. Orsaken kan vara att avtalet med städfirma inte uttrycker tillräckliga kvalitetskrav (det vill säga att lågt pris fått väga för tungt i förhållande till kvalitetskrav) eller det kan handla om avtalsbrott. Men vilken orsaken än är borde klockor ha ringt innan myndigheter kommer med påpekanden.
Situationen är allvarlig. Men vad säger beställaren Hälso- och sjukvårdsstyrelsen? Har Produktionsstyrelsen brutit mot avtal eller är kvalitetskraven i träffat avtal för låga?

Inga växthusgaser 2050

"Sverige kan vara helt utan nettoutsläpp av växthusgaser år 2050. Det var en av de viktigaste slutsatserna när Naturvårdsverket lämnade över sin rapport om hur detta kan bli möjligt," till regeringen. Vid sidan av minskade utsläpp, framför allt inom basindustrin och transportsektorn, gör Naturvårdsverket bedömningen att det måste kompletteras med ett ökat upptag av koldioxid i naturen. Stor tilltro sätts också till forskning t ex teknik som lagrar koldioxid i marken."
Nu kan vi nästan varje dag läsa om vilka stora möjligheter vi i Sverige har att skapa ett fossilbränsleoberoende. Vindkraften kan byggas ut kraftigt, men det krävs att, inte minst, lokala politiker vågar vara tydliga och både ta till sig synpunkter och att driva på för utbyggnad.
Utnyttjandet av solenergin kräver fortsatt forskning, men anses av många innebära den stora lösningen på problemet med vårt allt ökande energibehov. Men våra rikspolitiker måste vilja och våga.
Biogasproduktionen utvecklas nu hastigt och kan, om skattepolitiken utformas för att gynna den, komma att utgöra det dominerande bränslet på några års sikt. Men våra rikspolitiker måste vilja och våga

C och fri invandring

C i Uppsala är övertygat om att när centerstämman beslutar om nytt partiprogram kommer att fortsätta att verka för en hållbar invandring. Och säger att detta betyder nej till fri invandring. Jag gnuggar mina ögon. Vad skriver man i den här insändaren. Den är ett svar på en insändare av en SD-are, som kritiserade arbetsgruppens inom Centern förslag att skriva in i partiprogrammet att C står för fri invandring. Jag förstår ju att det är en SD-ares skyldighet att kritisera en sådan inställning.
När jag hörde om Centerarbetsgruppens förslag blev jag positivt inställd. Nu kanske vi kommer bort från SD - tugget och får en vettig debatt.
Hoppet är nog borta nu. Det är fortfarande det gamla Centern, ett parti, som söker en politik. Orolig blir jag när jag läser meningen i ovan nämnda insändare: "Det glädjer oss att SD stödjer Centerpartiets inriktning....."
Kan det vara så illa att man genom att först tala om fri invandring och sedan om hållbar invandring försöker fria till alla. Sådant bruka dock sällan gå hem.
Center i Uppsala gläds åt att få stöd av SD

Säkra läkemedel ska krävas

Nyss var det Arbetsförmedlingens generaldirektör, som anklagades för auktoritärt ledarskap och i dag läser jag om problem på Läkemedelsverket, vars chef sägs ha utvecklat ett "subtilt skräckvälde".
I det sistnämnda fallet både sätts på fråga och ifrågasätts patientsäkerheten. Är personalen så utsatt och så sliten att fel kan uppstå i fråga om säkerheten med produkterna?
Jag vill föreslå styrelsen för Akademiska sjukhuset, lasarettet i Enköping, Primärvården och Folktandvården att uppmärksamma problemen vid Läkemedelsverket genom att tillkalla dess generaldirektör för att få garantier för att läkemedlen man köper är säkra.

Katastrofal standard på sjukvårdslokaler

Läser i dag en intressant artikel i Upsala Nya Tidning om vården i allmänhet och lokalkvaliteten i synnerhet. Skribenten anser att vården vid Akademiska sjukhuset har en hög kvalitet, men att lokalerna har en standard strax över u - landsnivå.
Akademiska har också fått påpekanden om detta från arbetarskyddsmyndighet. Situationen, att döma av artikeln, är allvarlig. En tröst är måhända att styrelsen för Akademiska arbetar intensivt med problemet. En fundering är emellertid hur beställaren Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ser på problemet. Uppfyller lokalerna de krav, som HSS har ställt på Produktionsstyrelsen vid "köp" av tjänster? Om inte gör sig ju Produktionsstyrelsen skyldig till avtalsbrott.
För, det kan väl inte vara så illa att kvaliteten inte har avtalats? Och, det kan väl inte vara så illa att HSS gått förbi styrelsen för Akademiska sjukhuset?

Papperstidningarnas annalkande död

Antalet prenumeranter på papperstidningarna minskar stadigt. Är nättidningarna förklaringen? Ja, åtminstone en del av förklaringen. Främst de unga har ersatt papperstidningen med informationen på nätet. Vi som har kvar vår tidning i brevlådan sägs ha den av tradition; morgontidningen vid frukostbordet är en vana. Vanan spelar förvisso stor roll, men det finns skillnader av annat slag. Jag har svårt att hitta debatten och fördjupningarna på nätet. Kanske beror det på att jag är fortfarande alltför obekant med mediet i fråga.

På landets tidningar är minskad upplaga ett problem, som präglar den dagliga verksamheten. Den onda cirkeln med minskat antal journalister, på grund av vikande upplagesiffror, och som följd av detta försämrad kvalite, som leder till ytterligare minskat antal prenumeranter, vilket leder till ytterligare neddragningar av resurser, och så vidare. I Uppsala är konsekvenserna särskilt tydliga närdet gäller bevakning av kommunerna och landstinget. På min tid i stadshuset rörde sig journalister där nästan dagligen. Sker i dag endast undantagsvis.

Jag läser i dag under "signerat" i Upsala Nya Tidning om fyra tidningar inom Promediakoncernen, som slopat sina ledarsidor. Ledar- respektive debattsidan är två argument för mig att fortsätta att prenumerera på papperstidning.
Rimligen gräver nu de fyra tidningarna sin egen grav. En tidning utan någon egen åsikt har knappast ett berättigande. En av en tidnings uppgifter är väl att vara kritisk och granskande. Vad finns kvar om man avstår från att spela den rollen?

måndag 17 december 2012

Lär mer om patientsäkerhet


Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt. 

Vilka är bristerna i fråga om säkerheten och vilket är det politiska ansvaret?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet.  Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

Pris: 2000 kronor per tillfälle

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon

tel. 0760-163244
harald.nordlund@gmail.com

Nu tid för uttalande om livskunskap

I går kväll togs i Agenda upp den fruktansvärda händelsen i USA där tjugosex människor blev ihjälskjutna, därav tjugo barn. Frågorna, som ställdes handlade om, främst, hur händelsen kommer att påverka vapenlagarna i USA. Knappast paverka alls trodde någon. Liknande åsikter kan man läsa om i dag.
Ofattbart, om dessa kommentarer visar sig riktiga. Min tro är att president Obama kommer att göra försök. Men hökarna är många i USA.
En besvikelse hos mig är den uteblivna reaktionen hos de svenska partiledarna. Nu är tid för att tala fördömande om våldet och tala sig varma för spridning av en ickevåldskultur.
Av min egen partiledare kräver jag nu: Visa en socialliberal profil och gör ett uttalande. Gör också en utfästelse om att Livskunskap ska bli ett obligatoriskt ämne på skolschemat

Förnybart gäller nu i Sverige


Det är dags att Sveriges politiker inser att förnybar energi och energi­effektiviseringar inte handlar om bara att komma till rätta med kol­dioxidutsläppen, Förnybar energi är av avgörande betydelse för landets framtida ­utveckling. Den uppfattningen framfördes nyligen av  företrädare för svensk förnybar industri och miljöorganisationer. Jag antar att dessa företrädare är gladare nu, efter att Centern berättat att regeringen är enig om energipolitikens inriktning och att den innebär bort från kärnkraften.
Allt, som går att göra måste ju göras. De globala utsläppen fortsätter att öka samtidigt som allt fler internationella rapporter varnar för att vi är på väg mot en ökning av jordens medeltemperatur på fyra grader om vi inte agerar nu. Samtidigt är potentialen för förnybart i Sverige stor. Glädjande därför med beskedet om satsningen på förnybar energi och energieffektiviseringar.

Nu klartext om energipolitiken


Hör och häpna. Centern talar klartext om kärnkraften. Partiet anser att brytning av uran bidrar inte till en långsiktigt hållbar utveckling av vårt samhälle. Det är den fas i ett kärnkraftverks livscykel som, bortsett från ett katastrofläge, allra mest påverkar vår miljö, skriver man i en debattartikel. Det bästa sättet att  globalt minska världens beroende av uran är att minska vårt beroende av kärnkraften och att bygga ut den förnybara energin, säger man också.
Ytterligare förvåning väcker artikeln. Alliansen sägs i artikeln vara enig om den här inriktningen.
Har en ny energiöverenskommelse träffats? Energibolagen har ju fått leva med en viss osäkerhet om vilken inriktning energipolitiken kommer att få.
Nu kan sålunda en total enighet mellan partierna nås och nu vet näringslivet vad, som gäller.

söndag 16 december 2012

Sverige halkar efter

Centern, som kallar sig ett miljöparti har både miljö- och miljöministerposten. Vad händer när det gäller satsning på att utveckla nya former för energiproduktion? På tok för lite, om man får to den här artikeln.


"Mindre klimatambitiöst Sverige halkar efter
Sverige håller på att bli omsprungna i teknikutveckling av länder som Danmark och Tyskland och har luddiga politiska mål för hur vi ska fortsätta att minska våra koldioxidutsläpp, enligt Max Åman, forskare i miljö och energisystem vid Lunds tekniska högskola. – Vi var verkligen bäst i klassen. Men sen när det gäller t ex energieffektivt byggande, och satsningar på ny teknik, som solceller och vindkraft och mycket annat, så har ju andra länder börjat senare, men sedan sprungit ikapp och sprungit om oss"

Är det kanske så att man fastnat i en tro på att de kärnkraftverk, som kraftbolagen finner för dyra att anlägga är det, som ska tillgodose våra energibehov. Sverige ska vara världsbäst på att utveckla hållbara energisystem.


Ny myndighet igen

Statligt ansvar för verksamheter i välfärdssektorn säkrar lika kvalitet över landet är en vanlig uppfattning. Är det så självklart. Även statligt ansvar kräver statlig kontroll och uppföljning. Tänk om det är så att det är den statliga uppfölningen och styrningen som måste bli bättre. Ansvaret för sådan för regeringens räkning åvilar Socilstyrelsen. Riksdagens uppfattning tycks nu vara att Socialstyrelsen inte klarar den uppgiften. Det måste väl vara av den anledningen man nu beslutat inrätta ytterligare en myndighet. Åtgärden är vanlig i sammanhang där något inte fungerar tillfredsställande. Man inrättar en ny myndighet.
På skolområdet fungerar den inte. Men man har ju skolinspektionen. Är då lösningen att man låter staten ta över driften? Ja, anser en del. Varför är då inte lösningen förstatligande på vård- och omsorgsområdet?
Tänk om det är så att man från statens sida borde fundera över hur man blir bättre på att styra, i stället för att ibland tala om förstatligande och inrättande av nya myndigheter.

Ny myndighet för tillsyn inom vård och omsorg bildas (SoU5)

Regeringen har tidigare beslutat att en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg, ska ta över en del av de uppgifter Socialstyrelsen har i dag. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om lagändringar som krävs för detta. Inspektionen för vård och omsorg ska bland annat arbeta med tillsyn och att bevilja tillstånd inom socialtjänsten, verksamheter som ger stöd och service till personer med funktionshinder samt hälso- och sjukvården. Den nya myndigheten inleder sin verksamhet den 1 juni 2013.
Riksdagen anser att tillsynen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver stärkas. Det är viktigt att kvaliteten följs noga och att eventuella problem åtgärdas effektivt inom både kommunala och privata verksamheter. Riksdagen håller med regeringen om att tillsynen tydligt måste skiljas från kunskapsutveckling, bidragsgivning och fastställandet av standarder. Därför behövs en renodlad tillsynsmyndighet.
Riksdagens beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Utskottets förslag till beslut:
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.

Välkommen förstärkning

Nog är vi många, som denna vinter förundras över svårigheterna att klara vinterväder för kollektivtrafiken. Det skulle komma att fungera denna vinter, sa man. Att det handlar om behov av mera pengar är väl tydligt. Borde kanske ha gjorts förra hösten, men bättre sent än aldrig. Därför är den här förstärkningen både välkommen och nödvändig
Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 44,6 miljarder kronor till vägar, järnvägar, IT och post för 2013. Vägområdet får cirka 1 miljard kronor extra för 2013 och järnvägen cirka en halv miljard kronor extra. Det ska förstärka satsningen på drift och underhåll och är även tänkt för utbyggnaden av gruvrelaterad infrastruktur, främst i Norrbotten. Trängselskatten i Göteborg blir också ett särskilt anslag i budgeten som får användas till finansiering av investeringar i kollektivtrafiken, vägar och järnvägar i Göteborg.
Riksdagen godkände också regeringens förslag till ändring av hänsynsmålet för transportpolitiken. Transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas till att ingen ska dödas eller skadas allvarligt, bidra till att det övergripande generationsmålet för miljö och miljökvalitetsmålen nås samt bidra till ökad hälsa.
Trafikutskottet har följt upp regeringens redovisning av resultat för utgiftsområde 22 i budgetpropositionen. Utskottet konstaterar att regeringen behöver fortsätta att utveckla resultatredovisningen, så att riksdagen har tillräckligt bra underlag för att bedöma resultaten i förhållande till uppsatta mål. Utskottet är också positivt till regeringens arbete med att utveckla resultatindikatorer. Riksdagen godkände vad utskottet anfört om utskottets uppföljning av resultatredovisningen.
Riksdagens beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Utskottets förslag till beslut:
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.




Hela betänkandet

Vad tänker Du om det?

Jag minns tiden med de kända och duktiga journalisterna Orup, Olivecrona och Ohlmark. Dom var alltid pålästa och ställde alltid initierade fågor. De tre O-na kallades dom.
Även journalistiken förändras. Då löd en fråga, till exempel: ert skatteförslag innebär tio procents ökning för inkomster mellan tio och femton tusen kronor och bara sju procent för inkomster mellan trettio och fyrtio tusen kronor. anser Du att det är en bra fördelningspolitik? Nu: Ni föreslår sju procents ökning för högre inkomster och tio för lägre. Vad tänker Du om det? Jag är inte den, som kan avgöra vad som ger bästa informationen, men nog var det roligare då.
Nyss hörde jag: vad tänker Du inför EM?

lördag 15 december 2012

Är staten bäst på att sköta barnomsorgsverksamheten?

Jag funderar lite kring frågan var ansvaret för offentlig verksamhet bör ligga. Några menar att det är oacceptabelt att det finns skillnader i kvalitet inom skolverksamheten mellan olika geografiska områden. Jag tänker också att det finns stora skillnader inom äldrepolitiken. Är det rimligt att ha stora skillnader mellan olika kommuner? Har man inte rätt att få samma kvalitet på vård oberoende av var man bor? Tanken på enorma skillnader i fråga om kulturutbud infinner sig också. Kulturens stimulerande betydelse betonas sällan tillräckligt. Hur ska man se på det faktum att storleken på grupperna i förskolan varierar så kraftigt mellan kommunerna?
Om vi har uppfattningen att nämnda skillnader är inte acceptabla, vilken blir då slutsatsen? För det inte acceptabla måste man väl göra något åt. Vi kan leka med tanken att lösningen är att staten tar över driften. Vad gör staten bättre skickad? Jo, argumentet är att man får samma regler över hela landet; man får samma finansiering. Det krävs naturligtvis att staten har kontroll över verksamheterna. Staten måste utöva noggrann tillsyn.
Vilken är då statens roll i ett mer dekoncentrerat och decentraliserat system? Jo att stifta lagar, följa upp och utkräva ansvar.
Mina funderingar stannar vid frågan: Varför blir det mer rättvist om staten inte får koncentrera sig på dessa tre uppgifter utan dessutom svara för den dagliga verksamheten?
Kan det vara så att problemet inte är att det finns skillnader mellan olika kommuner och mellan olika landsting utan att staten inte klarar av de uppgifter, som åligger staten, oberoende av vem, som utför dagliga verksamheten.

Vårt ansvar för naturen

När det gäller, enligt min socialliberala syn, två största utmaningarna, biologiska mångfalden och klimatsituationen, borde vi ju vara eniga. Men så är det tyvärr inte. 

Att avbryta utarmningen av naturen, speciellt den biologiska mångfalden, är en akut utmaning miljöpolitiken står inför. Allt fler arter hotas i dag av utrotning. Den svenska floran och faunan blir ständigt fattigare. Möjligheten till naturupplevelser för kommande generationer minskar.

Naturvård handlar inte minst om att skydda och bevara naturvärden och mångfalden i naturen åt framtida generationer. Att öka möjligheterna till naturupplevelser är en central uppgift för miljöpolitiken.

Fler områden måste ges kvalificerat skydd som naturreservat eller på annat sätt skyddas. Inrättandet av fler nationalparker och natur- och kulturreservat är en viktig åtgärd för att skydda exklusiva natur- och kulturlandskap. Antalet Natura 2000-områden måste utökas så att vi kommer ikapp Syd- och Mellaneuropa.

Särskild tonvikt skall läggas vid säkerställande av rekreationsmarker i och kring tätorter. Naturhänsynen måste här vara högre än i vanlig produktionsskog, vilket skall medföra rätt till intrångsersättning för markägarna.

De orörda älvarna och andra känsliga vattendrag måste bevaras. De besitter enastående skönhets- och upplevelsevärden och utgör viktiga ekosystem för många hotade djurarter.

För att bevara kusternas och skärgårdarnas karaktär måste kustreservat inrättas. Deras karaktär måste bevaras för både naturens och kulturens skull. Ett nationellt bevarandeprogram för kust och skärgård måste därför upprättas medan det ännu finns oförstörda kustområden.
Vi måste också värna om söt- och saltvattenorganismernas biologiska mångfald. Öppet vatten, undervattensmiljöer och havsbottnar måste ges skydd även i form av rent marina reservat.


HSS trampar över

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har gett uppdrag till Akademiska sjukhuset i frågan om eventuellt avtalstecknande mellan HSS och Uppsala Cancer Clinic.
Men va nu då? HSS har väl inga verksamheter. HSS är ju beställare och ska teckna avtal med annat politiskt organ inom landstinget och med externa vårdgivare. I stället för uppdrag till Akademiska borde man ha gjort framställan till styrelsen för Akademiska, som sedan har att ge uppdraget. HSS har trampat över.
Styrelsen för Akademiska borde reagera på det här. För visst har väl landstinget en beställa - utförastyrning.
Åter ett exempel på att leka affärorganisationen i landstinget inte fungerar.
Styrelser för de olika verksamheterna och dessutom endast landstingsfullmäktige och landstingsstyrelse. Och ha siktet inställt på att verksamheternas styrelser blir frofessionella sådana

Avsnitt 81 ur Politik på Gott och Ont


Anförande ”Jaktens villkor”  7 juni år 2000

Fru/Herr Talman
FÖR NÅGRA MÅNADER SEDAN tittade och lyssnade jag på, på TV, en samling värmlänningar, som diskuterade jaktfrågor i allmänhet och hur vi skall umgås med vargen i synnerhet. Vid flera tillfällen vittnades om vilken betydelse jakten har för livskvaliteten för många människor. Vi måste när vi fattar politiska beslut visa förståelse för de värdena.

Den skandinaviska vargstammen är liten, men den orsakar i vissa fall stora problem. Vår roll är att ta ett helhetsansvar. I den här debatten om Jaktens villkor kommer skyddsjaktsfrågorna att stå i centrum. Man kommer att säga ” Låt folket bestämma” och med detta menar man ” Låt en byråkrat på länsstyrelsen bestämma”. Det är detta som föreslås i ett par motioner.

Norsk bondekooperation förslog för ett antal år sedan att Norge skulle skydda järven, Sverige skulle skydda björnen och Finland skulle freda vargen och i övrigt skulle länderna jaga rovdjur fritt. Det skall vara tvärt om. Vi skall alla ta vårt ansvar för naturen och för den biologiska mångfalden, var och en på sin ort.

Rovdjursutredningen föreslog att en enskild djurägare skall kunna skjuta varg vid direkt angrepp. Riksdagens beslut innebär emellertid att skyddsjakt på varg får ske endast efter särskilt tillstånd från Naturvårdsverket. Varför detta?  Jo, vargstammens storlek tillåter inte experiment. Tillstånd måste krävas på all jakt på varg, eftersom stammen är liten. Den är ett riksintresse.

Det är positivt att regeringen i propositionen markerar viljan att anpassa Sverige till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och friheten, alltså den princip som säger att om det allmänna gör en inskränkning i den enskildes rätt måste det finnas en balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar. Idag kan tvångsbildning av jaktvårdsområden ske för att samordna vården av allt jaktbart vilt. Ägaren av en fastighet som tvångsvis tas in i området kan hindras från att utnyttja sin jakträtt och få tåla både att andra jagar på hans mark och att jaktvårdsanläggningar uppförs där. Nuvarande lagstiftning tillerkänner alltså en jaktvårdsområdesförening långtgående beslutsbefogenheter. Lagen om jaktvårdsområden är en inskränkning som i vissa fall kan sägas kränka den enskildes rätt mer än den gagnar det allmännas bästa. Och som lagen är formulerad i dag strider den sannolikt mot Europakonventionen. Därför är det nödvändigt att skriva om den och att regeringen presenterar ett rimligt förslag. Staten får helt enkelt inte trampa en markägare på tårna hur hårt som helst.

Viktigast är principen att ett viltvårdsområde ska kunna bildas mot en fastighetsägares vilja endast om det föreligger ett starkt allmänt behov av samordning kring viltvården, samt att det föreligger proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut.

Regeringens intention är att söka bereda fler människor möjlighet att jaga utan att ta ny hittills outnyttjad mark i anspråk. I propositionen sägs endast att det ankommer på jägarorganisationerna att intensifiera ansträngningarna att få in fler jägare i befintliga jaktlag och att verka för att fler jakttillfällen skapas för den som vill jaga.

Folkpartiet menar att propositionen i den meningen kommer med otillräckliga förslag. Den tillgängliga jaktmarken är i stor sett helt utnyttjad. Folkpartiet vill särskilt betona vikten av att ett ökat antal jakttillfällen inte äventyrar en långsiktig ekologisk balans eller en art- och individrik fauna eller hotar nuvarande skydd för utrotningshotade arter, samt att det inom naturskyddade områden i konsekvensens namn inte bereds fler jakttillfällen.

För att bättre utnyttja befintlig jaktmark finns det anledning att ta fasta på utredningens förslag att de nuvarande inskränkningarna i den enskildes rätt att avtala om jakträttsupplåtelser slopas.

När det gäller administrationen av jakten och viltvården finns det i propositionen mycket att anmärka på.

Regeringen vill behålla och utveckla statens uppdrag till Svenska Jägareförbundet att leda delar av viltvården och jakten. Dessutom föreslås att regeringen utser en styrelseledamot och en revisor i såväl Svenska Jägareförbundet som Jägarnas Riksförbund, samt att Länsviltnämnden bör förstärkas med två politiska företrädare som utses av länsstyrelsen efter förslag av landstinget.

Utredningen om vissa jaktfrågor hade en annan inställning. Utredningen menade att statlig verksamhet inom jaktens och viltvårdens område bör bedrivas i myndighetsform, och det får inte finnas risk för att något särintresse får ett orimligt stort inflytande över verksamheten. Jägareförbundet ska därför inte ha statsmakternas uppdrag att ensamt ansvara för ledningen  av den praktiska viltvården och jakten. Det bör enligt utredningen i stället vare en gemensam uppgift för berörda myndigheter, markägare och jägare att i sin verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås.

Det praktiska jakt- och viltvårdsarbetet handhas i Sverige sedan 1930-talet av Svenska Jägareförbundet, som har en särställning genom ett riksdagsbeslut år 1938 och år 1951, där man anförtroddes ledningen av jakt- och viltvårdsarbetet i landet. Detta innebär att SJF, låt vara efter konsultationer med andra organisationer och intressen, har en unik möjlighet att lägga förslag om jakttider, jakt på olika arter etc.

I dag finns också åtskilliga andra organisationer som har synpunkter på jakt – och viltvård. Förutom olika myndigheter finns flera frivilligorganisationer som fullgör administrativa uppgifter främst inom den praktiska viltvården. Dit hör de båda jägarorganisationerna, Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund, och Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening. Dessa bör både reellt och formellt ha samma ställning vid beredningen av dessa frågor som SJF har.

 Folkpartiet vänder sig emot ett ökat politiskt inflytande över jakt- och viltvårdsfrågorna annat än genom de ramar lagstiftningen ger.
 Därför avstyrker vi förslaget att regeringen ska utse en styrelseledamot i såväl Svenska Jägareförbundet som Jägarnas Riksförbund. Folkpartiet avstyrker av samma skäl förslaget att Länsviltnämnden bör förstärkas med två politiska företrädare, varav en nämndens ordförande, som utses av länsstyrelsen. Länsviltnämnden är länsstyrelsens rådgivande organ i frågor om viltvården, och ledamöterna representerar de areella näringarna, frilufts- och naturvårdsintresset samt trafiksäkerheten. Regeringen anför inga starka argument för att det skulle finnas anledning att ändra på den ordningen. 
                                                                                                                 

fredag 14 december 2012

Krtesloppsförsäkring igen.


Kretsloppsförsäkringar pressar kostnader. Hur ser det ut i dag? Jag får inte riktigt grepp på den här frågan.
Det individuella ansvaret för olika producenter ska så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma detta är att införa kretsloppsförsäkringar för en rad produkter, t ex bilar, vitvaror, datorer och andra elektroniska produkter. En sådan försäkring tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den premie som försäkringsbolaget kräver för produkten kommer då att återspegla hur återvinningsbar produkten är. Varje produkt belastas med den verkliga kostnaden för återvinning. Då får producenten incitament för att tillverka produkter med hög återvinningsgrad. Konkurrensen försäkringsbolagen emellan kommer att leda till lägsta möjliga återvinningskostnad och konkurrensen producenterna emellan till att avstå från miljöskadliga komponenter för att pressa priserna.

Där individuellt producentansvar inte är praktiskt möjligt att uppnå bör kollektiva arrangemang införas. Ibland är pantsystem att föredra.

I Uppsala kommun är politiker ansvariga

Visst är det märkligt. Inom landstinget är det närmast en regel att professionen får ta ansvar för även politiska frågor, såsom budget och budgetanpassning.  I kommunerna däremot lyfter man fram, som är det självklara, nämnder och styrelser.  Jag menar då hur ansvaret speglas i media.
I dagens artikel om daglig verksamhet för funktionshindrade i Uppsala kommun får nämnden för hälsa och bistånd stå till svars. Men även här har man ju två sorters politiker, beställarpolitiker respektive utförarpolitiker. Alla vi medborgare har väl full koll på vilka dessa politiker är och även när vi ska kontakta beställarpolitikern och när det är utförarpolitikern vi ska begära besked av.
Kanske är det här att raljera. Sådana här onaturliga konstruktioner bidrar till att skapa avstånd mellan väljare och valda. Demokratin blir lidande.
Ett faktafel i artikeln: "Nära 33 miljoner ska sparas". Man har inte alls råd att spara någonting. Här är fråga om att minska kostnaderna med 33 miljoner. Men ursäkta en inte helt initierad, är det inte fråga om avtalsbrott?

Reducerad vård och politisk abdikation

Jag förstår inte. "Sparkrav kan öka smittspridningen". Om Styrelsen för Akademiska sjukhuset sätter in pengar på banken, hur kan detta bidra till att öka smittspridning?
När jag läser artikeln ser jag att rubriken är falsk. Det är inte alls fråga om sparande. Artikeln handlar om konsekvenserna av minskning av antalet vårdplatser vid infektionskliniken.
Ledningen vid sjukhuset får nu stå till svars. Men vad är det för dumheter. Det måste väl förhålla sig så att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen gjort en förändring av sin beställning. Alltså ska den styrelsen ställas till svars. Men tänk om det är så att styrelsen för Akademiska sjukhuset kommer att reducera antalet platser. I så fall har väl en omförhandling skett med HSS. I så fall måste båda styrelserna ställas till svars.
Men tänk om det är så att styrelsen för Akademiska sjukhuset bara uppdragit till sjukhusledningen att vidta åtgärder för att minska kostnaderna, ja då bevittnar vi en politikens abdikation.
Vi får nu avvakta politikernas agerande. Men blir det ett fortsatt ickeagerande måste domen bli hård

torsdag 13 december 2012

Oro i artiklar i dag

"All oro är naturligtvis inte obefogad...", läser jag. "...inte obefogad..." är väl samma som befogad. All oro är alltså befogad. Men när jag läser artikeln förstår jag att man menar att inte all oro är befogad. Varför skriver man ine det då? I samma tidning läser jag "Uppenbarligen är jag inte ensam om att fått en släng av av den här siffersjukan". Nåja något tillslag från språkpolisen kanske inte är motiverad, men nog borde man kostat på sig ordet "ha".
Jag läser också om att det nog dröjer innan eftersatt underhåll av våra järnvägar rättats till. Nog undrar man. Vad är det, som är fel? Vi vet att vi får vinter, vi vet att vi ska satsa på järnvägen och nu talar man om att eftersatt underhåll ska rättas till. og är läge att avkräva ansvar.
En viss VD har gjort bort sig. Jag är inte förvånad. Jag har haft med företaget att göra. Det var ingen rolig upplevelse.

En artikel, som oroar är den om att kylvattnet från de svenska kärnkraftverken kan komma att skada de marina ekosystemen. Detta i takt med klimatförändringarna. Nya reaktorer krävs. Annars stopp för all kärnkraft måste väl bli slutsatsen.


Sveriges avgift trettio miljarder


Nu diskuteras, bland andra, frågan om Sveriges avgift till EU. Jag blev nyfiken och tog reda på fakta., när jag i dag såg i tidningen att Liberala Ungdomdförbundet kritiserat en folkpartist, som röstat ja till att höja den svenska EU-avgiften.

Sverige betalar cirka 30 miljarder kronor om året till EU:s budget och får tillbaka drygt 10-15 miljarder. Eftersom EU-avgiften är högre än återflödet får Sverige rabatt på avgiften.

Sveriges EU-avgift och återflöde 2012

  • Avgift: 31,3 miljarder kronor
  • Återflöde: 13 miljarder kronor från EU
  • Nettoflöde: -18,3 miljarder kronor
EU-avgiften bestäms utifrån Sveriges och de övriga EU-ländernas bruttonationalinkomst (BNI), momsinkomster samt tullar och avgifter vid handel med länder utanför EU. Medlemsländernas avgifter är EU:s viktigaste inkomst och kallas för EU:s egna medel.
Sverige betalar mer än landet får tillbaka
Sverige betalar mer än vad landet får tillbaka från EU i form av stöd och bidrag. Det kallas ibland för att Sverige är en nettobetalare till EU.
En anledning till detta är att Sverige har goda inkomster, bland annat från export av varor till utlandet, jämfört med många andra EU-länder. Stora inkomster innebär en hög BNI och eftersom merparten av EU-avgiften baseras på landets BNI blir Sveriges avgift hög

Neddragning är inte att spara

Den största förstasidesrubriken i dag är inte sann. "Stödinsatser i fara när kommunen sparar". Att spara är väl att lägga undan pengar. I det här fallet handlar det om att anpassa verkligheten till en tilldelad budget. Att journalister inte är kritiska i det här avseendet, det blir större effekt av att tala om att spara, har vi lärt oss leva med, men att politiker själva fortsätter att tala om att spara är bedrövligt.
Det handlar om att en kommunal nämnd har träffat avtal i vilket den ekonomiska ersättningen inte svarar mot den kvantitet och den kvalitet man utlovat. Därför är nu förslaget att dra ner på kvaliteten genom minskad bemanning. Intressant blir ju då att notera om den beställande nämnden betraktar åtgärden som ett avtalsbrott. Rimligen blir detta konsekvensen. Ja, jag utgår från hur det borde bli.
Kanske visar det sig än en gång att systemet med beställa - utföra är ingenting för offentlig verksamhet. Sluta leka affär i offentlig sektor.

onsdag 12 december 2012

Tack för föräldravrålet

En liten ljusglimt. Nu har föräldrarådetvrålet bildats. Vanliga människor, som nu kräver att politiker börjar handla. Det här är vad som behövs. Att inte problem, som har med vår överlevnad att göra, har högsta prioritet vittnar om antingen dåliga kunskaper eller brist på vilja att ta ansvar.
Nu gäller att vi blir många, som ansluter oss till föräldravrålet.
Det är inte svårt att sympatisera med föräldravrålets kravlista. Miljön måste ges högsta prioritet. Det ska vara lätt att leva klimatsmart och Sverige ska ta fullt ansvar för sina klimatutsläpp.

Kretsloppsförsäkring

Jag kom att, av någon anledning, att tänka på en fråga, som jag aktualiserade en gång. Har det hänt nå´t? Jag googlade och fan en fråga i riksda´n, som jag ställde 2005. Jag fann det här.





Fråga 2004/05:1751
av Harald Nordlund (fp) till statsrådet Lena Sommestad om kretsloppsförsäkringar
I samband med behandlingen av propositionen Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp 2003 diskuterades frågan om införande av kretsloppsförsäkringar. I olika motioner föreslogs utformning av försäkring som kan säkerställa omhändertagande och behandling av uttjänta produkter och som stimulerar det individuella ansvaret hos olika producenter. Exempel på produkter för vilka en kretsloppsförsäkring skulle kunna åstadkomma detta är datorer, bilar, elektroniska produkter och vitvaror.
Motionerna avslogs med hänvisning till att frågan hör hemma hos Naturvårdsverket och i dess samarbete med berörda branscher.
I debatten uttalades emellertid av representant för den politiska majoriteten att man räknar med att frågan om något slag av kretsloppsförsäkring återkommer.
Min fråga:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att åter aktualisera frågan om införande av kretsloppsförsäkring?











Svaret frå miljöministern:



I proposition 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp framgår att regeringen avser att behandla frågan om ekonomiska garantier och försäkringslösningar i samband med genomförande av direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE-direktivet). Direktivet har genomförts genom förordning (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter som regeringen beslutade om i april 2005.
I förordningen finns krav på att producenten ska säkerställa finansiering för fullgörandet av producentansvaret. Det innebär att producenten vid försäljning av nya produkter ska ställa en finansiell säkerhet. Syftet är att det ska finnas finansiering för att omhänderta produkten även om producenten vid den tidpunkten inte längre finns på marknaden eller av annan anledning inte kan uppfylla sina åtaganden. I förordningen framgår att en försäkringslösning är en möjlighet att säkerställa finansieringen.
Förordningen omfattar flera av de produkter som Harald Nordlund nämner i sin fråga det vill säga datorer och vitvaror. Redan i dag finns försäkringslösningar på marknaden för bilar och elektronik. En del producenter har valt denna lösning för att fullgöra sitt producentansvar.
Sammanfattningsvis har regeringen vidtagit de åtgärder rörande ekonomiska garantier, vilket möjliggör användandet av kretsloppsförsäkringar, som framgår av proposition 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp. Jag kommer med stort intresse att följa utvecklingen framöver avseende användningen av kretsloppsförsäkringar.






Starkare konsumentmakt

Livsmedelspolitiken måste baseras på principerna öm öppenhet, sårbarhet, redlighet och renlighet. Dessa principer är en av förutsättningarna för en fungerande marknadsdemokrati, där varje medborgare ges rätten till ett välinformerat val, där hon får ta ansvar för den mat hon väljer att äta och den hälsa hon strävar efter. En socialliberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Upplysta och medvetna konsumenter kan, genom att efterfråga miljövänliga produkter, styra producenterna i miljövänlig riktning. Konsumentmakt är en viktig del i miljöarbetet. Miljöförstöring och resursslöseri beror i stor utsträckning på att miljön har betraktats som en fri tillgång.

Miljöpolitiken angår oss alla


Miljöpolitiken är inget isolerat område, inget som bara angår ungdomar i gröna jackor eller allvarstyngda vitklädda forskare i laboratorier. Den angår oss alla och måste förmås påverka vårt dagliga liv och agerande. Vardagsnära källsortering och val av miljövänliga produkter är bara det första steget för den enskilda människan och medborgaren. Miljöaspekter, konsekvensanlyser och miljöbokslut måste vägas in i varje kollektivt och gemensamt beslutsfattande, i lagstiftning, i planarbete, i industriell och ekonomisk verksamhet och i all produktion och konsumtion.

Det finns, kort sagt, inga frizoner. Däremot har miljöpolitikens tyngdpunk förskjutits från att stävja och städa, från avloppsrör och skorstenar, till att övervaka och observera mängden av det som tas ut från naturen och på vilket sätt det utnyttjas i produktionen, i allt från småskalig livsmedelsproduktion till multinationella storföretag och stater. Då blir vårt eget agerande viktigt.

tisdag 11 december 2012

Tips till radions internutbildning

Kanske anordnar radiostationen internutbildning då och då. Detta blir allt mer nödvändigt i takt med att skolan inte klarar av att ge den. Jag menar då journalisthögskolan.
På kommande utbildningsdag skulle några av punkterna kunna vara följande.

1. Skillnaden mellan "själv" och "ensam". Jag var själv hela kvällen är inte OK om det sägs av en journalist
    Grupparbetsuppgift: Utforma fem meningar med ordet "själv" och fem meningar med ordet "ensam"
2. Riktning respektive läge. Var bor Du?  Vart ska Du åka?
    Grupparbetsuppgift: Diskutera vilka missuppfattningar felaktig användning av orden kan skapa
3. Lägg in en liten geografilektion. Visa hur landskapet Uppland sträcker sig in i Stockholm. Visa vilken
   omfattning Uppsala län har.
   Grupparbetsuppgift: Diskutera vilket namn som är mest adekvat, Radio Uppland eller Radio Uppsala.
4. Ordföljder.
    Utgå från meningen "Han har bara spelat fotboll i ett år". Betyder den att han inte gjort någonting annat än
    spelat fotboll under ett års tid? Eller betyder den att han har spelat fotboll i bara ett års tid ? Om det
    sistnämnda är rätt tolkning, vore en mer korrekt mening då: "Han har spelat fotboll i bara ett år"?

Tre utmaningar

Utarmningen av den biologiska mångfalden är den första. Allt fler arter hotas av utrotning och också den svenska floran och faunan blir ständigt fattigare. Biologisk mångfald främjar ekosystemets flexibilitet och uthållighet. Uthålligheten, att bruka men inte utnyttja naturens resurser mer än de tål, är grunden för fortsatt mänskligt liv och därmed ett måste. I konsekvens med liberalismens grundsyn, om vördnad för livet, uppmärksammas både naturupplevelsen och etiken. Naturen utgör en viktig del i vår livskvalitet.  Djurhållning och djurtransporter måste ske på ett etiskt godtagbart sätt. Balansproblemen i många ekologiska system, t ex Östersjön, är större än tidigare. Strömmingen är på stark tillbakagång medan torsken verkar ha återhämtat sig efter tidigare utfiskning. Frågor kring den biologiska mångfalden hänger intimt samman med vår livsmedelsproduktion.


Globala klimatförändringar utgör ett hot mot livet. Det är de fattiga ländernas befolkning som drabbas hårdast av en förstärkt växthuseffekt. Det krävs en världsomspännande handlingsplan som både minskar utsläppen och omfördelar resurser. Genom global utsläppshandel, med kvoter som fördelas solidariskt, kan resursöverföring och effektivitet förenas. Slösaktig resursanvändning och missade möjligheter till miljövänlig och resurshushållande teknisk utveckling måste ersättas med ny teknik och medvetenhet. Politiska ledare måste fås att förstå problemets omfattning. Vi måste skapa en miljörörelse, i vilken alla människor är engagerade. Vi måste skapa en alternativ demokrati för att förhindra en världskatastrof

Bristen på överstatlighet som metod för att komma tillrätta med de gränsöverskridande miljöproblemen är idag tydlig. EU är både för svag och för liten.  Genom att stärka unionens kapacitet att fatta överstatliga beslut inom miljöområdet bryter vi den passivitet som präglar klimatpolitiken. EU: s jordbrukspolitik måste dessutom avvecklas och ersättas av ett system där det ekonomiska stödet skall vara en ersättning för miljöinsatser som till exempel bevarande av den biologiska mångfalden och bevarande av kulturlandskap. FN: s roll i klimatfrågorna är otydlig och svag. Svenska politiker borde kunna ställa större krav på gemensamt agerande från sammanslutningar, som ska vara fredsbevarande.

Lämna den politiska arenan

Nu måste vi förlita oss på andra krafter. De politiska räcker inte till. De politiker, som varit samlade i Doha, kunde inte enas om åtgärder, som är nödvändiga för att förhindra en katastrof. De flesta inser allvaret, tycks det, men kortsiktiga intressen är starkare än intresset för att rädda kommande generationer. Hur nu detta kan vara möjligt. Kanske är kunskapen om klimathotet mycket mindre än vi tror. I så fall en skandal i sig.
Nu måste vi lämna den politiska arenan. Den är inte spelbar längre. Vi måste engagera individer organisationer och företag. Individer och organisationer förstår hoten mot mänskligheten, företagen börjar förstå att det är lönsamt att handla miljöriktigt.
Det finns kanske hopp, men då har vi inte tid att vänta på politiska initiativ. Vi måste agera på andra arenor.

Jag menar inte att vi ska ge avkall på att följa demokratiska spelregler, men vi måste visa beslutsfattare att vi som medborgare insett allvaret.

Det är inte Akademiska, som minskar


I en debattartikel i dagens Upsala Nya Tidning påstås att Akademiska sjukhuset ska minska antalet vårdplatser vid infektionskliniken. Akademiska sjukhuset är en förvaltning inom landstinget. (Märklig benämning på en väldigt stor enhet, som bedriver vårdverksamhet). På även tidningens första sida sägs Akademiska ska minska platsantalet.
En förvaltning har till uppgift att ta fram underlag för politiska beslut och att genomföra fattade beslut. I en beställa - utföraorganisation som landstinget är, förhandlar ett politiskt organ med ett annat. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen förhandlar med Produktionsstyrelsen. Akademiska sjukhuset har sedan att efterleva de beslut Produktionsstyrelsen fattar. Ja, det borde vara så. Men i vårt landsting är det så märkligt att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen förhandlar med förvaltningarna. Produktionsstyrelsens roll blir härigenom mycket märklig. (Konstigt att media aldrig ifrågasätter ordningen, eller rättare sagt oordningen).
I den fråga, som debattartikeln tar upp, måste rimligen Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ha ändrat sin beställning. Alltså måste HSS ställas till svars. Om inte så är fallet måste HSS konstatera att Produktionsstyrelsen begår ett avtalsbrott. Men eftersom HSS inte förhandlat med Produktionsstyrelsen är det Akademiska, som bryter avtalet. Men på vilken grund gör Akademiska detta?

måndag 10 december 2012

Fota nedskräparna

I Knivsta kommun kostar skräphanteringen 600 000 kronor per år, läser jag i dagens Upsala Nya Tidning. En alltför stor del av kostnaderna orsakas av nonchalans och slarv.
Tyvärr torde det vara minst lika illa, jag gissar att det är ännu värre, i Uppsala. I mitt bostadsområde och längs de gång-- och cykelvägar där jag tar mina promenader ser jag mängder av plastpåsar, cigarettpaket, hamburgarepapper och annat skräp.
Uppmaningen från kommunalrådet i Knivsta att fotografera syndarna känns onekligen lockande. Det ska kosta att skräpa ner.
Men om jag nu monterar min kamera vid vår garagelänga. Var kan jag lämna bilderna?

Socialliberalt miljöprogram är framåtsyftande


Den bistra verkligheten säger oss att om vi inte lyckas åstadkomma hållbarhet kommer det inte att finns något utrymme för skola, vård eller omsorg. Hoten mot vår natur och miljö har inte minskat men har blivit tydligare. Skaran som tvivlar på växthuseffekten och nonchalerar miljöproblemen har krympt och miljömärkningar som industrin sett som belastningar är numera försäljningsargument.”
Vi socialliberaler har ett alldeles utmärkt miljöprogram, Miljöpolitik för 2000-talet. Det är framåtsyftande och tar upp de områden där det behövs mer politik. Problemet för oss är inte att idéerna saknas, problemet är bristen på engagemang från de ledande i partiet. Till detta problem kommer det faktum att övriga borgerliga partier saknar radikala miljöprogram. När till exempel ett näringslivsintresse kolliderar med hänsyn till natur och miljö ställer sig centern och moderaterna på näringslivsintressets sida.
Lösningen på problemen finns i det av folkpartiets landsmöte antagna miljöprogrammet. När ledningen börjar följa det, agitera utifrån det och låter bli att göra egna tolkningar kommer övriga att inse att man måste vara med på banan.

Kretsloppet





.
Den totala vikten av förpackningar som kastas har minskat med en femtedel under de senaste åtta åren. Minskningen hade varit ännu större om resurssystemen med återanvändningsbara förpackningar utvecklats bättre. Därför är det viktigt att rätta till systemfel och gå vidare.
Producenterna har uppnått huvuddelen av de nationella målen för återvinning och återanvändning, men det finns anledning att förbättra uppföljningen på lokal nivå.
Av den tillgängliga statistiken och forskningen går det inte att dra några långtgående slutsatser om hur förpackningsförordningen bidragit till mer miljövänliga produkter. Inte heller går det att utläsa om förpackningsavfallet vid våra deponier minskat som en följd av källsorteringen.
Det finns fortfarande problem med nedskräpning vid hushållens återvinningsstationer, bristande tillgänglighet och bristande information. Det råder en utbredd oklarhet bland kommunerna om dels avgränsningen av tillsynsområdet, dels möjligheten att använda tillsynsverktygen i miljöbalken.

Det är givetvis viktigt att kommunikationen mellan konsumenter och producenter fungerar tillfredsställande, Härvid är det viktigt att jobba med ekonomiska incitament med en medvetenhet i linje med Agenda 21. Om kretsloppssamhället ska bli verklighet är det nödvändigt att det finns ett individuellt underifrånengagemang.
Vi vill därför betona vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen livsstil.
En socialliberal miljöpolitik tar sin utgångspunkt i det personliga engagemanget. Erfarenheter visar att upplysta och medvetna konsumenter successivt kräver fram exempelvis miljövänliga produkter och därmed anpassar sig producenterna till efterfrågan. Det går alldeles utmärkt att lita på konsumenternas makt i miljöarbetet. Under det senaste årtiondet har vi sett flera konkreta exempel på människors genuina engagemang och ansvarstagande för miljön. Men......bristerna ärr fortfarande stora, vilka torde kunna förklaras med att kunskaperna är bristfälliga.
Sorteringen är viktig dels för att den medvetandegör människor på vad de konsumerar, dels för att återanvändningen och komposteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament upprättas och skärpas. Det är centralt i sammanhanget att miljöengagemang lönar sig ekonomiskt för den enskilde. För att hushållen, företagen och den kommunala verksamheten ska kunna anpassa sitt beteende måste de praktiska möjligheterna till källsortering finnas. Systemet måste utformas så att det resulterar i både upplevda och mätbara miljöresultat.
Utöver fasta återvinningscentraler bör ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även miljöfarligt avfall bör kunna hämtas med ordinarie sophämtning

Men hur mäter man till exempel värdet av den natur som förblir oskadd om 30 år till följd av minskade sopberg idag? Hur möter man det framtida värdet av ett mer utbrett kretsloppstänkande hos den enskilde individen? Och hur görs en livscykelanalys? Likaså är det viktigt att beskriva inte bara de ekonomiska förhållandena utan också andra värden. Målen måste vara att minska den totala volymen material som flödar runt i kretsloppet.
De krafter, som ifrågasätter kretsloppstanken måste utmanas på debatt. Hur menar dessa att vi skall åstadkomma en ekologisk hållbarhet?
Hushållen måste ges incitament för en fortsatt källsortering. Tydligare differentierade taxor med avseende på sorterat respektive osorterat avfall för såväl hushåll som industri måste gälla och taxor bör kopplas till mängden lämnat avfall så uppkomsten av sopor verkligen minskar. 

Mer och mer förbränning


Avfall skall om man vill medverka till att vi får ett kretslopp i första hand återanvändas, i andra hand återvinnas, i tredje förbrännas och i fjärde hand deponeras.
Återanvändning och återvinning måste styra vårt handlande. Visst har förbränningen sin plats, men den kan ju leva på sin egen kraft.
Lägger man skatt på deponi men inte på förbränning, gynnar man förbränningen dubbelt. Även med skatt på förbränning, samma som för deponi, finns ju ekonomiska fördelar med förbränning framför deponi eftersom man genom förbränningen utvinner energi.
Skatt på deponi men inte på förbränning gör att det blir lönsamt att samla sopor inom stora områden och transportera långa sträckor, med ytterligare negativ påverkan på miljön.
Vi kan rent av få en förbränningsboom.
Jag är inte förvånad över att de två högerpartierna tillsammans med socialdemokraterna intar den här miljöovänliga ståndpunkten. Men centern, vart tog talet om kretsloppet vägen?