fredag 31 oktober 2014

Det räcker inte med enstaka mätningar.

Utmärkt att landstinget ägnar sig åt patientsäkerheten. Professionen tar frågorna på allvar. Politikerna gör mätningar. Det räcker dock inte. Vilken kunskap har politikerna om hinder för att åstadkomma förbättringar? Det steg, som nu måste tas är att som stående punkt på landstingsstyrelsens agenda ha "Patientsäkerheten". Vid varje sammanträde måste styrelsen få veta: hur ser det ut just nu. Vid varje sammanträde måste styrelse ta ställning till: vilket politiskt beslut måste fattas. Det räcker inte med enstaka mätningar

"Sjukhusen vidtar åtgärder för att förbättra patientsäkerhetskulturen

Landstinget har under våren genomfört en mätning av patientsäkerhetskulturen vid Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping. Resultatet visar att patientsäkerhetskulturen vid Akademiska sjukhuset ligger på ungefär samma nivå som vid senaste undersökningensom gjordes 2011. Vid Lasarettet i Enköping har den försämrats jämfört med 2011 års höga nivå, men är fortfarande bättre än riksgenomsnittet. 
De problem som lyfts fram vid Lasarettet i Enköping är bland annat att återföringen och kommunikationen kring avvikelser har försämrats. Informationsöverföringen mellan enheter anses inte fungera tillfredsställande och förtroendet för ledningens stöd till patientsäkerhetsarbetet har försämrats.
Vid produktionsstyrelsens sammanträde redovisade sjukhusen vilka åtgärder man nu vidtar för att förbättra patientsäkerhetskulturen.
Lasarettet i Enköping har infört så kallade patientsäkerhetsdialoger, där vårdenheter träffar sjukhusledningen för att diskutera patientsäkerhetsläget. Under hösten har det anordnats en temadag om patientsäkerhetskultur för alla chefer. Alla arbetsplatser ska upprätta handlingsplaner utifrån patientsäkerhetsmätningen.
Även vid Akademiska sjukhuset ska verksamhetsledningarna ta fram handlingsplaner. Det planeras en patientsäkerhetsutbildning för samtliga chefer och medarbetare under de kommande två åren. I vår ska det hållas en sjukhusgemensam eftermiddag med tema patientsäkerhetskultur. Arbetet med så kallade patientsäkerhetsronder fortsätter. De avvikelser som fångas upp kommer att ligga till grund för fortsatt förbättringsarbete.
Den nu aktuella mätningen av patientsäkerhetskultur handlar om vilka attityder och uppfattningar som finns hos personalen. Det görs också andra uppföljningar av hur patientsäkerhetsarbetet bedrivs i praktiken, där man bland annat tittar på basal hygien och klädregel. I dessa mätningar har landstinget fått bra resultat"

Ny pinsamhet

Landstinget "köper" tjänster av antingen landstingsdrivna utförare eller externa utförare. Med båda träffas väl avtal, likadana sådana. Hos båda utförarna görs väl uppföljningar för att kontrollera att avtal följs och av båda utkrävs väl ansvar?
Nu ska man införa en avgift för uppföljning av verksamhet hos externa utförare. Varför?
Antagligen är anledningen att man inte har tillräckligt styrande avtal. Men ska man då "köpa" av andra än egna utförare om man inte har bra avtal? För skillnaden är väl att egna utförare kan man ge uppdrag och direktiv i stället för att köpa som på en marknad. Det här tycker jag är en ny pinsamhet
"Avgift införs för kompletterande uppföljningar
Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att landstinget ska kunna ta ut avgifter från privata vårdgivare i samband med kompletterande fördjupade uppföljningar. Avgiften blir 500 kronor per timme, upp till 50 000 kronor.
Landstinget har under det senaste året förstärkt arbetet med fördjupade uppföljningar av vårdgivare. I uppföljningarna granskar landstinget om vårdgivarna uppfyller kraven i avtalen.
Den avgift som nu införs gäller endast de fall där landstinget misstänker att det förekommer ekonomiska oegentligheter eller allvarliga medicinska brister hos vårdgivaren. I sådana fall görs en kompletterad uppföljning, som nu blir avgiftsbelagd. För den ordinarie fördjupade uppföljningen tas det inte ut någon avgift."

Pinsamt HSS

Det är pinsamt. Landstingspolitikerna säger att man tillämpar en styrform, som benämns beställa - utföra. Man har inte förstått vad en sådan innebär. Här ser vi åter ett bevis på detta. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen "köper" av en förvaltning. Beställa - utföra är en tvåpartsstyrning där ett politiskt organ förhandlar med ett annat. Denna form är förvisso inte särskilt lämpad för sjukvården, men väl bättre än nuvarande tillämpning, som inte är vare sig det ena eller det andra. Det här är riktigt pinsamt

"Ökad beställning från Lasarettet i Enköping

Lasarettet i Enköping ska utöka sin produktion inom det kirurgiska området. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att göra en extra beställning motsvarande 17,8 miljoner kronor. Satsningen innebär bland annat att man ska göra fler protesoperationer. Samarbetet med Akademiska sjukhuset inom ortopedi, urologi och plastikkirurgi ska också fortsätta fram till årsskiftet."

torsdag 30 oktober 2014

Det räcker inte med att bara revidera

Hur används de många styrdokumenten inom landstinget? För att dokumenten ska få en styrande effekt måste ju en regelbunden och tät uppföljning göras. Är det praktiskt möjligt? Nej. Så många dokument med formulerade mål klarar man inte med nuvarande arbetssätt att följa upp.

Tid, ja mycket tid, ägnas däremot åt att utarbeta dokumenten och att debattera dem. Politik är att, inte bara, formulera mål och uppdrag utan även följa upp och  utkräva ansvar. Landstinget klara endast en av dessa uppgifter 


Regelböcker reviderade

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen fastställde revideringar av regelböckerna för vårdval i Uppsala. Följande regelböcker har reviderats:
  • Vårdcentral
  • Barnmorskemottagning
  • Barnhälsovård
  • Primär hörselrehabilitering
  • Gynekologi i öppenvård
  • Specialiserad öron-, näs-, och halssjukvård i öppenvård
  • Specialiserad ögonsjukvård i öppenvård
  • Kataraktoperationer i öppenvård
  • Höft- och knäprotesoperationer
  • Ögonbottenfotografering vid diabetes
 Ändringarna handlar om att förtydliga och ytterligare precisera krav och uppdrag. I vissa fall har ersättningarna ändrats. Det gäller bland annat vårdcentraler, där ett nytt indextal införs, som innebär att vårdcentraler vars patienter är socioekonomiskt tungt belastade ska få högre ersättning.
(S), (V) och (MP) reserverade sig och yrkade på återremiss.

Landstinget förstår inte sin egen modell

Landstingsstyrelsen tycks ska fastställa vårdavtal. Men, hur hänger dert här ihop. Landstinget arbetar väl med styrformen beställa - utföra? Då är det väl Hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som ska träffa vårdavtal med Produktionsstyrelsen.

Det här visar flera saker. Landstinget förstår inte sin egen styrmodell. Styrmodellen har aldrig införts, även om politiker tror det. Landstingets styrmodell lämpar sig dåligt för sjukvården. En gåta att ingen reagerar


"Vårdavtal och hälso- och sjukvårdsbudget skjuts upp

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade att skjuta upp frågan om vårdavtal för 2015-2017 för Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping, Primärvården, Folktandvården och Hälsa och habilitering. Ärendet återremitterades, vilket innebär att vårdavtalen kommer att fastställas vid ett senare tillfälle.
Ett ärende om hälso- och sjukvårdsstyrelsens budget för 2015 återremitterades också.
M, FP, C och KD reserverade sig"

onsdag 29 oktober 2014

Utebliven tilldelning från kömiljarden

Det är fortfarande stora brister inom specialistvården i vårt landsting. De externa utförarna är något sämre än landstinget när det gäller tillgängligheten till primärvården. 
Men den kvalitetsfrågan har man väl reglerat i avtal. Har externa utförarna levt upp till överenskommelse? Om inte ska man väl bryta avtalet? Men tänk om det är så att landstinget inte förmått skriva avtal på ett styrande sätt. Ja då ska man inte köpa tjänster över huvud taget av externa utförare

"Landstinget får inga pengar från kömiljarden för september. Det visar den senaste vårdgarantirapporten.
Inom specialistvården fick 65,6 procent av patienterna besök inom två månader och 66 procent behandling. Kömiljardens grundkrav ligger på minst 70 procent, och därutöver finns prestationskrav som också måste uppfyllas för att få ta del av de statliga extrapengarna. Landstinget klarar inga av dessa krav.
93 procent av dem som ringde den landstingsdrivna primärvården kom fram samma dag. Motsvarande siffra för privata vårdgivare var 89 procent. Andelen patienter som kunde erbjudas besök inom en vecka var 87 procent i den landstingsdrivna primärvården, 85 procent i den privata"

Är IPU alltför nedtonat?

IPU är en global organisation för självständiga staters parlament. IPU verkar för de parlamentariska institutionernas utveckling, hjälper till med att bygga upp demokratiska funktioner, arbetssätt, och fungerande parlament. IPU möts två gånger per år, på våren och hösten

Den här organisationen är ganska okänd, åtminstone för mig. En reflektion jag gör är att den borde ju kunna användas i större omfattning än som sker. En av många stora utmaningar är ju ofreden och våldet. Varför inte anta den nu i tider när de flesta politiker lever i en tro att våldsinsatser löser våldsproblem. Men, kanske har jag inte förstått meningen med organisationen. Ska noga följa vad man framöver kommer att ägna sig åt.

IPU antog resolution om ebolakrisen

Vid Interparlamentariska unionens (IPU) möte i veckan diskuterade världens parlamentariker våld mot kvinnor och beslutade att agera mot ebolakrisen.
I veckan har ett globalt politikermöte skett i Genève - IPU:s 131:a församling. Vid generaldebatten, på temat jämställdhet mellan könen och stopp för våld mot kvinnor, underströk såväl män som kvinnor att hållbar utveckling inte är möjlig utan att flickor och kvinnor deltar och fullt inkluderas i samhället. Den svenska IPU-delegationens andre vice ordförande Ulrika Karlsson (M), som deltog i debatten, lyfte frågor om Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter (SRHR) och då särskilt kvinnors och flickors behov av, och rätt till, god mödrahälsovård, sexualundervisning, tillgång till preventivmedel, samt tillgång till säker abort. Ulrika Karlsson befäste kvinnors och flickors rätt att bestämma över sina egna kroppar och egna livsval.
En resolution om ett särskilt brådskande ämne, ett så kallat emergency item, antogs också, med ebola som tema. Monica Green (S) ingick i den redaktionskommitté som förhandlade fram texten. I resolutionen rekommenderas medlemsländernas parlament att planer utarbetas för att hjälpa drabbade länder att snabbt återhämta sig från ebolavirusets negativa effekter. Resolutionen vädjar också till stater att fördubbla sina insatser för att öka allmänhetens medvetande om viruset och arbeta för att motverka stigmatisering. Vidare manar resolutionen till att läkemedelsindustrin, forskningsinstitutioner och den privata sektorn ska investera i olika behandlingsmöjligheter mot ebola.
Den svenska IPU-delegationens ordförande Anti Avsan (M) ledde tillsammans med den mexikanske senatorn Laura Angélica Rojas Hernández en paneldiskussion om en integrerad strategi för att motverka den globala narkotikaproblematiken med förhoppning om att ge ett parlamentariskt bidrag inför FN:s särskilda session 2016 om narkotikafrågor.
Den svenska delegationen hade även bilateralt möte med Georgien. Svenska delegationen tog bland annat upp frågan om den fängslande politiska oppositionen i landet och behovet av ökad rättssäkerhet.
IPU har 166 medlemsländer från parlament runt om i världen, och höstförsamlingen är en mötesplats för att diskutera och utarbeta resolutioner inom en rad aktuella frågor. Frågor på agendan för de permanenta utskotten var cyberterrorism som ett allvarligt hot mot fred och global säkerhet, bildandet av ett nytt system och främjande av parlamentariska åtgärder för vattenförsörjning, internationell lag kopplad till nationell suveränitet, samt mänskliga rättigheter och icke-inblandning i staters inre angelägenheter.
Riksdagens IPU-delegation som deltar i Genève består av IPU-delegationens ordförande Anti Avsan (M), förste vice ordförande Krister Örnfjäder (S), andre vice ordförande Ulrika Karlsson (M) och Monica Green (S).


I

Romson ska fajtas om avfallet

Snart upp till bevis Romson. Är det endast makten, som har hägrat? Eller, finns en ideologisk drivkraft? Det finns anledning att tvivla på äktheten hos vår miljöminister
"Miljö- och klimatminister Åsa Romson (MP) ska samråda med EU-nämnden inför mötet i rådet för miljöfrågor den 28 oktober.
Vid mötet väntas rådet hålla en riktlinjedebatt om kommissionens förslag till ändringar i flera av EU:s direktiv om avfall. Ändringsförslaget är en del av det så kallade gröna paketet och följer av den lagstadgade skyldigheten att se över avfallshanteringsmålen i tre direktiv: om avfall, om deponering av avfall samt om förpackningar och förpackningsavfall.
Rådet väntas också anta slutsatser om EU:s position inför klimatkonferensen COP20/CMP10 i Lima, Peru.
Rådet väntas även anta slutsatser om miljöanpassning av EU:s strategi för tillväxt och jobb (Europa 2020) och den europeiska terminen. Slutsatserna avses vara miljörådets bidrag till den pågående halvtidsöversynen av EU2020-strategin"

Ursprungsmärkning


Intressant fråga, den om ursprungsmärkning. Men, ska allting vara ursprungsmärkt som en tydlig information till oss konsumenter eller ska företag begära ursprungsmärkning eller...? Vi får väl se var EU landar

Näringsutskottet har granskat en grönbok från EU-kommissionen om att utvidga skyddet av geografiska ursprungsbeteckningar. Ursprungsbeteckningen är en beteckning, oftast ett namn, som bara får användas för produkter från ett visst geografiskt område, till exempel Kalixlöjrom och skånsk spettkaka. I dag har EU ett enhetligt skydd av ursprungsbeteckning för jordbruksprodukter, livsmedel och vissa alkoholdrycker. EU-kommissionen bedömer att det kan vara till fördel bland annat för konsumenterna om skyddet utvidgas till att omfatta fler produkter. Grönboken innehåller inget förslag utan är avsedd som ett diskussionsunderlag.
Utskottet håller med EU-kommissionen att det skulle kunna vara bra för konsumenterna om skyddet av geografisk ursprungsmärkning gällde fler produkter. Samtidigt påpekar utskottet att ett utvidgat skydd, om det införs, inte får leda till att företagens administrativa kostnader ökar. Det är också viktigt att ett sådant eventuellt system inte har negativ inverkan på internationella handelsförhandlingar eller bidrar till ökade handelshinder. Riksdagen lade utlåtandet till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Efter det skickades utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet

torsdag 23 oktober 2014

Han har bara spelat

Hur går det till när ett språk förändras? Är det så att någon med dålig utbildning börjar säga vart när vederbörande borde säga var? Men varför tar andra efter? Varför blir det så här? Och journalisterna. Dom borde väl bidra till att motverka uppenbart dåliga förändringar. För ingen kan väl tycka att det är bra att vi inte längre gör skillnad på riktning och läge.
Och så detta med ordföljden.
 "Han har bara spelat här i ett år". Menade TV-kanalen att han inte gjort någonting annat under ett års tid? "Han har bara spelat..." Eller menade man att det är bara här han har spelat. "Han har bara spelat här..."Nja, det mest sannolika är väl att man menar att det är under bara ett års tid. "Han har spelat här i bara ett år". Varför i herrans tider säger man inte det då?

tisdag 21 oktober 2014

Klaga inte - ta ditt ansvar

Varför röstade du då som du gjorde? Jag har ställt den frågan några gånger. Missnöje med det parti man röstade på är vanligt. Jag tyckte att det lät bra det som han/hon sa.
Det här kan vara frågan för en av lektionerna i politisk bildning.
Visst måste det vara så att vi tar ett större ansvar för var vi lägger vår röst än vad många av oss gör. Vi har ett ansvar för att ta reda på mer än vad vi ser och hör. Personen kan förefalla trevlig. Ingen nackdel. Budskapet är positivt, men vad står partiet och personen för egentligen.
Är det rimligt att ställa krav på väljarna att så ingående studera politiken. Jo, det är rimligt. Vill man inte göra det får man ta konsekvenserna i form av att det inte blev som man trodde. Beklaga ditt eget misstag, men klaga inte på politiken

fredag 17 oktober 2014

Tjattrande gummor i dräkt

Två gummor i gråa (?) dräkter debatterade i P4 i dag. Den ena miljöminister och den andra f.d. miljöminister. Något mer odisciplinerat har jag sällan hört. Trodde att med femtio procent kvinnor i regeringen skulle vi få en bättre ordning. Nu upp till bevis

onsdag 15 oktober 2014

Nu sticker det oss vanliga i ögonen


Det beror ju på vad man jämför med. Jämför man en riksdagsledamots arvode med lönen för en elitishockeyspelare har den förstnämnda lågt arvode. Jämför man däremot ledamotens arvode med en svensk genomsnittslön är arvodet högt. Men för högt? Jo, nu sticker det, människor med små marginaler, i ögonen.Höjning med 1200 kronor på ett bräde. Nu ska vi säga ifrån. 

"Riksdagsledamöternas arvoden höjs

Riksdagens arvodesnämnd har beslutat höja ledamöternas arvoden med 1 200 kronor till 61 000 kronor i månaden från och med den 1 november 2014.
I de överväganden som legat till grund för beslutet har nämnden beaktat de löneförändringar under 2014 som ägt rum på arbetsmarknaden.
Nämnden består av Johan Hirschfeldt, Peter Egardt och Barbro Holmberg."

måndag 13 oktober 2014

Vems är uppdraget?

Kort tid efter valet. Undrar, när jag läser tidningar, vems uppdrag dagens politiker egentligen anser sig ha. Är det kanske så att partiapparatens, förvaltningstjänstemännens och inte minst budgetens uppdrag väger tyngre än det förtroende väljarna uttalat? Är det kanske så att vi väljare har börjat acceptera en politikens ytlighet


Ett uttalande efter ett val för en hel del år sedan av en politiker: 
”Jag tycker att min valrörelse har skiljt sig från flera andra politikers valrörelse. Jag har inte en enda gång uppmanat folk att kryssa på valsedeln, och jag har inte gjort den sortens utspel som vissa andra har gjort. De flesta har haft en kort valrörelse med ytliga utspel. Jag har jobbat långsiktigt och rört mig bland människor under ett års tid”. 
Jag gillar uttalandet, men konstaterar samtidigt att det hör till en svunnen tid.

Att nå fram med skrivande

Hej igen bloggen, frestas jag till att skriva. De dagar, som gått sedan senaste inlägget har känts onaturliga. För det är ju så att varje någorlunda vaken dag finns anledningar till, inte bara reflektion, utan reaktion. Att skriva är ett sätt att rensa och rena på.
Men ska det inte i skrivandet ligga att också påverka. Nja, inte nödvändigtvis. Men däremot att nå fram. Att nå fram? Till vad? Kanske är det det som är det svårförklarliga med skrivande.
Man kan ju nöja sig med att skriva och spara i sin hårddisk. Men man når inte fram. Då finns bloggen där, men med fyrtio sidvisningar är det högst tveksamt om man når fram. Skickade härom dagen en debattartikel till en tidning. Om den publiceras blir känslan att ha nått fram. Det vet jag eftersom jag gjort det många gånger förut.
Jo, förresten, man kan skriva en bok. Nej, förresten, ingen vill ge ut och till det kommer att få i så fall skulle köpa den. Nätet då? Men jag är ju där nu. Medan jag funderar kommer jag att göra några blogginlägg

onsdag 8 oktober 2014

Var och vart

Så här står det på Politometern: " Inom en vecka kan du se vart du ligger på Politometerns topplista över Sveriges mest inflytelserika politiska bloggare." Vart du ligger? Är det ett skolans misslyckande? Vart uttrycker riktning, var uttrycker läge

måndag 6 oktober 2014

Partierna måste satsa på nätverk

Ska partierna fortsätta att ha ålders- och könssegregerade organisationer. Vore det bättre att bygga nätverk kring sakfrågor och ge alla möjlighet att engagera sig i alla frågor! Gröna liberaler är utmärkt exempel på tidsenliga arbetsformer, liksom ett ideologiskt nätverk kan komma att bli.

Vi behöver ett politiskt nätverk för äldrefrågor och i det behövs även de unga. De som är unga nu kommer att få dra ett tungt lass och åldrandet är inget som inträder speciellt sent i livet. Vi börjar de facto att åldras i den stund vi föds men knappast något ungdomsförbund har ägnat sig åt äldrefrågor. Vi behöver tillsammans bryta åldersbarriärer och vi behöver öka och ta tillvara äldre människors engagemang i politiska beslutsprocesser, kulturliv och social ekonomi. Vi behöver också öka möjligheterna för människor med utsatta livslopp att vara aktiva och delaktiga i samhället under åldrandet.

Uppdelningen av politiskt intresserade i en grupp för ungdomar, en grupp för personer som är 65 år eller äldre och en grupp för det ena könet och som betraktas som sidoorganisationer, torde vara en av orsakerna till den sneda representationen i olika beslutandeförsamlingar. 
Idag är det alltför få människor som vill ägna sig åt partipolitik. Den uppfattas som tråkig och meningslös när den egentligen borde vara full av dynamik och nytänkande och attraktiv för den som vill påverka och förändra sin egen situation och andras. Så är det inte och då måste politiker tänka om. Man måste nå och engagera bra och dugliga människor i verksamheten – inte bara dem man lyckas övertala att sätta sig i en kommunalpolitisk nämnd och utföra ett uppdrag som innebär att man oftast får cirka femtio procent av kommuninnevånarna emot sig oavsett vilket beslut man fattar. Man måste ut ur sammanträdesrummen, ut och bygga nätverk över föråldrade skrank och gränser och då måste man släppa det gamla tänkandet. Om alla kan samlas kring alla frågor men efter eget intresse så kan det börja hända saker och ting.

Det är idag en aning märkligt att knyta medlemskapet i en politisk organisation till en avgift som ska betalas. Det borde väl vara så att den som bekänner sig till organisationens ideologi betraktas som medlem. Detta har inget med fifflet i ett eller flera ungdomsförbund att göra. Fifflet kan vi komma tillrätta med bara genom ökad livskunskap i all utbildning.
Idag lär sig många av ungdomarna att prata och bete sig på ett speciellt sätt för att kunna göra karriär och de som inte vill stöpas i den formen vänder partierna ryggen och det är de sistnämnda vi kan nå genom nätverk kring intresseväckande frågor. En omorganisation och ett nytänkande kan skapa en helt ny eller bredare rekryteringsbas.


Genom en nätverksorganisation ökar ideologiernas betydelse i partierna och i politiken. Partierna förefaller nu vara på väg att bli valorganisationer och de nuvarande företrädarnas övergripande intresse är att bli omvalda i nästa val. Ibland till ett alldeles för högt ideologiskt pris. 

Partierna är valorganisationer

Min upplevelse av att den ideologiska debatten har avstannat är stark. Den senaste valrörelsen handlade om att för ena sidan, högerblocket, behålla makten och för den andra, vänsterblocket, erövra den. En amerikanisering av politiken är tydlig, det vill säga att partierna håller på att förvandlas till valorganisationer mer än att vara en hemvist för personer, som vill aktivt delta i ett samhällsförändringsarbete och som har samma ideologiska syn. 

söndag 5 oktober 2014

Sekretess, som inte ifrågasätts

Politiker i Sverige bevakas och granskas. Med rätta. Men kanske borde även andra granskas. Fusket och fantasilöner inom idrotten och idolers snabba pengar och tvivelaktiga leverne som ideal för unga människor är exempel. Men media behöver kanske de bilder man skapar.
Svårt att förstå är också medias ointresse av att granska våra Europaparlamentariker. Varför undviker man att redovisa arvoden och andra förmåner, liksom olika omkostnader. En förklaring är visserligen att mycket är sekretessbelagt. Parlamentariker, som aldrig åker kollektivt, frånsett flyg mellan Stockholm och Bryssel, borde göras synliga.Men varför ifrågasätts inte den sekretessen. Obegripligt.

Önskade rader under valrörelsen 2018

Under valrörelsen 2018 hoppas jag få anledning att skriva ungefär så här:
Valrörelsens utveckling har visat att socialliberala idéer går hem hos svenska folket och att Folkpartiet lyckats störa Socialdemokraternas paraderande i fjädrar lånade av folkpartiet. FP har även lyckats undvika att bli meningslösa moderatkopior. En röst på Folkpartiet betyder inte samma sak som en röst på Moderaterna eller på Socialdemokraterna och det tycker jag att man har lyckats visa. Man har återgått till att marknadsföra socialliberala åsikter och att framföra sitt budskap med större precision och större kraft. Folkpartiet är det borgerliga socialliberala alternativet, Folkpartiet är det borgerliga parti som betonar miljöfrågor och nödvändigheten av att sprida en ickevåldskultur och vara en kraft för de mest utsatta. Man har äntligen lyckats att bryta sig ur förenklingarnas och likriktningens dödläge. Det var en svår uppgift, men det var uppgiften och jag tycker att man klarat den ganska bra. Nu får vi se hur långt det tar partiet.

Idéerna viktigare än ministerposter

 I fråga efter fråga har socialdemokraterna i realpolitiken närmat sig den traditionellt folkpartistiska linjen. Nu liknar partierna varandra inom socialpolitiken, inom miljöpolitiken, inom jordbrukspolitiken och inom försvarspolitiken. När Thomas Östros övertog ansvaret för den socialdemokratiska skolpolitiken drevs även den allt längre högerut och tangerar nu till stora delar folkpartiets. De små synbara skillnader som finns kvar betonas därför allt aggressivare vilket leder till osämja.

Hur har då FP tacklat detta problem och motiverat folkpartiets fortsatta existens? En tidigare lösning har varit att dra sig högerut och visa på likheterna med moderaterna. Det har prövats inom flera områden. Partiet har slutit upp tätt bakom moderaterna både inom skattepolitiska frågor och inom frågor som rör rättsväsendet. Exempelvis har fler poliser och hårdare tag på känt moderatmanér förespråkats som bästa lösningen på tilltagande brottslighet.

Dessa politiska kursförändringar visade dock på ett grundläggande missförstånd. För det första behövs inte fler högerpartier i Sverige. För det andra övergav FP på detta sätt centrala delar av sin politik, något som är helt förödande för ett idédrivet parti. För det tredje blev likheterna med socialdemokraterna mindre än vad som kan tyckas vid en ytlig granskning. 
Vad Sverige behöver är en tydlig borgerlig vänster för vilken idéerna är helt avgörande och ministerposter mindre viktiga

Formellt felaktigt beslut

Produktionsstyrelsen har gett uppdrag till ett annat politiskt organs förvaltning. Omöjligt. Landstingsservice behöver inte bry sig om uppdraget

"Vilka effekter får ett system för vårdnära service, så kallad Facility Management? Sedan januari 2014 har det bedrivits ett pilotprojekt vid fyra vårdavdelningar vid Akademiska sjukhuset i syfte att ta reda på detta. Resultatet redovisas i en rapport till produktionsstyrelsen.
Konceptet "vårdnära service" innebär att vissa arbetsuppgifter som idag utförs av vårdpersonal i stället utförs av servicepersonal med kompetens inom det aktuella området. Det kan till exempel handla om beställning och hantering av förbrukningsvaror och annat arbete som berör varor, textil, logistik, städ och kost.
Det pilotprojekt som har genomförts visar att systemet i grunden tycks vara bra, inte minst från patient- och arbetsmiljöperspektiv. Vårdpersonalens dagliga arbete renodlas.
Innan det går att ställning till om vårdnära service ska införas i stor skala finns det aspekter som måste undersökas närmare.
Produktionsstyrelsen gav Landstingsservice i uppdrag att i samarbete med Akademiska sjukhuset, utarbeta förslag till serviceöverenskommelse som bland annat närmare definierar servicetjänsternas innehåll och som tydliggör de ekonomiska effekterna."

onsdag 1 oktober 2014

Tolv år senare


Är det så att sjukvårdspolitik egentligen inte finns? Är det så att vad politiker än beslutar så måste det vara professionens ställningstaganden, som avgör? Jo, jag tycker att detta gäller i hög grad i dag. Men det borde inte vara så. Politiker förmår helt enkelt inte att styra; förmår inte att avgöra vad som är politik, förmår inte se skillnaden och samspelet mellan profession och politik. Man förmår inte använda professionen och kunskap för att fatta de klokaste politiska besluten, utan att ersätta professionen.
För att få uppmärksamhet suddar man ut sin politikerroll så mycket man kan och härmar olika professionella roller. Man anpassar sig till medias oskrivna krav på jippon för att man ska återge en aktivitet.
Tänk att det jag sa för tolv år sedan fortfarande äger viss aktualitet
"Min syn på politik och på partierna har tyvärr förändrats i negativ riktning. Det framgår av bland annat ett anförande, som jag höll i Tierp under våren 2002.
MINA DAMER och herrar. Mitt namn är Harald Nordlund och jag representerar folkpartiet. Till att börja med kan jag avslöja att jag, trots mitt nästan pojkaktigt ungdomliga utseende faktiskt varit med om ett ganska stort antal valrörelser nu. Jag trodde att jag hade sett det mesta, men utvecklingen i år har slagit alla tidigare kampanjer med hästlängder. Vid årets början trodde de flesta att socialdemokraterna stod inför en promenadseger, men de är nu på väg att falla på eget grepp och bli valets verkligt stora förlorare. Det börjar visa sig att en valkampanj baserad på luft och tomma fraser inte är den bästa vägen till framgång. Även moderaterna tappar mark vilket inte heller är förvånande. Med profilfrågor som egentligen tilltalar enbart de mest egoistiska krävs en ledare som kan beröra och sätta en mänsklig prägel på politiken, och det klarar inte en före detta skattejurist av.
Självklart gläder jag mig åt den här utvecklingen, men inte bara av den uppenbara orsaken att stödet för folkpartiet har skjutit i höjden. Det visar framförallt att det varken lönar sig att underskatta väljarna eller att vädja till deras lägsta instinkter. Det svenska folket med alla dess variationer i intressen, ålder, hudfärg, utbildningsnivå och livsstil vill ha en ärlig politik och ett fungerande samhälle. Det vill jag också. Det var därför jag en gång i tiden gick in i politiken. Under alla dessa år har jag varit med om både roliga och tråkiga händelser. Ibland har jag fått förmånen att vara med och verkligen förändra saker till det bättre men många gånger har det känts motigt och nästan hopplöst. Det som då har fått mig att arbeta vidare är min starka övertygelse om vad samhället är och hur vi skall få det att fungera.

Liberalismen grundar inte sin verklighetsuppfattning i några grupper, klasser eller andra typer av otillräckliga och godtyckliga hopbuntningar av människor, utan på individen som samhällets minsta beståndsdel. Vi måste sträva efter att var och en med sina förutsättningar skall få en så bra, rik och fri tillvaro som möjligt. Det medför att alla måste kunna göra sig hörda och att vi måste organisera vissa saker gemensamt.

Därför tycker jag att politikens viktigaste uppgift är att främja solidariteten och bevara demokratin. Med bevarande av demokratin menar jag att verkligen bry oss om varandras åsikter och försöka tackla problem med lösningar som tilltalar så många som möjligt. Det skall dock inte förväxlas med den populism som tyvärr får allt större plats i politiken, och som jag anser är ett hot mot hela vårt politiska system. Det finns tyvärr partier som numer inte vågar säga vad de verkligen tycker och tänker av rädsla för att bli misstolkade av de professionella misstolkarna, de personer vars hela politiska gärning går ut på att medvetet misstolka andra för att svärta ned dem och skapa uppmärksamhet åt sig själva. Folkpartiet har under valrörelsens gång närmast i förbifarten nämnt sådant som borde vara självklarheter, men som misstolkarnas och populisternas härförare Gudrun Schyman kastat sig över för att sätta negativ spin på. Två av dessa saker är att vi anser att barn som lämnar grundskolan skall kunna läsa och skriva och att den som vill bli medborgare i Sverige skall kunna tala svenska. Tydligen så är det främlingsfientligt att anse att svenskar skall kunna tala svenska. Vi talar alltså inte om uppehållstillstånd eller asyl, utan medborgarskap. På samma sätt antar jag att det är barnfientligt att vilja att barnen skall lära sig läsa och skriva. Jag kan förstås ha fel men jag tycker nog det är värre att inte bry sig. Att inte bry sig om ifall de personer vi ger medborgarskap kan något så nödvändigt för deltagande i samhället som språket, att inte bry sig om ifall våra barn kan något så nödvändigt för deltagande i samhället som att läsa och skriva. Nu tror jag i och för sig inte att Gudrun Schyman verkligen tror på vad hon säger, men jag önskar att hon skulle sluta göra sig dummare än vad hon är, eftersom hon fyller etern med brus och hindrar en konstruktiv debatt.


Istället hoppas jag att vi ska diskutera verkliga frågor, frågor som berör oss alla. Politiker skall inte lägga sig i det var och en sköter bäst själv, men vissa saker måste vi samordna och enligt min mening faller de inom fyra kategorier; demokrati, kultur, solidaritet med varandra och solidaritet med kommande generationer. (Slut på anförande)"

Var finns dom?


Det är alltför vanligt att problem i offentlig verksamhet leder till diskussioner om organisation. Ska landstinget finnas kvar är ett sådant exempel. Frågeställningen är felaktig. Frågan bör lyda: Vad är bäst för patienten? Den politiska styrningen är ofta missriktad. Politiker är med och petar i frågor som professionen ska klara och faktiskt klarar bättre utan politisk inblandning. Politiska grupper tillsätts för att arbeta med medicinska spörsmål. Det som är den centrala politiska rollen, att utforma mål och följa upp dessa ägnas mindre intresse. Jag vill ha mindre av politisk inblandning i landstingsverksamheterna och tydligare politisk styrning av verksamheterna. Jag vill ha färre sammanträden och mer dialog, dels mellan politik och patient, dels mellan politik och profession. Vi behöver en ny sorts politiker. Men var finns dom?

Politiskt innehåll eller karriär

I Sverige har vi direkta val till tre nivåer; EU-parlamentet, Riksdagen och kommunen/landstinget. Är inte detta fyra nivåer. Nej, kommun och landsting är samma beslutsnivå eftersom landstinget i ingen fråga är överordnat kommunen.
Det finns undersökningar som visar att intresset för EU-valet är lågt. Ska vi lägga ner det? Naturligtvis inte. Men vi politiker måste helt ändra vårt sätt att bedriva politiskt arbete på. En nödvändig förändring inom landstingspolitiken är färre grupper och färre sammanträden och fler möten med människor. Vi måste också använda modern teknik i kommunikationen med medborgarna. Mer fantasi i fråga om att hitta nya kanaler. Vi lutar oss fortfarande nästan helt mot de gamla medierna. När man kan konstatera att speglingen av ett sammanträde med landstingsfullmäktige under en hel dag är ett litet referat av någon ordväxling i ett par frågor är det inte underligt att kunskapen och intresset hos medborgarna ligger lågt.
Min uppfattning är att det politiska systemet inte är villigt att förändra sig. Partierna organiserar sig som man alltid har gjort, arbetsformerna är samma val efter val. Vi håller torgmöten trots att nästan ingen stannar för att lyssna, vi delar ut flygblad som få läser, vi stänger ute de medlemmar, som inte vill vara politiskt aktiva, från allt deltagande i den inre beslutsprocessen och så vidare.

Hur viktiga är jippona. Är det de politiska kandidater som hittar på de mest spektakulära, mest uppseendeväckande, aktiviteterna som kommer att få störst framgång? Jo, det finns stor risk för detta. Inte för att människor i allmänhet tycker att den här påhittige kandidaten blir en bättre representant utan för att media kommer att skriva om och visa bilder på vederbörande. Inriktningen är att skaffa sig många kryss. Finns alternativa sätt? Nej, Du måste anpassa Dig till dessa förhållanden, säger nog de flesta. Jo, säger jag. Jag tror på dialogen. Jag tror på att finnas på torg och andra ställen där människor befinner sig.  Därför anser jag, till exempel, torgmötesformen vara föråldrad eftersom den handlar om att tala till människor i stället för med. Vägvalet är ett val mellan vad som är viktigast, ideologi och politiskt innehåll eller karriär.

Kommunfullmäktige som dokusåpa?


När jag tar del av riksdagens öppnande påminner jag mig hur jag under mina år i riksdagen skrivit ett par hundra brev, till ett hundratal personer varje gång, med information om beslut som fattats. Min tro då var att det fanns ett behov av sådan information. Men vårt behov av information tycks vara fyllt. Förtroendevaldas kontakter med partimedlemmar och allmänhet ska i dag ha andra former, tycks det mig. Ska det politiska budskapet göras lättare? Kommer kommunfullmäktigesammanträdena av media göras till underhållning där inlägg poängsätts utifrån bland andra kriterierna populism och elakhet. Vid avsnitt tio i december utses en vinnare.

Många fel och inte ett rätt

Länge har politiker talat om att lärare måste få tid till att vara lärare och sjukvårdspersonal få tid till att ägna sig åt patienter i stället för åt blanketter.
Vilka förändringar krävs för att åstadkomma detta? En sak torde vara klar: det krävs radikala grepp från politikerhåll.

I vårt Landsting har genomförts en kartläggning av administrativa arbetsuppgifter som utförs av sjukvårdspersonal. Syftet var att undersöka möjligheterna till avlastning, till exempel genom att administrativa arbetsuppgifter görs av andra än sjukvårdspersonal och genom att utforma IT-system på ett bättre sätt. 

Vad ledde kartläggningen till? Absolut ingenting. Kartläggningen gav inget svar på hur man ska sköta administrativa arbetsuppgifter. Och, hör och häpna, politikerna nöjer sig med detta. Det politiska beslutet blev en uppmaning till professionen att ta tillvara det som kommit fram i utredningen. Inte bara detta är en skandal; uppmaningen riktas till beställarens förvaltningar. Mig veterligt har beställaren bara en förvaltning. Dess uppgift är att serva nämnden. Dessutom kan inte Produktionsstyrelsen ge uppdrag till Hälso- och sjukvårdsstyrelsens förvaltning. Många fel på en gång, och dessutom inte ett rätt

Det kallar jag inte styrning

Flera förvaltningar har förbättrat sina prognoser. Men vanudå? Det handlar väl om politiska organ? Det är väl Produktionsstyrelsen, som beslutar om prognos.
Kraftfullt beslut kan vi läsa om här. Sjukhusdirektörerna fick i uppdrag att jobba med effektivisering. Gör dom inte det redan? 

Handlingsplaner redovisades. I en politiskt styrd organisation ska ansvarigt organ besluta

Behövdes detta sammanträde i Produktionsstyrelsen? Vilka effekter ger det? Det här är inte politisk styrning

"Försämrad årsprognos för landstinget

Landstingets årsprognos för 2014 har försämrats med 50 miljoner kronor. Det framgår av tertialrapport 2, som omfattar perioden januari till augusti. Enligt den senaste prognosen väntas landstinget göra ett minusresultat på 111 miljoner kronor. Enligt budget skulle landstinget ha gjort ett plus på 68 miljoner.
Underskottet beror framför allt på att Akademiska sjukhusets prognos har försämrats med ytterligare 100 miljoner kronor jämfört med tidigare prognoser. Sjukhuset väntas nu göra ett minusresultat på 290 miljoner kronor, varav 190 miljoner kronor är godkänt av landstingsfullmäktige.
De främsta orsakerna till Akademiskas försämrade ekonomi är minskade intäkter för riks- och regionvård, ökade kostnader för personal och medicinskt material och en svagare ekonomisk utveckling under sommaren.
Samtidigt har flera förvaltningar förbättrat sina prognoser. Folktandvården väntas nu göra ett överskott på 10 miljoner kronor, vilket är två miljoner bättre budget. Primärvården går från ett förväntat nollresultat till en plusprognos på 5 miljoner. Lasarettet i Enköping väntas göra ett minusresultat på 16 miljoner kronor, en förbättring med fyra miljoner jämfört med föregående prognos. Hälsa och habilitering har hämtat upp ett väntat miljonunderskott och väntas nu göra ett nollresultat. Landstingsservice redovisar en årsprognos som är i ekonomisk balans och i enlighet med budget.
Produktionsstyrelsen gav sjukhusdirektörerna vid Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping i uppdrag att intensifiera arbetet med effektivisering av verksamheterna.
Tidigare har produktionsstyrelsen begärt fram handlingsplaner från Akademiska sjukhuset och Enköping för att uppnå beslutade resultatmål och produktionsnivåer för Akademiska. Dessa handlingsplaner redovisades för styrelsen."