Inför valet 21

I media är rådet till villrådiga väljare: gör valkompassen. Det här är alltför enkelt. Rådet leder till att det är de dagliga utspelen i valrörelsen, som avgör valutgången. Farligt. Media bör se även uppgiften att informera om ideologierna. Utspelen är i det närmaste ointressanta.

Bilda nya regioner?

Lägg ner regionerna och låt staten besluta om rutinerna på alla sjukhus. Naturligtvis går det inte att staten fattar beslut i alla dagliga frågor utan att dela in landet i olika områden. Hoppsan, då är vi tillbaka till något slags regionindelning. Nej, lös det grundläggande problemet: statens misslyckande med styrningen. Staten har redan det ansvaret, men misslyckas

Inför valet 20 Statligt misslyckande

Staten har ett mycket stort ansvar för styrningen av skolan och sjukvården, men misslyckas å det grövsta. Partier, som inte känner till det vill ge staten ansvar för alla dagliga frågor i varje skola. I inte många andra sammanhang ger man den som misslyckas utökat ansvar

Gör ont varje dag

Mohamsson hade inga invändningar mot Åkessons klimatförnekande. Varje dag något som gör ont

Inför valet 19

Mohamsson har inte uttryckt sig kritiskt om vidriga Jomshofuttalanden. Den 13 september måste vi gå samman för att hindra dessa bruna krafter från politiskt inflytande i vårt land. Hotet mot demokratin och friheten finns.

Viktigt att vi röstar på Liberalt initiativ

Liberalt initiativ, partiet, som behövs mer än vi kanske tänker på. Socialliberalismen finns inte i riksda´n längre. Om vi lyckas få in partiet här på lokal och regional nivå underlättas återkomsten i riksda´n. Mycket viktigt att vi röstar på Liberalt initiativ

Lockar med alkohol och SD-kopia

I Uppsala lockar L med alkohol. På riksplanet lockar man med kopia på SD-program

Häpnar över dumheten

Nu vill jag ha kommentar från L och KD. Det finns personer, som tycker det vore bra att staten tog hand om att driva alla skolor och alla sjukvårdsinrättningar i landet. Men ingen har sagt något om hur det ska gå till. Jag påstår att det L och KD ägnar sig åt är oärligt. De flesta vet dock, tror jag, att staten har i dag ansvar för att vården och skolan ska vara jämlika över landet, men att staten inte klarar sin uppgift. Ska den då få ansvaret för, till exempel alla dagliga frågor på skolorna i, bland andra, Arvidsjaur och Ystad? Häpnar över dumheten

Inför valet 18

Mohamsson tycks mena att det finns en värderingsgemenskap mella SD och L. Instämmer i så fall L:s partistyrelse? Sök i riksdagsvalet efter socialt ansvarstagande, insikt om klimatförändringar, insikt om att staten måste börja ta det ansvar för styrningen av skolan och sjukvården den i dag har, insikten om att kommuner och regioner som önskar externa utförare kan få det genom upphandling, insikt om att fredsfrågan måste upp på dagordningen....

Publicerad mars 2025 i NSD

Debatt Återuppväck socialliberalismen Publicerad 18 mars 2025, kl 18.01 Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP) Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP)Foto: Min fru Rådet till Liberalerna blir att lämna den här regeringen, skriver Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP) Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna. Tre värden kännetecknar socialliberalismen - gemensamt ansvar, reglerad marknadsekonomi och vikten av rättvisa. Detta innebär att staten ska ingripa för att skapa lika möjligheter för alla genom till exempel välfärdsreformer, utbildning och sociala skyddsnät, utan att inkräkta på den enskildes frihet. Folkpartiet (som nu heter Liberalerna) har också genom sin historia haft ett konsekvent intresse för internationellt fredsarbete och främjandet av mänskliga rättigheter. Deras inställning till fred och internationell politik har präglats av liberalismens grundvärderingar om demokrati, frihet och samarbete mellan stater. Vilket parti eller vilka partier kan anses vara bärare av denna ism? Historiskt är den förknippad med partiledarna Bertil Ohlin, Gunnar Helén och Bengt Westerberg. I dag, inte renodlad hos något parti, men med tydliga inslag i flera partier. ”Till vänster om oss finns de som, liksom vi, försvarar välfärdsstaten men som med samma ihärdighet kritiserar marknadsekonomin. Till höger finns de som, liksom vi, engagerat pläderar för marknadsekonomin men som ofta ifrågasätter välfärdsstaten.” Detta uttryckt av förre Folkpartiledaren Bengt Westerberg i en debattartikel i UNT för trettiofyra år sedan. I SVT:s Politikbyrån nyligen stod han fast vid samma hållning. Den tidigare bäraren, Folkpartiet, har för närvarande valt en annan väg. Här bör konstateras att ingen annan ism heller är i dag tydlig. Svensk politik handlar emellertid inte längre om en tävlan mellan ideologier, utan om ett spel om taburetter och om en ”vem tar vem”-lek. Medias önskemål om att få skildra politiken som en pågående match mellan två lag, i politiken benämnda block, tillmötesgås helt av partierna. I vems intresse sker detta? Partiernas oförmåga och ovilja att formulera sina visioner, anpassade till dagens verklighet, döljs genom matchen mellan de två lagen. Man avstår från att klargöra att deras roll är att i opposition och inför val profilera sin politik och att regering bildas efter val varvid kompromissas i olika grad. Detta förhållande gäller den nationella nivån. Kan den ideologiska beskrivningen, kort beskrivning av socialliberalism, appliceras på något av dagens partier? Knappast. Åtminstone kan konstateras att det parti, som Bengt Westerberg representerade inte finns i dag, annat än formellt som efterföljare till Folkpartiet under namnet Liberalerna. Dock inte i fråga om den förda politikens inriktning. Som svar på den kritiken anförs vanligen att partiet visst står för socialliberalism. Dock endast i teorin, kan konstateras, Trohet till sitt partis ideologi hindrar inte att samtala med och inte heller att kompromissa i sakfrågor. Men att ingå i en regeringskonstellation vars politik är styrd av en ideologi som i grunden är oförenlig med socialliberala idéer bör ses som en omöjlighet. Motvinden för socialliberalismen är nu extra stark. Antalet demokratiskt styrda länder minskar. Auktoritära krafterna ökar i styrka. Tendenser finns emellertid till en motreaktion. Rådet till Liberalerna blir då: lämna den regering, som nu inte ger utrymme för en profilerad socialliberalism, beskriv en socialliberalism anpassad till dagens verklighet och förklara för väljarna att oppositionsrollen inte placerar partiet i något av de två lagen. Socialliberalismen kan och bör återuppväckas. Skriven av Harald Nordlund f.d. riksdagsledamot (FP)