måndag 30 november 2020

Ur en bok

 Ur boken Politik på Gott och Ont


Den interna demokratin har varit viktig i folkpartiet. Det är därför oroande att i fråga efter fråga några i ledningen gör utspel i politiska frågor och framställer kursändringen som partiets politik.

Visst finns här möjligheter för ett konkurrerande parti att göra inbrytningar. Men miljöpartiet avstår från detta på ett nästan demonstrativt sätt. Vi vill föra en socialliberal politik, säger miljöpartiets språkrör, men vi säger nej till ett organiserat internationellt samarbete. Vi vill förbättra vår välfärd, men vi säger nej till tillväxt, säger man också. Klimatfrågan är ett hot mot vår överlevnad, men vi vill inte att EU ska lägga sig i frågan om miljöskatter är ytterligare en miljöpartistisk paradox. EU är det instrument vi förfogar över för fredssträvanden och miljöförbättringar, men det samarbetet vill miljöpartiet att vi ska kliva av. Överhuvudtaget diskuteras inte framtidens problem på ett konstruktivt sätt. Mer pengar till allt verkar vara partiets politik, när verkligheten talar ett annat språk.


Kampen för att åter göra socialliberalismen till en stark kraft i svensk politik förs bäst av de många socialliberalerna ute i landet. Formen för kampen kan vara partiets traditionella organisation eller ett särskilt socialliberalt nätverk. Vi avser att fortsätta den kampen, både för att förändra det inom folkpartiet som skulle kunna göras bättre och för att attrahera än fler väljare, från även miljöpartiet. (Slut på artikel)

Ökad brottslighet, suckar Språkpolisen.

 I en artikel i dag: "Och eftersom att lönen är individuellt satt..."

Et av de många nya brotten, säger Språkpolisen. Eftersom att... Hörs ju tydligt att det är galet.

Ett annat, men intenytt, brott: "Det finns ingen lönestegring av att sitta i samma korridor som oss, säger han." ...sitta i samma korridor som vi, är korrekt formulering

söndag 29 november 2020

Besviken Språkpolis

 I en sådan här debattartikel (UNT i dag) ska uttrycken Varken...eller och vare sig...eller användas korrekt. 

För övrigt anser jag att de nya ä- och ö-ljuden är bedrövliga

 

Politik på gott och ont

Samhällsutvecklingen styrs i allt mindre grad av politiker. Förklaringen är inte så enkel att man bara kan konstatera att media och andra organisationer än de politiska partierna blivit starkare aktörer. Politiker ägnar sig för lite åt politisk styrning och för mycket åt uppgifter som inte är politiska och som sköts bättre av experter. En fördjupning av denna politikens kris kan förhindras genom utbildning av politiker, skriver Harald Nordlund i denna skrift. Han redovisar i artiklar, insändare och anföranden sin syn på vad han anser vara en borgerlig vänsters viktigaste uppgifter och uttrycker oro över att ideologi i allt högre grad får vika för karriärambitioner och kortsiktigt ekonomiskt tänkande. Ur sammanställningen tonar bilden av en starkt engagerad politiker, som efter nästan fyrtio års aktivt politiskt arbete känner frustration inför svårigheter att åstadkomma förändringar. Möjligheterna finns emellertid i kommande politiska utmaningar.

 

15 steg och du är politiker
 Beställs:harald.nordlund@gmail.com          
35 kr plus frakt 22 kr


 

15 steg och du är politiker
 
15 steg och du är politikerHarald Nordlund
Förlag: Books on Demand      bod.seUtgivningsdatum: 19.02.2019
 

 

Politiker! Varför styr ni inte?
 
Politiker! Varför styr ni inte?Ni håller ju i ratten
Harald Nordlund
Förlag: Books on Demand      bod.seUtgivningsdatum: 31.08.2020
 

lördag 28 november 2020

Förövarna har övertagit skolans roll, hävdar Språkpolisen

 Ett exempel på vad rubriken syftar på är böjningarna av vissa ord såsom meter och kilometer. Plural bestämd form lyder nu ofta metrarna och kilometrarna. Skolan lär meterna och kilometerna. Men brottslingarna övertar allt mer 

Ur min bok Politik på Gott och Ont, 4

 Kanske skulle jag ändra en del om jag skrev om detta i dag. Texten är från runt 2000

En debattartikel, skriven av fyra lokala politiker, en från vardera av de fyra så kallade borgerliga partierna handlar om trafikpolitik och avslutas med uppmaningen att rösta på Alliansen. Men ingen valsedel kommer att ha den beteckningen. Kanske menar man "något av våra fyra partier". Min nästa fundering blir då: Är det egalt för var och en av dessa fyra vilket parti man röstar på?

När jag skriver detta påminner jag mig hur jag under mina år i riksdagen skrivit ett par hundra brev, till ett hundratal personer varje gång, med information om beslut som fattats. Min tro då var att det fanns ett behov av sådan information. Men vårt behov av information tycks vara fyllt. Förtroendevaldas kontakter med partimedlemmar och allmänhet ska i dag ha andra former, tycks det mig. Ska det politiska budskapet göras lättare? Kommer kommunfullmäktigesammanträdena av media göras till underhållning där inlägg poängsätts utifrån bland andra kriterierna populism och elakhet. Vid avsnitt tio i december utses en vinnare.


Lägg ner landstingsvalet, säger valforskaren Henrik Oscarsson. Han ser landstingsvalet som "den svenska valdemokratins akilleshäl". Samtidigt konstaterar han att folk är intresserade av sjukvårdsfrågorna. Min slutsats blir då: satsa hårdare på landstingsvalet, hitta nya former och kanaler.

I Sverige har vi direkta val till tre nivåer; EU-parlamentet, Riksdagen och kommunen/landstinget. Är inte detta fyra nivåer. Nej, kommun och landsting är samma beslutsnivå eftersom landstinget i ingen fråga är överordnat kommunen.

Det finns undersökningar som visar att intresset för EU-valet är lågt. Ska vi lägga ner det? Naturligtvis inte. Men vi politiker måste helt ändra vårt sätt att bedriva politiskt arbete på. En nödvändig förändring inom landstingspolitiken är färre grupper och färre sammanträden och fler möten med människor. Vi måste också använda modern teknik i kommunikationen med medborgarna. Mer fantasi i fråga om att hitta nya kanaler. Vi lutar oss fortfarande nästan helt mot de gamla medierna. När man kan konstatera att speglingen av ett sammanträde med landstingsfullmäktige under en hel dag är ett litet referat av någon ordväxling i ett par frågor är det inte underligt att kunskapen och intresset hos medborgarna ligger lågt.

Min uppfattning är att det politiska systemet inte är villigt att förändra sig. Partierna organiserar sig som man alltid har gjort, arbetsformerna är samma val efter val. Vi håller torgmöten trots att nästan ingen stannar för att lyssna, vi delar ut flygblad som få läser, vi stänger ute de medlemmar, som inte vill vara politiskt aktiva, från allt deltagande i den inre beslutsprocessen och så vidare.

I min valrörelse handlar det om att ha med mig i skrift vad jag som socialliberal landstingspolitiker vill kämpa för och skrift som sticker ut, inte bara allmänna formuleringar som alla kan instämma i. Jag har med mig den i det direkta samtalet med människor, alltså i samtal med och inte i tal till. Men skrifter kostar pengar. Och sponsring kan jag inte tänka mig. Men samtal och dialog är gratis och ingen kan hindra mig.

Hur viktiga är jippona. Är det de politiska kandidater som hittar på de mest spektakulära, mest uppseendeväckande, aktiviteterna som kommer att få störst framgång? Jo, det finns stor risk för detta. Inte för att människor i allmänhet tycker att den här påhittige kandidaten blir en bättre representant utan för att media kommer att skriva om och visa bilder på vederbörande. Inriktningen är att skaffa sig många kryss. Finns alternativa sätt? Nej, Du måste anpassa Dig till dessa förhållanden, säger nog de flesta. Jo, säger jag. Jag tror på dialogen. Jag tror på att finnas på torg och andra ställen där människor befinner sig. Jag vill presentera en socialliberal politik för landstinget i Uppsala län och få synpunkter. Därför anser jag till exempel torgmötesformen vara föråldrad eftersom den handlar om att tala till människor i stället för med. Vägvalet är ett val mellan vad som är viktigast, ideologi och politiskt innehåll eller karriär.

Det är alltför vanligt att problem i offentlig verksamhet leder till diskussioner om organisation. Ska landstinget finnas kvar är ett sådant exempel. Frågeställningen är felaktig. Frågan bör lyda: Vad är bäst för patienten? Den politiska styrningen är ofta missriktad. Politiker är med och petar i frågor som professionen ska klara och faktiskt klarar bättre utan politisk inblandning. Politiska grupper tillsätts för att arbeta med medicinska spörsmål. Det som är den centrala politiska rollen, att utforma mål och följa upp dessa ägnas mindre intresse. Jag vill ha mindre av politisk inblandning i landstingsverksamheterna och tydligare politisk styrning av verksamheterna. Jag vill ha färre sammanträden och mer dialog, dels mellan politik och patient, dels mellan politik och profession. Vi behöver en ny sorts politiker. Men var finns dom?

Jag är imponerad av väljarnas vilja att ta reda på skillnader mellan de politiska partierna. I en situation där fyra partier går samman om samma politik i ett stort antal frågor sprids röster på alla på ett överraskande sätt. Av den så kallade Alliansens cirka 49 procent stöds det parti, vars ledare utpekas som statsministerkandidat, av inte mer än cirka 55 procent. Det parti, som har det särklassigt bästa miljöprogrammet, men överlåtit till andra partier att driva dessa frågor får ändå nästan 20 procent av Alliansens röster. Det tyder på att väljarna bryr sig.


Det har skett en maktförskjutning i partierna från de förtroendevalda till de politiska tjänstemännen. Inflytandet från den enskilde riksdagsledamoten har minskat.

Jo visst är det så här. Jag har upplevt det. Och jag hör ofta politiker beklaga att det blivit så. Men inte ska vi finna oss i detta. Jag har partiets uppdrag att representera medborgarna och att bilda opinion för en socialliberal politik, utifrån det program som medlemmarnas representanter beslutat om. Jag har inget uppdrag av, till exempel, en allians. Det är för mig märkligt att erfarna riksdagspolitiker i radio beklagar att några flyttat makten. Vi har den ju

själva. Men det här handlar mer om rädslan för att säga ifrån. Karriären kan ju skadas.

Jag vill att väljarna ska begära besked av kandidaterna. Vilken ställning tog Du när riksdagen beslutade om att införa liknande skatt på förbränning av sopor som på deponering? Vilken är Din uppfattning i den debatt som uppstått om den unika svenska Allemansrätten? Till en annan: vilken ställning tog Du i fråga om ändrade öppettider vid primärvården i syfte att öka tillgängligheten? Vilken ställning kommer Du att ta för att råda bot på bristen på särskilt boende för äldre personer? Och så vidare.

Kanske kan vi på det sättet rata populismen och stödja idealiteten.


Får jag låna en undersköterskeuniform? Jag är landstingspolitiker och jag ska ut på torget för att valtala.

Är det så att sjukvårdspolitik egentligen inte finns? Är det så att vad vi politiker än beslutar så måste det vara professionens ställningstaganden, som avgör? Jo, jag tycker att detta gäller i hög grad i dag. Men det borde inte vara så. Vi politiker förmår helt enkelt inte att styra; förmår inte att avgöra vad som är politik. Vi förmår inte se skillnaden och samspelet mellan profession och politik. Vi förmår inte använda professionen och kunskap för att fatta de klokaste politiska besluten, utan att ersätta professionen.

För att få uppmärksamhet suddar vi ut vår politikerroll så mycket vi kan och härmar olika professionella roller. Vi anpassar oss till medias oskrivna krav på jippon för att man ska återge en aktivitet.

Jag vill tala med människor om att jag i landstingspolitiken kommer att arbeta för att primärvården förbättras, att det blir lättare att få kontakt, att öppettiderna anpassas till patienternas behov och att väntetiderna försvinner. Jag vill agera för att operationsköerna minskas. Jag vill göra det genom att betona min politikerroll och gärna uppträda tillsammans med en undersköterska; hon/han iklädd sin uniform och jag min, tröja eller kavaj. Vi behöver varandra, men kan inte kliva in och ut i varandras roller.

Min syn på politik och på partierna har tyvärr förändrats i negativ riktning. Det framgår av bland annat ett anförande, som jag höll i Tierp under våren 2002.

MINA DAMER och herrar. Mitt namn är Harald Nordlund och jag representerar folkpartiet. Till att börja med kan jag avslöja att jag, trots mitt nästan pojkaktigt ungdomliga utseende faktiskt varit med om ett ganska stort antal valrörelser nu. Jag trodde att jag hade sett det mesta, men utvecklingen i år har slagit alla tidigare kampanjer med hästlängder. Vid årets början trodde de flesta att socialdemokraterna stod inför en promenadseger, men de är nu på väg att falla på eget grepp och bli valets verkligt stora förlorare. Det börjar visa sig att en valkampanj baserad på luft och tomma fraser inte är den bästa vägen till framgång. Även moderaterna tappar mark vilket inte heller är förvånande. Med profilfrågor som egentligen enbart tilltalar de mest egoistiska krävs en ledare som kan beröra och sätta en mänsklig prägel på politiken, och det klarar inte en före detta skattejurist av.

Självklart gläder jag mig åt den här utvecklingen, men inte bara av den uppenbara orsaken att stödet för folkpartiet har skjutit i höjden. Det visar framförallt att det varken lönar sig att underskatta väljarna eller att vädja till deras lägsta instinkter. Det svenska folket med alla dess variationer i intressen, ålder, hudfärg, utbildningsnivå och livsstil vill ha en ärlig politik och ett fungerande samhälle. Det vill jag också. Det var därför jag en gång i tiden gick in i politiken. Under alla dessa år har jag varit med om både roliga och tråkiga händelser. Ibland har jag fått förmånen att vara med och verkligen förändra saker till det bättre men många gånger har det känts motigt och nästan hopplöst. Det som då har fått mig att arbeta vidare är min starka övertygelse om vad samhället är och hur vi skall få det att fungera.


Liberalismen grundar inte sin verklighetsuppfattning i några grupper, klasser eller andra typer av otillräckliga och godtyckliga hopbuntningar av människor, utan på individen som samhällets minsta beståndsdel. Vi måste sträva efter att var och en med sina förutsättningar skall få en så bra, rik och fri tillvaro som möjligt. Det medför att alla måste kunna göra sig hörda och att vi måste organisera vissa saker gemensamt.


Därför tycker jag att politikens viktigaste uppgift är att främja solidariteten och bevara demokratin. Med bevarande av demokratin menar jag att verkligen bry oss om varandras åsikter och försöka tackla problem med lösningar som tilltalar så många som möjligt. Det skall dock inte förväxlas med den populism som tyvärr får allt större plats i politiken, och som jag anser är ett hot mot hela vårt politiska system. Det finns tyvärr partier som numer inte vågar säga vad de verkligen tycker och tänker av rädsla för att bli misstolkade av de professionella misstolkarna, de personer vars hela politiska gärning går ut på att medvetet misstolka andra för att svärta ned dem och skapa uppmärksamhet åt sig själva. Folkpartiet har under valrörelsens gång närmast i förbifarten nämnt sådant som borde vara självklarheter, men som misstolkarnas och populisternas härförare Gudrun Schyman kastat sig över för att sätta negativ spin på. Två av dessa saker är att vi anser att barn som lämnar grundskolan skall kunna läsa och skriva och att den som vill bli medborgare i Sverige skall kunna tala svenska. Tydligen så är det främlingsfientligt att anse att svenskar skall kunna tala svenska. Vi talar alltså inte om uppehållstillstånd eller asyl, utan medborgarskap. På samma sätt antar jag att det är barnfientligt att vilja att barnen skall lära sig läsa och skriva. Jag kan förstås ha fel men jag tycker nog det är värre att inte bry sig. Att inte bry sig om ifall de personer vi ger medborgarskap kan något så nödvändigt för deltagande i samhället som språket, att inte bry sig om ifall våra barn kan något så nödvändigt för deltagande i samhället som att läsa och skriva. Nu tror jag i och för sig inte att Gudrun Schyman verkligen tror på vad hon säger, men jag önskar att hon skulle sluta göra sig dummare än vad hon är, eftersom hon fyller etern med brus och hindrar en konstruktiv debatt.


Istället hoppas jag att vi ska diskutera verkliga frågor, frågor som berör oss alla. Politiker skall inte lägga sig i det var och en sköter bäst själv, men vissa saker måste vi samordna och enligt min mening faller de inom fyra kategorier; demokrati, kultur, solidaritet med varandra och solidaritet med kommande generationer. (Slut på anförande)


Kontrasten mellan socialliberalismen och nyliberalismen i nya kläder tog jag upp i en artikel i december 2000.

M + Kd = sant


KRISTDEMOKRATERNA har klivit ur kyrkbänken och lämnat sin ambition att lagstiftningsvägen föra svenska folket till himmelriket. Man har orienterat sig mot de europeiska kristdemokraternas värdekonservatism och är därmed på väg att överge en del av sin socialpolitiska mjukvara, bland annat ett nationellt genomfört rop på fler poliser tyder på det. Moderata och värdekonservativa väljare attraherades av denna Kd: s nya profil och bytte parti i det senaste valet. Samtidigt innebar Kd: s förändring ett vakuum på den socialpolitiska högerkanten. För att hålla väljarna, inom rundgången mellan de två högerpartierna, insåg moderaterna att man måste agera och det har man nu gjort.

I rapporten Ett parti söker framtidens vägar, författad av riksdagsledamoten Per Unckel, avfyras startskottet. Här tonar en ny bild fram, en bild av ett mjukt moderat parti, ett parti som man inte trodde fanns – och antagligen heller inte finns. Rapporten utgör ett första steg mot ett nytt moderat idépolitiskt program och lades fram till partistämman förra året.


Det är måhända inte min uppgift att recensera andra partiers program men det är min skyldighet mot mina väljare att följa både meningsmotståndares och vänners idéer och arbeten och i detta fall kan jag inte avstå från att offentligen kommentera.


I stort kan jag hålla med om samhällsanalysen; vi har en för stor politikerstyrd samhällsektor, för liten reell valfrihet och begränsade möjligheter till gränsöverskridande. Men jag anser rapporten vara ofullständig och försåtlig. Den utgör ett exempel på den politiska retorik vars främsta syfte är att omvandla egenintresset till en nyttighet för alla. Den är vi vana vid att höra från moderat håll och den överraskar inte.

Skriften säger att man inte ska hälla nytt vin i gamla läglar och det går inte att forma eller stöpa en vettig socialpolitik i moderata termer. Kan någon, som exempel, förklara vad begreppet ”liberalkonservativ” betyder? För mig är redan ordet i sig själv en paradox, ungefär som eldvatten, - vilket ändå har en innebörd till skillnad från det förra. En tänkbar förklaring till termen är att man vill muta in begreppet liberal utan störande prefix som social- eller marknads-. Samtidigt beskriver man, och det med fog, de traditionalistiska socialdemokraterna som konservativa. Kan man få föreslå att förnyelsefalangen inom socialdemokratin och de moderater som söker framtidens vägar, gemensamt kan kallas socialmoderater, eller?


Rapporten talar om alla människors unika värde, men att fullt ut tala om människors lika värde är tydligen moderaterna främmande för. Man delar således in människor på arbetsmarkanden i trygghetssökare och risktagare. Jag menar att den definitionen har sitt ursprung i att man inte är beredd att ta sitt politiska ansvar fullt ut. Det är marknadsekonomiska termer för aktieplacerare som varken ska eller kan användas om människor. Trots att alla inte i första hand söker trygghet, kan vi inte individualisera eller privatisera arbetslösheten mer än vad vi redan gjort. I de allra flesta fall är den som är arbetslös, arbetslös utan egen förskyllan.

Man efterlyser reell valfrihet i den gränslösa välfärden, men konstaterar att den finns bara för dem som är villiga att betala dubbelt eller på två ställen. Vem som utför och verkställer välfärden är också för mig helt egalt. Det viktiga är för mig, och jag tror för folkflertalet, att välfärden är offentligt finansierad. I välfärden ingår för oss socialliberaler att ta ansvar för natur och miljö, det vill säga att den jord vi lånat av kommande generationen återlämnas i minst det skick den hade när vi lånade den. Detta säger moderaterna inget om.


Och det är här, i fråga om vårt gemensamma ansvar, som den tydliga skiljelinjen gå mellan socialliberalerna, den borgerliga vänstern, och moderaterna/kristdemokraterna, den borgerliga högern. (Slut på artikel)




fredag 27 november 2020

Vari grundar sig det utbredda brottet, frågar sig Språkpolisen

 Så snart jag slår på min radio förvånas jag över de märkliga ä- och ö-ljuden. Vem kom på detta? Och, hur fick eländet sådan spridning? 

En gammal artikel-men på något sätt dagsaktuell

 Ur min bok Politik på Gott och Ont

ATT MOTSÄTTNINGAR inom en tillräckligt stor grupp kan växa sig större än motsättningarna mellan två jämnstora grupper torde vara allmänt känt. Likafullt fortsätter socialdemokraterna envist att framhålla de borgerliga partiernas olikhet som svaghet och splittring. Detta är inget annat än rent nonsens och ett försök att vilseleda väljarna, ett försök att skapa osäkerhet i en situation där ingen annan säkerhet finns än att en röst på ett borgerligt parti är en röst på en borgerlig regering.

Oenigheten mellan det nuvarande regeringspartiet och dess stödtrupper är betydligt allvarligare. Ingen krävde samsyn och enighet mellan partierna innan valet eller ens innan regeringen bildats av ett med stöd av två. Socialdemokraterna satte sig på taburetterna medan de andra fick lov att smyga omkring i departementens korridorer. Det är en modell som inte kan användas på borgerligt håll. Alliansen samarbetar innan valet men vill att väljarna fördelar sina röster och därmed bestämmer partiernas styrkeposition.

Det finns en spännvidd i det borgerliga regeringsalternativet. En bredd som har sin grund i ideologiskt skilda synsätt. Jag menar att den bredden ska vi vara rädda om. I debatten ställs ofta ideologin mot ekonomin och den debatten styrs av socialdemokrater och moderater. Beslut som skulle styras av ideologi förhindras av krasst ekonomiska orsaker. Ibland har man inte råd att göra som man vill men det betyder inte att all prioritering med nödvändighet ska ske på ekonomiska grunder. Så har till exempel moderater, marknadsliberaler och ibland till och med fackföreningsrörelsen utvecklat ett cyniskt sätt att se på de svagaste i samhället då det gäller att få ut folk i arbeten som inte finns genom att ta bort en trygghet som många inte kommit i närheten av eller är på väg ut ur. Så har till exempel så kallat grönt parti lyckats bibehålla denna image trots att miljöhänsynen oftast får stå tillbaka för ekonomiska intressen.


I svensk politik är moderater och socialdemokrater samma andas barn; de är beroende av varandra och är varandras räknenissar. I sin iver att permanenta blockpolitiken och få egen majoritet anpassar man sig till varandra på ett sätt som försvårar nytänkande. Höger-vänsterskalan ska ligga fast och orubbad. Nya syn- och tänkesätt hålls tillbaka och utveckling hämmas. Inom de etablerade partierna är det inte alltid speciellt högt till tak. Partistrategerna styr och bestämmer vilka produkter som ska läggas ut på smörgåsbordet till allmänt beskådande och för väljarnas val. Den som inte finner något passande får vända sig till andra kanaler och organisationer, kanske ytterst till ett missnöjes- eller enfrågeparti som kanske överraskande tar sig in i riksdagen.


Jag när en vision av öppenhet när de fyra partiledarna framträder. En vision om att man vågar öppet blotta de ideologiska olikheterna, i vilka göms ännu outnyttjad styrka. För det handlar om ideologi när politiken ska skapa förutsättningar för tydliga förbättringar för äldre och sjuka, när politiska beslut, som förhindrar fortsatt miljöförstöring, ska tas och det handlar om ideologi när politiker vågar stå upp för ickevåld i konflikter individer emellan och länder emellan.

Jag när en förhoppning om att Alliansens ledare ska oftare och tydligare tala om detta.

(Slut på artikel)



De problem de politiska partierna nu borde uppmärksamma, är stora. Ett är minskat antal medlemmar, vilket den här artikeln handlar om.

Partierna har snart inga medlemmar


PARTIERNA har inga medlemmar fr.o.m. år 2013, enligt en rapport från SNS Demokratiråd. Visst låter det, för en aktiv politiker, allvarligt. Men det är inte detta som är det mest allvarliga. Den politikens och politikernas kris som jag skrev om redan för 6-7 år sedan ser vi ännu tydligare nu; en kris som handlar om att vi politiker inte insett krisens allvar, att vi politiker inte för en debatt om krisen och att vi politiker inte går före i ett arbete för att anpassa det politiska systemet till samhällsutvecklingen. Till råga på allt är förändringsobenägenheten störst hos ledningarna i partierna.

Efter två år som riksdagsledamot vågar jag påstå att stelheten är långt större på nationell nivå än på lokal.

Under de senaste dagarna har dock vissa försök gjorts att presentera förslag till konstitutionella förändringar avsedda att öka intresset för politik. Mest intressant

är folkpartiets förslag om skilda och spridda valdagar. Kommunerna måste

återfå sitt självbestämmande. Efter nio år som kommunalråd och drygt två år som

riksdagsledamot påstår jag att medborgarna har anledning att känna större trygghet ju fler beslut som fattas lokalt.

Men det finns också andra grundproblem.


Vad som behövs är en ny och förändrad politikerroll. Vi behöver politiker som ägnar sig åt politik och inte åt detaljstyrning eller traditionell arbetsledning.

Förvisso är en vald politiker väljarnas ombud och förtroendeman. Men då ska han/hon fungera som det, det vill säga syssla med politik och inte med att styra verksamheter. Uppgifterna blir då att anslå medel, det vill säga besluta om budget, fastställa mål, följa upp och utvärdera och slutligen utkräva ansvar eller utkrävas ansvar av.

Direkta verksamheter som utförs i så kallad egen regi, alltså av kommunen själv, behöver inga politiker i ledningen, lika lite som upphandlad verksamhet.


Det är till och med direkt olämpligt att ledamöterna i kommunala bolag är politiskt tillsatta. Också offentligt ägda bolag omfattas nämligen av aktiebolagslagen som säger att en styrelseledamot först och främst har att tillvarata aktieägarnas intressen, med risk för att personligen avkrävas skadestånd om man inte handlar därefter.

Om vi nu ska ha kommunala bolag över huvud taget, varför placerar vi då politiker i styrelserna? Vore det inte bättre med experter på det sätt som privatägda aktörer har? Politikerna i ett aktiebolag har ju händerna bundna. De politiska ställningstagandena ska vara avklarade när frågan landar på det kommunala bolagets styrelsebord.

I min vision utför den offentliga sektorn, som helhet, mycket lite i egen regi.

I de fall där detta trots allt sker är orsaken att det inte finns andra aktörer eller att det handlar om direkt myndighetsutövning. Detta till trots sker redan viss myndighetsutövning i bolagsform, till exempel genom Svensk bilprovning och genom att lokala trafikhuvudmän fått ansvar för samhällsbetalda resor, bland annat sjukresor och färdtjänst. I min vision ägnar sig riksdagsledamoten inte åt att debattera annat än inriktningsfrågor, utför inte utredningsarbete, som bättre utförs av experter och är mer inriktad på att åstadkomma resultat än att skapa motsättningar.

I min vision agerar politiker som politiker därför att de är valda till det och inget annat.

De har fått väljarnas förtroende att utföra politiska uppdrag. De är inte valda till att leda verksamheter administrativt eller ens exekutivt.


Ska vi som politiker behålla, eller återerövra, förtroendet måste vi tillbringa mer tid utanför än i sammanträden. Vi måste finna nya kanaler för dialog och för information om det politiska arbetet. Den bild som i dag ges av politiskt arbete

handlar sällan eller aldrig om den vanlige förtroendevalde. Vad tycker jag?

Vad ägnar jag mina 60 arbetstimmar i veckan åt? Uppsala länsborna har rätt att få veta detta.

Utgångspunkten är att lyssna, bearbeta och åskådliggöra önskemål och behov, fastställa resurstilldelning och mål, följa upp och utvärdera och utkräva ansvar.

Detta är den politiska uppgiften och den förändras inte genom att vi tillskapar fler politiker eller politiska organ. Vad vi behöver är en ny politikerroll, snarare en begränsning av det politiska uppdraget än fler politiker.

Först sedan vi lyckats, eller rättare sagt tvingats, förändra politikerrollen är det meningsfullt att diskutera antalet politiker. SNS Demokratiråd för resonemang om alternativ till dagens politiska partier, alternativt förnyade partier.

Jag tror att de politiska partierna först sedan den fullständiga krisen är ett faktum kommer att ersättas av andra former av politiska partier. Men det är inte vi politiker som styr den här utvecklingen, eftersom vi inte har insikten om allvaret i dagens politiska kris? (Slut på artikel)

.


torsdag 26 november 2020

Riksda´n 26 november

En länk

  https://www.bod.se/bokshop/catalogsearch/result/?q=harald 

Språkpolisen står handfallen

 Vid tolvtiden stod radion, med P4, på. I ett samtal användes ordet vart för att uttrycka läge. Hur i all sin dar kommer det sig att ett sådant här språkfel uppstår? Språkpolisen säger si inte komma åt att stävja brottet. Inte minst svåråtkomliga är de ökade brotteni media.

 Ur min bok Politik på Gott och Ont. 

De problem de politiska partierna nu borde uppmärksamma, är stora. Ett är minskat antal medlemmar, vilket den här artikeln handlar om.

Partierna har snart inga medlemmar


PARTIERNA har inga medlemmar fr.o.m. år 2013, enligt en rapport från SNS Demokratiråd. Visst låter det, för en aktiv politiker, allvarligt. Men det är inte detta som är det mest allvarliga. Den politikens och politikernas kris som jag skrev om redan för 6-7 år sedan ser vi ännu tydligare nu; en kris som handlar om att vi politiker inte insett krisens allvar, att vi politiker inte för en debatt om krisen och att vi politiker inte går före i ett arbete för att anpassa det politiska systemet till samhällsutvecklingen. Till råga på allt är förändringsobenägenheten störst hos ledningarna i partierna.

Efter två år som riksdagsledamot vågar jag påstå att stelheten är långt större på nationell nivå än på lokal.

Under de senaste dagarna har dock vissa försök gjorts att presentera förslag till konstitutionella förändringar avsedda att öka intresset för politik. Mest intressant

är folkpartiets förslag om skilda och spridda valdagar. Kommunerna måste

återfå sitt självbestämmande. Efter nio år som kommunalråd och drygt två år som

riksdagsledamot påstår jag att medborgarna har anledning att känna större trygghet ju fler beslut som fattas lokalt.

Men det finns också andra grundproblem.


Vad som behövs är en ny och förändrad politikerroll. Vi behöver politiker som ägnar sig åt politik och inte åt detaljstyrning eller traditionell arbetsledning.

Förvisso är en vald politiker väljarnas ombud och förtroendeman. Men då ska han/hon fungera som det, det vill säga syssla med politik och inte med att styra verksamheter. Uppgifterna blir då att anslå medel, det vill säga besluta om budget, fastställa mål, följa upp och utvärdera och slutligen utkräva ansvar eller utkrävas ansvar av.

Direkta verksamheter som utförs i så kallad egen regi, alltså av kommunen själv, behöver inga politiker i ledningen, lika lite som upphandlad verksamhet.


Det är till och med direkt olämpligt att ledamöterna i kommunala bolag är politiskt tillsatta. Också offentligt ägda bolag omfattas nämligen av aktiebolagslagen som säger att en styrelseledamot först och främst har att tillvarata aktieägarnas intressen, med risk för att personligen avkrävas skadestånd om man inte handlar därefter.

Om vi nu ska ha kommunala bolag över huvud taget, varför placerar vi då politiker i styrelserna? Vore det inte bättre med experter på det sätt som privatägda aktörer har? Politikerna i ett aktiebolag har ju händerna bundna. De politiska ställningstagandena ska vara avklarade när frågan landar på det kommunala bolagets styrelsebord.

I min vision utför den offentliga sektorn, som helhet, mycket lite i egen regi.

I de fall där detta trots allt sker är orsaken att det inte finns andra aktörer eller att det handlar om direkt myndighetsutövning. Detta till trots sker redan viss myndighetsutövning i bolagsform, till exempel genom Svensk bilprovning och genom att lokala trafikhuvudmän fått ansvar för samhällsbetalda resor, bland annat sjukresor och färdtjänst. I min vision ägnar sig riksdagsledamoten inte åt att debattera annat än inriktningsfrågor, utför inte utredningsarbete, som bättre utförs av experter och är mer inriktad på att åstadkomma resultat än att skapa motsättningar.

I min vision agerar politiker som politiker därför att de är valda till det och inget annat.

De har fått väljarnas förtroende att utföra politiska uppdrag. De är inte valda till att leda verksamheter administrativt eller ens exekutivt.


Ska vi som politiker behålla, eller återerövra, förtroendet måste vi tillbringa mer tid utanför än i sammanträden. Vi måste finna nya kanaler för dialog och för information om det politiska arbetet. Den bild som i dag ges av politiskt arbete

handlar sällan eller aldrig om den vanlige förtroendevalde. Vad tycker jag?

Vad ägnar jag mina 60 arbetstimmar i veckan åt? Uppsala länsborna har rätt att få veta detta.

Utgångspunkten är att lyssna, bearbeta och åskådliggöra önskemål och behov, fastställa resurstilldelning och mål, följa upp och utvärdera och utkräva ansvar.

Detta är den politiska uppgiften och den förändras inte genom att vi tillskapar fler politiker eller politiska organ. Vad vi behöver är en ny politikerroll, snarare en begränsning av det politiska uppdraget än fler politiker.

Först sedan vi lyckats, eller rättare sagt tvingats, förändra politikerrollen är det meningsfullt att diskutera antalet politiker. SNS Demokratiråd för resonemang om alternativ till dagens politiska partier, alternativt förnyade partier.

Jag tror att de politiska partierna först sedan den fullständiga krisen är ett faktum kommer att ersättas av andra former av politiska partier. Men det är inte vi politiker som styr den här utvecklingen, eftersom vi inte har insikten om allvaret i dagens politiska kris? (Slut på artikel)

Riksda´n 25 november

 


logotyp: Sveriges riksdag

25 november 2020

Beslut i korthet

 

Riksdagsbeslut 25 november

Ja till utgiftsramarna och inkomsterna i budgetpropositionen (FiU1)
31 miljarder kronor ytterligare till kommuner, regioner och annan verksamhet i år (FiU11)
Förändringar i flera lagar som rör värdepappershandel (FiU14)
Nya kontrollåtgärder vid överlåtelser av säkerhetskänslig verksamhet (JuU10)
Ändrade skatteregler för företag i resolution (SkU8)
Reglerna för koncernbidragsspärrade underskott och negativt räntekonto ändras (SkU9)
Åtgärder mot länder och områden som inte samarbetar på skatteområdet (SkU10)

Ja till utgiftsramarna och inkomsterna i budgetpropositionen (FiU1) 

Riksdagen sa ja till utgiftsramar och inkomstberäkning i regeringens budgetproposition för 2021. Riksdagen sa i huvudsak också ja till lagförslagen om ändringar i skatteregler i budgetpropositionen och sa ja till utgiftstaket för staten.

Utgifterna i regeringens förslag till budget för 2021 beräknas uppgå till 1 173 miljarder kronor och de beräknade inkomsterna till 1 106 miljarder kronor. Det innebär ett underskott i statens budget på 67 miljarder kronor för 2021.

Riksdagen ställer sig bakom regeringens inriktning på den ekonomiska politiken: att åtgärder ska genomföras för att återstarta ekonomin samtidigt som samhällsproblemen ska bekämpas med långsiktiga reformer. Det genom att fler ska komma i arbete, takten i klimatomställningen ska öka, välfärden ska stärkas, företagens villkor och konkurrenskraft ska förbättras, integrationen ska gå snabbare, brottslighet ska bekämpas och sammanhållningen mellan stad och land ska öka.

Budgetpropositionen bygger på en politisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Riksdagens beslut om utgiftsramarna kommer att vara styrande när riksdagen i nästa steg beslutar om anslagen för de 27 utgiftsområdena i budgeten.

31 miljarder kronor ytterligare till kommuner, regioner och annan verksamhet i år (FiU11) 

Riksdagen sa ja till regeringens förslag på ändringar i statsbudgeten. Ändringarna innebär att statens utgifter ökar med 31 miljarder kronor i år. Pengarna går bland annat till:

kommuner och regioner för att kompensera för deras merkostnader inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till följd av covid-19-pandemin.
storskalig testning under hela år 2020 för att kontrollera symtom på covid-19.
en höjning av Sveriges EU-avgift, som främst beror på att den pågående krisen har medfört betydande konsekvenser för EU:s budget, och till EU:s förköpsavtal med olika vaccinproducenter för att säkra medlemsstaternas tillgång till vaccin mot covid-19.

Riksdagen sa också ja till att anställda inom till exempel vården slipper skatta för gratis mat som de får från restauranger och allmänheten som stöd och uppmuntran när de jobbar. Denna lagändring gäller från den 1 januari 2021 men även retroaktivt från den 1 mars 2020.

Förslagen kommer från regeringens höständringsbudget för 2020 och en extra ändringsbudget för 2020. Regeringen får bara lämna extra ändringsbudgetar om den anser att det finns särskilda skäl för det. De ytterligare åtgärder som föreslås innebär enligt regeringen sådana skäl och riksdagen gör ingen annan bedömning.

Riksdagen sa även ja till tre så kallade utskottsinitiativ från finansutskottet: regeringen får ingå avtal med leverantörer av covid-19-tester för år 2021, låna pengar för att köpa Fysikhuset som är en del av forskningsområdet Albanova i Stockholm och Folkhälsomyndigheten får låna maximalt 4,5 miljarder kronor till beredskapsinvesteringar. Utskottsinitiativ är förslag till riksdagsbeslut som ett utskott har tagit initiativ till. De kommer inte från någon proposition från regeringen eller motion från en riksdagsledamot.

Förändringar i flera lagar som rör värdepappershandel (FiU14) 

Regeringen har föreslagit ändringar i ett antal lagar som på olika sätt rör handel med värdepapper. Förslaget är en följd av förändringar i flera av EU:s förordningar och direktiv på området. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Det ska bland annat införas bestämmelser om handräckning och verkställighet av beslut om sanktionsavgifter och viten i lagen om värdepappersmarknaden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.
Vidare ska Finansinspektionen kunna ingripa mot en administratör som inte fullgör sina skyldigheter avseende EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Detta genom en ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.
Slutligen ska Finansinspektionen kunna ingripa mot en emittent (den part som ger ut ett värdepapper, exempelvis ett företag som ger ut en aktie) som trots en begäran av inspektionen inte har lämnat en skriftlig förklaring till hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation har uppfyllts. Emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag ska upprätta insiderförteckningar över alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för emittenten. Bland annat detta blir följden av ändringar i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.

Vissa av lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2021, medan andra börjar gälla 1 januari 2022, beroende på när de olika EU-förordningarna och direktiven börjar gälla.

Nya kontrollåtgärder vid överlåtelser av säkerhetskänslig verksamhet (JuU10) 

För att stärka skyddet av Sveriges säkerhet har regeringen föreslagit åtgärder för en bättre kontroll av överlåtelser av säkerhetskänslig verksamhet. Åtgärderna innebär ett antal krav som riktas mot verksamhetsutövaren, det vill säga den som säljer verksamheten. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Bland annat ska verksamhetsutövaren bli skyldig att pröva lämpligheten i försäljningen och att samråda med en myndighet som i yttersta fall kan förbjuda försäljningen. De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2021.

Riksdagen vill också se vissa kompletteringar till förslaget för att underlätta kontrollprocessen. Därför riktar riksdagen två tillkännagivanden, uppmaningar, till regeringen om att

samrådsmyndighetens handläggningstid ska tidsbegränsas, vilket leder till ökad förutsebarhet för de inblandade aktörerna.
verksamhetsutövaren ska få stöd i form av dialog med samrådsmyndigheten och vägledning, exempelvis i form av generella riktlinjer, för att kunna fullgöra sina skyldigheter.

Ändrade skatteregler för företag i resolution (SkU8) 

Riksdagen sa ja till regeringens förslag att ändra i skattelagstiftningen för företag i så kallad resolution.

Resolution är ett sätt att rekonstruera eller avveckla särskilda finansiella verksamheter som till exempel banker. Staten tar kontroll över ett företag i resolution istället för att en sådant företag går i konkurs, med stora kostnader för samhället som följd. De ändrade lagarna innebär bland annat att de åtgärder som företas i ett företag i resolution inte ska medföra skatteeffekter som hindrar en framgångsrik resolution.

Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2021.

Reglerna för koncernbidragsspärrade underskott och negativt räntekonto ändras (SkU9) 

Regeringen föreslår ändringar i nuvarande skatteregler för företag i de delar som gäller avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för negativa räntenetton. Koncernbidragsspärren reglerar hur företag får dra av underskott mot koncernbidrag från tidigare år då en ägarförändring sker i företaget. Syftet med ändringarna är att rätta till en lucka i lagen som har uppmärksammats.

Ändringarna innebär att företag som inte får dra av koncernbidragsspärrade underskott eller ett negativt räntenetto mot ett överskott i vissa fall ska kunna justera sina avdrag för tidigare års underskott i förhållande till de nekade ränteavdragen. En sådan justering innebär att företagen ska öka avdragen för koncernbidragsspärrade underskott.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2021.

Åtgärder mot länder och områden som inte samarbetar på skatteområdet (SkU10) 

Inom EU pågår ett arbete för att motverka att länder ägnar sig åt skadlig konkurrens på skatteområdet. Bland annat har EU tagit fram en förteckning över länder, så kallade jurisdiktioner, utanför EU som inte är samarbetsvilliga på skatteområdet.

Regeringen har föreslagit att det införs bestämmelser i Sverige som motverkar att länder som finns i EU-förteckningen använder metoder på skatteområdet som inte uppfyller internationella standarder och kriterier. Bland annat ska företag inte få dra av ränteutgifter på skulder till företag som hör hemma i en jurisdiktion som finns i EU-förteckningen.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2021