lördag 31 augusti 2013

Socialliberal miljöpolitik är hållbar

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Den här artikeln var publicerad 11 januari 2002
Snart kommer Folkpartiet anta nytt partiprogram. Utöver betoningarna i nuvarande program måste kemikaliefrågorna lyftas, vilket programförslaget lovar

Socialliberal miljöpolitik är hållbar

Ökad kunskap, marknadsekonomi och medvetet konsumentstyre är i kombination med lagstiftning effektiva och kreativa verktyg för att lösa miljöproblem, skriver
Harald Nordlund.

Nästan alla är medvetna om det, få säger sig tillstå det och än färre är beredda att ta konsekvenserna av följande ställningstagande: Vårt nuvarande sätt att leva går inte att förena med en ekologiskt hållbar utveckling.

Vi människor är beroende av naturen och dess resurser. Miljöhänsyn, naturskydd och en ekologiskt hållbar samhällsutveckling är därför förutsättningar för vår överlevnad och utveckling. Detta är utgångspunkten för en socialliberal miljöpolitik och fastslaget i folkpartiets nya natur- och miljöprogram som antogs på landsmötet i Lund i slutet av oktober.

Programmet pekar ut tre stora utmaningar för miljöpolitiken på 2000-talet: utarmningen av den biologiska mångfalden, globala klimatförändringar och bristen på överstatlighet i miljöpolitiken.

I grunden har programmet en positiv syn på att det går att komma till rätta med miljöproblemen. Liberalism är utvecklingsoptimism. Den biologiska kunskapens, teknikens, demokratins och marknadsekonomins utvecklingskraft erbjuder fantastiska möjligheter. Programmet är det enda borgerliga alternativet till en hållbar utveckling - en utmaning i sig.

Nya argument

Jag menar att miljöproblem kan lösas utan planhushållning och på demokratisk väg. Så har ju miljöargumenten förändrats under årens lopp, från att ha setts som en belastning till att bli ett argument i försäljning och marknadsföring.

Folkpartiet framstår nu som det verkliga och enda miljöpartiet på borgerlig grund.

Miljöproblemen har ändrat karaktär och blivit tydligare under senare år. De är inte längre begränsade till traditionella utsläpp från industrier och samhällen.

Det handlar i dag mer om den överkonsumtion och förbrukning av ändliga naturresurser som vi vant oss vid, framför allt i industriländerna. Miljöarbetets tyngdpunkt är förskjuten från skorstenar och avloppsrör till mängden av det som tas från naturen, utnyttjas i produktion och konsumtion, för att senare i någon form återbördas till naturen.

En snabbt växande världsbefolkning och många människors högst berättigade krav på bättre levnadsstandard, framför allt i utvecklingsländerna, ökar trycket på naturens resurser.

Den livsstil vi utvecklat i västvärlden bygger på stora uttag av icke förnyelsebara resurser. Denna del av världen, med 1 miljard invånare eller 20 procent av världens befolkning, konsumerar i dag 70 procent av all energi, 75 procent av alla metaller, 85 procent av det producerade träet och 60 procent av livsmedlen.

Denna konsumtion orsakar 80 procent av de miljöfarliga utsläppen och lika många procent av allt avfall. Vetenskapliga uppskattningar tyder på att detta resursuttag är minst dubbelt så stort som planeten långsiktigt tål.

Självklart och tveklöst är det berättigat att hela jordens befolkning får en levnadsstandard liknande vår, men det betyder att påfrestningarna på miljön blir helt ohållbara om vi inte samtidigt effektiviserar resursanvändningen väsentligt. Vi ser möjligheter att lösa flera av dagens och morgondagens miljöproblem med hjälp av den tekniska utvecklingen. Genom stimulans av den och snabbare spridning av ny teknik, liksom resultaten av biologisk och annan naturvetenskaplig forskning, har vi möjligheter att komma till rätta med några av mänsklighetens största utmaningar.

När demokratin vinner mark i stora delar av världen inger det hopp också på miljöområdet. Öppenhet, insyn och ifrågasättande gör det möjligt att i tid upptäcka miljöhot och tvinga makthavare att agera. Fler demokratier ökar möjligheterna att sluta meningsfulla globala överenskommelser om tekniköverföring och gemensamma regelverk.

Ökad kunskap, marknadsekonomi och medvetet konsumentstyre är i kombination med lagstiftning effektiva och kreativa verktyg för att lösa miljöproblem. I Sverige har just konsumentstyrning och miljöstyrande avgifter åstadkommit stora miljövinster. Genom ekonomiska styrmedel och skatteväxling från arbetskraft till miljöbelastning kan både produktion och konsumtion anpassas till en ekologiskt hållbar utveckling.

Fattigdom hot mot miljön

Fattigdomen är i sig själv ett hot mot miljön därför att den tvingar fram en livsföring som tär på naturresurserna. Om fattigdomen minskar, löses också miljöproblem.

Frihandeln ger utvecklingsländerna möjlighet att själva förädla sina naturtillgångar, behålla förädlingsvinsterna och ytterligare minska fattigdomen. Därmed minskar också transportvolymerna. EU måste omedelbart, och också av miljöskäl, avskaffa sina tullar mot de fattigaste utvecklingsländerna.

-

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

Snart smäller det

Nu lär det vara bara några timmar innan USA angriper Syrien. Vi vet inte omfattningen på angreppet. Ingen kan förutse konsekvenserna av angreppet. Ryssland kräver att bevis för påstådd användning av kemiska vapen läggs fram. Men det är ju inte bara bevis som är viktiga. Vilka politiska och diplomatiska metoder har diskuterats?
Och...varför reagerar inte politiska ledare runt om i världen? Varför är våra ledare tysta?
Gå nu ut gemensamt alla partiledare och kräv att USA hejdar sig. Säg också att Sverige är villigt att tillhandahålla kunskaper om fredsskapande. Men gör det nu. Om några timmar är det för sent. Jag har inte glömt stödet till George W Bush när han angrep Irak.
Jag har allt sedan Obama blev president i honom sett en ny sorts amerikansk ledare, en ledare, som förstått att våld aldrig kan användas i konfliktlösning. Det gör ont att omvärdera

fredag 30 augusti 2013

På bettet i tandvårdspolitiken

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Insändaren var publicerad 11 januari 2002

Åter en fråga, som lever fortfarande

Regeringen är inte tillräckligt på bettet

Statsminister Göran Persson har sagt att tänderna inte får bli en klassfråga. Men har det inte redan blivit så? Tandvårdskostnaderna är höga och många människor drar sig för att gå till tandläkaren.

Regeringen är inte tillräckligt på bettet för att denna utveckling ska kunna hejdas. Regeringens tandvårdspolitik kännetecknas av tillfälliga fyllningar i syfte att dölja det som är trasigt i stället för att gå till roten med det onda

Jag och folkpartiet vill att problemen överbryggas genom att ytterligare 300 miljoner kronor anslås för 2002 och 400 miljoner kronor för 2003.

Som kronan på verket måste en plan tas fram för hur tandvården successivt skall kunna omfattas av sjukförsäkringen och garantier kunna lämnas för att ingen skall behöva avstå från tandvård av ekonomiska skäl.Tänderna är liksom händerna en del av kroppen

-

Harald Nordlund

riksdagsledamot(fp)

Ärna sägs splittra

Regeringen har inte en enig syn på frågan om privat flygverksamhet på Ärna ska medges. Detta har Radio Uppland erfarit.
Det torde vara en riktig förklaring till att beslutet dröjt så länge och fortsätter att dröja. År 2013 kan regeringen inte enas om en syn på flygverksamhet intill en storstads centrum. Enligt vad radion erfarit vill Näringsdepartementet säga ja. Det departementet leds av Annie Lööf. Centerns partiledare tycker alltså att det är rätt att öka buller och klimatpåverkande utsläpp över Uppsala.
En gång i tiden var Centern ett miljöparti. Men det var då. I dag finns ingen trovärdighet i det partiets miljöprat.
Nu vill nog många av oss veta hur andra partier ser på frågan. Vilka intressen väger tyngst när ett företags intressen står mot miljöns? Partiernas ställningstagande kommer att vara avslöjande

torsdag 29 augusti 2013

Bravo Örebro

Jag läste någonstans att Örebro kommun kommer vara självförsörjande på förnyelsebar el år 2020. Det har man konstaterat i en nyligen gjord utvärdering.
Är inte detta bevis nog på att det går om man vill?

Carl Bildt överraskade mig

Såg och hörde Aktuelltinslag med vår utrikesminister i går kväll angående Syriensituationen. Bildt uttryckte sig visserligen diplomatiskt, men ändå tydligt. Alla andra lösningar ön våld måste prövas, var hans åsikt. Välgörande. Vi får väl utgå från att hela regeringen står bakom synsättet.
Men om man nu begär vapeninsatser från svensk sida? Då måste vi säga nej. Om vi vore medlem av NATO och denna begärde vår insats, skulle vi då kunna säga nej?
Ingenstans är våldet lösningen på konflikter. Sålunda inte heller i Syrien. Partiledare i Sverige. Säg det, och säg det nu

En ny bostadspolitik

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Artikeln var publicerad 14 december 2001 och skrevs tillsammans med min efterträdare som kommunalråd i Uppsala

I även dessa frågor tål denna tolv år gamla artikel att upprepas

Vi behöver en ny bostadspolitik

Det är regeringen som styr villkoren för bostadsbyggande. Den som vill ha en bostad i Uppsala gör klokt i att rösta för en ny rege-ring, skriver Harald Nordlund och Jan-Ove Jerrestål.

Den svenska bostadspolitiken fungerar dåligt. Förklaringarna är flera och har sin grund långt tillbaka i tiden. Bostadspolitiken har präglats av centralplanering, förmynderi och subventioner. Vanliga kännetecken på planekonomi är långa köer, krångel, svarta affärer, missnöjda konsumenter osv.

Hälften av Sveriges befolkning bor i kommuner med bostadsbrist. I tillväxtområdena är det låga bostadsbyggandet en besvärande flaskhals, medan i andra områden upp till tio procent av lägenheterna står tomma.

Lägg om kursen

Nu måste bostadspolitiken läggas om. Den måste inriktas på större utrymme för privat ägande, färre krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare marknadsmekanismer och lägre beskattning. I Uppsala kommun planerar man att fram till 2020 bygga 16 000 nya bostäder i tätorten - en uppgift som blir en omöjlighet om inte radikala förändringar sker i den nationella bostadspolitiken.

Den som vill ha en bostad i Uppsala har därför goda skäl att nästa höst se till att Sverige får en ny regering. De kommunala beslutsfattarna avgör inte grundvillkoren för byggsektorn, nämligen beskattning, konkurrensregler och övriga styrande bestämmelser.

Mer konkurrens

Konkurrensen inom byggsektorn är nästan obefintlig. Detta leder till höga produktionskostnader som i sin tur leder till höga boendekostnader.

Regeringen skjuter skulden på marknaden och marknaden lägger skulden på regeringen. Nu vill regeringen rätta till marknaden, som man menar hamnat fel, och anslår ett investeringsbidrag. Man vill sätta press på produktionskostnaderna och alltså också på hyrorna.

Men minst en tredjedel av produktionskostnaden för ett hyreshus består av kostnader som byggföretagen inte kan styra. Byggföretagen hävdar också att bristen på nyproduktion av hyreslägenheter har sin grund i bruksvärdesprincipen. Man kan inte få kostnadstäckning för nyproduktion. Samtidigt är man beredd att konstatera att marknadshyror skulle orsaka segregation. Följden är att vi i dag har segregation mellan områden med hyresrätter och områden med bostadsrättsområden med olika pris-nivåer.

Friare hyressättning

Förutom att konkurrensen måste förbättras bör en friare hyressättning för nyproducerade lägenheter införs. Allmännyttans roll i sammanhanget är viktig. De kommunala bostadsbolagens funktion som förstahandsnorm vid hyressättning måste upphävas.

I Sverige känner vi till endast två sätt att förfoga över sin lägenhet, hyresrätt och bostadsrätt. Men varför kan vi i Sverige inte äga vår lägenhet? Varför är det så svårt i Sverige att få friköpa sin tomt?

Socialliberal bostadspolitik handlar också om sänkning av beskattningen på boendet, att skapa ett byggvänligt skatteutjämningssystem, och att reformera bostadsbidragen.

---

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

Jan-Ove Jerrestål

Kommunalråd (fp)

onsdag 28 augusti 2013

Röd linje passerad

Kan någon ge mig exempel. Vilka våldshandlingar har varit problemlösande? Vilka krig har varit bra för människorna?
I Syrien pågår fruktansvärda våldshandlingar. Nu tycks stå klart att rent av kemiska vapen har använts. En del av lidandena har rapporterats om i media. Hur ska folks lidande kunna stoppas. President Obama har dragit en röd linje vid kemiska vapen. Det lär innebära att USA vidtar åtgärder när linjen passerats. Nu har den passerats. Vilka blir då åtgärderna?
I spekulationerna förekommer allt från diplomatiskt agerande till anfall mot Syrien. De flesta tycks tro  att USA vill straffa genom ett begränsat och riktat agerande.
Alltnog tycks det vara våldet, som ska utgöra metod.
Nu undrar jag, bland mycket annat, hur våra partiledare ställer sig. Applåderar man, likt man gjorde när George Bush angrep Irak? Vill man påskynda NATO - anslutningen så att man inte behöver fundera; medlemskapet kan innebära att man är skyldig att delta i en konfliktlösning med vapenmakt, som inte är någon lösning.
Svenska partiledare! Uttala Er om Syrienproblemet.

Ska demokratin tillåtas gå förlorad?

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Den här artikeln var publicerad 12 oktober 2001.


Ska demokratin tillåtas gå förlorad?

Det krävs en ny sorts politiker som har kraft att möta de utmaningar framtidens samhälle skapar, skriver Harald Nordlund.

Med regelbundenhet framträder väletablerade politiker på tidningarnas debattsidor utan annat ärende än att stå upp för det traditionella partisystemet. Inläggen blir en trygghetsfaktor och förstärker troligen uppfattningarna hos de likaledes etablerade och traditionella läsarna av debattsidorna.

Jag menar att vi måste ta en diskussion om huruvida vårt nu mer än ett sekel gamla partisystem är det bästa för framtiden.

Parlamentarismens epok

I en tid då förändringarna kommer tätt, komplexiteten ökar och avstånden till besluten blir längre, konflikter tenderar att bli inomstatliga och krigshoten "asymmetriska", måste vi tänka efter. Vi kanske kan, och till och med ska, kämpa för att hålla oss fast i det vi i dag har, med det är inte säkert att det kommer att lyckas i långa loppet.

Kanske kommer 1900-talet att i framtida historieböcker kallas den parlamentariska demokratins epok och man lever i någon annan, i en epok vi inte känner till i dag. Men vi kan se trender och tendenser. Vi har ett synfält mot framtiden även om det är kort och begränsat. Vi måste använda det.

Enfrågerörelserna underminerar de etablerade partierna men det är delvis partierna själva orsak till.

Det är tungt att ta sig så långt in i ett parti att man får någon form av säte och stämma. Helst ska man infinna sig i god tid före provvalen till nästa mandatperiod och hinna klara av en viss värnplikts- eller volontärstid. Sedan ska man hävda sig själv på nomineringsmöten.

Partipolitiken kräver mycket av personligt engagemang, kunskap och tid. Det kan vara behagligare att ge sig in i en enfrågerörelse bland likasinnade än att engagera sig i ett parti som först måste hitta sin ståndpunkt internt.

Så förväntas till exempel ett kommunalråd bli näst intill en renässansmänniska. Man ska kunna leda det politiska arbetet, övertyga, inspirera och motivera, leda företag och förvaltningar åt rätt håll, kunna det mesta om skola, vård och omsorg, väg och vatten, planarbete och avfallshantering och mycket mera.

Konfrontation väntar

Delvis beror detta på att man inte förstått politikens uppgift: nämligen att sätta mål, anslå medel, utvärdera och utkräva ansvar eller utkräva ansvar av, utan sysslar med för mycket av utförande och daglig verksamhet som borde överlåtas åt experter och yrkesfolk.

Hur man än agerar i ett partipolitiskt sammanhang väntar konfrontationerna, först internt i en mjukare form och sedan lite tuffare i det externa och opinionsbildande arbetet. Det äpplet vill inte många bita i.

Då blir det enklare att framföra sina synpunkter på Internet. Då överbryggar man också avstånd och hittar likasinnade. Ifrågasättande av rådande system blir därför globalt och gränsöverskridande. Bekräftelsen ligger då närmare än i en lokal partigrupp.

Gemenskapen blir stor, man känner att man kan utöva en roll som påtryckare utan att behöva gå ut och efterfråga ett förtroende i allmänna val.

Vårt samhälle har blivit mer sårbart. Internationella spekulanter har fått valutor i gungning och det nationella försvaret står till synes maktlöst mot terroristattacker.

Börsens förväntningar väger tyngre än reell tillväxt och reella värden. Man känner inte igen sig, otryggheten breder ut sig och förtroendet för politiska lösningar minskar. Framtiden känns inte trygg och denna oro måste tas på allvar.

Nu måste det till en ny politikerroll. Vi måste få politiker som uppfattar sig som medborgarnas ombud mer än företrädare för politiskt styrd verksamhet. Politiker som lyssnar mer än sammanträder. Politiker som är lyhörda och kan föra en dialog.

Värna demokratin

Politiker har inga kristallkulor men måste ha visioner och framför allt reagera snabbare på trender och tendenser i samhällsutvecklingen. Den accelererande samhällsutvecklingen har varken tid eller tålamod med långbänkar och segdraget utredande.

Politiken måste förekomma och inte förekommas. I annat fall riskerar vi att förlora den parlamentariska demokratin.

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

måndag 26 augusti 2013

Haverikommission för klimatpolitiken

Skapa haverikommission för Sveriges klimatpolitik, anser Stefan Fölster. Han menar att vår klimatpolitik har havererat och att det behövs en haverikommission som särskådar det önsketänkande som styrt klimatpolitiken. Det här gillar inte miljöministern. Fölster har missat att vindkraft, solenergi och biobränslekraftverk byggs ut, anser hon. Om jag förstått rätt pratar Fölster om den globala klimatpolitiken.
Det är bra att Fölster väcker debatten. För läget är ju bekymmersamt. Världens ledare fortsätter att se kortsiktigt. Kan Fölster tvinga fram att miljöpolitiken blir central i kommande valrörelse har han åstadkommit något mycket viktigt

Hur fri ska en friskola vara?

Friskoledebatten kommer sannolikt att hållas vid liv ända fram till valet. Jag tänker inte främst på Vänsterpartiets överdrivna vinstresonemang, utan mer på Socialdemokraternas uppfattning att kommunerna ska ha avgörandet för huruvida en friskola ska få etableras. För närvarande gäller att en friskola får starta skolverksamhet om det pedagogiska innehållet anses hålla måttet.
Jag har lite svårt att förstå varför den här frågan ska vara åsiktsskiljande. Kommunerna har ansvaret för skolverksamheten i vårt land. Men inte fullt ut. I några fall är det staten, som avgör om skolan ska drivas.
Argumenten för att vissa skolor går vid sidan av är inte alltid starka. Bland de sämsta, som tyvärr används ofta, är: "Varför ska ett kommunalråd bestämma om en skola ska få starta?" Lägg av med det argumenterandet. De som använder det vet att ett kommunalråd inte får fatta sådana beslut. (I princip inga beslut fattas av en enstaka politiker. Politiska beslut fattas av grupper av politiker).
Uppmuntra olika aktörer att bedriva verksamheter inom offentliga ansvarsområden. Men för ett effektivt användande av skattemedlen måste planeringen och godkännande av verksamheterna åvila, i fråga om skolor, kommunerna

Urvattnat klimatavtal

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Det stora hotet mot vår överlevnad är långt ifrån avvärjt. Kanske är det rent av så att hotet blir allt större och världens ledare avstår från att agera.
Den här artikeln var publicerad 8 augusti 2001.

Urvattnat klimatavtal i Bonn

Protokollet från klimatavtalet i Bonn blev så uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi kämpat för, skriver Harald Nordlund.

Det blev ett klimatavtal i Bonn - trots allt, men det blev ett urvattnat avtal som dessvärre inte för frågan framåt.

Detta är mycket allvarligt. Praktiskt taget alla jordens industrinationer var samlade och kunskapen om vart vi är på väg är numera allmängods - och så slår man back i maskineriet!

Samtidigt som FN:s klimatexperter blir allt säkrare i sina analyser och inte längre diskuterar om klimatet kommer att förändras till följd av koldioxidutsläppen, utan hur mycket, hur snabbt och var, blir världens industriländer allt mer ovilliga att ta sitt ansvar för att rädda det globala klimatet.

Kan inte vara nöjd

Sveriges miljöminister säger att avtalet "är ett stort steg framåt" och då syftar han antagligen på att det blev ett avtal över huvud taget. Han kan knappast vara nöjd med resultatet och innehållet.

Det i Kyoto fastslagna målet att industriländerna ska minska sina koldioxidutsläpp med 5,2 procent relaterat till 1990 års nivåer gäller fortfarande i princip, men tyngdpunkten har förskjutits från utsläpp från industri och trafik till effekter av så kallade kolsänkor; det vill säga befintliga skogar som binder koldioxid.

Denna metod att räkna har ifrågasatts. Visserligen binderskogen koldioxiden men den kommer att frigöras vid avverkning och skörd. Kanada, Ryssland och Japan har stora sänkor som de kräver att få tillgodoräkna sig och USA är ju inte längre med.

Dessa länder slipper nu genom avtalets utformning minska sina utsläpp och Sverige kan, av samma skäl, öka sina utsläpp med åtta procent.

Ett steg tillbaka

Detta är ett steg tillbaka och ytterst allvarligt. Än mer allvarlig är industriländernas attityd till utsläpp av växthusgaser och långsiktig miljöförstöring med kommande klimatförändringar. Man förhandlar om procentsatser, kämpar sig till inteckningar och skriver växlar på mänsklighetens och planetens framtida livsbetingelser av kortsiktiga och ekonomiska skäl.

Protokollet är nu så uttunnat att EU och Sverige måste fortsätta att hålla fast vid de principer vi har kämpat för, det vill säga att inte räkna med kolsänkor utan genom att minska de egna utsläppen. Resultatet av klimatförhandlingarna förebådar nu en minskning på blygsamma två till tre procent.

Ypperlig möjlighet

Snart skall den svenska regeringen vara klar med sin klimatproposition. Kjell Larsson och regeringen har då en ypperlig möjlighet att ta sitt ansvar och höja ambitionerna, efter det klena resultatet i Bonn. Han bör då avstå från att räkna med kryphålen i sänkorna och påvisa att minskade utsläpp inte nödvändigtvis innebär ett dråpslag för ekonomin och den allmänna välfärden.

Ett sätt är att förändra skattesystemet så att kol och torv beskattas hårdast och därefter olja och fossilgas i nämnd ordning. Om vi fick bort all kol och torv ur kraft- och värmeverken skulle koldioxidutsläppen minska med cirka tre procent vilket i sig skulle innebära att klimatkommitténs mål uppfylldes.

I dag betalas ingen koldioxidskatt alls på torv trots att den enligt FN:s beräkningssystem klassas som fossilt bränsle. En annan samhällsekonomiskt billig lösning är att införa kilometeravgifter för lastbilar så att fler godstransporter går på järnväg.

Fler bränslealternativ

Vi måste få bättre förutsättningar för icke fossila bränslen så att fler bränslealternativ får sin chans. Kraftfulla klimatåtgärder är dessutom inte bara utgifter utan också intäkter från koldioxidskatter. En klimatomställning skapar också nya jobb och en ökad marknad för inhemskt bränsle och ny teknik.

---

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp) Uppsala län


Inte förtroendeingivande, Löfvén

I går kväll intervjuades Stefan Löfvén i Agenda. Någon uppgång i opinionen torde intervjun inte ha skapat. Han blev påtagligt nervös av frågorna om varför vissa skattelättnader införda av nuvarande regering kommer att finnas kvar efter ett eventuellt regeringsskifte och vissa skattelättnader avskaffas, trots att man motsätter sig införandet av samtliga. Löfvén gav inga begripliga svar.
I samma program intervjuades Anders Borg. I även den intervjun fanns svagheter. Några tecken på nervositet hos offret kunde man inte se, men varför skattelättnader ska gå före ytterligare satsningar på välfärdsområden som, till exempel, skola och vård, blev inte tydligt. Inte heller beskrevs sambanden mellan utgiftsökningar för staten, minskade skatteintäkter, upplåning och sysselsättningsgrad så att vi kunde förstå. Den pedagogiken måste man ägna större uppmärksamhet åt om man vill få förståelse för det femte jobbskatteavdraget.

Vadå block?

Vissa skribenter fortsätter att låsas som om det finns två politiska block i Sverige. Troligen gör man det mot bättre vetande. Partisystemet präglas i dag av att fyra partier utgör en koalition och fyra partier utgör opposition. Skillnaderna mellan partierna i opposition är stora. Ingen försöker skapa en bild av att oppositionspartierna utgör något block. Förklaringen är att Sverigedemokraterna är ett av partierna. Däremot gör koalitionspartierna vad dom kan för att bilda ett block av S, V och MP. Man gör det av taktiska skäl. Ja, man inte bara frammanar bilden av ett block, man efterlyser en gemensam politik som om de tre hade ingått en allians.
Kanske håller taktiken en tid till. Dock gör den så kallade Alliansen, M, FP, KD och C, ett misstag om man fortsätter ända fram till valdagen. Allt fler börjar förstå att i en eventuell ny regering kommer V inte att ingå. Dessutom torde allt fler tilltalas av tanken att partier ska före ett val profilera sig och regering bildas efter valet. Allianstänkandet finns snart endast hos partiledningar där ministerposter är viktigare än idéer.


fredag 23 augusti 2013

Ett samtal om patientsäkerhet


Patientsäkerhet


Information är makt. Patienter kan inte utnyttja sina så kallade rättigheter om de inte känner till vad som gäller. Patientnämnden som bland annat har till uppgift att hjälpa patienter att få den information de behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården har erfarit att det är svårt för patienter att hitta den information som de behöver, inte minst för att de olika rättigheterna regleras på så olika sätt. 


Vilka är bristerna i fråga om säkerheten och vilket är det politiska ansvaret?


Jag kommer gärna och håller ett föredrag om patientsäkerhet.  Dessutom vill jag stimulera till en dialog, och vi avslutar med en öppen diskussion.

 

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd, fyra som riksdagsledamot och åtta som landstingspolitiker.

 

Pris: 2000 kronor per tillfälle

 

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller telefon

 

Hälsningar

från

Harald Nordlund

 

Sehlstedtsgatan 4

75441 Uppsala

 

tel. 0760-163244

harald.nordlund@gmail.com

 

Bli bättre på att styra


Politisk styrning - ett måste för en framgångsrik politik

Politisk styrning handlar om att se till att mål uppnås.

Jag har varit verksam i politiken under fyrtio år, därav nio som kommunalråd och fyra som riksdagsledamot för Folkpartiet. Jag har sett och ser ofta brister i den politiska styrningen. Nyckeln finns i en förändrad politikerroll, anser jag.

Hur ser politikerrollen ut idag? Vilka utmaningar står politiker inför? Hur ska politiker få genomslag för sina beslut?

Jag vill gärna stimulera till dialog, och föreläsningen avslutas med en öppen diskussion.

Pris: 2000 kronor

För mer information, välkommen att kontakta mig via e–post eller mobil:


Telefon: 0760-163244

Med vänliga hälsningar

Harald Nordlund

 

Sehlstedtsgatan 4

754 41  Uppsala


www.twitter.com/haraldnordlund

 

Bygg nya hyreslägenheter

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad 18 juli 2001

Bygg nya hyreslägenheter

Regeringens engångsinsats skapar ingen hållbar lösning på den allvarliga brist på hyresbostäder som många av landets kommuner har, anser Harald Nordlund.

Marknaden klarar av att bygga bostäder bara för de välbeställda, anser regeringen som vill anslå 2,5 miljarder för att öka byggandet av hyresbostäder för ungdomar, småhushåll och familjer med normala inkomster. Statsrådet Lövdén vill utmana landets kommuner och säger sig ha svårt att tro att de kan stå emot.

Regeringen är oroad över att det byggs för lite hyreslägenheter och det är jag med. Där slutar likheterna.

Marknaden får skulden

Regeringen skjuter skulden på marknaden och det är inte förvånande att marknaden i sin tur lägger skulden på regeringen. Då går regeringen in för att rätta till marknaden som hamnat fel och anslår ett investeringsbidrag. Bidraget ska utformas så att det sätter press på produktionskostnaderna och därmed även på hyrorna.

Produktionskostnaderna för en hyresfastighet ser ut så här:

Köp av tomtmark 3-5 procent.

Kommunala avgifter, bygg-lov, gatuersättning 3-5 procent.

Pantbrev 2 procent.

Räntor och krediter 3 procent.

Kontrollbesiktning, administrativ försäkring och entreprenadsäkerhet 5-7 procent.

Moms 17-18 procent.

Arbetsgivaravgifter ,egna, ej underentreprenad, 2,5 procent.

Summan blir här 33,5- 42,5 procent av snittkostnaden och då finns inga egentliga byggkostnader medtagna - inte en bräda, inte en spik, inte en fönsterkarm och ingen lön till byggnadsarbetarna. Uppgifterna kommer från ett av våra största byggföretag.

Det är lätt att konstatera att minst en tredjedel av produktionskostnaden för ett hyreshus består av kostnader som byggföretagen inte kan styra. Den största delen av dessa kostnader styrs och fastställs av stat och kommun och en mindre del av finansinstitutioner. De sistnämnda är i hög utsträckning styrda av lagstiftning.

Nu vill regeringen alltså återbörda en del av dessa medel till bostadsbyggande under, vad jag förstår, en begränsad tid, för att komma till rätta med den mest akuta bristen på hyreslägenheter.

Stötande segregation

Byggföretagen hävdar att bristen på nyproduktion av hyreslägenheter ytterst har sin grund i bruksvärdesprincipen. Det är en omöjlighet att få kostnadstäckning för nyproduktion. Samtidigt tillstår man att fria marknadshyror skulle skapa en oönskad och mycket stötande segregation. Konsekvensen blir att vi i dag har segregation mellan områden med hyresrätter och områden med bostadsrätter och dessutom mellan bostadsrättsområden med olika prisnivåer.

Att mot denna bakgrund föreslå en engångsinsats för ett par år, låt vara med ett betydande belopp, skapar enligt min mening ingen långsiktig eller hållbar lösning på den allvarliga brist på hyresbostäder som många av landets kommuner har.

-

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

UNT 18/7 2001

onsdag 21 augusti 2013

Individperspektiv inom sjukvården

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad i UNT 16 juni 2001.

Även om viss del av debatten lever, kan konstateras att steg framåt har tagits. Vissa invändningar 2001 känns nu mossiga

Individperspektiv inom vården

Perssons uttalande om non-profit-företag är inget annat än försök att med fernissa laga eller dölja en spricka i rörelsen, skriver Harald Nordlund.

Blir en grupp, eller ett parti, tillräckligt stort visar det sig att motsättningarna inom gruppen eller partiet är minst lika stora som mellan två grupper - eller partier. Inom socialdemokratin och fackföreningsrörelsen visar detta sig numera regelmässigt.

Förtydligande

Helt nyligen sade sig statsministern villig att acceptera, vad han kallade non-profitföretag som aktörer och utförare inom vården och omsorgen. Jag skulle gärna se ett förtydligande från Göran Persson om vad, och vilka, han menar uppfyller detta non-profitkriterium.

Så kom Kommunals styrelse och lade ett betydligt mer långtgående förslag till sin kongress. Då förbundet organiserar flertalet arbetstagare på det berörda området, är detta egentligen bara en konsekvens av den rådande verkligheten, vilket också medgavs av förbundets andre ordförande, Lars Åke Almqvist, i tv:s morgonsändning den 31 maj.

Många av förbundets medlemmar som bytt arbetsgivare hade förklarat sig mycket nöjda med bytet.

Kongressombudet Karin Liljestrand från Norrbotten, som deltog i samma sändning, såg detta som hon kallade privatisering som ett förhatligt systemskifte och ett hot mot förbundet som inte lyckats rekrytera medlemmar inom den privata sektorn.

Kongressen sade givetvis nej till förslaget, inte helt oväntat och av rent ideologiska skäl. Kompromissen blev återremiss, rådslag under ett års tid och eventuellt ett nytt, och måhända mer politiskt korrekt, förslag.

Vill ej förstå

Man kan ju fråga sig om Kommunal, utöver förbundsstyrelsen, har insett eller ens velat förstå vad konkurrensutsättning och därmed flera aktörer inom vårdens och omsorgens områden kan tillföra.

Man tror inte på att politiken, välfärdens styrmekanism, ska förmå sätta taxor och fastställa regelverk för de privata liksom för de offentliga alternativen.

Man hävdar bestämt att vårdtagarnas plånböcker kommer att väga tyngre än den gemensamma skattefinansieringen av verksamheterna. Man bortser från den terräng man befinner sig i och litar helt på den egna kartan. Med risk för att bli övertydlig vill jag framhålla: Vård kostar ungefär lika mycket oberoende av vem som utför den och det finns minst lika stora skillnader mellan kostnaderna i offentlig verksamhet som det finns mellan den ena och den andra privata utföraren.

Det är dessutom uppenbart att den offentligt utförda vården och omsorgen inte ensam kommer att kunna möta den äldreboom vi får om ett tiotal år. Det behövs fler aktörer och det är klokare att identifiera morgondagens problem i dag i stället för att möta dagens bekymmer med föråldrade lösningar.

Bakläxa

Bortsett från hur slipstenarna nu ska dras inom rörelsens båda grenar kan vi bara konstatera att både statsministern och Kommunals förbundsstyrelse fått bakläxa av sina egna ideologiska traditionalister.

Nu gäller för dem att hitta vägar tillbaka till den enighet som förväntas vara deras kännetecken. Det är inte min sak att analysera vilka vägar de kan komma att välja, men jag ser en tydlig skiljelinje mellan deras gemensamma syn och mitt sätt att se på saken.

Både Persson och Kommunal sitter nämligen fast i en organisatorisk syn som ser mer till formerna för utförandet, än till att tant Elsa och morbror Hugo ska få en bra vård och en trygg ålderdom. Det ter sig svårt att förena kollektivistiska åskådningar med ett individperspektiv men det är, enligt min mening, nödvändigt i vårdsituationen - utgångspunkten måste vara den enskilde vårdtagarens.

För denne spelar det sannolikt ingen större roll vilken väg personalens avlöningspengar tagit ner i deras plånböcker eller vem som äger vad av den utrustning som behövs, bara vården är bra och finansierad skattevägen.

Ekonomisk balans

Göran Perssons tankar om non-profit-företag kräver ett förtydligande av honom själv. Jag menar att ett företag i ekonomisk balans som kan förutse sina kostnader kan vara bättre än en kommunal institution som kan drabbas av till exempel kraftiga hyres- eller prishöjningar genom politiska beslut inom den egna organisationen.

Ett icke vinstkrävande företag, liksom en stiftelse eller ett kooperativ, omfattas inte av lagen om offentlig upphandling. Följden kan bli att företaget också vid ett nollresultat kan ha genererat vinster någon annanstans. Det är således knappast verksamhetens organisatoriska form som är avgörande, utan den offentliga finansieringen som i sin tur legitimerar uppföljning, utvärdering och ett utkrävande av ansvar - i förekommande fall. Perssons uttalande om non-profit-företag är inget annat än försök att med fernissa laga eller dölja en spricka i rörelsen.

Misstroende

Den socialdemokratiska attityden innehåller ett misstroende mot all vård som inte utförs i egen, offentlig regi. Förståelsen för att det faktiskt finns misstro mot politisk detaljstyrning på bekostnad av individers, vårdtagares, egna önskemål och behov finns inte. Det är där skiljelinjen mellan den socialdemokratiska och den socialliberala synen går.

Det envisa fasthållandet vid en skiljelinje mellan privat och offentlig vård och omsorg finns inom och går tvärs igenom socialdemokratin. Det är synsättet som måste förändras, Plånboksfrågan - den offentliga finansieringen - kan vi komma överens om.

-

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

Snabbt och rätt om UCC

Bra Alliansen i landstinget. Vård ska ges på ett så bra sätt som den är möjlig. Stort utrymme har getts i media åt en vårdform, bukhinnecanceroperationer. Professionen vid Akademiska sjukhuset anser att man där har kompetensen för att på ett bra sätt utföra dessa operationer. Media anser att det är en skandal att landstinget inte bekostar operationer vid den privata kliniken UCC. Av insändare att döma finns en uppslutning bakom privat verksamhet på detta område. De vinster företaget förväntas göra stannar inom Sverige och tillfaller ägarna av företaget.
Nu är något på gång. Främsta företrädarna för Alliansen i landstinget har i pressmeddelande uttalat att man anser att landstinget ska bekosta operationer vid UCC. Det är nu viktigt att man snabbt klarar ut formaliteterna. Hur ärendet i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att se ut återstår att se. Men rimligen kommer det att gå ut på att i avtal med UCC förbinda sig att betala för de operationer, som landstinget beslutar ska utföras vid UCC. Vem eller vilka, som ska avgöra vilka patienter som ska överföras till UCC måste ingå i det beslut HSS kommer att fatta.
Och, beslutet måste komma inom kort. Men, det måste också bli rätt.

tisdag 20 augusti 2013

Slopa landstingen och stora delar av kommunerna?

Kvaliteten i barnomsorgen skiljer sig kraftigt mellan kommunerna. I Dagens Samhälles senaste nummer kan vi läsa en artikel om regionala skillnader inom sjukvården. Nästan dagligen får vi höra och kan läsa om skillnader inom äldrevården. Kulturutbudet är ojämlikt fördelat över vårt land.
För att inte tala om skolan.
Förstatliga skolan, säger många. Då löser vi problemet med den ojämlika skolan. Förstatliga sjukvården, skriver artikelförfattaren i Dagens Samhälle, då löser vi problemet med den ojämlika sjukvården. Men hur ska vi göra med problemen med ojämlikt kulturutbud och ojämlik äldrevård? Ja svaret borde logiskt sett vara, förstatliga.
Slopa landstingen och stora delar av kommunerna. Kan det vara så att staten inte alls ska bedriva verksamheter, men däremot lära sig styra.

Heby, en viktig del av Uppsala län

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad i UNT 27 april 2001.

Som bekant gick det vägen. Om jag förstått rätt är Hebyborna nöjda med förändringen

Heby måste på riksdagens bord!

Det hade varit klädsamt om Britta Lejon hade anfört sakskäl för sitt beslut att inte låta Heby byta län och inte utmåla en dunkel hotbild om Sala lasarett, skriver Harald Nordlund.

Det är djupt beklagligt, sorgligt och gränsande till skamligt att regeringen gått emot folkmajoriteten i Heby och inte tillmötesgått deras önskemål om länsbyte. Det enda rimliga är nu att frågan hamnar på riksdagens bord och att avgörandet fattas där.

Det är parlamentets uppgift att försvara folkviljan mot en regering som har sitt underlag i en begränsad del av detsamma. Om detta sker, vilket jag hoppas och är beredd att arbeta för, är det viktigt att hålla sig strikt till sakskäl och undvika brösttoner och pajkastning.

Vi är tvungna att konstatera att regeringen handlat formellt rätt. Vi har nämligen bara rådgivande folkomröstningar i Sverige. Något annat vore svårt att pressa in i vår representativa demokrati.

Direktdemokrati, utövad genom folkomröstningar, är tilltalande men har nackdelar i form av att de bara klargör folkviljan i en specifik fråga.

De tar inte hänsyn till de konsekvenser ett beslut, i den ena eller andra riktningen, innebär.

De säger inget om finansiering eller om vem som ska ha ansvar eller utkrävas ansvar av. Detta har regeringen och Britta Lejon utnyttjat till fullo.

Fagert tal

Att sedan fagert tal och brustna politiska ambitioner av- slöjas i samma andetag är en annan sak och dess värre en sak vi inte är ovana att se i socialdemokratiskt handlande. Det lär vi få leva med i drygt ett och ett halvt år till.

Det hade varit klädsamt om Britta Lejon kunde ha anfört reella sakskäl för regeringens beslut och inte nöjt sig med att utmåla en dunkel hotbild mot Sala lasarett.

Det föregivna hotet kunde med lätthet eliminerats med redan befintliga avtal. Statsrådet Lejon har tydligen inte förtroende ens för sina egna partikamrater i de båda berörda landstingsstyrelserna, som med lätthet skulle kunna lösa den frågan.

Ett delvis nedmonterat lasarett i Sala ger inga s-röster i Lena Hjelm-Walléns hemtrakter. Då är det enklare att låta det borgerligt dominerade Knivsta gå sin egen väg - och därmed tro sig befästa en s-majoritet i Uppsala med det.

Folkomröstningen i Heby har gett riksdagen ett uppdrag. Det ska vi fullfölja.

-----

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

UNT 27/4 2001

Tack för detta första steg

Utmärkt att frågan om överenskommelse mellan vårt landsting och UCC tagit ett steg framåt. Majoritetens landstingsråd har nu satt ner foten (borde kanske heta fötterna, tio till antalet, men då kan inte uttrycket användas) och uttalat att man anser att patienter, som bedöms behöva skickas till UCC för operation ska kunna remitteras dit och operationerna bekostas av landstinget. Utmärkt av borgerliga landstingsledningen.
Nu gäller att man agerar snabbt och resolut för att få till stånd ett beslut. Hälso- och sjukvårdsstyrelsens avtal med Produktionsstyrelsen om vad som ska utföras vid Akademiska sjukhuset (ty ett avtal finns väl mellan dessa två organ, eftersom man tillämpar beställa - utförasystemet) behöver omförhandlas och HSS måste teckna avtal med UCC. Om Akademiska sjukhuset inte vill remittera kan man fortsätta att låta bli så länge ett formellt beslut inte fattats.
Men tack för detta första steg

söndag 18 augusti 2013

Vilka är en landstingsdirektörs uppgifter?

Nya landstingsdirektören ska arbeta med att korta köerna. Det låter ju bra, ja det låter nödvändigt. Men. Ska hon ge direktiv till sjukhusdirektören? I så fall. vad säger sjukhusets styrelse? Den blir ännu mer off - side än i dag, vilket inte säger lite. Men om hon ska gå in i sjukhusets organisation och ge direktiv till de anställda, vad säger då sjukhusdirektören och sjukhusets styrelse?
Den teori som gäller, men som ligger långt från landstingsverkligheten, säger att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beställer av Produktionsstyrelsen en viss kvalitet och en viss kvantitet och ersätter med ett belopp som man kommit överens om.
Det som då återstår för landstingsdirektören är att i direktörsgruppen ge input och ge idéer om hur direktörerna på ett bra sätt ska verkställa av politikerna fattade beslut. Kanske är det detta hon menar. I så fall, lycka till. Istyrning annat fall förvärras en redan oklar

lördag 17 augusti 2013

Vårdköerna är väl en politisk fråga?

Nu är snart den nya landstingsdirektören tillsatt. På plats är hon eftersom hon just nu är tillförordnad.
I dagens Upsala Nya Tidning finns en kort intervju med henne. Där får vi veta vad den politiska ledningen förväntar sig. De två viktigaste uppgifterna är att komma till rätta med de långa vårdköerna och att skapa en arbetsmiljö, som ska locka personal och att få personalen att stanna kvar.
Jag konstaterar att det fortsätter som förut. Vårdköerna är ju en politisk fråga, där det krävs politiska beslut. Gäller det Akademiska sjukhuset måste styrelsen för sjukhuset fatta beslut, vars verkställighet sjukhusdirektören ska ansvara för.
Den kanske viktigaste uppgiften för landstingsdirektören borde vara att hjälpa politikerna att få till stånd en politisk styrning av landstinget och att ta fram underlag, som visar att "leka affärmodellen" passar inte för sjukvården

Inte alla lär sig i samma takt

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad i UNT 24 februari 2001.

Alla lär sig inte i samma takt (Borde formulerats "Inte alla lär sig i samma takt)

Den socialdemokratiska illusionen att alla kan lära sig samma sak lika fort drabbar både svaga och duktiga elever, skriver Harald Nordlund.

I år har 18 procent av eleverna som gått ut nian inte klarat det nationella provet i matematik. I gymnasieskolan är det hela 20 procent av eleverna som inte når målen i matematik enligt kursprovet.

Tittar man på yrkesinriktade program ser man att problemen där är ännu större: 62 procent av eleverna på barn- och fritidsprogrammet och 65 procent på fordonsprogrammet får betyget icke godkänd på kursprovet. Av Högskoleverkets rapport med titeln Räcker kunskaperna i matematik? framgår att de studenter som börjar på lärarutbildningen i dag har sämre kunskaper i matematik än de som började för tjugo år sedan.

Och av Industriförbundets rapport, Skolan, ungdomarna och industrin, framgår att varken ungdomarna själva eller företagarna anser att matematikkunskaperna räcker till. Varför har det blivit så här?

En anledning är att alla elever i gymnasieskolan, på alla program, måste läsa samma matematik oavsett om de ska bli ingenjörer eller byggnadsarbetare. I fjol utvärderade Skolverket fem yrkesinriktade program och eleverna svarade att de inte var intresserade av att läsa vidare på högskolan. De ansåg matematik vara viktigt men inte att de behövde samma matte som blivande in- genjörer.

Den socialdemokratiska skolpolitikens ambition att alla program ska ge högskolebehörighet skjuter över målet när sanningen är att 29 procent hoppar av sin gymnasieutbildning, och av de övriga , som avslutar sin, saknar en fjärdedel slutbetyg och ytterligare en fjärdedel går miste om sin behörighet på grund av otillräckliga betyg.

Samtidigt utgör likvärdigheten en broms för ambitiösa elever på det naturvetenskapliga programmet. De berättar i en motsvarande undersökning att de är understimulerade och uppfattar hela det första gymnasieåret som en repetition av grundskolan och en transportsträcka.

En annan orsak till den havererade matematikundervis- ningen är att alla elever i dagens skola måste läsa samma saker i samma tempo. Vissa elever har behov av mera stöd och en långsammare takt, medan andra behöver stimulans för att komma så långt det går i den riktning de själva vill. I grundskolan begränsas de av timplanen som dikterar hur många timmar alla elever behöver för varje ämne.

Ändra systemet!

Folkpartiet vill ändra systemet. Stockholm har infört profilklasser i matematik där elever som vill fördjupa sig i ämnet samlas i klasser på några av skolorna i kommunen och ägnar 40 procent av tiden åt ämnet. Det kan utgöra ett bra komplement till profilskor i musik eller idrott. Vi vill också öka tiden för matematik och andra basämnen genom att införa en tioårig grundskola.

Betyg måste ges och nationella prov måste ges tidigare än i dag. Eleven kan då få tidiga och tydliga signaler om var han eller hon befinner sig kunskapsmässigt och om han eller hon behöver stöd för att kunna få godkända slutbetyg. Det är de studiesvaga som råkar mest illa ut i en skola som inte är intresserad av resultaten.

Sverige har en stryktålig lärarkår och skolledarna räknar inte med bråk. Men medelåldern hos lärarna ligger på hela 53 år och tillströmningen till yrket är katastrofalt låg, inte minst beroende på den successiva degradering kåren fått uppleva sedan 70-talet.

Folkpartiet har inom Kommunförbundet tagit strid för lönerna men röstats ner. Lärare, elever och föräldrar måste också få ta större ansvar för det dagliga skolarbetet. Lokala skolstyrelser, av och med dem som är involverade i verksamheten, är en lösning.

Den socialdemokratiska skolpolitiken går över eleverna som en gräsklippare över en gräsmatta. Alla ska klippas och ansas i en förutbestämd längd och hållas inom ett planerat och kanthugget område. Jag undrar om det inte är dags att låta våra ungdomar växa och utvecklas i egen takt och efter sina egna förutsättningar.

---

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)UNT 24/2 2001

fredag 16 augusti 2013

Bra Emma

Och jag, som satt och höll tummarna för Isinbaeva. Jag tyckte hon skulle få avsluta sin karriär, som har varit sagolikt bra, med ett guld. Ur idrottslig synpunkt tycker jag det fortfarande, men nog blev jag besviken på henne efter hennes reaktion på Emma Gren Tregaros målade naglar.
Mänskliga rättigheter är något för idrottsmän att engagera sig i. Regimer som den i Ryssland måste få del av idrottsmännens syn på den diskriminering, som många i Ryssland utsätts för. Heja Emma.

onsdag 14 augusti 2013

Även åldersgräns för politiska uppdrag är diskriminering

När det gäller situationen på arbetsmarknaden har regeringen skärpt Diskrimineringslagstiftningen, i när det gäller situationen på arbetsmarknaden har skärpts.  Den som känner sig förbisedd eller orättvist behandlad i arbetslivet på grund av sin ålder kan numera anmäla detta. Det är förmodligen bara en bråkdel av alla dem som upplever sig kränkta, som anmäler. Men förutom att anmälan kan ge den enskilde möjligheten till upprättelse, skickar lagen en stark signalverkan ut i arbetslivet om att det inte längre är tillåtet att diskriminera äldre medarbetare eller arbetssökande.

Det är dessutom mer lönsamt att anställa äldre människor. Inte minst genom den slopade särskilda löneskatten för personer födda före 1938. Dessutom har äldre dubbelt jobbskatteavdrag.

Vi vet att kronologisk ålder inte säger mycket om hur en människa är eller fungerar – i varje fall inte sedan hon uppnått vuxen ålder. En del åldras tidigt, andra är i full aktivitet högt upp i åren. Det borde inte vara tillåtet att negativt särbehandla äldre när det gäller till exempel varor och tjänster, bostäder, sjukvård, utbildning och forskning, socialt skydd, sociala förmåner och politiska uppdrag.

 


 

Studentbostäder är statens ansvar

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad i UNT 24 januari 2001. Sverige är nog inte sämst i dag, men problemet kvarstår mer än tolv år efetr att artikeln skrevs

Studentbostäder är statens ansvar

Det är orimligt att studenterna tvingas välja studieort efter tillgången på studentbostäder. Det måste helt enkelt vara en statlig angelägenhet att trygga bostadsförsörjningen för landets studenter, skriver Harald Nordlund.

Vi har hört att det går bra för Sverige. Med det menar statsministern att det går bra för staten och för vissa företag. Kommuner och landsting har det fortfarande kämpigt och kommer att få ha det så.

Mer upprörande är att det statliga stödet till verksamhet som ska få det att gå bättre för vårt samhälle i stort försummas. Jag tänker på studentbostäder.

Det är utomordentligt att universitet och högskolor får mer resurser men mycket illa att studenterna inte får någonstans att bo. Det är en orimlig situation när studenter tvingas välja högskola efter ortens tillgång till bostäder.

Incitament saknas

Nu har Sverige landat på jumboplatsen bland OECD:s 29 medlemsstater beträffande bostadsbyggande i stort.

Detta är i sig så illavarslande att OECD anser att bostadsbristen hotar vår ekonomiska utveckling. Situationen är akut. Orsakerna kan vara många, men en som framhållits är att kommunerna saknar incitament till bostadsbyggande.

Fastighetsskatten är kommunal, skattepengarna hamnar i statskassan, den statliga bostadspolitiken har upphört generellt och marknaden har inte mött efterfrågan, bl a på grund av höga byggkostnader.

Hög omsättning

Studentbostäder är extremt dyra att bygga och förvalta. Det är tätt mellan kök, badrum och rörstammar och små egentliga bostadsytor. Dessutom hög omsättning på hyresgäster och därmed stort slitage. Allt detta gör det sammantaget mindre attraktivt att bygga studentbostäder, i synnerhet som det allmänna bostadsbyggandet är så starkt eftersatt.

Lösningen kan knappast ligga i att kommunerna ska åläggas att bygga studentbostäder i egen regi. Det kan inte vara en kommunal uppgift. Kommunerna vädrar heller inga större skatteintäkter genom studenterna. De kommer att lämna orten och ersättas av nya kullar och klirret i den kommunala kassakistan uteblir.

Broms på tillväxten

Många högskoleorter upplever i dag en relativt stark tillväxt som bromsas av bostadsbrist. Som exempel har Gamla Uppsalabuss AB svårt att täcka den brist på förare som man har på grund av bostadssituationen. Det är lätt att i ljuset av detta förstå det kommunala ointresset för studentbostäder.

Då återstår bara att konstatera att det måste vara en statlig angelägenhet att i takt med det ökade antalet utbildningsplatser på universitet och högskolor också trygga bostadsförsörjningen för studenterna.

Visserligen infördes ett speciellt investeringsbidrag för byggandet av studentbostäder förra året. Det är bra med öronmärkta pengar till ändamålet men det är för lite och det måste framför allt utnyttjas.

Det måste till starka påtryckningar av kommuner, studentorganisationer och inte minst av de studerandes framtida arbetsgivare, arbetsgivarorganisationer och fackliga företrädare för att vi ska kunna råda bot på detta systemfel.

---

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

tisdag 13 augusti 2013

Åldersgränser

Självfallet måste vi ha rader av nedre åldersgränser i Sverige, till exempel myndighetsåldern, körkortsåldern och systembolagsåldern till skydd för barn och ungdomar. Det beror ju på att barn och ungdomar inte kan förväntas ha samma mognad, kunskaper eller omdöme som vi förväntar oss att vuxna har. Men tänker vi rätt i dag? r de nedre åldersgränserna, inte bara ett skydd, utan rent av hinder för unga människor. Vad är det som säger att myndighetsåldern ska ligga vid just 18 år? De nedre åldersgränserna ska vi ständigt vara beredda att ompröva.

Övre åldersgränser är dock i huvudsak är feltänkt.  

Skadlig fördomsfull syn

Den fördomsfulla synen på äldre är skadlig för vårt samhälle. Den drabbar många enskilda äldre. Den gör att människors kompetens och kunskap inte tas tillvara. Och den gör att vi i många sammanhang saknar äldres livserfarenhet, som ger perspektiv som är värdefulla i vårt samhälle.

Diskrimineringsexempel

Folkpartiet redovisade för något år sedan exempel på diskriminering av äldre. Många exempel skulle även i dag kunna tas fram.

"Arvid Carlsson har fått Nobelpriset för sina upptäckter om signalsubstanserna serotonins och dopamins betydelse för sjukdomar som Parkinson och schizofreni. När han gick i pension försvann allt stöd från det medicinska forskningsrådet, trots att han avsåg att fortsätta forska (SRs Vetenskapsradion 26/5-08). Skulle han vara en sämre forskare för att han fyllt 65? Han är inte ensam i forskarvärlden om att bli bedömd utifrån sin ålder. En undersökning av universitetslärarförbundet SULF visar att av 230 pensionerade professorer hade 45 procent sökt forskningsanslag. Nästan alla hade fått avslag. 

Ingemo Brunström, då 80 år, ville i höstas köpa ett mobilabonnemang i telebutiken The Phone House. När hon visade sin legitimation nekades hon att teckna abonnemang (Aftonbladet 10/9-08). Hon fick svaret att hon var för gammal. Först när det uppmärksammades i media erkände företaget att de gjort fel.

 Ett annat fall som rönt en del uppmärksamhet är bostadsrättsföreningen Senioren i Luleå som vägrat sälja bostadsrätter till seniorer över 75 år. Bostadsrättsföreningens ordförande sade i P4 Radio Norrbotten (18/7-07) att ”det här ska inte vara någon vårdcentral, utan bostadsrättsföreningen är till för aktiva människor”."

Rätt medicin ger nyckelroll

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Den här artikeln var publicerad i UNT 14 december 2000. Tretton år senare. Visst gäller väl det mesta även år 2013. Dock inte meningen om att vilja ha regeringsskifte. Alliansbindningen förefaller för närvarande orubblig

Rätt medicin ger nyckelroll

Folkpartiet kan återvinna styrka och inflytande genom att våga avvika från politikens standardformulär, skriver Harald Nordlund.

Hur står det till med folkpartiet? Vore jag läkare skulle jag beskriva denna patient på det här sättet: Patienten tycker sig må bra, men den ser blek ut. Folk i allmänhet tror att patienten är sjuk. Patienten har ett bra självförtroende, dålig självinsikt, svårigheter att koncentrera sig. Patienten utsätter sig för onödig smitta och är för det mesta påverkad av ett högervirus.

Vad skulle jag ordinera denna patient? En åtminstone ettårig omfattande omvandling utan vila. I nuvarande akuta situation skulle jag sätta in en ideologispruta. Jag skulle vilja genomföra ett organbyte i god tid före nästa val, jag skulle sätta in resurser för att få den att bli mer självständig. Inför nästa val gäller: Folkpartiet är inget mittenparti i den meningen att partiets politik skall bestämmas av de positioner som socialdemokrater och högerpartierna intar. Folkpartiet är ett radikalt parti med klara gränser mot andra partier. Folkpartiet skall arbeta för att bryta den nuvarande majoriteten i riksdagen i nästa val.

Självständig hållning

Efter denna behandling uppvisar folkpartiet en självständig hållning, står fritt från bindningar till intressegrupper och organisationer och alltid på den enskilda människans sida. Svårigheterna för väljarna att urskilja vad som är socialliberalt i partiets politik är nu borta. Folkpartiet säger nu ifrån att ett nära samarbete med andra partier är möjligt endast under förutsättning att den egna partiprofilen kan behållas. Man har inte makten som ledstjärna. Folkpartiet har nu företrädare som ibland ändrar ståndpunkt och tydligt talar om detta. Nästa års landsmöte blir en demonstration för frihet och solidaritet.

Folkpartiet går nu före alla andra partier i en förändring av arbetssätt och organisation. Ingen folkpartistisk politiker ses som representant för kommunen eller staten utan som väljarnas ombud. Det här har inneburit att partiet har börjat acceptera personer med avvikande hållningar i olika frågor. Man går i spetsen för införande av riktiga personval. Folkpartiet upphör stegvis att vara en strikt partiorganisation.

Organbytet har inneburit att man avskaffat den traditionella partiledaren. Man inrättar nu en partiledning där flera duktiga personer har ansvar för var sitt område. Man väljer ibland representanter som inte har gjort politisk värnplikt; de väljs för att de är duktiga representanter. Folkpartiet är nu inte det parti som ägnar sig åt att säga samma sak som andra.

Solidaritet

När vi vill betona utbildningen i politiken, solidariteten med sjuka och gamla och med handikappade skall vi inte säga som alla andra: skola, vård och omsorg. Strävan efter att inte vara likadan som andra utan olika är tydlig, kampen för solidaritet med i dag utsatta människor och för kommande generationer är tydlig.

Folkpartiet är inte likadant som de andra

när man tar upp kampen för de kvinnor som misshandlas varje dag;

när man tjatar om att de funktionshindrades situation inte har lösts på ett tillfredsställande sätt;

när man försvarar barnens rättigheter;

när man kräver bättre stöd till barn som stammar eller lider av dyslexi och när man engagerar sig i den internationella kampen mot sexuella övergrepp på barn;

när man kräver en radikalare miljöpolitik och solidaritet med kommande generationer;

när man slåss för högre anslag till kulturen.

Alternativen är tydliga.

Vägrar patienten ta ordinerad medicin dör han. Accepterar han behandlingen får han åter en nyckelroll i svensk politik.

------

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

måndag 12 augusti 2013

Staten har misslyckats med skolan

Kommunaliseringen av skolan har varit ett misslyckande. Ja, visst är det så. Förutsättningen var att kommunerna skulle ansvara för skolverksamheten inom de ramar, som staten anger. Innebörden av detta är att staten måste, för att få en över landet likvärdig skola, utforma lagar och regler, som är möjliga att efterleva, följa upp reglerna och lagarna och utkräva ansvar av kommunerna. Klart är att staten har misslyckats i sin roll.  Uppföljningen är inte tillräckligt bra och ansvarsutkrävandet finns nästan inte.
Något måste göras. Förstatliga skolan. Ja, kanske det. Dock infinner sig frågan: Klarar staten att driva skolorna? En stat som inte klarar uppföljning och ansvarsutkrävande.

Bäverns gränd

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över.

Jag är beredd att försvara även denna artikel. Den var införd 20 februari 1997

Bäverns gränd bör bevaras intakt som den nu är och Prinshuset rustas - sedan löser vi trafikfrågan kring de berörda kvarteren och i centrala staden som helhet, skriver Harald Nordlund. Tidigare inlägg: 12/2

Att kommunstyrelsens majoritet prioriterar trafikpolitiken till den milda grad att man inte är beredd att ta kulturella och kulturhistoriska hänsyn har turerna kring Prinshuset och Bäverns gränd klart utvisat. Man är inte villig att ens lyssna till en bred folkopinion som vill se gränden bevarad och huset på sin nuvarande plats. Betongpolitiken har därmed gjort sitt intrång i miljöpartiet också. Det är därför inte utan förvåning man tar del av Lars-Gunnar Erikssons (c) debattartikel onsdag 12 mars. Inledningsvis argumenterar centerns gruppledare för de hotade kulturvärdena, för att sedan övergå till att efterlysa en övergripande trafikplan innan beslut fattas om gränden i fråga. Därmed delar han alltså majoritetens prioriteringar - trafikpolitiken är överordnad kulturen. Att invänta och avvakta de uppoffringar trafiken förmodas kräva är, enligt vår mening, ett oansvarigt förvaltarskap av det arv vi fått och som vi förväntas föra vidare. Det har rivits tillräckligt i Uppsalas
 stadskärna. Jag och mitt parti har inte bara efterlyst en övergripande trafikplanering. Vi har, i motionsform, lagt fram en stomme till en sådan plan. En punkt i denna är att vi först ska besluta att Bäverns gränd ska bevaras intakt som den är nu och Prinshuset rustas - sedan löser vi trafikfrågan kring de berörda kvarteren och i centrala staden som helhet. Trafikfrågorna är viktiga men inte med automatik överordnade andra ställningstaganden. Ibland måste också kulturen tillåtas få högsta prioritet. Att sedan majoriteten väljer att med tystnad förbigå vår motion tills denna detaljfråga är slutbehandlad och klubbad är en annan sak. Låter man bara en motion ligga kvar i kommunstyrelsens hängmappar tillräckligt länge blir den överspelad förr eller senare. Detta är dock ett föga klädsamt handlingssätt och gagnar inte på något sätt demokratin och dess processer.

Harald Nordlund

Kommunalråd (fp)

lördag 10 augusti 2013

Närhet till naturen

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. I vilken mån har verkligheten och/eller har min syn förändrats är intressant att reflektera över.

Så här skrev jag 30 juni 1994. Bedöm själva om den stämmer nu nitton år senare.
Uppsala är nu en storstad men har kvar en småstadskaraktär. Jag och mina partivänner tycker att det är viktigt, även när Uppsala kommun har 200 000 och 250 000 invånare, att den karaktären bibehålls.

Alla skall t ex ha nära till natur och friluftsmarker. Kvaliteten i boendet handlar i hög grad om natur och miljö.

Hur skall vi se till att dessa värden tillgodoses i framtiden? En viktig åtgärd är att se till att utbyggnaden av Uppsala styrs av hänsyn till naturen och till värdet av närhet till natur i boendet.

Kommunstyrelsen har nu antagit riktlinjer för tillgång på närfriluftsmarker. Frårn flera håll, inom landet men också från t ex Norge. ser man med beundran på denna framsynthet.

Det som förmörkar bilden en aning av Uppsala som miljökommun nr 1 är moderaternas och centerns motstånd mot att anta riktlinjer. Dessa vill ha rekommendationer, som är lättare att göra avsteg ifrån. Några moderater vill inte ens ha rekommendationer.

Vi folkpartister kommer att fortsätta att kämpa för natur och miljö.

Närhet till natur är viktig av många skäl, inte minst för att göra natur självklar ända från barndomen och för att motverka främlingskap in för naturen.

SVT! Fortsätt att granska

Utmärkt att SVT granskar Vattenfall. Bolaget lever inte upp till direktiven. Man motiverar med att vi har ett produktionsöverskott. Ett annat argument är att man har en skyldighet att se till lönsamheten. Vilket prat.
Är det rimligt att öka produktionen av förnybar el i en situation när nuvarande produktion täcker behoven? Ja, det är ju utmärkt tillfälle att minska användningen av kol och kärnkraft. Svaren på SVT:s frågor antyder att, till exempel, kärnkraften ska vara antingen oförändrad eller byggas ut.
SVT! Fortsätt att granska Vattenfall och avslöja dess ointresse för att medverka till att vi får ett hållbart energisystem. Fortsätt att fråga regeringen om vilka åtgärder den avser vidta för att få Vattenfall att följa de direktiv som getts.

Viktigast att ändra atityden

Jo, visst finns sammanhang där man har anledning och det är motiverat att ta hänsyn till ålder. Visst kan vi förstå försäkringsbolagens hänsynstagande till ålder. Men hur förändrar vi synen på äldre? Härvid räcker inte lagstiftning. Dessutom är det ju, till exempel, inte lagstridigt när de politiska partierna diskriminerar vid nomineringarna. Lagstiftningen om diskriminering av äldre gäller väl enbart arbetslivet? Varför är det så? Varför inte i alla sammanhang?
Men framför allt, vad gör partierna för att ändra attityden till äldre.

Visst diskrimineras äldre

Folkpartiet har en bra analys av äldres situation i Sverige. Äldre nekas att ha bensinkort. Pigga och krya äldre får inte flytta till seniorboende. Framstående forskare får inte forskningsanslag vid en viss ålder. Äldre behandlas annorlunda än andra på många områden.

 "Alldeles för många äldre känner att de inte är delaktiga i samhället på samma villkor som andra, bara för att de uppnått en viss ålder. I många länder är ålder detsamma som vishet och mognad, men inte i vårt land. Här ställs äldres erfarenheter ofta åt sidan.

 Det förekommer också ren åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Den som har kommit upp en bit i ålder har ofta svårt att hitta ett nytt jobb. Detta trots att äldre kvinnor och män har lämnat småbarnsåren bakom sig och samlat på sig massor med kunskap och erfarenhet. De borde vara eftertraktade på arbetsmarknaden. Men ändå är intresset svalt hos många arbetsgivare. Många äldre lämnar arbetslivet i förtid utan att själva vilja det."

Snart ska partierna nominera kandidater till valen nästa år. Min förmodan är att vi kommer att få flera exempel på att praktiken skiljer sig från programtexterna. Man använder inte högre ålder som argument mot utan lägre ålder som argument för.

Vilka block, UNT?

"Inget av blocken har varit särskilt pådrivande på senare tid", skriver kolumnist i dagens Upsala Nya Tidning. Jag förstår inte. Vadå blocken? Vilka är dessa?
Vi kan urskilja ett block, enär den så kallade Alliansen, fortfarande förklarar sig vara överens om det mesta i politiken, eller åtminstone låter bli att driva de frågor, som man inte är överens om.
Innebär det faktum att Alliansen utgör ett block att övriga partier utgör ett block tillsammans? Nej naturligtvis inte. Den, som kopplar Sverigedemokraterna till något annat eller några andra partier är inte seriös. Men om SD inte hör till ett andra block, vilka gör det då? Nja knappast Vänsterpartiet. Men är då återstående partier S och MP ett block? Nej, säger man från båda partier. Blockpolitiken är upplöst. Om det är tillfälligt får vi veta under de närmaste månaderna. Vad vi vet är däremot att de fyra allianspartierna avstår från att visa vad som skiljer dem åt. Man sluter upp bakom en, i allt väsentligt, Moderaternas politik.
Räkna dock med utspel; när Moderaterna bedömer att det är rätt läge.

Jag gillar public service

Idrott är en underhållningsform, med ofta välbetalda arbetare, som fångar många tittare till de TV-kanaler, som visar underhållningen. Jag hör till dem, som ofta och gärna tittar. Men visst lessnar jag på de ständiga kanalbytena. Jag klarar nämligen inte att titta på fåniga reklamsnuttar, som tillsammans omfattar avbrott i sändningen på mer än fem minuter varje gång och upp till fyra gånger per timme.
Jo, jag vet. Kanalerna i fråga finansieras med reklamintäkter och därför måste reklamen visas. Men jag gillar public service

onsdag 7 augusti 2013

Försvarsdebatten måste få handla om ickevåld

Tyvärr måste vi ha ett försvar. Men varför handlar aldrig försvarsdebatten om ickevålds- och ickemilitära fredsbevarande insatser. Sverige har framstående fredsforskare. Öka satsningarna på denna forskning och erbjud internationella fredsfrämjande insatser för att sprida demokrati och söka finna lösningar på konflikter utan användande av våld. Nog har väl partiledares uppbackning av USA: s angrepp på irakierna lett till visst omtänkande. Eller?

 

Vad händer när krig blir ett positivt laddat ord?

Lika viktigt som att hantera konflikter är att undvika att konflikter och våld uppstår. Varför talas så lite om detta? Inför valet nästa höst kan vi bli många som efterlyser partiernas engagemang för att sprida en icke-våldskultur

Är den en avvikare som tydligt argumenterar för att stoppa krigen? Men om man säger ”Stoppa terrorismen” nickar alla instämmande. Det här är inte mina egna ord, utan hämtade från Gandhi TODAY. Dock känner jag starkt för den syn detta ger uttryck för. Vidare läser jag: "Att döda 100 människor är ett avskyvärt illdåd. Det måste bekämpas med alla till buds stående medel. Att döda 100 000 människor är en offensiv, en insats och en operation. Samt gynnsamt för världsmarknaden och för vapenindustrin.”

Vad händer när krig blir ett positivt laddat ord?" Och när ska svenska ledande politiker sluta att medverka i denna laddning? På torg, på möten och i insändare ska vi till politikerna ställa frågorna.

Samband underhållningsvåld - verkligt våld

.
Våld används som metod för att lösa konflikter, mellan enskilda människor och mellan nationer. Våld är också underhållning. Och, det finns runt om oss.

Det finns omfattande forskning som visar att våld i medierna leder till våld i verkligheten. Men vem reagerar? Politiker och myndigheter står handfallna.

När det gäller gifter i naturen har en viss insikt vunnits om att en ändrad livsstil är nödvändig om vi ska kunna undvika sjukdomar och skador på den biologiska mångfalden som föroreningarna ger upphov till. Allt fler börjar inse att vården av natur och miljö handlar om solidaritet med kommande generationer. Men de förorenande utsläppen i media reagerar inte politiker på.

Kan det vara så att de som ifrågasätter forskningens rön om samband mellan underhållningsvåld och verkligt våld har fått större genomslag i media än forskningsrönen i sig? Kan det vara så att mediernas intresse kolliderar med dessa rön? Vill medierna inte ta ansvar för och erkänna att man faktiskt övertagit en del av den fostran som tidigare vilade på familjen?

 Varför talar aldrig partiledarna om icke-våld? Lärarförbundets studerandekommitté anser att lärarstudenter ska utbildas i konflikthantering. Syftet är att göra både lärare och elever bättre skickade att hantera konflikter. Angeläget. Förvånande att det fortfarande inte ses som självklart.

Minns 20 mars 2003

Framträdande politiker i Sverige applåderade den 20 mars 2003 USA: s angrepp på det irakiska folket. Fredsveckan i Uppsala inleds i dag. Vi behöver påminnas. Vi får inte glömma.
Varför är dessa politiker så tysta i dag? När får vi höra partiledarna tala om att våld inte kan accepteras som metod för att lösa konflikter?

Språket förändras ständigt

Vi språkpoliser måste lära oss och acceptera att vårt svenska språk har alltidförändrats och kommer att fortsätta att förändras. 
Men betyder det att vi ska aldrig ingripa? Visst ska vi ingripa. Vi ska bilda opinion. Åtminstone måste vi få fråga varför skolan inte inpräntar avståndstagande från förändringar, som kan öka risken för missförstånd.
Jag noterar följande i en artikel i dag: "utredarna har bara lyckats spåra en del av dem som lånat ut pengar..." Man har bara lyckats spåra. Men vad har man inte lyckats med? Eller menas att man lyckats spåra bara en del av dem som lånat ut pengar? 
"i själva verket ska en stor del av långivarnas kapital direkt ha betalats tillbaka..." Kanske menas: ... Ha betalats tillbaka direkt till...


tisdag 6 augusti 2013

Att fundera över under fredsveckan

.I min socialliberala vision är dialogen, demokratin och icke-våldet centrala ledstjärnor.

Det är det som till synes är svagt och vekt som besegrar det som tror sig vara starkt och uthålligt. Det är det som är tyst och stillsamt som skrämmer det högljudda. Den som känner ett tvång att rusta sig upplever ett hot från den som har mod att uppträda obeväpnad.

Tack för artikeln

Jag hoppas att många läser dagens debattartikel i Upsala Nya Tidning. Folkpartistiske kommunalrådet Mohamad Hassan och en miljöpartist skriver om förståelse för varandra som en förutsättning för fred och om att våldshandlingar inte kan skapa fred. Artikeln är angelägen. I första hand av sakskäl, men också för att skribenterna tillhör partier, som i många frågor har en samsyn, men likväl intevanligen framträder tillsammans.
Tack för artikeln

Viktigt att få veta

Kan media sjunka lägre än så här? Vem är intresserad av huruvida snuskordsvissångaren Uggla har stött på publicitetshungrande Lindarw?

fredag 2 augusti 2013

Skillnad mellan kommun och landsting

Det tycks och rapporteras mycket om åtgärderna i Uppsala kommun för anpassning till budget inom gatusektorn. Alltså inte sparande
Gatunämndens ordförande får ta emot kritik. Så ska det ju vara. Han är politiker och ordförande i ansvarig nämnd. Dock kan man ha synpunkter på formuleringar, som gör Hanna till ensamt ansvarig. 
Men om frågan var landstingets skulle tjänsteman ha ställts till svars. När antalet vårdplatser minskas ses beslutet som ett ansvar för professionen.
Varför denna skillnad? 

torsdag 1 augusti 2013

forskning och utbildning, förutsättningar för välfärd

"Politikerna har missat opinionen för forskning".
Finns ett samband mellan riksdagsledamöternas tro att medborgarna inte bryr sig särskilt mycket om forskningen och att satsningen inte är större än den är.
I en debattartikel med citatet ovan som rubrik argumenteras för satsning på forskning och sådan ger resultat i form av väljarstöd. Visserligen tas upp också forskningen som konkurrensfaktor, men huvudbudskapet i artikeln är att det parti, som säger sig vilja satsa på forskning vinner väljare.
Ja, det är väl bra och må så vara. Men det viktiga handlar väl om forskning och utbildning som förutsättningar för välfärd och om att framsteg inom forskning och en hög utbildningsnivå ökar intresset för investeringar.
Att sedan framsteg ger röster är ju logiskt och positivt

Uppsala kommun sparar inte när lamporna släcks

Uppsala kommun sägs spara pengar. Till vad? Ja, kanske till framtida investeringar? Jag ser en rubrik i tidningen om att det är mörkt på gatorna för att man ska spara, i stället för att upplysa. Men, när jag läser artikeln handlar den inte om att spara, utan den handlar om att anpassa kostnader till budget. Den handlar om att försöka undvika underskott, alltså inte alls något sparande.
Spelar det någon roll? Jo, ordvalet har stor betydelse. Den här rubriken är avsedd att ge en uppfattning om elakhet från politikernas sida. Man sparar i stället för att se till att säkerheten under mörka tiden på dygnet inte försämras.
Diskuteras kan emellertid huruvida omfördelning borde göras för att kunna bibehålla upplysning av gatorna. Men den frågan är en annan än frågan om att spara i stället för att lysa upp.

Omodern flygplats

Nu ska det flygas ännu mer från och till Ärna flygplats i Uppsala. Ärna ligger intill centrala Uppsala. Men försvaret lovar att bullernivån förblir oförändrad med fler flygningar.
Ja, tänk så man kan få till det. Varje plan bullrar naturligtvis inte mer för att dom blir fler. Men nog borde väl fler flygningar innebära att det bullrar allt större del av dygnet.
Det känns onekligen lite omodernt att ha en flygplats nära en storstads centrum

Svensk sjukvård av världsklass?

Har vi en sjukvård fortfarande i världsklass? Ja, kanske det. Dock känns det mindre viktigt att veta exakta placeringen än att veta att allt som går att göra när en person drabbas verkligen görs och med en hög grad av säkerhet. På kort sikt känner jag inte en överhängande oro. På lång sikt känner jag stor oro. Fler sjuka, svårigheter att rekrytera personal men inte ökat ekonomiskt utrymme.
Jag skulle känna mig tryggare om det fanns en framtidsdebatt bland politikerna. Men den finns inte. Det politiska agerandet styrs av vad som bedöms bra för att bli omvald.
Tillåtet att kandidera till landstingsfullmäktige bara en mandatperiod och inför en obligatorisk politikerutbildning för att få beträda ett förtroendeuppdrag är två nödvändiga grepp för att få till stånd en politisk styrning av landstinget

Klimatfrågan het i valrörelsen

Blir klimatfrågan en valfråga? Upsala Nya Tidning väckte den frågan för några dagar sedan. Man hade läst tidskriften New Scientist, som presenterat skrämmande uppgifter om issmältningen i Arktis.
Men man undrar ju; kan klimatfrågan bli het igen? De uppgifter tidskriften kommer med är så allvarliga att alla medier borde ha haft frågan som en av de viktigaste att skriva om. Men frågan försvann bland reportage om, bland andra, fotbollsspelarmiljonärer och popartistmiljonärer.

Den 32 september kommer en del av IPCC; s rapport om klimatet. Det viktigaste är då att klimatförhandlingarna får ny fart. Men viktigt också att vi i Sverige får fart på debatten och på politiska initiativ både nationellt och internationellt.

Det mesta talar för att lösningarna på det stora hotet mot vår planet finns. Dock saknas viljan och kraften i stora delar av världen. Sverige kan spela en roll genom att visa vägen med en egen klimatvänlig politik och genom initiativ i internationella organ. Men då krävs mer av samsyn. Då får man inte vara fast i en syn där kolkraft ställs mot kärnkraft utan då krävs ett nytänkande där man på ett helt annat sätt än för närvarande stödjer och backar upp framgångar i forskning kring vågkraft, solkraft och vindkraft.
En Uppsalaforskare sa för inte så länge sedan: "Om jag kom till USA eller Kina skulle man fråga, hur mycket behöver Du för Din fortsatta utveckling av vågkraften? Här hemma är stödet minimalt"