onsdag 29 februari 2012

Två olika frågor - KD och samråd om Seminarieparken

Vilka ideal värnar KD? frågar UT i dag. När jag såg rubriken tänkte jag spontant att KD knappast har några ideal. Men man ska alltid tänka en extra gång. Visst har partiet ideal. Det, som föranleder frågan är huruvida ensamstående kvinnor ska få rätt till assisterad befruktning. Kanske hör frågan till partiets ideal, men jag tror det handlar mer om att nu har man en fråga, som kan bidra till att höja opinionssiffran till över fyra procent. Om KD hade lagt sig för övriga regeringspartier i även denna fråga skulle framtiden ha varit mörk och partiet tvingats tillbringa utanför riksdagen. Nu är det inte självklart att nej till assisterad befruktning räcker, men nog torde den åtminstone kortsiktigt höja siffrorna med åtminstone en procentenhet. Många delar KD:s uppfattning.
Många är de personer, som inte vill acceptera att samhället förändrats och att vi nu ser nya familjebildningar, bland andra i form av ensamföräldrar där omgivande personer spelar annan roll än tidigare. Äntligen kommer som media beskriver det, KD att köras över.

I Uppsala vill FP nu inbjuda andra partier till dialog om Seminarieparken. Detta läser jag i en insändare i dagens UNT. De två folkpartistiska kommunalråden argumenterar på ett bra sätt. Man betonar "de historiska samband och de kultur- och naturvärden, som finns i kvarteret. Men dialogen då? Är det inte det man hållit på med under en lång tid och att dialogen gick i stå. Nåja bra att man vaknar, men vad säger det här om de politiska processer, som föregår ställningstagande i olika frågor.

tisdag 28 februari 2012


Harald i Uppsala
Samhällsutveckling
Håller anförande om politisk styrning
Håller anförande om patientsäkerhet
Leder seminarier, debatter och samtalsgrupper
Upprättar skrivelser
Korrekturläser
Öppnar dörrar till politiker

Föreläsning, studiegrupp och hjälp med skrivelser

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

Politisk Styrning - ett måste för en framgångsrik politik


Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag kommer gärna och håller ett föredrag om politisk styrning och ger svar på dessa frågor. Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kr per föreläsning

Patientsäkerhet

Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver för att ta sig fram i hälso- och sjukvården, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt. 



Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet.  Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kr per föreläsning

Politik i praktiken

Många av oss upplever ett behov av att få förbättra kunskapen om vårt samhälle, om hur beslut fattas och var besluten fattas. Jag leder gärna studier i större eller mindre grupp.

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon:
Pris: 500 kr per sammankomst

Hjälp med att upprätta skrivelser

Ibland tar det emot när man ska formulera ett brev eller skrivelse.
Jag har stor erfarenhet av kontakter med beslutsfattare och myndigheter och kan därför vara till hjälp med formuleringar.

harald.nordlund@gmail.com                 
0760-163244



Ensam är stark

Ensam är stark tänkte han som fattade beslut på egen hand

Mesigt yttrande av landstinget

Arbetsformerna i och organisationen för Mälardalsrådet har utretts. Förslaget är ute på remiss. Landstingsstyrelsen har yttrat sig. Men hur då? Jo allt man säger är att man utgår från att språkliga fel rättas till.
Mälardalsrådet är en arena för att mötas. Men det måste bli mer än så. Man arbetar med en styrelse och några utskott. Vilken ska utskottens roll var? Hur ska man få till en koppling mellan utskott och styrelse. Det finns ingen återkoppling till den medlem man representerar. Hur informera i, till exempel, vårt landsting om vad som sker i Mälardalsråde?  Ingen förankring sker hos den medlem man representerar. Hur ska frågor tas upp i vårt landsting innan frågorna tas upp i någon del av Mälardalsrådet? Formellt representerar man en viss medlem, det vill säga kommun eller landsting, i praktiken representerar man ett politiskt parti. Hur ska man klara ut detta?

Ingen av de för Mälardalsrådets fortbestånd centrala frågorna berör landstingsstyrelsen.

Bra att kunna försvara sig

Det är endast på ett intellektuellt plan jag kan förstå vad våld mot tjejer innebär. På ett känslomässigt plan kan jag det inte. När jag talar för mer av livskunskap och ickevåld är det av övertygelsen om att våld som konfliktlösningsmetod inte fungerar. Den artikel jag replikerade på härom dagen uppmanade till att lära sig slåss, som är något annat än att lära sig försvara sig.
Hur ska vi få livskunskapsfrågorna mer i fokus? Jag tror att livskunskap måste få bli ett särskilt skolämne.

måndag 27 februari 2012

Livskunskap som skolämne


Följande har jag skrivit i dagens UNT
 ”Skolan ska arbeta aktivt för jämställdhet”, skrev två representanter för Ung Vänster nyligen i UNT. Jag håller helt med. Sedan fortsätter man med att tala om att man vill lära tjejer slåss, eftersom våld är skrämmande och eftersom många tjejer känner stor rädsla för att bli utsatta för våld.
I avståndstagandet från våld i alla former behöver vi bli fler och mer högljudda. Dock tror jag budskapet ”Lär Dig slåss” leder tankarna fel. Jag menar att våld ska bemötas med budskap om ickevåld. En ickevåldskultur torde dock inte växa fram av sig självt. Vi behöver en medveten satsning för att få en spridning av en ickevåldskultur. Vi behöver lära oss livskunskap. Jo sådan finns inbyggd i utbildningen både på högstadiet och i gymnasiet sägs från utbildningsdepartementet. Jag tror inte detta räcker. Livskunskap bör införas som ämne på skolschemat. Det finns skolor, som infört livskunskap som enskilt ämne med ett innehåll av, till exempel, samtal om människosyn, självförtroende och självkänsla, vänskap, känslor, andra kulturer, livsstil och samlevnad, drogproblem och relationer och existentiella och etiska frågor. Det finns utsagor om att erfarenheterna av livskunskap som skolämne är positiva. Nöjd skolpersonal och elever, som upplever ökat självförtroende och ökad respekt elever emellan nämns, bland andra, som uppnådda effekter
Våld används som metod för att lösa konflikter, mellan enskilda människor och mellan nationer. Våld är också underhållning. Och, det finns runt om oss.
Jag vill höra våra partiledare reagera när en stat angriper en annan med förevändningen att stoppa ett pågående våld, Jag vill att vi alla börjar tänka i termer av ickevåld. Jag tror därför att artiklar som den av de två representanterna för Ung Vänster leder fel, även om syftet är gott.
Vi är många som på olika sätt är engagerade i en kamp för mer av solidaritet här och nu, för solidaritet med kommande generationer, för fred och icke-våld och för demokrati. Men vi behöver en medveten satsning från politiskt håll och då lämpligen genom införande av Livskunskap som skolämne.



söndag 26 februari 2012

Hassans idé intressant men outvecklad

Visst är Mohamad Hassans idé intressant. Idén att man ska ha något slags primärval för att utse kommunalrådskandidat. Man kommer då bort från nuvarande odemokratiska system där ett fåtal personer är beslutande i fråga om vilka, som ska representera partiet och där ett par personers agerande kan vara avgörande. Min reaktion på Hassans idé är: Jo nuvarande ordning måste brytas. Dock; detta innebär att ytterligare steg tas i riktning mot att partierna blir endast valorganisationer, i stället för hemvist för personer med samma ideologiska syn. Partierna blir en ännu tydligare plattform för den som har karriären som det överordnade målet.
Jag vill inte ha ett amerikanskt system. Men nästan allt är bättre än dagens ordning. Utveckla Hassans tankar:
Varje parti tydliggör den ideologiska plattformen. De personer, som vill både ställa upp i val och arbeta för en viss ideologisk inriktning inbjuds att kandidera. Kandidaterna har sålunda inte fritt utrymme för att agera populistiskt.
I utarbetandet av det ideologiska programmet vill jag gå annan väg för att få förändring. Partiet ska samarbeta med professioner som statsvetare, biologer, humanister och ekonomer innan man formulerar sitt program. Folkpartiet ska ha som utgångspunkt socialliberalismen. Men hur ser en modern socialliberalism ut där, till exempel, ekonomisk tillväxt är lockande för att formulera solidariteten med, till exempel, äldre i samhället och samtidigt solidariteten med kommande generationer kräver att vi upphör med  att tära på jordens resurser. Här behövs hjälp från olika professioner.
Hassans idé har för mycket av utspel över sig, men jag välkomnar det, för det kan leda till att vi får en bra debatt kring frågorna. Risken är att förändringen stannar vid innehållet i utspelet.

 Det här är centralt för att undvika att vi får något slags kopia av ett amerikanskt system:
"Partiet ska samarbeta med professioner som statsvetare, biologer, humanister och ekonomer innan man formulerar sitt program. Folkpartiet ska ha som utgångspunkt socialliberalismen. Men hur ser en modern socialliberalism ut där, till exempel, ekonomisk tillväxt är lockande för att formulera solidariteten med, till exempel, äldre i samhället och samtidigt solidariteten med kommande generationer kräver att vi upphör med  att tära på jordens resurser.  Här behövs hjälp från olika professioner."
Därefter kan personer, som drivs av de idéerna ge sin kandidatur till känna

fredag 24 februari 2012

När är man gammal?


 När är man gammal? Varje utredning och varje konferens kring äldrefrågorna försöker besvara den frågan. Jag tycker inte frågan är intressant. Fortfarande år 2012 talar vi om äldrefrågor utifrån ett sjukperspektiv och när partierna ska utarbeta politiska program disponerar man dessa efter sjuka, mindre sjuka och kan klara sig själv.
Faktum är ju emellertid att de flesta 80- åringar i dagens Sverige sköter sig själva.
Jag tycker äldrepolitiken ska handla om äldre i arbetslivet, äldre i samhällslivet, äldre i vardagslivet, äldres boende och vården av äldre. Vårdfrågorna är viktiga för oss alla men vissa sjukdomar är åldersrelaterade. De viktigaste politiska utmaningarna tycker jag ska handla om följande.
Många äldre vill vara aktiva i arbetslivet.. Individen måste kunna påverka pensioneringsprocessen. Ge möjlighet till flexibla arbetstider, ge möjlighet till kompetens- och löneutveckling under hela yrkeslivet, utforma skatter och arbetsrätt så att arbetsgivarna stimuleras att anställa redan pensionerade personer och anpassa arbetsuppgifterna till den enskildes arbetsförmåga.
Varför har det blivit så att förnyelse är liktydigt med föryngring? Partierna måste se till att fler äldre ges politiska uppdrag. I statliga utredningar, kommittéer och myndighetsstyrelser måste ingå fler personer över 65 år. Äldre personer ska inte arbeta med endast frågor som gäller äldre personers förhållanden och de politiska ungdomsförbunden måste börja intressera sig för äldrepolitiken
 I vardagslivet kan med små medel stora förändringar göras. Landstingen kan förbättra det förebyggande hälsoarbetet bland äldre personer genom att integrera det i det generella folkhälsoarbetet och utveckla samverkan med intresse-och frivilligorganisationerna.
Ett stort problem är rädslan för att röra sig utomhus. Åtgärder för att skapa säker utomhusmiljö måste av både mänskliga och hälsoskäl bli kraftfullare, liksom att situationen för äldre brottsoffer måste uppmärksammas mer.
Andra utmaningar som rör vardagslivet för äldre handlar om post- och teletjänster, tillgången till handel, tillgängligheten till vardagstekniken och tillgängligheten i och omkring bostaden.

Rapporter om brister i vården ger intrycket av ett system i sönderfall. Intrycket är falskt, men bristerna som finns är emellertid oacceptabla. Vårdgarantin ska avse inte bara att vård ges inom en viss tid utan också att patienten ska kunna vända sig till annan vårdgivare och den bör omfatta även viktig förebyggande behandling. Under kommande femårsperiod krävs, för att det ska bli ett väl fungerande system, 500-600 fler egenläkare per år. Ska närsjukvårdsenheterna bli kraftfulla måste finnas både läkare med allmänmedicinsk kompetens och olika specialister. Öppettiderna måste vara generösa. Närsjukvården bör kunna klara, visar erfarenheter i andra länder, 90% av alla kontakter med sjukvården. Egenläkaren ska var en lots i sjukvårdssystemet och ska, i avvaktan på att äldrevårdscentraler inrättas, också vara skyldig tjänstgöra vissa timmar per månad i särskilda boenden för äldre. Varje medborgare ska ha en egenläkare i ett närsjukvårdssystem som ska vara nationellt. Etableringsfrihet ska gälla för egenläkarna och tillskapande av personaldrivna små enheter ska uppmuntras.
Mycket kan göras för att förhindra att behov av vård uppstår. Tillgång till natur- och kulturupplevelser, förebyggande hembesök och service i hemmet utan behovsprövning är exempel. Anhörigas roll i vården är betydelsefull. Anhörigpeng måste införas och anhörigstödet förbättras.






onsdag 22 februari 2012

FP säg nej till gemensamma valsedlar

"Alliansen kan få gemensamma valsedlar." Nej det gäller inte Alliansen på riksplanet, utan den i Knivsta kommun. Dock befarar jag att jag någon gång får läsa någon liknande överenskommelse mellan de borgerliga partiledarna.
En av de som i Knivsta tycker idén är intressant är Folkpartist.  En annan Folkpartist säger: "Alliansen är en moderat idé och småpartierna har ingen anledning att tacka ja till en allians före valet. Att binda sig innan man vet valresultatet, gör varje litet parti till ett stödparti till Moderaterna, anser Terry Carlbom som även tycker att gemensamma valsedlar är en dålig idé."
Jo visst är det en dålig idé. Den är dessutom odemokratisk. Innebörden av en allians är ju att man döljer delar av sin politik i syfte att visa enighet. Allianser kan ingås, men först efter att väljarna fått ta ställning till tydliga alternativ.
I Moderaternas i Knivsta årsberättelse står att läsa: "Vår tro är att väljarna vill ha tydliga och få alternativ och bryr sig inte så mycket om vilket alliansparti som är störst" Skrämmande inställning. Och detta parti är Folkpartiet berett att bilda allians med. Är det Folkpartiets i Knivsta och Uppsala län uppfattning att det inte spelar någon roll vilket parti, som är störst? Den frågan tänker jag ha aktuell och upprepa till de personer, som kommer att vara Folkpartiets representanter i nästa val. Jag kräver svar, enär jag vill ha socialliberaler i våra beslutandeförsamlingar. Jag vill inte ha de politiker, som inte bryr sig om idéerna utan tycker makten är enda målet

Skäms Sverige

"Jag har länge talat om att Sverige borde lägga ner all vapentillverkning som används vid krigföring och definitivt stoppas för export. Idag är Sverige världens tredje största vapenexportör till mängd och världens största per capita. Som socialliberal har jag svårt att acceptera att vi bidrar med att döda andra människor." Citatet är hämtat från diskussionsforumet Socialliberalerna. 
Jag håller helt med. Tyvärr har vi i dag ingen av våra ledande politiker, som engagerar sig i freds- och ickevåldsfrågor. 

tisdag 21 februari 2012

Ändra partiernas nomineringsprocesser

På vilka grunder ska politiker rekryteras? Hur går det till när partierna utser personer till politiska uppdrag? Ska kunskap vara avgörande? Är läkare bättre lämpade som landstingspolitiker än personer utan särskilda kunskaper i medicin?
Det är inte möjligt eller åtminstone inte klokt att ge entydiga svar  på frågorna. Vad som är tydligt är att det finns brister i processerna. 
Om man är engagerad i ett område och drivs av en idé strävar man efter att öka sina kunskaper. I den här meningen menar jag ligger grunden för nominering. Jag har liten förståelse för processer, som leds av ett par personer, vilka har som mål att tillgodose ett intresse av att för någon skapa ett ekonomiskt tillskott genom arvode. Ska man, till exempel, utse en person till uppdrag i en naturvårdsnämnd byter man inte ut en person, som visat både kunskap och innehav av politisk kompass mot en som har som merit att vilja ha fler uppdrag. Eller nominera utifrån att en person, trots ingen erfarenhet av aktuellt område, är ung och inte innehar något uppdrag. 
Jag tror att den låga kvaliteten, som många uppfattar, hos politiker är en följd av stora brister i det som ska föreställa demokratisk nomineringsprocess. En del beslut fattas av en enda person utan ifrågasättande. 
Jag tror att en väg för att nå högre kvalitet bland politiker är att involvera även andra än medlemmarna i partierna i nomineringsprocessen. Visst, det är inte lätt att finna hur det ska gå till, men varför inte involvera andra ideella organisationer.

måndag 20 februari 2012

Länets riksdagsledamöter! Jag förväntar mig mer



 För ett och ett halvt år sedan skrev jag detta. Jag är osäker på om det publicerades någonstans. Alltnog vill jag åter utmana våra riksdagsledamöter. Just nu ser jag ingen av länets representanter i riksda´n, som visat vilja att engagera sig i ickevåldsfrågor. Jag kräver mer än man åstadkommer. Skriv åtminstone en artikel i vilken Ni visar att Sverige levt upp till överenskommelsen i FN

 Öppet brev till regeringen

Är regeringen nöjd med insatserna för en ickevåldskultur?

FN utlyste årtiondet 2001 – 2010 till ett årtionde för en freds- och ickevåldskultur för världens barn. FN: s deklaration om ett åtgärdsprogram för årtiondet innehåller ett stort antal förslag till initiativ och insatser som bör komma till stånd på lokal, regional, nationell och internationell nivå. FN: s generalförsamling underströk år 2000 regeringarnas roll men också att hela det civila samhället bör aktivt delta i en världsvid mobilisering mot våld.

Årtiondet är snart till ända. Exemplen på våld bland, inte minst, unga människor har ökat. Våldet i familjer, i skolan och på gatan ökar. Oroshärdar där våld dödar har inte minskat i antal och grymhet. Exempel finns på att svenska partiledare bejakat våldsanvändning vid konflikt mellan stater.

Det finns emellertid i dag metoder, idéer och modeller för att möta och förhindra användande av våld. Men hur utnyttjas modellerna? Någon nationell handlingsplan mot bakgrund av FN: s åtgärdsprogram har inte utarbetats.

Den förra regeringen vidtog inga särskilda åtgärder med anledning av överenskommelsen inom FN. Hur har nuvarande regering agerat? Vilka initiativ har tagits för att på nationell nivå sprida en icke – våldskultur till Sveriges barn? Vilka initiativ kommer att tas för att fredsforskningens resultat får en ökad tillämpning vid konfliktlösning?

Över 1 000 miljoner kronor anslås i statsbudgeten för forskning kring och teknikutveckling av vapen. Enligt en sammanställning från Statistiska Centralbyrån mottog svenska företag sammanlagt över 3000 miljoner kronor för forskning och utveckling av försvarsmateriel från militära myndigheter under 2003.

I statsbudgeten finns också särskild post för forskning, utredningar och andra insatser som rör säkerhetspolitik och nedrustning. Det totala anslaget på området är knappt 30 miljoner kronor. Härtill kommer separata anslag på ungefär samma belopp och anslag till sådan forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, till exempel vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
De resurser som tilldelas freds- och konfliktforskningen är små i jämförelse med vad som kommer vapen- och försvarsindustrin till del och proportionellt står de knappast i överensstämmelse med de förhoppningar om en fredlig utveckling de flesta av oss när och bär. 

Anser regeringen och länets riksdagskandidater att nuvarande fördelning av resurser på vapen- respektive fredsforskning är rimlig?
Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta och vilka initiativ kommer länets riksdagskandidater att ta för att öka användningen av fredsforskningens resultat när Sverige arbetar med konfliktlösning i EU och FN?



söndag 19 februari 2012

Arvode som drivkraft i politiskt arbete

Det finns många fallgropar i politiskt engagemang. Två framstår för mig som särskilt viktiga att vara uppmärksam på. Den ena är karriärsuget. Position och karriär har ett visst samband med påverkansmöjligheter, men om karriärsuget tillåts bli starkt förloras kraften i idéerna. Den andra handlar om ekonomi. Att samla på sig uppdrag i syfte att, till exempel, kompensera en mindre bra pension leder inte till några imponerande insatser för   en idé.
Inom landstinget fanns tidigare ett Regionala utskottet, ett utskott under landstingsfullmäktige. Jag blev vald till  ordförande i utskottet med ett fast månadsarvode. Efter kort tid insåg jag att tanken med detta utskott behövde en omprövning. Jag tog upp frågan i min grupp ett flertal gånger med psykologiskt stöd från gruppen men inte stöd för att föreslå en nedläggning, vilket jag förordade. Jag valde att avsäga mig uppdraget, mot bakgrund av att jag upplevde arbetet i utskottet som meningslöst. Ett månadsarvode på 2400 kronor upphörde därigenom.
En tid senare föreslog landstingsstyrelsen landstingsfullmäktiga besluta att lägga ner utskottet, vilket blev beslutet.
Jag tror inte det är möjligt att få människor att åta sig uppdrag i landsting och kommuner helt utan ekonomisk ersättning, men att samla på sig uppdrag i syfte att öka sin inkomst är en företeelse, som partierna måste bli mer vaksamma på.
Sannolikt kommer jag att behöva göra nya ställningstaganden där ett hänsynstagande till ekonomi skulle kunna leda fel. Men om sådan eventualitet återkommer jag.
 

torsdag 16 februari 2012

Korrekturläsning

Förutom att jag föreläser om patientsäkerhet och politisk styrning erbjuder jag nu mina tjänster som korrekturläsare

torsdag 9 februari 2012

Bra att politiker formulerar frågeställningar

Tyckandet om pensionsåldern fortsätter. Kommentarerna varierar mellan uttryck som "sinnessjukt", "Reinfeldt ut och jobba i vården" till "nödvändigt".
Varför har vi så svårt att förstå vad som är konkreta förslag och formulering av en problemställning. Av de otaliga kommentarerna har jag inte hört en enda tala om frågeställningen hur vi finansierar pensioner till allt fler äldre. Nyss sa någon i P1 att man borde tala om de verkliga problemen. Har man inte förstått att pensionsfrågan på längre sikt är ett stort problem. Har man inte förstått att vi måste börja fundera på hur det ska lösas. Vi medborgare måste bestämma oss; kritiserar vi våra politiker för att vara populister och tänka kortsiktigt måste vi välkomna att man ser framåt och formulerar frågeställningar.

onsdag 8 februari 2012

Feltänkt igen


"En överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala uppmanar sina kolleger att vägra att besvara en enkät som skickats ut på uppdrag av den borgerliga landstingsledningen.


Jag förstår läkarens reaktion. Det är inte en fråga, som ska behandlas på det här sättet. Dessutom ger den det bestämda intrycket av att det primära är att få verksamheter utlagda på externa utförare. Och var finns styrelsen för Akademiska sjukhuset i sammanhanget? Det är tydligen den beställande styrelsen HSS, som styr frågan. Men den ska ju ha med endast Produktionsstyrelsen att göra och inte gå in i en verksamhet, som den inte är ansvarig för. Det är illa ställt med kunskapen om politisk styrning. Tio landstingsråd. Ta bort nio

Mindre och skarpare politisk ledning


Det här läser jag på landstingets hemsida:
"Landstingets revisorer har granskat landstingets systematiska förbättringsarbete genom metoderna Lean och Kaizen. Syftet har varit att granska om förbättringsarbetet är ändamålsenligt för att uppnå en effektiv verksamhet för landstinget.
Av rapporten framgår att det finns ett utbrett förbättringsarbete vid de tre granskade förvaltningarna, Akademiska sjukhuset, Lasarettet i Enköping och Primärvården. Synsättet och metoderna är väl spridda och en stor andel av personalen har utbildats i metoderna. Revisorerna skriver att det finns många enskilda förbättringar, men revisorerna efterfrågar systematiska uppföljningar och spridning av resultatet utanför respektive förvaltning. Produktionsstyrelsen har svarat på skrivelsen och beskriver hur styrningen kommer att förbättras under 2012."

Landstingets politiker vill göra förbättringar. Landstingets politiker är inte lata. Landstinet saknar inte styrsel. Men landstinget saknar tydlig politisk styrning. Det ska bli intressant att ta del av Produktionsstyrelsens tankar kring hur styrningen ska förbättras. För närvarande saknas insikten om vad som krävs. Uppgiften är kanske omöjlig. Att vara ansvarig styrelse för Akademiska sjukhuset, för lasarettet i Enköping och för primärvården är inte lätt. Dessa verksamheter borde ha var sin ansvariga styrelse.
Vart tog förresten länsdelsberedningarna vägen? Jo, dom finns, men vilken roll spelar dom? Det lokala inflytandet ska tillgodoses genom beredningarna. Jag påstår ingenting, eftersom jag på den här punkten är alltför oinformerad, men intrycket är att länsdelsberedningarna borde kunna åstadkomma mer. Mitt parti ser beredningarna som viktiga, visat, inte minst, genom att i förhandlingarna om poster inför den här mandatperioden prioritera ordförandeskap i mellersta länsdelsberedningen högre än ordförandeskap i Patientnämnden.
Målet måste vara att göra Landstinget i Uppsala län till ett föredöme i fråga om politisk styrning. Det får bli ett lämpligt motto i valrörelsen 2014

tisdag 7 februari 2012

Börja tala om de viktiga politiska frågorna

Säkert finns många förklaringar till bristande tilltro till politiker. Ibland känner jag att kunskapen om politik och politiker är för dålig. Men då borde man väl kunna göra något åt denna kunskapsbrist.
Men kanske handlar det i grunden om att bristen på tilltro beror på att man har kunskap. Många reagerar över att politiken så lite handlar om ideologi. En överdrivet pragmatisk politik hamnar lätt i svekdebatter. Med överdrivet pragmatisk menar jag att politiker alltför mycket ägnar sig åt vad professioner av olika slag ska klara. Alltför mycket söker uttalanden, som är gångbara för dagen.
Som socialliberal efterlyser jag, till exempel, engagemang kring frågor, som har med vårt samhälles hållbarhet att göra. Toppolitiker deltar gärna i beslut om att globalt utlysa ett årtionde som ett årtionde för ickevåld för världens barn, men efetr beslutet ägnar man varken tanke eller ord åt frågan. Man deltar gärna i beslut om milleniemål, men hur ofta talar man om insatser för att fattigdom och hunger ska halveras till 2015? År 2015 ska alla barn gå i grundskola är ett annat millenniemål. Det finns ytterligare sex millenniemål. Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas, barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015, mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015, spridningen av hiv/aids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015, en miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015 och globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna.
Och... jag vill ha reaktioner från svenska partiledare mot krig och våld, en grunförutsättning för hållbarhet

måndag 6 februari 2012

Patientmat


Ibland blir det fel och vi måste acceptera att människor gör fel. Och jag tror att det är så att när jag inte vägleds av en idé eller en ideologi är riskerna för fel större. 

När landstinget för något år sedan beslutade att man ska köpa patientmaten från Västerås förblindades man av en tro på lägre kostnader, men bortsåg från vad maten och matsituationen betyder för oss människor, och inte minst för sjuka människor. Jag kände mig ensam som ifrågasättare inom majoriteten.
Nu har ny insikt vunnits hos ett flertal. Nu ska kvaliteten väga tungt. Det är bra.

Det här läste jag nyligen på landstingets hemsida

"Kvaliteten viktigast vid val av lösning för patientmaten

Det blir kvaliteten som väger tyngst när landstinget fattar beslut om hur patientmaten ska lagas i framtiden. Idag fattade produktionsstyrelsen beslut om vilka kriterier som ska användas när man bedömer olika alternativ.

- Vi anser att kvaliteten är det allra viktigaste. Ekonomi och miljö spelar också roll, men ytterst handlar det om att maten ska vara god, varierad och näringsriktig, säger Nina Lagh (M), ordförande i produktionsstyrelsen.
Produktionsstyrelsen har tillsatt en utredning om den framtida patientmaten som ska vara klar i april. Idag har landstinget avtal om kostsamverkan med landstinget i Västmanlands län, där en gemensam nämnd ansvarar för produktion och leverans av patientmat till sjukhusen i de båda länen.

- Vi utvärderar till att börja med den lösning vi har idag, men vi tittar även på andra möjliga lösningar, säger Nina Lagh.

Produktionsstyrelsen beslutade att följande bedömningskriterier ska vägas in:
- kvalitet (till exempel näringsriktighet, variation, valfrihet,
patientnöjdhet och smak)
- ekonomi
- arbetsmiljö
- miljöpåverkan

Kriterierna är viktade, där kvaliteten väger tyngst, följt av ekonomi, arbetsmiljö och miljöpåverkan"


Vinteren

Ur En förnyad och tillökt Bonde-Practica läser jag:
Den fjerde Tid är Vinteren, som är kall och våt, då växer den fucktighet i Menniskan, som kallas Phlegma. Uti denna Tid äro hete Tinggode at bruka, och hvad är kryddat med Örter, man äter och drickerdå mer än om Sommaren, då är magan hetast och Maten förfves och smältes bäst, Foglar och Villebrå äro då gode at bruka, man må väl bruka läkedom och låta åderslå.
Menniskan är skapad af fyra Elementer, Jord, Vatn, Väder och Eld, hvilken ibland desse fyra hon hafver mäst af, derefter får hon sin egenteliga Natur.
Af Jorden, som är kall och torr, blifver Melancholicus, tung och Jordachtig, liknas vid Höstens och Jordens Natur.
Af Vatnet är Menniskan kall och våt, hvit Färga Phlegmatius, liknas vid Vattsens och Vintrens Natur.
Af Väduren är hon varm och röd dejelig, Sanguineus liknas vid Våren och Vädurens Natur.
Af Elden är hon het och torr blyacktig, Cholericus, liknas vid Sommarens och Eldens Natur.

onsdag 1 februari 2012

Redigering har sina risker

Ett debattinlägg till en tidning måste ofta redigeras. Det kanske är för långt eller har olämpligt ordval och av andra skäl. Tidningen har också att sätta rubrik. Som debattör måste man acceptera sådana ändringar. Dock finns risker. Om redigeraren drar slutsatser med användning av ord, som inte finns i artikeln, kan syftet gå förlorat. I min artikel i dag finns en undertext där ordet lättja finns med. Jag har dock inte använt det ordet och vill inte använda det.

Artikel i dagens UNT



Några råd till landstingspolitikerna

Det som präglar sjukvården i vårt län är att resursbehovet fortsätter att öka, allt fler sjukdomar botas med allt dyrare metoder och utrustning, kvaliteten i den vård som ges har ökat påtagligt och primärvårdens tillgänglighet har förbättrats, men är inte bra, medan tillgängligheten till delar av specialistsjukvården är dålig. Till det kommer att personalens arbetsförhållanden förefaller ha blivit mer ansträngda, många sparförsök har misslyckats och sidolösningar växer fram.
Den dominerande uppfattningen hos politikerna tycks vara att lösningen på svårtillgänglighetsproblemet är effektivisering, fler externa utförare och någon liten piska i form av minskade resurser vid icke måluppfyllelse. Mer pengar är ingen lösning, sägs nästan reflexmässigt.

När man som patient besöker ett sjukhus kan man slås av, till exempel, flaskhalsar i samband med patientanmälan och betalning, vilka torde försvåra effektivt utnyttjande av vårdresurserna. Den typen av strukturfel borde gå enkelt att lösa och måste lösas och kan säkert lösgöra resurser. Men inget politiskt organ tar beslut om vad som ska förändras, utan endast att förändringar ska göras.

Externa utförare bidrar väl till att pressa kostnaderna? Jo, jag tror det gäller för vissa sidoverksamheter, men knappast i vårdsituationer. Däremot kan, i vissa fall, alternativa utförare bidra till nytänkande. Problemet med att uttrycka kvalitet i ett avtal är emellertid fortfarande olöst. Brister i uppföljning och ansvarsutkrävande är ytterligare problem. Det politiska ansvarstagandet för extern verksamhet blir därför svagt.

Beslut om att ekonomin alltid är överordnad målen leder till passivitet. Man gör det för lätt för sig med detta. Ska målen ändras eller ska resurserna förändras är den fråga, som man undviker.
Metoden med indragna ekonomiska resurser då mål inte uppnås är en metod, som jag på flera grunder ifrågasätter. Hur kan man förbättra måluppfyllelsen om man minskar resurserna? Är uppfattningen att personalen inte gör sitt bästa?

I landstingets budget står, bland annat, följande:
”Hälso- och sjukvårdsstyrelsen är beställarstyrelse för hälso- och sjukvård och skriver vårdavtal med dessa förvaltningar. Avtalen
preciserar förvaltningarnas uppdrag, inriktning och mål.”
De anställda blir härigenom ansvariga inför oss medborgare. För första gången har landstingsfullmäktige nu försökt fördela budget på verksamheter i stället för på förvaltningar, vilket jag har tjatat om i många år. Men man har ju inte nått ända fram, eller snarare, man har åstadkommit en halvmesyr. Beställa – utföra gäller för vissa verksamheter, andra får uppdrag direkt av landstingsfullmäktige.
Landstinget har tio landstingsråd, men saknar effektiv politisk styrning.

I det politiska beslutsfattandet finns, i huvudsak, fem strategier att tillämpa. Den första heter strukturförändring, det vill säga beslut om förändringar, som leder till högre effektivitet, men som inte handlar om att den personal, som redan springer så fort den kan, ska springa ännu fortare. Den verksamhetsansvariga styrelsen måste börja fatta beslut om förändringar, som har med strukturen att göra.

Den andra heter alternativa driftformer. Man bör ligga lågt med detta arbete i avvaktan på att kunskap erhållits för att skriva avtal, som uttrycker de krav man vill ställa och som omöjliggör vinstuttag på bekostnad av kvaliteten. På längre sikt måste gälla att den som ska driva en verksamhet är den, som kan ge den effektivaste och bästa vården. Den ska vara solidariskt finansierad och ges på, för alla, samma villkor.

Den tredje, morot. Piska fungerar inte och är dessutom kränkande för en hårt arbetande personal. Landstingets politiker ska tala om för de anställda att de gör ett bra jobb och finna ett system för användning av morot i stället för piska.

Den fjärde strategin heter formerna för den politiska styrningen.
Utse ansvariga styrelser för sjukvården vid Akademiska sjukhuset, sjukvården vid lasarettet i Enköping, primärvården respektive tandvården. Politikerna måste koncentrera sig på målformuleringar, uppföljning och att fatta beslut grundade på uppföljningen.

Den femte strategin heter ekonomiska resurser. Det måste vara ansvariga produktionsstyrelser, som tar beslut om resursförändringar, såsom minskad personal. Därutöver måste politiker i alla sammanhang nu ställa in sig på att kostnaderna för vården måste få utgöra större andel, än i dag, av tillgängliga resurser.

På varje föredragningslista för Produktionsstyrelsen måste finnas två huvudpunkter, som alltid måste leda till politiska ställningstaganden. Den ena är uppföljning av mål och ekonomi. Den andra är uppföljning av patientsäkerhetsarbetet. Vilka politiska beslut krävs för att nå ekonomisk balans och uppsatta kvalitetsmål och för att nå uppsatta mål för patientsäkerheten? Finner politikerna inga andra svar än mer resurser måste dom vara beredda att ta beslut i den riktningen. 

Harald Nordlund (FP)