Haralds samhällsbrev nr 30

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Vi har avtal med USA om försvaret 

USA har tillgång till sjutton svenska militärbaser

USA har i dag obehindrad tillgång till sjutton militärbaser i Sverige. Delar av dessa reserveras för enbart USA-militär. USA har också tillgång till svenska flygplatser och hamnar och USA har rätt att lagra materiel i Sverige. Inget undantag finns för kärnvapen. De amerikanska soldater, som kan komma att befinna sig här får immunitet mot svenska lagar och ska lyda under USA:s lagar, vilket innebär att om amerikansk soldat begår brott inom dessa militärbaser ska detta hanteras av USA:s rättsväsende. Amerikanska styrkor har enligt avtalet rätt att röra sig fritt på svenskt område.

Du skojar, säger någon. Men allt detta måste du ha hittat på, säger en annan. Nej. Det, så kallade, DCA-avtalet, Defense Cooperation Agreement är ett avtal mellan Sverige och USA och reglerar försvarssamarbete mellan länderna. ”Avtalet är ett sätt att stärka och skapa förutsättningar för ett mer kontinuerligt samarbete mellan Sverige och USA när det gäller försvars- och säkerhetsfrågor. Enligt den svenska Nato-ansökan är avtalet ett resultat av ett försämrat säkerhetsläge i Europa, och enligt avtalet ser parterna att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet.” Liknande avtal med andra länder undantar kärnvapen i fråga om rätten att lagra materiel.

Syftet med avtalet kan på goda grunder ifrågasättas, dels i sak dels i fråga om hur avtalet kommit till.

Bland problem kopplade till avtalet nämns i olika kommentarer ett antal risker, som inte ägnats någon analys. Förutom nämnda uteblivna undantag för kärnvapen på svensk mark och möjliga konsekvenser därav saknas helt analys av möjliga effekter av att amerikanska soldater inte omfattas helt av svensk lagstiftning och analys av konsekvenser för mediefriheten som en följd av stark inblandning av amerikansk juridik inom Sverige. Detta, i sin tur, riskerar att inskränka den svenska suveräniteten.

Dessa nämnda problem förknippade med DCA-avtalet är stora och oöverblickbara då man inte analyserat effekterna och tydligt beskrivit för- och nackdelar.

Förutom de i sak tvivelaktiga delarna i DCA-avtalet är detta ur demokratisk synpunkt en total katastrof. Beslutet sägs dock vara fattat i demokratisk ordning. Denna utsaga är dock inte korrekt. Visserligen fattat genom beslut i riksdagen, men för att demokratikriteriet ska kunna anses uppfyllt måste beslut, i en fråga av denna vikt för Sverige, ha föregåtts av under lång tid förd offentlig debatt. Inte heller NATO-frågan fick en tillräcklig genomlysning innan beslutet om ansökan om medlemskap inlämnades.

Förutom att avtalet innebär stora oöverblickbara eftergifter för amerikansk militär verksamhet i Sverige är förslaget till avtal ur demokratisk synpunkt en fullständig katastrof. Ett mycket långtgående överlåtande av svenska militäranläggningar till USA ska genomföras utan en offentlig debatt. DCA är inte känt för alla och än färre vet vad DCA-avtalet innehåller. Inte heller NATO-frågan fick, innan beslutet om att säga ja till medlemsansökan den genomlysning, som frågan borde ha fått.

Sveriges roll i världen är nu helt förändrad. Från att ha varit pådrivande i strävanden efter att åstadkomma steg mot avskaffande av kärnvapen och en stark röst för freden är Sverige nu en del av en kärnvapenorganisation.

Varför blev det så här? Kan det vara så illa att om man gjorde svenska folket medvetet om innehållet i DCA-avtalet, och konsekvenser härav, man såg risker för att det skulle uppstå ett stort motstånd?

Vi måste nu få en debatt om avtalet, analyser av tänkbara effekter av detsamma och information till medborgarna.

Det är ett politiskt ansvar.

* Är det så att undervisningen i svensk grammatik blivit oviktig. Felen i, inte minst, tidningstexter förefaller öka. Det dominerande felet torde vara nominativformen av tredje person pluralis. Den formen är på väg att ersätta dativ- och ackusativformerna. 

Spelar det någon roll? Jo, verkligen. Varje sådan förenkling ökar risken för missförstånd av skriven text.

Och, så har vi detta med ordföljden. Jag har bara sovit tre timmar i natt. Jag har sovit bara tre timmar i natt, är det korrekta. Felet finner jag, förutom i tiningar, i många av de böcker jag läser.

* Viggo har någon fundering om C, S och SD bör bilda regering. Menat som ett skämt. Något mer orimligt är svårt att tänka sig. 

Slöseri

När jag vandrar norrut längs Fyrisån slås jag av hur pengar används på ett sätt som kan ifrågasättas. En lek- och rastplats har byggts, men den används nästan ingenting.

Påbörjad brygga ut över ån står halvfärdig sedan över två år sedan. Ny park ska anläggas där campingen finns i dag. Man tror inte det är sant. Nuvarand campinh används för besökare till sevärdheterna i Uppsala.

Bevara campingen! Park får plats ändå.

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 29 Sjutton svenska militärbaser

Haralds samhällsbrev nr 29

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Vi har avtal med USA om försvaret 

USA har tillgång till sjutton svenska militärbaser

USA har i dag obehindrad tillgång till sjutton militärbaser i Sverige. Delar av dessa reserveras för enbart USA-militär. USA har också tillgång till svenska flygplatser och hamnar och USA har rätt att lagra materiel i Sverige. Inget undantag finns för kärnvapen. De amerikanska soldater, som kan komma att befinna sig här får immunitet mot svenska lagar och ska lyda under USA:s lagar, vilket innebär att om amerikansk soldat begår brott inom dessa militärbaser ska detta hanteras av USA:s rättsväsende. Amerikanska styrkor har enligt avtalet rätt att röra sig fritt på svenskt område.

Du skojar, säger någon. Men allt detta måste du ha hittat på, säger en annan. Nej. Det, så kallade, DCA-avtalet, Defense Cooperation Agreement är ett avtal mellan Sverige och USA och reglerar försvarssamarbete mellan länderna. ”Avtalet är ett sätt att stärka och skapa förutsättningar för ett mer kontinuerligt samarbete mellan Sverige och USA när det gäller försvars- och säkerhetsfrågor. Enligt den svenska Nato-ansökan är avtalet ett resultat av ett försämrat säkerhetsläge i Europa, och enligt avtalet ser parterna att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet.” Liknande avtal med andra länder undantar kärnvapen i fråga om rätten att lagra materiel.

Syftet med avtalet kan på goda grunder ifrågasättas, dels i sak dels i fråga om hur avtalet kommit till.

Bland problem kopplade till avtalet nämns i olika kommentarer ett antal risker, som inte ägnats någon analys. Förutom nämnda uteblivna undantag för kärnvapen på svensk mark och möjliga konsekvenser därav saknas helt analys av möjliga effekter av att amerikanska soldater inte omfattas helt av svensk lagstiftning och analys av konsekvenser för mediefriheten som en följd av stark inblandning av amerikansk juridik inom Sverige. Detta, i sin tur, riskerar att inskränka den svenska suveräniteten.

Dessa nämnda problem förknippade med DCA-avtalet är stora och oöverblickbara då man inte analyserat effekterna och tydligt beskrivit för- och nackdelar.

Förutom de i sak tvivelaktiga delarna i DCA-avtalet är detta ur demokratisk synpunkt en total katastrof. Beslutet sägs dock vara fattat i demokratisk ordning. Denna utsaga är dock inte korrekt. Visserligen fattat genom beslut i riksdagen, men för att demokratikriteriet ska kunna anses uppfyllt måste beslut, i en fråga av denna vikt för Sverige, ha föregåtts av under lång tid förd offentlig debatt. Inte heller NATO-frågan fick en tillräcklig genomlysning innan beslutet om ansökan om medlemskap inlämnades.

Förutom att avtalet innebär stora oöverblickbara eftergifter för amerikansk militär verksamhet i Sverige är förslaget till avtal ur demokratisk synpunkt en fullständig katastrof. Ett mycket långtgående överlåtande av svenska militäranläggningar till USA ska genomföras utan en offentlig debatt. DCA är inte känt för alla och än färre vet vad DCA-avtalet innehåller. Inte heller NATO-frågan fick, innan beslutet om att säga ja till medlemsansökan den genomlysning, som frågan borde ha fått.

Sveriges roll i världen är nu helt förändrad. Från att ha varit pådrivande i strävanden efter att åstadkomma steg mot avskaffande av kärnvapen och en stark röst för freden är Sverige nu en del av en kärnvapenorganisation.

Varför blev det så här? Kan det vara så illa att om man gjorde svenska folket medvetet om innehållet i DCA-avtalet, och konsekvenser härav, man såg risker för att det skulle uppstå ett stort motstånd?

Vi måste nu få en debatt om avtalet, analyser av tänkbara effekter av detsamma och information till medborgarna.

Det är ett politiskt ansvar.

* Är det så att undervisningen i svensk grammatik blivit oviktig. Felen i, inte minst, tidningstexter förefaller öka. Det dominerande felet torde vara nominativformen av tredje person pluralis. Den formen är på väg att ersätta dativ- och ackusativformerna. 

Spelar det någon roll? Jo, verkligen. Varje sådan förenkling ökar risken för missförstånd av skriven text

* Viggo har någon fundering om C, S och SD bör bilda regering. Menat som ett skämt. Något mer orimligt är svårt att tänka sig. 

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 28 Emotik som skolämne

 Haralds samhällsbrev nr 28

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Emotik som skolämne

”Vi måste satsa på förbyggande insatser”, anger de politiska partierna

som recept mot den brist, som kan benämnas låg livskompetens. Frågar

man vad som avses med förebyggande insatser exemplifierar de med

inrättande av fler fritidsgårdar för ungdomar. Ibland sägs: ”vi måste

skapa meningsfull fritid för barn och unga.” När en ung människa visar tecken på avvikande beteende, sätt in resurser.

Fritidsgårdar är viktiga för tillskapande av meningsfull sysselsättning och

även för upplysning om vilka som är bra normer och vilka som är dåliga.

Vad dock våra politiker inte tycks vilja tala om är, just det, bristen på

livskompetens och emotionella färdigheter.

De ökade ämneskunskaper skolan ger hjälper oss att förstå. Men de

bilder som regelbundet förmedlas till oss visar att någonting mer

behövs. Vi tycks behöva, någonting som det talas allt mer om, en

livskompetens. Vi behöver ökad livskunskap. Livskunskap är enligt

WHO ”en förmåga att på ett ändamålsenligt sätt möta och hantera

vardagslivets olika krav och utmaningar”.

Den arena, som måste anses naturlig för denna träning och

kunskapsinhämtning är skolan, enär emotionella färdigheter även

underlättar lärandet i andra ämnen.

* Vuxna måste ge barn och ungdomar handledning i socialt och

emotionellt lärande

* Sjuttio procent av kommunikationen mellan människor anses ske med

det emotionella språket.

* Många barn har aldrig fått lära sig vad impulskontroll är och det

påverkar deras förmåga att hantera olika livssituationer.

* Det finns i dag ingen systematisk utbildning i skolan om socialt och

emotionellt lärande.

* Om man på ett tidigt stadium redan i förskolan ger barn undervisning i

emotionell förmåga kunde kanske ungdomsbrottsligheten minska.

* Det borde finnas ett eget skolämne, Emotik.

* Mobbning måste betecknas som ett symtom på misslyckat emotionellt

lärande.

* Brister i emotionell förmåga hämmar det intellektuella lärandet

Vilka tecken finns då på de bristerna? Tecknen är många. Inlärandet i

svensk skola har försämrats (det inlärande, som mäts i PISA-rapporten).

Rapporterna om att det inte råder ordning i klassrummen är många.

Mobbning är ett stort problem. Meetoo - rörelsen har blottlagt brister i

social kompetens och inlevelseförmåga. Kännande eller emotion ser vi i

mimik och kroppsligt beteende. Skolan undervisar i minst tre verbala

språk, men ingen undervisning finns i det emotionella språket.

Läroämnet emotik bör införas i skolan. Lektioner kan omfatta träning av

emotionellt språk, impulskontroll och etik och moral

Det finns starka bevis för att socialt och emotionellt lärande förbättrar

skolprestationerna. Det finns studier, som visar att träning, under

barnaåren, som stärker förmågan till självkontroll, har ett tydligt

samband med god hälsa och mindre användning av droger senare i livet

(främst Dunedinstudien i vilken över tusen barn i staden Dunedin följdes

upp till drygt trettioårsåldern)

Argumenten för att införa ett skolämne Emotik är många och starka.

Emotionella färdigheter underlättar intellektuellt lärande. Omvänt kan

med fog antas att försämringar av skolresultat och resultat av IQ-

mätningar har ett samband med brister i emotionella färdigheter.

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 27 Goda representanter

Haralds samhällsbrev nr 27 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Goda representanter

Skall inte våra valda politiska representanter i riksda'n vara en spegelbild av samhället. Alltså är det fel att någon är brottsling, då sådana finns ute i samhället.

Jag svarar: absolut fel. Vi accepterar att vi är olika, men inte att vi är brottslingar. 

Det här är en uppgift för partierna. Just nu finns exempel på när ett parti inte tar detta ansvar                 

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 26 Friskolesystemet

  Haralds samhällsbrev nr 26 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Här en debattartikel från 2023, som har relevans fortfarande

Debatt Friskolesystemet måste avskaffas

Publicerad 18 februari 2023, kl 06.30

Vi måste förhindra att mer och mer av skolan flyttas till en privat marknad, skriver Harald Nordlund.Foto: Alexander Olivera/TT

Det är långt ifrån sant att skolan är kommunernas ansvar, skriver Harald Nordlund.

Den svenska skoldebatten är märklig på flera sätt. Som jag här försöker visa, har staten ett mycket stort ansvar för skolan, för kvalitet, jämlikhet och så vidare. Debatten ger emellertid ett intryck av att staten inte har något ansvar alls. ”Förstatliga skolan!”, hörs från visst politiskt håll. De som står för detta utrop vet naturligtvis att den i flera avseenden är statlig. Varför används då utropet på det sätt, som görs? Sannolikt för att utnyttja en okunnighet, hos många av oss medborgare, om att staten har det ansvar man vill ge den. Och sannolikt för att man på statlig nivå inte vet hur man ska ta sitt ansvar. Skollagen medger andra än kommuner att starta och driva skolor, förskolor och fritidshem. De flesta friskolor har en allmän inriktning, det vill säga att de har varken en konfessionell inriktning eller tillämpar waldorfpedagogik. Många friskolehuvudmän har dock en egen profil som syftar till att framhäva just vad de är bra på eller deras egna arbetssätt, för att erbjuda alternativ till den mer eller mindre enhetliga kommunala skolan.

Ansökan om godkännande för att starta eller utöka en friskola görs hos Skolinspektionen. Ansökan ska innehålla de uppgifter som krävs för att visa att det finns ett tillräckligt elevunderlag för skolan i förhållande till det antal platser som söks. Ansökan ska också visa hur elevantalet är tänkt att öka, att intäkterna, skolpengen, täcker kostnaderna för verksamheten, att erforderligt antal lärare kommer att anställas, storleken på övrig personal, liksom att beskriva lokaler och undervisningsmaterial. Huvudmannen måste visa att den har en långsiktigt hållbar ekonomi och hur verksamheten ska drivas i förhållande till de gällande styrdokumenten. 

Det mest märkliga med systemet är att det är ett skolsystem vid sidan om. Kommunerna kan i praktiken inte hindra start av en friskola, som staten genom Skolinspektionen har godkänt. Inte heller över tillsynen av skolorna har kommunerna totala ansvaret. Härigenom har, har det visat sig, problem med granskningen av kvaliteten och med ibland oskäliga vinstuttag uppstått.

Förutom den organisatoriskt svårförklarliga konstruktionen för friskolor är att det som är offentligt, solidariskt ansvar ska få utföras av bolag med vinst som ett överordnat mål.

Staten styr huvudsakligen med lagar genom statliga verk och myndigheter. De brister, som finns, bottnar sällan i brist på lagstiftning och inte heller i brist på statliga organ. Staten har helt enkelt inte skaffat sig de verktyg, som behövs för att bygga det man skissat. Med andra ord: man vet inte hur man ska få efterlevnad av de lagar man stiftat. Det är här åtgärder bör sättas in, inte på förledande prat om förstatligande av det som redan är statligt ansvar.

Friskolesystemet måste avskaffas, av skäl, som här har nämnts. Det innebär inte att ingen annan än kommun bör få bedriva skolverksamhet. Det måste emellertid vara upp till kommunerna att självständigt besluta om huruvida man vill köpa skoltjänster av extern utförare och att teckna avtal om upphandlingen. Kommunerna är vana vid upphandlingar. Vid köp av tjänster såsom skoltjänster är skillnaden att avtalsskrivandet är härvid mer komplicerat, liksom att finna metoder för uppföljning och ansvarsutkrävande.

Skolan är ett gemensamt ansvar liksom, till exempel, sjukvården och äldreomsorgen. Vi måste förhindra att detta ansvar mer och mer flyttas till en marknad. Ansvaret ska vara den offentliga sektorns. Men ansvaret får inte gälla enbart i teorin utan måste tas i praktiken, där den stora syndaren är staten.

Skriven av

Harald Nordlund, fd riksdagsledamot och kommunalråd

                                                                 

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 24 ofrivillig ensamhet

 Haralds samhällsbrev nr 24 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Ofrivillig ensamhet

Definitionen på ofrivillig ensamhet kan vara: skillnaden mellan den mängd social kontakt som man vill ha och den mängd man får. Det är alltså stor skillnad mellan självvald avskildhet och ofrivillig ensamhet. Bland yngre är den sociala isoleringen mindre vanlig än bland äldre.

I gruppen 16-24 år är andelen 1% medan den i gruppen 75-84 år är andelen ensamma cirka 10%.  Det här kan inte få fortsätta. Ansvaret åvilar alla i samhället, men kommunerna får anses ha ett särrskilt ansvar.

                                                                 

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 25 Hur avskaffa stök

  Haralds samhällsbrev nr 25 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör             

      

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Hur avskaffa stök

Numera står det klart att en av de viktigaste förklaringarna till det öksde stöket i dagens skola är bristen på tidig uppfostran. 

"Skolpartiet Liberalernas handlar till stor del om sådant som att söka igenom elevers väskor och att skapa hjälpklasser.  Men är det så enkelt? Jag anser att det är annat som behövs. Samhället måste ta ansvar för att denna brist i uppfostran undanröjs. 

Vem om inte skolan ska ta det ansvaret alldenstund ökade emotionella färdigheter förbättrar förmågan till intellektuell inlärning.

Vägen framåt måste handla om ett skolämne Livskunskap. Från förskolan till och med hela grundskolan måste ämnet vara regelbundet återkommande.

Kristersson får nog det hopplösa uppdraget

Troligen röstas M. Andersson ner som regeringsbildare. Uppdraget går då till U. Kristersson, som även han misslyckas. 

Det som nu framstår som den mest troliga regeringsbildningen är en Socialdemokratisk minoritetsregering. Ingen ideallösning, men den bästa i nuläget

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Ex.: 1 kr/mån. (Swish: 076-0

Haralds samhällsbrev 23 Vi måste höja våra röster

   

Haralds samhällsbrev 23 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör                   

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Vi måste höja våra röster

Ibland slås jag av tanken att jag lever i fel tid. Jag menar att min förmåga att förstå samtiden vore bättre om den fick verka i en svunnen tid. Men jag inser ju att det i hög grad handlar om just min förmåga. 

Jag har inte förrmågan att se och förstå anledningarna till mångfalden av mördande som pågår. Mängder av barn dödas dagligen. Fattar du inte att det handlar om maktbegär?, säger säkert någon. Men makt över vem och vad? Och vad ska man använda den till?

Jag är säker på att en stor majoritet av jordens befolkning lever med en visshet om att om våldet upphörde skulle lycka kunna skapas för de flesta. Jo, jag fattar, sjukdomar drabbar många, men vi skulle hantera dessa bättre om vi levde i harmoni med varandra.

Om det är sant att de flesta människorna på jorden vill ha fred, varför råder den inte. Varför förmår vi inte åstadkomma den? Jo, vår samlade kraft, trots att vi är så många, är svagare än girigheten hos ett fåtal.

Finns ingen annan väg än att vi höjer våra röster. Nu räcker det. Vi kräver demokratiska styrelseskick, vi kräver fred

Tips till Sveriges socialliberaler       

I Uppsala kommun, Enköpings kommun, Knivsta kommun och Uppsala län finns partiet Liberalt initiativ. Det bildades efter att Liberalerna förklarat värderingsmässig samhörighet med Sverigedemokraterna.

Min förhoppning är att partiet ska få efterföljd i hela Sverige                                                          

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 22 Regeringsbildning

 Haralds samhällsbrev 22 

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör                   

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

Regeringsbildning

Vart tog KD vägen. Under valrörelsen var det Ebba Busch överallt.

Hon höll ju en dörr öppen, ibland i alla fall, för samarbete med S, men tycks ha stängt den, ja kanske låst och kastat nyckeln.

I nuläget finns inget annan lösning än en S-C-MP-minoritetsregering. V torde inte, när det blir riktigt allvar kunna stödja en M-SD-L-KD-minoritetsregering. Detta torde vara vad M. Andersson kalkylerar med.

                                                                    

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. (Swish: 076-016 32 44)

Haralds samhällsbrev 21 Ett liv med politik

 Haralds samhällsbrev 21  

Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör                   

Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.

    

Harald Nordlund <harald.nordlund@gmail.com>	11:17 (för 8 minuter sedan)
till Ann-Marie

Livsresan från Pålänge i Norrbotten har format Harald Nordlunds politiska engagemang.
FOTO: ALVA KLEDZIK

Uppsala blev platsen för mitt engagemang

DEBATT

För sextio år sedan kom jag till Uppsala från Pålänge i Norrbotten. Jag visste inte då att resan skulle bli början på ett helt liv i politikens tjänst och att jag en dag skulle känna både stolthet och besvikelse över den politiska rörelse jag anslutit mig till., skriver Harald Nordlund.

Det var en lång resa. Inte bara geografiskt. För en ung människa innebar den också en förflyttning till en ny värld, med nya idéer, nya människor och nya möjligheter. Uppsala blev början på en livslång resa som kom att handla om samhällsfrågor, politik och socialliberalism.

Mitt politiska intresse hade väckts redan hemma i Norrbotten. Inte genom en hemmiljö som präglades av politik, utan genom en av den tidens få informationskanaler, radion. Jag minns hur jag lyssnade på debatterna mellan Tage Erlander och Bertil Ohlin. Det var en tid då politiken i hög grad handlade om idéer och om vilken sorts samhälle vi ville bygga.

För mig blev det liberala engagemanget en övertygelse om att frihet och ansvar måste höra samman. Individens frihet är viktig, men den kan inte skiljas från ansvaret för andra människor och för det samhälle vi tillsammans formar. Rättsstaten, demokratin och alla människors lika värde blev självklara delar av min politiska övertygelse.

Sedan följde ett långt politiskt engagemang som kommunalråd, kommunfullmäktige- och regionfullmäktigeledamot och som riksdagsledamot. Därutöver ett stort antal nämnduppdrag.

Det är svårt att efter ett helt livs engagemang inte känna besvikelse när det parti och den politiska rörelse man identifierat sig med förändras. För mig har socialliberalismen aldrig varit bara en etikett. Den har varit en idé om att förena personlig frihet med socialt ansvar, marknadsekonomi med social trygghet och förändring med respekt för människors lika värde.

I Uppsala har det uppstått en reaktion på det socialliberala partiets insomnande: ett återuppväckt lokalt och regionalt socialliberalt parti, Liberalt initiativ. Partiets sikte är nu inställt på att låta de socialliberala idéerna få nytt liv och spridning.

Jag ser en parallell mellan den pessimism som infann sig när Liberalerna förklarade värderingsmässig samhörighet med ett högerextremt parti och den pessimism som länge präglat den del av landet där jag har min uppväxt. Båda har nu vänts till något positivt.

Norrbotten, som jag lämnade för sextio år sedan, är i dag en av Sveriges viktigaste regioner för den industriella utvecklingen. Fossilfri stålproduktion, gruvor, vätgas och förnybar energi har gjort att blickarna åter riktas mot norra Sverige.

Uppsala är en kunskapsstad. Universiteten och forskningen ger staden en särskild roll i Sverige. Luleå tekniska universitet har samtidigt en stark position inom teknik och industriell utveckling.

Det borde finnas stora möjligheter till ett närmare samarbete mellan Uppsala och Norrbotten, inom forskning och utveckling, men också genom att idéer och erfarenheter får mötas. Kanske kan det också bidra till att de socialliberala idéerna får nytt liv och spridning.

Och kanske är det också en lärdom från resan från Pålänge till Uppsala: idéer kan förändras, partier kan förändras och politiska förutsättningar kan förändras.

Men en övertygelse kan också bestå.

Min har gjort det.

Harald Nordlund, fd kommunalråd och riksdagsledamot (fd FP)                                                                  

(Vill du stödja mitt skrivande? Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis. Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. (Swish: 076-016 32 44)