onsdag 31 oktober 2012

Avsnitt 73 ur Politik på Gott och Ont

Jag, Sten Jonsson, Staffan Werme och Bo Thunberg försökte få Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet att intressera sig för den här uppmaningen till socialliberal miljöoffensiv, tyvärr utan framgång. Dags för socialliberal miljöoffensiv NÅGRA AV DE MÖJLIGA förklaringarna till att miljöfrågorna har halkat allt längre ner på partiernas prioriteringslistor ligger i de allt mer komplexa problemen, en allt mer egocentrerad västvärld och insikten om att lösningen på många miljöproblem ligger i beslut som påverkar vår vardag. Det är inte politiskt comme il faut att begära förändrade resvanor, andra inköpsmönster eller nya matvaror i en värld där omedelbar behovstillfredsställelse och kortsiktig ekonomisk tillväxt är ledande samhällsutvecklingsfaktorer För oss som liberaler är detta ett bekymmer. Vi ser behovet av ekonomisk tillväxt som en central del i våra strävanden att minska de sociala klyftorna i samhället, lokalt och globalt. Vi ser behoven av att stärka individens rättigheter i en värld där kollektivismen fortfarande har ett alldeles för starkt grepp om människor. Men vi ser också en värld där vårt sätt att leva riskerar kommande generationers livschanser. Och inte bara det. Redan idag skapar miljöproblemen lidande, sjukdom och död för främst fattiga världen över. Samtidigt ökar försäkringsbolagens utgifter för miljörelaterade händelser med miljardbelopp. I detta läge står västvärldens politiker mest handlingsförlamade. Inte förrän man lämnat den politiska arenan, som USA: s vicepresident Al Gore, kan man med kraft engagera sig i problematiken. Annars handlar både den nationella och den europeiska miljöpolitiken mest om spelteoretiska förhandlingar för att få andra att betala så mycket som möjligt av den nota som någon gång ska betalas. I ett sådant perspektiv borde en liberal miljöoffensiv vara naturlig. Det har alltid varit vårt uppdrag att slåss för en bred och djup demokrati. Det har alltid varit vårt uppdrag att slåss för en öppen värld, en solidarisk värld, en värld där individens frihet står i centrum. Och det har alltid varit vårt uppdrag att se den lilla, den sårbaraste människan, se hennes möjligheter och livschanser. Men hittills har litet skett från Sveriges liberala parti. Därför vill vi, som miljöengagerade liberaler på olika positioner runt om i Sverige, offentliggöra grunden för en liberal agenda för en framåtsyftande miljöpolitik. Vår första punkt handlar om ekonomiska styrmedel. Det handlar om att bejaka marknadsanpassade avgifter. De miljöstyrande trafikavgifterna är ett vägledande exempel. Protesterna i Stockholm får inte hindra den nödvändiga utvecklingen. Men det handlar också om ett genomgripande arbete för att finna vägar till att använda avgifter på fler områden, utan att öka skatte- eller avgiftstrycket totalt. Miljöutrymme är svårt att ekonomisera. Det kan inte ske av marknaden själv. Staten måste ta det övergripande ansvaret. Den andra punkten handlar om rätten att leva i en giftfri miljö. Vi lever idag i en soppa av kemikalier, en del spridda lokalt, andra globalt. Ingen tidigare generation har utsatts för en sådan påverkan. Därför är det tragiskt att den starka skrivningen av EU: s kemikalieförordning, REACH, till slut blev så urvattnad. Men här måste Sverige gå före. Substitutionsprincipen måste stärkas. Riskfyllda kemikalier måste avgiftsbeläggas. Farliga kemikalier måste förbjudas. Ärftliga skador måste förhindras. Sverige måste upprätthålla och förstärka statusen som ett föregångsland. Vi får inte acceptera att en slapphäntare europeisk syn på kemikalier blir en del av gemenskapens generella politik. Den tredje punkten handlar om vargens rätt. Vargen är idag en symbol för den biologiska mångfalden i Sverige. Konflikten mellan jägare och varg kan tjäna som illustration till många av de konflikter som finns mellan värnandet av en rik biosfär och olika särintressen. Är det enbart produktionsskog, eller även skog med naturvärden som är målet för svensk skogspolitik? Är det mångfald, eller storskalig matproduktion som gäller för jordbruket? Är det industrifiske eller lokalt fiske med biologiskt hänsynstagande som gäller för Östersjö och Västerhav? För 100 år sedan ledde liberaler arbetet med tillskapandet av de första nationalparkerna. Idag är hoten mot den biologiska mångfalden mångdubbelt större. Den fjärde punkten handlar om strandskydd. Precis som vargen kan symbolisera behovet av ett stärkt skydd för den biologiska mångfalden kan strandskyddet tjäna som symbol för människans behov av, och rätt till, rika naturupplevelser. En rik och frisk natur är hälsosam, både för enskilda människor och för samhället som helhet. Det insåg liberaler när de på 1950-talet drev igenom strandskyddslagstiftningen. Det borde liberaler även idag göra. Men strandskyddet är hotat. Istället för ett skydd för de små människornas rätt till ett rikt friluftsliv tar idag exploateringsintressen över. Men en bebyggd strand är för alltid förändrad. En stängd strand skapar gränser och segregation. Allemansrätten måste värnas, speciellt sedd ur ett europeiskt perspektiv. Den femte punkten handlar om politik. Det finns hos många borgerliga politiker ett mer eller mindre uttalat misstroende mot politikens möjligheter att värna en rik natur och skapa god miljö. Samma politiker intervenerar ofta mer än gärna för att värna ett rikt näringsliv och skapa gott näringslivsklimat. Vi menar att politiken ofta är mer till skada när politiker försöker spela på näringslivets planhalva, samtidigt som politiken borde ta det ansvar för natur och miljö som ingen annan kan. En politik för långsiktigt hållbar utveckling måste innehålla subventioner av önskade utvecklingsvägar, det må gälla ökat bruk av sol, vind, vätgas eller biobränslen. Samma politik måste våga ta ställning till reella skatteväxlingar, miljöstyrande avgifter och absoluta förbud. Vi menar att det inte sker i motsättning till en starkare tillväxt. Historien visar att utan engagemanget från ett starkt, fristående socialliberalt parti riskerar natur och miljöfrågorna att antingen krossas bland betongen hos de partier som sätter traditionell och icke miljöanpassad tillväxt främst, eller kvävas mellan olika särintressen, oavsett om det är jordägar-, jakt-, eller exploateringsintressen. Därför är det nu dags att återerövra den nästan helt förlorade liberala miljöpolitiken. Sverige behöver en ledande politiker som i likhet med vicepresident Al Gore vågar både presentera de ofta mycket bekymmersamma framtidsscenarier som riskerar naturens och mänsklighetens framtid, men också de möjligheter en miljöanpassad tillväxt innebär.

Vad spelar det för roll

Språkpoliser blir lätt tråkiga. Och vad spelar det för roll om ordföljden inte är helt enligtlärobok i svenska. Vad spelar det för roll att man slopat ordet "var" som uttryck för läge och i stället använder "vart" för både läge och riktning. Kanske bara trevligt när en avisa i dag muntrar upp oss med meningen "En gata kommer att göras om i taget...". Visst blir det tråkigare om man skriver "En gata i taget kommer att göras om...". Inte vet jag vad ordet "det" syftar på i meningen Gågator och gångfart, som vi provar på Dragarbrunn är jättebra, men det måste också vara tillgängligt för alla. Att gångfart och gågator är pluralis och det är singularis spelar väl ingen roll. "Hon tror att det även skulle gynna caféer och restauranger..." Här står ju att det också skulle gynna. Dock tror jag man menar att det skulle gynna också caféer och restauranger. Se där. Vad spelar det för roll, jag gissar att man menar något annat än man skrivit.

tisdag 30 oktober 2012

Avsnitt 72 ur Politik på Gott och Ont

Ideologiska hot mot natur och miljö En annan artikel av mig och Sten Jonsson, publicerad i Upsala Nya Tidning MÅNGA MÄNNISKOR, däribland många politiker, tycks anse att miljöproblemen är, i stort sett, lösta. Tydligast framträder den synen på den politiska högerkanten. Med högerkanten menar vi moderater och kristdemokrater men också en del socialdemokrater och folkpartister. Centern intar en egendomlig position i det man rider på att massmedia envist kallar centern ett grönt parti. I politiska ställningstaganden ställer sig centern dock sällan på naturens sida utan lierar sig med högerkrafterna. Det är stor skillnad mellan partiprogram och tillämpad realpolitik. Kontrasten till den socialliberala politik som vi ansluter oss till och som syftar till att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer är tydlig. Vi anser att hoten mot natur och miljö är, fortfarande, överhängande. Hoppet till att de ideella krafterna i andra organisationer än de politiska blir effektivare lobbyister och att man lyckas överföra mer kunskap till och ställa större krav på politiker på alla nivåer. En hållbar utveckling får inte ha bara de närmaste mandatperioderna som tidshorisont. Den kräver som vision ett förvaltarskap för årtusenden framöver. I vår lista över de allvarligaste hoten ligger som nr 1 Hotet mot klimatet. De utsläpp av koldioxid och flera andra gaser som bevisligen är delförklaringar till förändringar av vårt klimat, och som vi nu ser början av, måste radikalt reduceras. Det tycks vara kunskapen härom som saknas eller så är det ett uttryck för förakt för kunskapen när högt uppsatta politiker högljutt protesterar mot t.ex. införande av trängselavgifter för bilar i en storstad utan att vilja ange alternativ; attityden ” Det är nog inte så farligt” lyser igenom, ”Det är nog helt naturliga fluktuationer”. Var finns de långsiktigt hållbara visionerna i de politiska programmen? Till råga på allt backas denna osolidariska syn upp av en del av media. När kunde vi läsa i någon dagstidning om krav på framtagande av alternativa drivmedel? Hot nr 2 heter Otillräckligt skydd för skog som naturresurs. Förre och nyss bortgångne miljöministern Kjell Larsson lyckades, med hjälp av folkpartiet, genomdriva beslut om ökade avsättningar av skogsmark. Det målet hotas nu av att bli ersatt med ett lägre efter effektiv lobbying från kortsiktigt ekonomiska intressen, med stöd från de två högerpartierna och centern. Vi anser att målet uttryckt i areal bör ersättas av ett mål som anger att all skogsmark som bör ha ett starkt skydd ska ges sådant. Det är grundförutsättningen för att vi skall kunna ge våra efterkommande samma naturrikedomar som vi en gång ärvde. Biologiska mångfalden i havet minskar, hot nr 3. Nonchalerandet av detta problem är upprörande. Ett färskt exempel är EU; s strävanden att få bort olja från de spanska stränderna genom att ändra dispergensen hos oljan och få den att sjunka till bottnen. Tala om bottennotering. Utvecklingen för bestånden av t.ex. torsk och hummer följs noga men vad som händer med matfiskens föda är ointressant. Radikala åtgärder krävs för att få stopp på eländet. Inför obligatoriska miljölotsar, höj straffen för den här typen av miljöbrott och inför starkare skydd för särskilt känsliga havsområden, oavsett vad kortsiktiga ekonomiska intressen tycker. Även biologiska mångfalden i våtmarker är utsatt för hot; hot nr 4. Biologisk mångfald är inte synonymt med förekomst av stort antal arter. Även i artfattiga områden finns behov av att skydda den globala artmångfalden. Sålunda är det viktigt att myrar skyddas. Våtmarkskonventionen måste få en bättre efterlevnad än f.n. genom att vägar, täkter och utdikning förläggs till andra områden. Brytning av torv för bränsleändamål måste begränsas och föregås av omfattande konsekvensstudier. I den nyligen presenterade torvutredningen klassas torv som ”långsamt förnybar”, vilket tolkas synonymt med icke-fossilt, och sålunda får förbli CO2-skattefritt. Vi anser att torv vid användning som bränsle ska klassas som ”icke-förnybar” och därför beläggas med CO2-skatt. Det tar tusentals år att odla fram ny brytbar bränntorv. Återigen en konflikt med kortsiktiga ekonomiska intressen. Rovdjursfrågan är mer infekterad än de flesta andra natur- och miljöfrågor, vilket medfört att den föder mer av politisk populism ; hot nr 5. Skyddet av våra rovdjur handlar om människans ansvar att förvalta. Ett beslut om att avliva ett rovdjur måste föregås av inte bara studium av stammens storlek utan också av dess genetiska status. Har det gått lång tid sedan ett tillskott i arvsmassan skett måste hänsyn tas till detta. Spridning av ”nytt blod” är viktig för artens fortlevnad. Medeltida skräck och amsagor har manats fram av populistiska agitatorer. Rovdjuren är dock och förblir en nödvändig del av vår nordiska fauna. Beroende på populationens ringa storlek är varje enskild individ i det svensk-norska beståndet genetiskt värdefull och en förutsättning för att vi skall kunna bevara vår del av den biologiska mångfalden. Allemansrätten är en unik svensk företeelse, som vi med rätta är stolta över. Men är den på väg att upphävas? Hot nr 6: Vi har en lagstiftning som reglerar t.ex. skyddet av våra stränder. Den hundrametersgräns som gäller generellt i landet kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Lokalt och regionalt kan beslutas om dispens från reglerna, och dispenserna kan överklagas hos Naturvårdsverket. De beviljade dispensernas antal är uppe i över tio tusen. Vi anser att strandskyddet måste skärpas och allemansrätten värnas. Fri tillgång till frisk luft, rent vatten och naturupplevelser är grunden för folkhälsa och välfärd och en medborgerlig rättighet. Lunds naturvetenskapliga museer bjuds ut till Danmark. Hotet mot de nationella museerna är hot nr 7. Museerna är ovärderliga kunskapsbanker och bildningscentra men vårt eget land ser ut att sakna intresse för att behålla dessa nationalegendomar. Vi vill i första hand att regeringen ändrar kostnadsbilden för museerna. Lokalkostnaderna är opåverkbara och upptar allt större del av driftbudgetarna. Museernas betydelse för forskning och undervisning är ett regeringens ansvar såväl nationellt som i det internationella vetenskapliga samarbetet. Det är en ynkedom att vår tid inte prioriterar kunskap och kvalitet också i kulturbyggnader som museer. Spridning av gifter och biologiska kontrollorganismer i nationalparker och naturreservat är hot nr 8. Det finns många exempel på hur man struntar i internationella konventioners mål för naturens överlevnad. Ett exempel är när massmedia beskriver mygginvasioner som ett hot mot människors överlevnad och därmed initierar bekämpning av mygglarver i och kring de reservat måste i viss utsträckning bevaras. Ett nytt synsätt på människans plats i ekosystemen som skall skydda naturen. Det borde vara en självklarhet att det ska vara förbjudet att sprida gifter i nationalparker och naturreservat. Vi trivs bäst i öppna landskap. Men landskapet är hotat, hot nr 9. Det öppna landskapet har med trivsel att göra, men handlar i lika hög grad om bevarandet av biologisk mångfald. Kraftfulla insatser är nödvändiga för att öka arealen av skyddade ängs- och hagmarker liksom andra kulturmarker inom de stora jordbruksområdena. Jordbruket har härvid en avgörande roll. EU: s jordbrukspolitik måste avvecklas och ersättas av ett mera begränsat stöd till enbart de jordbruk och skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden och vårdar kulturlandskapet. För oss socialliberaler, till skillnad från högerpartierna och centern, är det viktigt att kraven på miljöhänsyn i jordbruket blir tydligare. För den biologiska mångfalden viktiga delar av kulturlandskapet är även kraftledningsgator, grusgropar och gamla gravfält. Till och med dessa miljöer måste baseras på kunskap. Vad Sverige och världen behöver är ett socialt ansvar för den natur vi alla är beroende av. Alternativet är en fantasivärldens Aniara.

Nästan hela världen vill se Obama som segrare

Hela världen utanför USA vill att Obama ska segra i presidentvalet. Opinionsundersökning i tjugoen länder visar detta. Om dessa undersökningar vore valresultat skulle Obama vinna en jordskredsseger. Endast Pakistan av de tjugoen har starkare stöd för Romney. I,till exempel, Frankrike ges Romney nästan inget stöd alls. En undersökning bland svenska poitiker ger lika förkrossande stöd till Obama. Bland Socialdemokrater vill 99 procent att Obama ska vinna och därefter följer Folkpartiet med 97 procent för Obama. Föga förvånande är Obamas stöd svagast bland Moderater och Kristdemokrater. Bland Vänsterpartisterna är det inte mer än 84 procent, som helst vill se Obama som segrare.Men 0 procent vill se Romney som segrare. De 16 procenten vill nämligen se någon annan än de två. V, S och MP ger Romney 0 procent. Undersökningsresultatet är glädjande

Ett förslag är just ett förslag

Det ska bli intressant att notera vilken uppfattning Folkpartiet kommer att ha i frågan om betyg redan i fjärde klass. Det finns nu ett förslag till skolpolitiskt program från en arbetsgrupp. Förslaget ska behandlas av partiets högsta beslutande organ, landsmötet. Eller...? Rubrikerna är vilseledande. "Nytt skolpolitiskt program presenterades". Falsk rubriksättning. Pressombudsmannen borde kopplas in. Rubriken far med osanning. Borde ha haft lydelsen "Förslag till nytt skolpolitiskt program presenterades". Men det är inte bara medias fel. Partiledningarna presenterar förslag som om dom vore beslutade. Att partiledaren dessutom är den som presenterar är näst intill tjänstefel, eftersom det därigenom blir partiets fastställda ståndpunkt. Och, hur ska det högsta beslutande organet kunna inta annan ståndpunkt efter att partiledaren talat om vad som ska gälla.

Senkommen debatt

Ibland blir den politiska debatten konstig. Jag har under flera års tid i olika sammanhang skrivit om politisk styrning och brist på sådan. Jag har, bland annat, förvånat mig över hur enkelt systemskiftet till mångfald i utförandet av, så kallade, välfärdstjänster, genomförts. Det torde inte råda någon tvekan om att andra utförare än kommuner och landsting tillför värden. Men att man inte vinnlagt sig om att innan man tecknar avtal ha utarbetat uttryck för de krav som måste ställas, är mycket förvånande. Inte förrän konsekvenserna visar sig får man den debatt, som borde förts för många år sedan. Offentliga sektorns intresse ska vara att produktionen av tjänster ska hålla hög kvalitet, att kostnaderna för skattebetalarna inte är högre vid annat utförande än i offentlig regi och att delar av ersättningen inte förs ut ur landet. Den ställning Socialdemokraterna föreslås ta i frågan har en inriktning, som gör att en bred enighet kan skapas i frågan om utförandet av välfärdstjänster.

Komplettera mobil polisstation med livskunskap

Problem med ordningen. Hög brottslighet. Svårt få folk att vittna. Inga misstänkta för de allvarliga brotten. Åtgärd: Ännu fler poliser. Mobil polisstation. Jag förstår. Det är inte acceptabelt att egendom förstörs på det sätt som nu sker. Det handlar om stadsdelen Gottsunda. Visst kan det vara nödvändigt att stärka de polisiära insatserna, men det får inte vara samhällets lösning. Varför får jag inte läsa om nödvändigheten av att fylla bristen på livskunskap. Den mobila polisstationen bör kompletteras med ett nytt ämne på skolschemat, nämligen livskunskap

lördag 27 oktober 2012

Vad säger HSS om avtalsbrottet?

Landstinget avråds från avtal med Uppsala Cancer Clinic. Orsaken är att tillräckligt bred kompetens saknas. Det är organisationen Sveriges kommuner och landsting, som utrett. Det är väl bra att man klarar ut frågeställningarna. En fråga, som jag ännu inte fått svar på, är vad Hälso- och sjukvårdsstyrelsenhar sagt om Produktionsstyrelsens avtalsbrott. "Leka affär"-systemet innebär ju att ett politiskt organ köper tjänster av ett annat organ. I avtalet mellan HSS och Produktionsstyrelsen måste ju verksamheten med de canceroperationer, som nu UCC ska bedriva vid privat klinik, ha ingått. När Produktionsstyrelsen inte längre lever upp till avtalet ska väl det betraktas som ett avtalsbrott.

Extra timmen en ickefråga

Fungerar vi så rationellt. Tidningarna passar nu på att göra stor fråga av att vi drar tillbaka klockorna kommande natt. Vad ska Du göra med den extra timmen. Rubrik och bilder, som får mig att undra om jag missat något. Borde jag ha planerat för den extra timmen? När jag så läser de intervjuades svar inser jag att jag är nog som andra. Svaren handlar om att man ska sova, softa eller göra sådant man i alla fall skulle ha gjort. Jag läser om tipsen på aktiviteter. Byt batterierna i brandlarmet, kontrollera jordfelsbrytaren och så vidare. Men nog är väl dessa aktiviteter oberoende av övergången till vintertid. Den vunna timmen kommande natt känns som en ickefråga. Antingen jobbar vi eller är lediga. Men jag skulle inte bl förvånad om det visade sig att den här sortens artiklar har högt läsarantal

Avsnitt 71 ur Politik på Gott och Ont

Nedanstående artikel är också en beskrivning av en, enligt min mening, socialliberal syn på miljöpolitiken Skärpning i miljöpolitiken IDEOLOGISKA BYGGSTENAR som kamp för demokrati och icke-våld, solidaritet med människor med behov av stöd, här och i andra länder och en hållbar utveckling, där ekologisk hållbarhet är förutsättning för ekonomisk och social hållbarhet är viktiga i en socialliberal plattform. Folkpartiet har ett mycket mer radikalt och offensivt miljöprogram än som framgår av den förda politiken. Därtill bidrar inte minst att centern och kristdemokraterna fått vår partilednings stöd för att vara bättre företrädare för natur och miljö. Det är viktigt att folkpartiets miljöprogram blir en ny regerings miljöpolitik, alldenstund inte heller övriga borgerliga partier visar engagemang eller har framtidsinriktade miljöprogram. Miljöpolitiken kan komma att bli avgörande för vilket block som sätter sig i regeringsförhandlingar i slutet av september 2006. För att blocket ska vara borgerligt krävs ett större engagemang från alla borgerliga partier. Det räcker inte med att man överlåter miljöpolitiken till partiet Centern, som sällan ställer sig på miljöns sida när andra intressen konkurrerar. Flera ledande miljöforskare hävdar att läget är mycket värre än man befarat. Innanhavets ekosystem kan ha havererat. Det har förändrats och fastnat i ett nytt tillstånd. Det kan ha gått helt i baklås i ett läge av övergödning och syrebrist. Forskarna jämför situationen med hur en stäpp oåterkalleligt förvandlas till en öken. Det fanns ingen som kunde förutse detta när dioxinlarmet kom och strömming från delar av Östersjön klassades som otjänlig människoföda av EU:s tillsynsmyndigheter. Istället valde den svenska regeringen dispens för svenskar för att få fortsätta att fiska och äta förgiftad fisk. Nu är Östersjön ett sjukt hav och konsekvenserna för fisket är ändå större. Inte bara torsken är hotad utan dess livsmiljö. Matfiskens mat är borta. Östersjön är, enligt min mening, ett utmärkt och nära exempel på det stora och omedelbara behovet av en växling till en hållbar samhällsutveckling på en rad områden. Vid Oxford University har världens mest omfattande undersökning genomförts om hur klimatet kan förändras under innevarande sekel. Nästan hundratusen frivilliga i 150 länder har deltagit och gett forskarna tillgång till datakapacitet som vida överstiger kapaciteten hos världens största superdatorer. Undersökningen visar att jorden kan bli upp till 11 grader varmare av växthusgaserna. Så höga tal har ingen annan hitintills påvisat och resultatet är ytterst alarmerande, sannolikt så alarmerande att de som behöver ta till sig det i vissa fall kommer att betvivla det. Visst ska Sverige gå i täten för en utveckling som innebär avveckling av fossila bränslen, men vi måste också påverka i internationella sammanhang såsom EU och FN. EU måste bli den miljöorganisation som den var tänkt att bli. Stora steg har tagits men mer måste göras. Jag vill se samma engagemang i miljöpolitiken på EU-nivå från partiledarna som man visade i uppbackningen av USA:s vidriga anfall mot det irakiska folket. En socialliberal politik handlar om bland annat att skydda livsmiljöerna och förvalta dem för framtida generationer. En hållbar utveckling får inte ha bara de närmaste mandatperioderna som tidshorisont. Den kräver som vision ett förvaltarskap för årtusenden framöver. Allemansrätten är en unik svensk företeelse. Men är den på väg att upphävas? Den hundrametersgräns som gäller generellt för skyddet av våra stränder kan lokalt utökas till upp till tre hundra meter. Lokalt och regionalt kan beslutas om dispens från reglerna, och dispenserna kan överklagas hos Naturvårdsverket. Dock beslutas inom kort att låta länsstyrelserna fatta det slutliga beslutet. Uppluckring kan befaras. Biologisk mångfald är inte synonymt med förekomst av stort antal arter. Även i artfattiga områden finns behov av att skydda den globala artmångfalden. Sålunda är det viktigt att myrar skyddas. Brytning av torv för bränsleändamål måste begränsas. Torv klassas som ”långsamt förnybar”, vilket tolkas synonymt med icke-fossilt, och sålunda får förbli CO2-skattefritt. Jag anser att torv vid användning som bränsle ska klassas som ”icke-förnybar”. Det tar tusentals år att odla fram ny brytbar bränntorv. Vargen är en symbol för den biologiska mångfalden i Sverige. Varför ska vi acceptera en minskning av vargstammen? Istället borde målet om en långsiktigt hållbar stam snarast nås. Är det enbart produktionsskog, eller även skog med naturvärden som är målet för svensk skogspolitik? Är det mångfald, eller storskalig matproduktion som gäller för jordbruket? Är det industrifiske eller lokalt fiske med biologiskt hänsynstagande som gäller? Men landskapet är hotat. Det öppna landskapet har med trivsel att göra, men också om bevarandet av biologisk mångfald. Arealen av skyddade ängs- och hagmarker liksom andra kulturmarker inom de stora jordbruksområdena måste utökas. Kraven på miljöhänsyn i jordbruket måste bli tydligare. Fri tillgång till frisk luft, rent vatten och naturupplevelser är grunden för folkhälsa och välfärd, en medborgerlig rättighet och grundförutsättningar för att vi skall kunna ge våra efterkommande samma naturrikedomar som vi en gång ärvde. (Slut på artikel)

Upp till bevis i enrgipolitiken

Nu krävs hårdsatsning på förnybara energikällor. Mycket tyder på att intresset för att bygga nya kärnkraftverk är litet. Främsta orsaken till litet intresse torde vara kostnaderna. Det är svårt att räkna hem en lönsamhet. Det är svårt med nuvarande subventioner. Om kärnkraftsbolagen, som vore självklart, ska ta kostnaderna för försäkringar fullt ut, blir nya verk inte möjliga. Energiministern har tydligt markerat att något annat än fullt ansvar inte är möjligt. Problemet är emellertid att regeringspartierna har olika syn på energipolitiken. Dock har man ju förklarat att man är eniga om att satsa på förnybara källor. Nu är det upp till bevis.

Självklart nej till ett Allianspartiet

Åter har frågan om ännu närmare samgående mellan de fyra, så kallade, allianspartierna väckts. Upsala Nya Tidnings ledare gör en analys av konsekvenserna för för de olika partierna. Moderaterna skulle vinna på den konstruktion, som nu senast Maria Abrahamsson lanserat. Ett parti, men fyra olika listor. UNT visar hur Moderaterna skulle vinna på konstruktionen och övriga tre förlora. Vad jag saknar i analysen är ett resonemang kring konsekvenserna i form av flykt från "Allianspartiet" som en följd av endast det närmare samarbetet. Hur skulle jag och många socialliberaler med mig bete oss. Vi röstar på Folkpartiet för att förhoppningsvis få mer av socialliberal profil på politiken, även om den profilen just nu är otydlig. Kan vi hysa förhoppningar om att ett parti, Allianspartiet, ska få en socialliberal profil. Nej knappast. Vart ska vi ta vägen?

Upphandlade vårdcentralverksamheter

Det är ibland svårt för oss medborgare att få en helhetsbild av en politisk fråga. Vi reagerar på det vi tror är den riktiga bilden. Och, vad ska vi annars göra. I dag aktualiseras åter frågan om försäljningen av tre vårdcentraler. Den bild jag får är att Carema tidigare vunnit upphandlingen av verksamheten vid dessa tre vårdcentraler och nu erbjuds köpa lokalerna för ett pris på totalt nio miljoner kronor. Enligt tidningsuppgift ska landstingsmajoriteten varit inne på att låta Carema överta lokalerna utan kostnad, men att den ändrat sig. Carema vann upphandlingen av verksamheten genom att lägga sig långt under vad lönsamhet motiverar. Kort efter driftstart för Carema höjde landstinget ersättningsnivån, vilken kom att gälla för även Carema. Det är två saker jag reagerar över. Priset på lokalerna kan inte få vara annat än marknadspriset. I tidningsartikel anges detta till snarare tjugo miljoner kronor än nio miljoner. Så kan det inte få vara. Den andra frågan: ersättningsnivån. Den gäller väl landstingsdrivna verksamheter. Vilken är vitsen med att upphandla om man sedan tillämpar landstingets ersättningssystem? Det här vill jag ha förklarat för mig innan jag kallar det skedda för en skandal. Men jag är rädd för att ordet måste komma att användas.

onsdag 24 oktober 2012

Manifestation på fredag

Ja, vem vann egentligen? Det beror väl på vad man menar med att vinna. Vem var mest dräpande i replikerna? Vem fick den andre att se bortkommen ut? Vem framkallde flest skratt? Sätten att mäta är många. Jag bryr mig inte om svaren på dom frågorna. För mig är kampen mellan de två kandidaterna en fråga om huruvida vi kan känna visst hopp i fråga om utvecklingen i USA eller om vi ska befara en upprepning av Bushepoken. Jag tyckte mig tydligt se hökfjädrarna bakom kamoflaget i form av duvdun. Jag vill föreslå att vi på fredag (för att välja en dag) ger uttryck för förhoppningen att Barack Obama ska vinna valet, i bloggar, twitter, facebook m.m.

Ett litet rött paket

Ett litet rött paket med vita snören Det kostar bara en och sjuttifem men räkna inte rösterna i ören fastmer i missnöjda väljare ta och räkna dem. UNT skriver i dag under "Signerat" om Moderaternas paket med vita snören. Man försöker paketera snyggt och med papper i rött snarare än i blått. Man säger sig gilla förändringar. Men som UNT skriver, det räcker inte med snyggt omslag. Innehållet måste hålla måttet. Och åter igen skriver man om nödvändigheten av att de tre små allianspartierna profilerar sig. Ett problem med resonemanget är att så mångs, så länge och så självklart ansett att Alliansen måste visa total enighet. Att nu, vilket borde skett i stället för att plädera för total enighet, bryta detta tänkande, som man lärt medborgarna låter sig inte göras utan problem. En liten trött partist i friarkören En förlorad röst uti en skokartong Ett litet rött paket med vita snören Som du aldrig har förstått en enda gång Nej, som du aldrig har förstått en enda gång

Bloggare

Vilken mening är det med att blogga? Jag gör det i stor omfattning. För att se hur vanligt bloggandet är bland mina partikamrater gick jag in på tidningen NU. Jag tittade på över hundra inlägg. Endast sex personer står för dessa. Kanske gör man bedömningen att det det finns bättre kanaler för politisk kommunikation. Jag funderar nu i dom banorna.

tisdag 23 oktober 2012

Överlägsen seger för Obama

Nu har jag lyssnat och tittat på hela debatten mellan Romney och Obama. Min misstro mot Romney är nu, om möjligt, ännu större. Jag brukar använda USA som avskräckande exempel i fråga om avideologisering av politiken. Efter den här debatten tänker jag att, av debatten att döma, amerikansk politik har mer av ideologiska skillnader än svensk politik. Så kanske det inte är, men nog var skillnaderna mellan presidenten och guvernören i flera avseenden ideologiska. I inrikespolitiken var det allra tydligast. Romneys syn, som skrämmer mig, är att folk får klara sig själva och rikedom ska premieras extra. Skattesänkningar för rika och slopande av en reform, som syftar till att ge stöd åt mest utsatta är Romneys politik. I utikespolitiken vill Romney skjuta till mer pengar till vapen. Han framsot inte som trovärdig i sitt tal om fredssträvanden. Nog var det ideologi i debatten. Låt världen slippa en omodern och reaktionär ideologi modell Mitt Romney

Förnybart måste vara det enda tillåtna

De flesta människor inser att dagens beroende av olja, kol och fossilgas måste brytas. Av de bränslen vi i dag använder är olja, kol, fossilgas och uran s.k. icke förnybara d.v.s. de nybildas inte. När vi använder dessa bränslen vet vi att vi orsakar försurning av mark och vatten, ökar växthuseffekten, orsakar cancersjukdomar, minskar den biologiska mångfalden o.s.v. Ett långsiktigt hållbart energisystem måste bygga på förnybara bränslen, som alltid har solen som sitt ursprung. Men vi har långt till ett hållbart system även om vindkraftsindustrin växer, solcellsbranschen har en positiv utveckling och utnyttjandet av bioenergi ökar med motsvarande en kärnkraftsreaktor varje år.

Vi har ju verktygen

Vi har ju de politiska verktygen för att förändra i miljövänlig riktning, men vi använder inte verktygen. Varför t.ex. fortsätter vi att subventionera miljöstörande verksamhet? Exempel på sådana subventioner är kärnkraftsbolagens befrielse från att ha försäkringar som kan täcka kostnaderna för en stor kärnkraftsolycka liksom att ägarna till vattenkraftverken inte behöver ta hela ansvaret för skadorna av en dammolycka. Varför använder vi inte ekonomiska styrmedlen tydligare för att begränsa användningen av fossila bränslen?

Romney säger vad som passar för stunden

Jag har just lyssnat på en del av debatten mellan Obama och Romney. Den här nattens debatt, som skulle handla om utrikespolitik. Jag kan inte förklara det, men jag känner både oro och misstro när jag lyssnar på Romney. "I want peace", sa han. Sa han det för att det passade bra att säga det? Han har ju faktiskt tidigare gjort uttalanden, som knappast ger uppfattningen att han skulle bli en fredssträvande president. Mer pengar till militären och mindre till trygghetssystem för de mest utsatta, är min bild. Även George W Bush talade i en debatt om fredssträvanden. Alla vet vi vad han stod för. Konflikter löser man med vapenmakt (något, som backades upp av de svenska partiledarna, utm två). Bush kommer vi att minnas för det enorma lidande han orsakade det irakiska folket. Vi vet var Obama står, Låt oss slippa det risktagande Romney som president i USA kan bli.

Centern är inte ett milöparti

Tack Maria Ripenberg för Din artikel om rovdjurspolitiken i allmänhet och vargpolitiken i synnerhet. Går det att finna mer träfande formuleringar än Maria Ripenbergs: "Efter regeringens vargchock, om att tillåta max 180 vargar, står det helt klart att miljöminister Lena Ek (C)balanserar mellan risken för utrotning av vargstammen respektive risken för utrotning av det egna partiet - i alla fall i riksdagen." Centern känner inte särskilt starkt för miljöfrågor. När miljöintresset i rovdjurspolitiken kolliderar med jägarintresset ställer man sig på jägarorganisationernas sida. När naturbevarandeintresset kolliderar med produktionsintresset ställer sig Centern på skogsbolagens sida. När intresset för en begränsning av bilåkande med ekonomiska styrmedel kolliderar med intresset för att bibehålla ett omfattande bilåkande tillgodoser man det sistnämnda. Det var länge sedan Centern kunde ses som ett miljöparti. Nu kräver jag av Folkpartiet att man går emot Lena Eks förslag att reducera vår vargstam och i stället pläderar för en livskraftig stam, som sannolikt handlar om minst 500 vargar, men troligen ännu större antal

Dubbelspel om vapenexport

Varför är Moderaterna så rädda för att benämna Saudiarabien som en diktatur? Enligt tidningsuppgift Slingrade sig försvarsministern i radions lördagsintervju. Hon lär inte ha klarat att förklara vad en demokrati är. Jag har förståelse för att det kan ske på olika sätt, men nog förväntar ag mig av en minister, och inte minst av en försvarsminister, att beskriva sin syn på demokrati och diktatur. Kan svårigheten att förklara sig hänga samman med det sjuka i att låta ekonomiska intressen gå före moraliska när man säljer vapen till diktaturer? Ärligt vore om regeringen tydligt förklarar att man visst ser Saudiarabien som en diktatur men att man tycker att det är viktigt att hjälpa försvarsindustrin. För det är ju detta som dagens politik innebär

Bra när partier är tydliga

De senaste årens europeiska skuldkris har på ett brutalt sätt avslöjat de svåra konsekvenserna av länder och banker i obalans. Europa behöver tillsammans gå vidare och bygga upp gemensamma system för banksektorn. Större bankers verksamhet begränsas numera sällan till ett enda land - Sveriges fyra storbanker är alla internationellt verksamma. En enskild stat kan inte längre på ett effektivt sätt övervaka gränsöverskridande bankers verksamhet. En annan ståndpunkt, som inte har att göra med snävt inrikespolitiska frågor, är att Sverige bör ansluta sig till EMU, den Europeiska ekonomiska unionen. En tredje ståndpunkt är att Sverige bör gå med i NATO. Jag tycker det är bra att partier tydligt deklarerar var man står. Ovanstående synpunkter är Sveriges socialliberala partis ståndpunkter.

Socialliberal energipolitik

En socialliberal energipolitik har som mål att minska miljö- och strålningseffekterna av energianvändningen. I Natur och miljöprogram för 2000-talet har partiets högsta beslutande organ sagt att det ska ske genom att styra utvecklingen mot miljövänliga energikällor och att genom energihushållning och energieffektivisering minska energiförbrukningen. Jag funderar ofta över vilken betydelse beslut i stora församlingar har, även om de stora församlingarna är de högsta beslutande organen. En orsak till funderingarna är Folkpartiets partilednings och partistyrelses ensidiga plädering för kärnkraft. De främsta företrädarna ska väl så ofta det är möjligt använda formuleringar ur, av högsta beslutande, organets beslutade program.

Pågår planering för ny kärnkraft?

"Forsmark klarar inte utbyggnad". Svenska Kraftnät konstaterar i en ny rapport att kärnkraftsutbyggnad är inte möjlig, annat än möjligen vid Ringhals. Vilka slutsatser drar Regeringen av en sådan rapport? Och, hur kan man från visst håll envist hålla fast vid kärnkraft som, i stort sett, den enda enrgiformen för framtiden? Pågår planering för ny kärnkraft? Om inte, hur kan man se den som svaret på varifrån morgondagens el ska komma?

måndag 22 oktober 2012

Förskollärarutbildningen hundra år

I fredags deltog jag i Förskollärarutbildningens hundraårsjubileum. Vi var uppskattningsvis hundratrettio personer. Föreläsningarna var intressanta. Föreläsningar om pågående forskning om barn. Fråga, som jag ställt mig är emellertid vart man syftar med forskningen. En annan reflektion är att ordet livskunskap inte användes på hela dagen. Ett begrepp, som i dag borde vara centralt när det gäller pedagogiskt arbete bland barn. "Flera undersökningar visar att det finns brister i många förskolors och skolors värdegrundsarbete. Allt för ofta sker arbetet vid särskilda tillfällen, skilt från den vanliga undervisningen, eller bärs upp av enstaka eldsjälar. Det finns också undersökningar som visar att barn och elever har bristfälliga kunskaper om de rättigheter de har enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Resultaten från dessa rapporter är oroande. De förskolor och skolor som lyckas med sitt värdegrundsarbete visar dock att med demokrati och mänskliga rättigheter som utgångspunkt finns goda möjligheter att skapa en miljö som präglas av generositet och ansvarstagande. En miljö som har stor betydelse för elevernas utveckling och lärande och i förlängningen också för ett sammanhållet samhälle i stort." Förskolor och skolor ska bedriva undervisning i livskunskap. Vanligtvis sker det som en del i övrig undervisning, om det över huvud taget sker. I skolan, anser jag, att det krävs att livskunskap blir ett eget ämne. I förskolan krävs att man talar om livskunskap och vad ordet står för.

söndag 21 oktober 2012

160 eller 500 vargar?

Den centerpartistiska miljöministern går nu Jägarorganisationerna till mötes och föreslår en begränsning av vargstammen till 160 individer. Detta strider dock mot vad de flesta experter hävdar. Naturligtvis kan man inte ha en absolut siffra. Livskraftig stam har att göra med inte bara antalet individer. När jag ägnade mig åt att debattera frågan, för tio år sedan, talade man om helt andra tal. I en riksdagsmotion skrev jag en gång så här: De fem stora rovdjursarterna, björn, varg, lo, järv och kungsörn, har under lång tid varit utsatta för en omfattande jakt och förföljelse. Under olika perioder har det funnits så få individer av varje rovdjursart att det förelegat en överhängande risk för att de helt skulle försvinna ur den svenska faunan. Genom olika typer av åtgärder, till exempel fridlysning, har stammarna av åtminstone björn, lo och varg kunnat växa. Det är mycket viktigt att vi skapar en helhetssyn på rovdjur. För socialliberala miljövänner är debatten oerhört angelägen och viktig. Allt sedan liberaler och frisinnade startade Naturskyddsföreningen och formulerade en naturvårdspolitik har förvaltarskapstanken, idén att vi människor inte har rätt att förbruka naturmiljö utan ett ansvar att förvalta den för kommande generationer, varit en utgångspunkt för liberal miljöpolitik. För socialliberaler är bevarandet och utökandet av den biologiska mångfalden en central utgångspunkt. Att bevara och skydda den biologiska mångfalden kan handla om att skydda skog i naturreservat och nationalparker, eller om att skydda de fyra orörda norrlandsälvarna och andra hotade älvsträckor. Det handlar likaså om att skydda de stora rovdjursarterna björn, varg, lo, järv och kungsörn från utrotning. Det mest brännande nu är frågan om vargen. Anledningen till detta är delvis att det är vargen som löper störst risk att utrotas, men också att vargen kanske är det rovdjur som förorsakar störst rädsla hos människor. På den norra delen av jordklotet delar miljontals människor livsrum med rovdjur. Möten mellan rovdjur och människor sker utan att det leder till incidenter. Den grundläggande inställningen hos många människor är att rovdjuren utgör en central och viktig plats i vår svenska fauna. Intresset för våra stora rovdjursarter har likaså ökat under den senaste tiden. Detta märks inte minst i de antal rovdjurscentra som etablerats i Sverige på några platser där rovdjuren finns. Men rovdjuren förorsakar även rädsla hos många människor, rädsla för den egna säkerheten och för barnens. Detta gäller i synnerhet varg och björn. Oavsett vilken inställning den enskilde individen har, anser jag att det är självklart att denna rädsla ska bemötas med respekt och tas på största allvar. Erfarenheter från, bland annat, viltvårdscentra, visar tydligt att ökad information och kunskap om rovdjuren, förbättrar möjligheterna för rovdjur och människor att leva i fredlig samexistens. Viktigt att påpeka är dock att dödsfall, orsakade av vargar, inte har ägt rum i Sverige i modern tid. En av de mest kontroversiella aspekterna när det gäller vargen är frågan om hur många vargar det krävs för att säkra artens överlevnad. Antalet vargar i Sverige uppgår idag i runda tal till 200 stycken. Jämfört med en rad andra länder i Europa är detta en låg siffra. Jag anser att målet, som stöds av genetiska forskare, måste för kortsiktigt bevarande vara minst 500 individer. För långsiktigt bevarande av populationer där genetisk variation och evolutionär anpassningsförmåga skall kunna bibehållas krävs troligen tusentals. Regeringens beslut att medge jakt i nuvarande situation tyder på ett ointresse för naturfrågor och kanske bristande kunskaper om konsekvenserna av människans negativa påverkan på den biologiska mångfalden. Jag vill emellertid inte tro att beslutet har tillkommit för att tillmötesgå andra intressen än naturintressen, men kan inte uteslutas. Det är också svårt att förstå hur man kan överlåta förvaltningen av rovdjuren på ett regionalt organ. Djuren känner varken geografiska eller administrativa gränser. Beslut om skyddsjakt skall fattas av Naturvårdsverket. Visst utgör vargen en viss fara för framförallt renar, tamdjur och jakthundar. Viktigt att belysa i sammanhanget är att nödvärnsjakt, rätten att försvara sig och de sina vid fara, är självklar. Nödvärnsjakt har ingenting att göra med vargens rätt att existera. Självfallet skall nödvärnsjakt vara tillåten på såväl varg som björn. Ökad information och kunskap om våra rovdjur spelar en viktig roll, inte enbart för att undanröja folks rädsla utan också för att förhindra jaktbrott.

Avsnitt 70 ur Politik på Gott och Ont

Svenska Naturskyddsföreningen intervjuade medan jag var riksdagsledamot representant för varje riksdagsparti. Det här är intervjun med mig. Generellt har intresset för miljöfrågorna minskat den senaste mandatperioden. De var viktigare före 1998. Över tid ökar uppmärksamheten när något speciellt händer, som älvstrider eller säldöd. Politikerna följer opinionen. Utvecklingen har varit densamma i folkpartiet. Det hänger inte bara samman med den allmänna trenden, utan också med förändringar inom riksdagsgruppen. Några intresserade försvann i valet 1998 och under den senaste mandatperioden har Harald Nordlund varit nästan ensam om att bevaka miljöfrågor. Han har större förhoppningar inför den kommande mandatperioden eftersom tre nya miljöintresserade riksdagsledamöter har valts in i riksdagen. Miljöfrågorna är beroende av enskilda ledamöters personliga engagemang. Miljöfrågor borde vara centrala om man ser till socialliberalismens ideologi om solidaritet med kommande generationer. Harald Nordlund tror att han är överens med andra folkpartister om ideologin - men att bland annat partiledningen har för dålig kunskap. De har uppfattningen att problemen inte är så stora och att miljöpolitiken "rullar på". Övriga borgerliga partier är urusla på att driva miljöfrågor. Harald Nordlund är inte förvånad över att intresset är så litet bland moderaterna och kristdemokraterna. Men att centern agerat som det gjort är han besviken på. Han tycker att centern har prioriterat ner miljöfrågorna under senare år. Han har oftare varit på samma sida som "vänstern" i miljöfrågorna i utskottet än med de borgerliga. Ett problem är att miljöpartiet har gått in i frågorna på en allt för detaljerad nivå (till exempel när det gäller enskilda kemikalier), där politiker inte ska lägga sig i. Förändringar i mediernas intresse är en viktig orsak till att miljöfrågorna har tappat. Medierna intresserar sig mindre för miljö. Det är svårt att få in debattartiklar. Den ekonomiska krisen har knappast påverkat miljöfrågorna i riksdagen. EU-medlemskapet borde ha betytt ett ökat intresse för miljöfrågorna. Frågorna finns fortfarande kvar i Sverige, även om besluten tas i Bryssel. De stora utmaningarna finns kvar att debattera. Miljöpartiet har å ena sidan bidragit till att fokusera på miljöfrågorna. Å andra sidan finns en risk att andra partier "lämnar över" miljöfrågorna till miljöpartiet. Övriga partier har kanske tagit ett större ansvar om inte miljöpartiet funnits i riksdagen. En ytterligare anledning till det minskade intresset för miljöfrågor är när riksdagsbesluten skulle implementeras ute i landet har man misslyckats med att motivera och engagera medborgarna. Exempelvis har sophantering blivit något som ålagts folk utan att de förstått vitsen. Intresset för miljöfrågor är svalt. Man vinner inga väljare på att profilera sig på miljön. Om partiledarna vore övertygade om miljöfrågornas vikt skulle de prata mer om dem. Harald Nordlunds syn är att miljö är en grundläggande ideologisk fråga. Men internt i folkpartiet framförs åsikten att miljöfrågorna är på väg att lösas. En orsak till detta är de rådgivare som partiledarna har omkring sig dagligen - de kan för lite om miljö. En annan viktig faktor är lobbying. Det är viktigt att träffa företrädare för olika intressen, men man måste ta i beaktande att industrin, näringslivet och lantbruket är mycket starkare än miljöorganisationerna. Så det gäller att skaffa information och motinformation. Miljöfrågorna har blivit mer generella och mer meningsfulla. Förr handlade det om konkreta, mindre problem som vilka älvar som skulle byggas ut. Nu gäller det överlevnadsfrågor som klimatet, den biologisk mångfalden och det öppna landskapet. Det är bättre nu. En positiv sak i folkpartiet är det nya miljöprogrammet, som har en tydlig ideologisk profil. De viktigaste frågorna för folkpartiet har varit klimatet, den biologiska mångfalden och det öppna landskapet, alltså samma frågor som Harald Nordlund nämner som viktiga över huvud taget. Folkpartiets gröna profil har i stor utsträckning berott på Harald Nordlunds arbete. Han har inte upplevt det som att partiet sett hans engagemang på det området som en tillgång. Beträffande kärnkraft och trafik finns olika tolkningar internt av skrivningarna i folkpartiets miljöprogram.

Pinsam debatt

Jag tycker det är futtigt och pinsamt. "Det är den politik, som förts i Uppsala, som är orsaken till att skolnedläggningar nu väntas ske", skrev nyligen tre Socialdemokrater. Det är möjligt att man borde ha varit mer förutseende. Antalet elever förändras över tiden. Men att försöka plocka poäng på det här sättet kallar jag futtigt. När agerade Socialdemokraterna för att undvika den situation, som uppstått. Nej, konstatera att förändringar måste göras och se till att ta det ansvar ni har. Kanske finns de personer, som attraheras av Socialdemokraternas klokskap. Men jag gör det inte. Kommunpolitiker i Uppsala, ägna er åt att debattera de politiska frågorna. Vad vill vi åstadkomma med skolpolitiken och med vilka medel.

Konstig vinstdebatt

Nu gör media frågan om vinster i välfärden till den största politiska frågan i Sverige, och en fråga, som splittrar Socialdemokraterna. Visst är Socialdemokraterna inbördes oense. Dock är jag övertygad om att man kommer ur dilemmat mer smärtfritt än media tror och hoppas. Jag visste, redan för tio - tolv år sedan, att vi skulle hamna i den här situationen. Om man överlåter till andra än kommun, landsting och stat att utföra skattefinansierad verksamhet måste finnas detaljerade och noggrant utformade avtal och tydliga uppföljningar. Sådana har inte funnits och saknas fortfarande. De här bristerna orsakar en diskussion om fel saker. Man lämnar dessutom öppet för att ge felaktiga bilder. Vinsterna ska gå till välfärdsinsatser och inte till ägare av företag. Men om ett landsting köper sjukvårdstjänster av ett företag för att detta utför tjänsterna till minst samma kvalitet som landstinget men till lägre kostnad och med vinst (hur nu det är möjligt) ökar ju inte landstngets ekonomiska utrymme om man återför verksamheten till landstinget. Men offentliga sektorn ska inte köpa tjänster av andra innan man har lärt sig och fastställt hur man ska ställa krav och utkräva ansvar

Valrörelse efter ett och ett halvt år

Låst läge inför debatt, löd Upsala Nya Tidnings rubrik i onsdags. Redan efter ett och ett halvt år är valrörelsen på gång. Genast invänder någon med att den ska väl vara på gång ständigt. Kanske det, men i vilken form. "Tävlingen" borde väl bestå av strävanden att genomföra sina idéer. Nu handlar den om vilket av två alternativ, som ska ta hem segern. Jag ser en tävling mellan åtta aktörer. Vilka som går samman måste väl avgöras av vilken kostellation, som fått stöd för att bilda landets politiska ledning. Tidning efter tidning börjar nu på ledarplats för det resonemanget. De tre små i den, så kallade, Alliansen måste profilera sig. Men behövde dom inte det när Alliansen bildades? Nej, då var ju målet att besegra Socialdemokraterna och för att göra det släppte man den ideologi, som eventuellt fanns kvar. Men ursäktas man inte av att det var viktigt att bryta ett långt Socialdemokratiskt maktinnehav? Jo, säger många. Nej, säger jag. Det är inte bara fel, det är oärligt. Att i en valrörelse, när det är mest lämpligt, säga att man är överens om i stort sett allt, och i nästa situation markera skillnader, som passar att tala om då, är inte ärligt. Till detta kommer att ett partis enda uppgift kan inte få vara att söka komma åt taburetterna. Man ska ha den strävan, men i avsikt att genomföra en viss tydligt presenterad politik

Inga krånglande kärnkraftverk, tack

"Upp till bevis för kärnkraften". Jag läser artikel från TT. Krånglande kärnkraftver bidrog förra året till höga elpriser. Nu vill energiminister Anna-Karin Hatt ha garantier för att det inte sker igen. Garantier har lämnats förr från kärnkraftsbolagen. En sådan garanti var att förbättra säkerheten. Det kanske har skett, men i så fall från en skrämmande låg nivå. Säkerheten är fortfarande bristfällig, enär det är möjligt att utan att bli upptäckt man kan ta sig in på avspärrat område. Nog är det väl så att lösningen på problemen med kärnkraften heter satsning på förnybara energikällor. Mycket sker i fråga om sådana satsningar, men tydligare besked från regeringen skulle ge extra skjuts åt utvecklingen. Nuvarande osäkerhet bidrar inte till hållbarhet.

Ta avstånd från Romneys reaktionära syn

Nu har vi anledning att vara mer än vanligt oroliga för att Mitt Romney ska segra i det amerikanska presidentvalet. Det ser ut att vara så jämnt mellan honom och Obama att tillfälligheter kan bli avgörande. I en mycket bra artikel i Upsala Nya Tidning, för en tid sedan, beskrivs skillnaderna i synen på rättighetssystemet i USA. Även om inte presidenten kan göra så mycket som vi ibland förleds att tro har det dock betydelse vem som innehar presidentposten. Konservatismen är djupt rotad i USA. När rent av ambitioner att skapa ett trygghetssystem i form av en sjukvårdsreform motarbetas har egoismen ett övertag över solidariteten. Låt oss värja oss mot denna influens, som visar tecken på att finna stöd även här. Men om nu amerikanarna vill ha en reaktionär president... Jo, naturligtvis, men jag tillåter mig att bära socialliberala glasögon och genom dessa tycka synd om de i det amerikanska samhället utstötta. Oron handlar om inte bara egoismen utan också om grundförutsättningen för hållbarhet, nämligen frånvaron av våld. De signaler, som lär ha kommit från Romney i synen på relationen till stater som Ryssland, Kina och Iran är så oroande att vi borde få en gränsöverskridande manifestation till stöd för Obama. Det kan nämligen bli så illa att vi får se en fortsättning på George W Bushs aggressiva politik. Jag utgår från att de svenska partiledarna har lärt av sina misstag att ge sitt moraliska stöd till Bushs angrepp, med hemska vapen, på det irakiska folket, och att man tar avstånd från den syn Mitt Romney har. Och, att man gör det både tydligt och tidigt.

tisdag 16 oktober 2012

Vad är det för fel?

Vad är det för fel? Jo, Du kommer att bli kallad, var beskedet. Jag behöver alltså inte hålla reda på tidpunkten? Nej, du får kallelse. Nu råkar jag komma ihåg att jag skulle bli kallad till någon gång under sommaren. Jag ringde därför till tidbokningen. "Telefonkvoten fylld. Var vänlig återkom i morgon", var beskedet. Ringde nästa dag. Samma besked. Nu en vecka senare, efter att ha gett upp, men återupptagit jakten på en tid, fick jag kontakt. "Jo du skulle gentligen ha fått komma i somras, men vi ligger efter." "När, tror du, att ni har en tid?" "Ja under november." Mig är det inte synd om. Men jag tänker på den man, vars hustru hört av sig till mig. Jag känner inte paret. Av hustruns berättelse om hennes makes lidande blir jag beklämd. Väntar på operation, har hemska smärtor. Man kan inte säga när operation kan bli aktuell. Jag har nu bett hustrun kontakta vårdgarantin för att förhoppningsvis få åka till annat sjukhus än Akademiska sjukhuset. Vårdgarantin har redan spruckit. För mig blir intressant att vid nästa besök på sjukhuset notera huruvida några rutinförändringar i patientmottagandet har skett. Den flaskhals, som betalningsmottagandet utgjort hoppas jag inte finns, men jag känner mig skeptisk. Att ha patienter sittande i kö för att få betala och sedan komma till läkare, som på grund av denna kö blivit försenade borde ha resulterat i akututryckning för att bota ett sjukt system. Men för mannen med svåra smärtor finns inte ork att fundera över ålderdomliga rutiner. För honom handlar situationen om att överleva. Men styrelsen för Akademiska sjukhuset är väl inte omedveten?

Uppland, Uppsala län

Upsala Nya Tidning har låtit oss läsare medverka till en kartläggning av mobiltäckningen i vårt landskap. Eller är det i vårt län. Vad jag förstår finns inte de norra Stockholmskommunerna med. Alltså inte Uppland. Nåja, vad spelar det för roll. Jo, men ibland blir det fel. Varför heter kanalen Radio Uppland? Lämpligare vore Radio Uppsala eftersom kanalen bevakar kommunerna i Uppsala län.

Texten i ledare ska vara korrekt

Tidningsartiklar måste ofta tillkomma på kort tid. Språkliga missar är då nästan oundvikliga. Dock finns delar av en tidning, som ska vara språkligt korrekta. Åtminstone måste det gälla tidningens ledare. Det finns ju viktigare saker än detaljer i en tidningstext. Att meningen "Det finns inget enklare sätt att göra sig impopulär som kommunpolitiker än att lägga ned en skola." saknar ordet "på" försvårar knappast förståelsen. Inte heller råder någon tvekan om att meningen "Förslagen från Miljöpartiet och Vänsterpartiet om insatser som inte skulle tvinga undervisningen att flyttas..."lämnar oss i ovisshet. Tveksam blir jag däremot när jag på två ställen i den korta ledaren läser ordet "helhetsbegrepp". Menar man begrepp? Eller menar man grepp? Jag störs av att inte veta

Ideologierna ligger i koma

Ny opinionsundersökning. Nya eller gamla katastrofsiffror eller glädjande uppgångar. Det går upp och ner. Men vad beror svängningar på? Just nu när jag skriver detta hör jag ett kåseri i P1, som handlar om den frågan. Hon landar i en uppfattning att våra ställningstaganden grundar vi i hög grad på vilken ledare vi känner störst förtroende för. Jag tror det är lite förenklat, även om det blir allt svårare att se skillnader mellan partierna. Media, till exempel ser politiken som en idrottshändelse eller skönhetstävling där hårdaste slaget eller vackraste ansiktet avgör vem som vinner. Är det kanske så att ideologiernas tid är förbi? Jo, för en tid. Populismen kommer att fortsätta att dominera. Jag tror inte att ideologierna är döda, men dom ligger i koma.

torsdag 11 oktober 2012

Lyxfällan och Ung och bortskämd, välregisserade

Jag har sett flera av dem. Lyxfällan är ett. Jo, det är någon form av underhållning. Kanske gillar vi att ta del av dumhet och brist på ansvarstagande. Men tror vi att det är på riktigt? Inser vi kanske inte att det är regisserat. Hur kan någon bete sig så, säger vi i TV-soffan. Men tänk om det är bara skådespeleri. Undomar i tjugoårsåldern spelar med i Ung och bortskämd. Kanske är dom oerhört bortskämda, men knappast så som programmet ger bild av. Det är inte möjligt. Inte heller är det möjligt att dessa ungdomar gått ut skolan och lever med uppfattningen att fiskpinne är en fiskart. När man får försöka baka bröd ska man ha jäst, men någon trodde att en gäst skulle komma. Det är tydligt, om vi reflekterar en kort stund, att ungdomarna tilldelats olika roller för att det ska bli underhållning. Och det vill ju till en skicklig regi för att få det till bra underhållning, då ju programmet avbryts minst tre gånger under fem minuter. Efter varje avbrott sker en återblick av vad som hände före. Återstår av ett entimmesprogram drygt halva programmet. Men vi har ju vår konsumentmakt. Vi får skylla oss själva att vi inte använder den. Om jag kommer att titta på TV i kväll blir det public service. Jag tror att förljugenheten är mindre där.

Matsvinnet ska minskas

Svinnet i u-länderna beror mest på förluster i de tidigare leden av livsmedelskedjan medan det i i-länderna är de senare leden – det moderna konsumtionssamhället – som skapar det mesta svinnet Matsvinn leder till stora negativa miljöeffekter och slöseri med resurser som försvinner till ingen nytta Kan vi radikalt minska matsvinnet utan stora omställningar i vår livsföring? Jo det är klart att vi kan. En del kommuner lyckas riktigt bra. Det handlar om kunskap. Vi måste förstå att det här handlar om de nationella miljömålen. Vi måste förstå att det handlar om att sluta slösa. Vi måste förstå att det avfall, som uppstår, även efter minskat slöseri, kan användas för att bidra till ett mer hålbart samhälle. En effektiv sortering ger möjlighet att framställa biogas, som är en del i ett kretslopp och som minskar användningen av fossila bränslen Den nonchalans som vi människor visar när vi slänger sopor måste upphöra. Kommunen har här en stor informations- och uppfostrande utmaning.

Olagligt, men stort tack

Vattenfall och, i viss liten mån, miljöministern tycker inte intrången på två kärnkraftsverksområden är så oroande som medierapporteringen visar. Kanske måste dom säga så. Dock tror jag de flesta människor ser det avslöjade som en stor skandal. Greenpeaceaktivisterna har gjort något olagligt. Greenpeaceaktivisterna har också gjort nytta. Man har påvisat att fortsatt utbyggnad av kärnkraften kräver ökade resurser i form av poliser och soldater, som ska vakta kärnkraftverken. Jag är starkt emot lagbrott. Alltså måste jag ta avstånd från Greenpeaces aktion. Jag tycker det är viktigt att det avslöjas att kärnkraften innebär oerhörda risker och utan sådana här aktioner kanske inte avslöjandet skulle ske. Oförenligt. Vilken uppfattning har jag egentligen. Brott mot lagen ska beivras. Tack Greenpeace för avslöjandet

Provocerande arvodeshöjning

"Riksdagsledamöternas arvoden höjs. Riksdagens arvodesnämnd har beslutat höja ledamöternas arvoden med 1 300 kronor till 58 300 kronor i månaden från och med den 1 november 2012. I de överväganden som legat till grund för beslutet har nämnden särskilt beaktat de löneförändringar under 2012 som ägt rum enligt avtal på arbetsmarknaden." 1300 kronor mer i lön är inte en dålig förändring. I en tid när många går utan jobb och i en tid när angelägna förbättringar måste skjutas på framtiden blir sådana här höjningar provocerande. Hur tänker de pensionärer, som fått en skattesänkning med femtio kronor i månaden. Vad säger de sjukskrivna, som har svårt att finansiera de mest grundläggande dagliga behoven. Jo, jag vet att det finns en automatik i höjningen av riksdagsledamöternas arvoden. Men då får man ändra på den automatiken. Undrar någon varför vi har en misstro mot politiker. Timing och empati är egenskaper, som det förefaller finnas brist på. Jag är inte säker på att höjningen kommer att orsaka någon stor reaktion. Vi resignerar, vilket är oroväckande. Inget riksdagsparti har mig veterligen reagerat. Pratet om att se till de svagaste är tomt prat.

onsdag 10 oktober 2012

Avsnitt 69 ur Politik på Gott och Ont

Det är inte bara en gång jag fått frågan om varför jag är just socialliberal när jag engagerat mig så starkt i natur- och miljöpolitik. I en debatt i riksdagen gav jag min syn på detta på det här sättet: (Nu cirka tolv år sedan) I FÖRRA VECKAN träffade jag och tre ledamöter till några gymnasieungdomar. En av ungdomarna frågade mig varför jag inte var miljöpartist då jag sagt att miljöfrågan är en av mina hjärtefrågor. För mig är svaret enkelt: De stora och svåra miljöproblemen kan inte få en lösning utan ett utvecklat internationellt samarbete där vår medverkan i EU-samarbetet är centralt. Miljöproblemen löses endast inom ett marknadsekonomiskt system med politisk styrning. Miljöproblemens lösning ligger i hög grad i utbildning, kunskap och forskning. Miljöproblemens lösning förutsätter internationell solidaritet i form av bl.a. bistånd. Den främsta utgångspunkten för en liberal politik är den enskilda människan. Den enskilda människan är likaså utgångspunkten för en liberal miljö- och naturresurspolitik Hoten mot miljön har under de senaste decennierna till stora delar ändrat karaktär. Från att ha varit främst en fråga om synliga och omedelbara fabriksutsläpp med nationella eller regionala skador har miljöproblemen kommit att bli mer globala och diffusa till sin karaktär. En säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet är därför en utmaning som delas av hela jordens befolkning. Vi liberaler har en i grunden optimistisk syn på framtiden och en tilltro till varje generations förmåga att finna lösningar på sin tids problem och känna ett ansvar för kommande släkten. Vi har också en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom tekniska framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka flera miljöhot och i många fall också kunnat minska dess konsekvenser på den framtida friheten. Vi anser att kopplingen mellan ekonomi och miljö är en nödvändig utgångspunkt för det fortsatta miljöarbetet. Vi anser inte att marknadsekonomin står i motsats till en förbättrad miljö, utan ser tvärtemot marknadsekonomin som ett medel som använt på rätt sätt, kan lösa många av dagens svåra miljöproblem. För att verkligen kunna lösa miljöproblemen krävs självfallet att ord blir handling. Det är mycket angeläget att fatta de beslut som omsätter den politiska retoriken till konsekventa och medvetna åtgärder som i sin tur leder till konkreta resultat i miljöarbetet. För att vi ska nå framgång på miljöområdet krävs engagemang från samhällets alla delar och en ökad acceptans och medvetenhet från den enskilde individen. Härvid är det lokala Agenda 21-arbetet av stor betydelse. Grundtanken med det lokala Agenda 21 är att få individen att förändra sitt miljöbeteende. Agenda 21 är verkningslöst om inte individerna själva inser att ett förändrat levnadsbeteende är av avgörande betydelse om vi ska kunna finna långsiktiga lösningar på dagens allvarliga miljöproblem. Hittills har vi i alltför många kommuner misslyckats med att få genomslag för detta synsätt. Frågan om det finns en av människan förorsakad växthuseffekt har debatterats intensivt de senaste åren. Det finns emellertid idag en, om möjligt, ännu starkare konsensus om att det finns en av människan förorsakad växthuseffekt, som bland annat har visat sig som en ökning av jordens medeltemperatur under det senaste halvseklet. Det har efter det internationella miljömötet i Haag kommit uttalanden från båda högerpartierna som inte kan tolkas på annat sätt än att man från dessa två partier vill tona ner betydelsen av att våra koldioxidutsläpp faktiskt har en reell inverkan på vår miljö. Detta är synpunkter som vi socialliberaler inte sympatiserar med. Vi menar att Sverige måste bli mer aktivt för att driva på utvecklingen för att finna lösningar på klimatfrågan. Klimatfrågan är en av de viktigaste framtida miljöfrågorna. För att bidra till en förändrad livsstil behövs det ett åtgärdspaket som bland annat stimulerar till ökad användning av IT-kommunikation, minskad användning av biltransporter i företag och hushåll, sänkt energikonsumtion och energieffektivisering genomföras med start redan nästa år. Småföretag och hushåll bör erbjudas rådgivning om effektivare energianvändning. Kampanjer för användning av bränslesnålare bilar och ändrade körmönster bör också genomföras. Vi i folkpartiet vill också föreslå att det inrättas lokala klimatinvesteringsprogram. Dessa skulle finansieras inom ramen för de idag redan existerande lokala investeringsprogrammen. Vidare anser vi att fördelning och bedömning av anslag för lokala klimatinvesteringsprogram bör handhas av Miljödepartementet. Idag pågår det ett misstänksamt spel mellan medlemsländerna i EU där rationella åtgärder stoppas eftersom de inte kan genomföras ensidigt av ett medlemsland. För att riva hindren mot en rationell klimatpolitik måste EU ges ökat inflytande över klimatpolitiken. Vi vill införa en europeisk miniminivå för koldioxidskatten. Trots att alla partier säger sig förespråka en sådan har Sverige varit långt ifrån drivande för en sådan utveckling. Haagmötet var en besvikelse för alla oss som hoppats på att Sverige skulle gå i bräschen i denna fråga, men de svenska socialdemokraterna var inte villiga att förorda en gemensam koldioxidskatt. Det är en stor besvikelse för miljön och för alla oss miljövänner. Vi i folkpartiet ställer oss mycket kritiska till den oheliga allians som socialdemokraterna och moderaterna bildat och som vägrar låta EU: s beslutsregler förändras så att beslut om miljöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet krävs kommer det medlemsland som har lägst miljöambition att stoppa en rationell klimatpolitik. Sverige bör göra det till en huvuduppgift att ge EU möjlighet att fatta beslut om miljöskatter med majoritet. Därmed skulle det skapas förutsättningar för en harmonisering av miljöavgifter och energiskatter inom EU. En europeisk koldioxidskatt är i sig inte tillräcklig för att klara den utmaning som handlar om att förhindra en klimatkatastrof. Förebilden för EU bör därför vara EMU-samarbetet. Unionen måste skapa en gemensam valuta för växthusgaser – en ekologisk euro i form av utsläppsrättigheter. Kyotoprotokollet skapar möjligheter för länder att klara sina åtaganden genom att handla med utsläppsrätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar jämfört med administrativa regleringar. Det har likaså fördelar jämfört med skatter och subventioner. För det första leder de till det mål som har uppsatts - ska vi bara släppa ut 60 ton koldioxid kommer det inte att finnas fler rättigheter att köpa. Skattehöjningseffekter påverkas av faktorer som konjunktur och konsumtionsmönster. För det andra innebär utsläppshandel att det är den som släpper ut växthusgaser som betalar. Sverige bör införa ett system för handel med utsläppsrätter så snart det är möjligt. Det främsta syftet bör vara att skapa en förebild för att införa ett ”ekologiskt EMU” d.v.s. en europeisk handel med utsläppsrätter beslutad på EU-nivå. Men även om detta tar tid eller visar sig svårt att genomföra, menar vi att Sverige bör införa ett eget system för handel med utsläppsrätter. Den biologiska mångfalden är en förutsättning för människans överlevnad och en ständig källa till inspiration och rekreation. Skyddet av den biologiska mångfalden står också högt upp på folkpartiets politiska miljödagordning. Ett sätt att skydda naturskog och därmed den biologiska mångfalden är att undanta viss skogsmark från skogsbruket. För att en del av Sverige sista naturskog ska kunna bevaras för kommande generationer menar vi att mer skog måste skyddas i reservat. Att bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och biologisk mångfald är därför viktiga mål för liberal miljö- och naturresurspolitik. Folkpartiet föreslår en förstärkning på området med 50 miljoner kronor jämfört med regeringens proposition. Folkpartiet har sedan länge förespråkat ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och vi är positiva till införandet av en grön skatteväxling. Samtidigt är det viktigt att beakta industrins internationella konkurrenskraft och att miljöskatterna inte tvingar företag att lägga sin verksamhet i andra länder. I värsta fall skulle detta till och med kunna försämra miljön; om miljökraven i dessa andra länder är avsevärt mildare än i Sverige. Det är också viktigt att notera att effektiva miljöskatter leder till att skattebasen minskar, vilket naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra skattesänkningar. Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den ekonomiska politiken. Inför valet till EU-parlamentet sa socialdemokraterna: Vi vill flytta fram positionerna. Därför behövs majoritetsbeslut. Nu har socialdemokraterna ändrat uppfattning. Eller...? Majoritetsbeslut skulle innebära att vissa länder skulle få högre koldioxidskatter än i dag. Men är det inte det vi vill åstadkomma. EU-parlamentarikern Anneli Hulthén (s) sa häromda´n: I dag har Sverige miljövänlig diesel. Men utländska åkare väljer att tanka diesel innan de kör in i Sverige. Med gemensamma skatter skulle den smutsiga dieseln bli dyrare och den renare billigare. Det skulle miljön tjäna på. Jag kan bara instämma. Men vad är nu regeringens uppfattning i denna en av de viktigaste miljöfrågorna? Avfallsförbränning utgör en av de största källorna till dioxinbildning. Det finns all anledning att verka för andra mer hållbara och miljövänligare alternativ för avfallshantering än förbränning. För att stimulera till avfallsminimering, materialåtervinning och biologiska behandlingsmetoder bör förbränningen av avfall beskattas. Vi i folkpartiet föreslår därför en viktbaserad skatt på förbränning på samma nivå som dagens deponiskatt. Miljöproblemen i Baltikum och övriga Öst- och Centraleuropa är mycket stora. Innanhavet Östersjön med dess unika ekosystem fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage från samtliga länder, och räknas som ett av de mest förorenade havsområdena i världen. Vårt gemensamma luftrum tillförs även utsläpp som starkt bidrar till försurning av våra skogar och marker. För att minska och på sikt kunna stoppa utsläppen kring och till Östersjön krävs det gemensamma lösningar mellan berörda länder och ett ökat samarbete över gränserna. Många viktiga steg har tagits i Östersjöländerna för att minska utsläppen av miljöföroreningar. Bland annat har halterna av en del farliga miljögifter som PCB, DDT och lindan minskat, även om riskerna absolut inte får negligeras. Men många stora och svåra problem återstår att lösa. Vi är 85 miljoner människor som bor kring Östersjön och samtidigt som de omvälvande förändringarna i Östeuropa ger möjlighet att förbättra miljösituationen så skapas nya miljöproblem i de växande ekonomiernas kölvatten. Några av de mesta akuta och allvarliga problemen; algblomning, miljögifter och övergödning visar att balansen är rubbad. När det gäller utsläpp från jordbruk och industrier är dessa lika höga i dag som för tio år sedan. Om vi ska kunna rädda Östersjön måste jordbruket minska sina utsläpp. Stödsystemet för jordbruket måste ändras så att man inte premierar ett kemikaliefritt jordbruk. Vi menar att initiativ bör tas inom ramen för Östersjösamarbetet för att åstadkomma hårdare krav på sjöfarten och för att omläggningen av jordbruksstöden inom EU påskyndas. Det långsiktiga arbetet med att förbättra Östersjöregionen måste ha som syfte att förbättra naturmiljön, kulturmiljön och de sociala förhållandena runt Östersjön. Sekretariatet för Östersjörådet ska koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21. EU är och kommer att vara ett mycket viktigt instrument för att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen, och vi menar att EU har potential att bli världens bästa miljöorganisation. Som medlem av EU har Sverige inflytande över den gemensamma miljöpolitiken. Under vårt kommande ordförandeskap i EU har Sverige goda utsikter att verkligen föra upp Östersjöfrågan högt på den politiska dagordningen. Vi anser likaså att EU bör göra insatser för att förbättra kärnsäkerheten i Ryssland, Öst- och Centraleuropa. Den bristande säkerheten i kärnkraftverken i dessa länder är ett allvarligt miljöhot mot hela vår kontinent. En målsättning måste vara att främja energihushållning och effektivare energidistribution så att det totala energianvändandet kan hållas tillbaka. Sådan säkerhet främjas av politisk stabilitet, rättssäkerhet, öppen opinionsbildning och ekonomisk utveckling i de regioner där verken finns. Som nämndes tidigare är den kanske bästa miljöinsatsen på lång sikt att stärka regionen kring Östersjön och tydligt arbeta för att våra grannländer blir medlemmar i EU. Det är endast genom ett mer integrerat samarbete som vi på bästa sätt kan lösa de stora gemensamma miljöproblemen. (Slut på anf.) Svenska Naturskyddsföreningen intervjuade medan jag var riksdagsledamot representant för varje riksdagsparti. Det här är intervjun med mig. Generellt har intresset för miljöfrågorna minskat den senaste mandatperioden. De var viktigare före 1998. Över tid ökar uppmärksamheten när något speciellt händer, som älvstrider eller säldöd. Politikerna följer opinionen. Utvecklingen har varit densamma i folkpartiet. Det hänger inte bara samman med den allmänna trenden, utan också med förändringar inom riksdagsgruppen. Några intresserade försvann i valet 1998 och under den senaste mandatperioden har Harald Nordlund varit nästan ensam om att bevaka miljöfrågor. Han har större förhoppningar inför den kommande mandatperioden eftersom tre nya miljöintresserade riksdagsledamöter har valts in i riksdagen. Miljöfrågorna är beroende av enskilda ledamöters personliga engagemang. Miljöfrågor borde vara centrala om man ser till socialliberalismens ideologi om solidaritet med kommande generationer. Harald Nordlund tror att han är överens med andra folkpartister om ideologin - men att bland annat partiledningen har för dålig kunskap. De har uppfattningen att problemen inte är så stora och att miljöpolitiken "rullar på". Övriga borgerliga partier är urusla på att driva miljöfrågor. Harald Nordlund är inte förvånad över att intresset är så litet bland moderaterna och kristdemokraterna. Men att centern agerat som det gjort är han besviken på. Han tycker att centern har prioriterat ner miljöfrågorna under senare år. Han har oftare varit på samma sida som "vänstern" i miljöfrågorna i utskottet än med de borgerliga. Ett problem är att miljöpartiet har gått in i frågorna på en allt för detaljerad nivå (till exempel när det gäller enskilda kemikalier), där politiker inte ska lägga sig i. Förändringar i mediernas intresse är en viktig orsak till att miljöfrågorna har tappat. Medierna intresserar sig mindre för miljö. Det är svårt att få in debattartiklar. Den ekonomiska krisen har knappast påverkat miljöfrågorna i riksdagen. EU-medlemskapet borde ha betytt ett ökat intresse för miljöfrågorna. Frågorna finns fortfarande kvar i Sverige, även om besluten tas i Bryssel. De stora utmaningarna finns kvar att debattera. Miljöpartiet har å ena sidan bidragit till att fokusera på miljöfrågorna. Å andra sidan finns en risk att andra partier "lämnar över" miljöfrågorna till miljöpartiet. Övriga partier har kanske tagit ett större ansvar om inte miljöpartiet funnits i riksdagen. En ytterligare anledning till det minskade intresset för miljöfrågor är när riksdagsbesluten skulle implementeras ute i landet har man misslyckats med att motivera och engagera medborgarna. Exempelvis har sophantering blivit något som ålagts folk utan att de förstått vitsen. Intresset för miljöfrågor är svalt. Man vinner inga väljare på att profilera sig på miljön. Om partiledarna vore övertygade om miljöfrågornas vikt skulle de prata mer om dem. Harald Nordlunds syn är att miljö är en grundläggande ideologisk fråga. Men internt i folkpartiet framförs åsikten att miljöfrågorna är på väg att lösas. En orsak till detta är de rådgivare som partiledarna har omkring sig dagligen - de kan för lite om miljö. En annan viktig faktor är lobbying. Det är viktigt att träffa företrädare för olika intressen, men man måste ta i beaktande att industrin, näringslivet och lantbruket är mycket starkare än miljöorganisationerna. Så det gäller att skaffa information och motinformation. Miljöfrågorna har blivit mer generella och mer meningsfulla. Förr handlade det om konkreta, mindre problem som vilka älvar som skulle byggas ut. Nu gäller det överlevnadsfrågor som klimatet, den biologisk mångfalden och det öppna landskapet. Det är bättre nu. En positiv sak i folkpartiet är det nya miljöprogrammet, som har en tydlig ideologisk profil. De viktigaste frågorna för folkpartiet har varit klimatet, den biologiska mångfalden och det öppna landskapet, alltså samma frågor som Harald Nordlund nämner som viktiga över huvud taget. Folkpartiets gröna profil har i stor utsträckning berott på Harald Nordlunds arbete. Han har inte upplevt det som att partiet sett hans engagemang på det området som en tillgång. Beträffande kärnkraft och trafik finns olika tolkningar internt av skrivningarna i folkpartiets miljöprogram. (Slut på intervju)

Skollokalerna i Uppsala

Hur är det möjligt att ha framförhållning i fråga om skollokalbehovet? Det är viktigt att de resurser som kan avdelas till skolan ger god utdelning i fråga om skolresultaten. Visst har lokalerna stor betydelse, men det är inte rimligt att skollokalkostnaderna får fortsätta att öka som andel av de totala kostnaderna. Ständig anpassning till behoven är självklar. Detta sker också. I Uppsala har pågått en debatt om reducering av ytorna för gymnasieskolorna. Elever och lärare berättar om den egna skolans förträfflighet. En del aggressivitet i formuleringarna är kanske oundvikliga. Dock borde man kunna minska upprördheten. Man borde kunna utarbeta mer långsiktiga planer, som möjliggör dialog i lugna former. Eller är det så att hur man än beter sig är upprördhet oundviklig? Eller är det så att farhågor ofta visar sig vara överdrivna? När man väl inrättat sig i den nya miljön visar det sig att det blev riktigt bra. Alltnog bör kommunens politiker anstränga sig för att ha längre framförhållning i planeringen av lokalbehoven.

Forsmark måste stängas?

"Sveriges kärnkraftverk är inte säkra och bör omedelbart stängas. Det menar Greenpeace i en ny rapport. Ingen av de svenska reaktorerna är i skick att vara i drift, säger Martina Krüger, klimat- och energiansvarig Greenpeace i Norden, till DN.se." Från EU-håll riktas kritik mot Sverige för bristande säkerhet vid kärnkraftverken. Tillsynen anses vara bristfällig. Reaktorerna sägs vara så gamla att de utgör en säkerhetsrisk, kunskaperna otillräckliga och vaksamheten över anläggningarna fungerar inte. Greenpeace har tagit sig in, innanför den yttre linjen, och nu visar det sig att man lyckats uppehålla sig på avspärrat område utan att Polisen upptäckt dem. Nu måste det bli ett slut på att utsätta människor och natur för de risker kärnkraftanläggningarna utgör. Media rapporterar visserligen om bristerna, men varför så tamt. Vi upplever nu en skandal av stora mått. Vi måste göras medvetna om vad vi utsätts för. Våra mellansverigemedier borde berätta om konsekvenserna av, till exempel, ett terrorangrepp på en anläggning. Det blir spännande att följa miljöministerns agerande. Kommer hon att falla undan för förringande förklaringar från verksledningarna eller kommer hon att gå tillbaka till den regering hon tillhör och föreslå förändringar i energipolitiken?

måndag 8 oktober 2012

Spelade döda

Inte är det väl fel att påstå att svensk vapenexport är uttryck för dubbelmoral. Jag vill ge en stor eloge till de som i lördags ordnade en manifestation i syfte att illustrera dubbelmoralen. Svenska vapen dödar människor ute i världen. På Stota torget i Uppsala låg människor utspridda för att uppmärksamma förbipasserande på ett meningslöst dödande (allt dödande är ju meningslöst)och detta ibland med svenska vapen. Bestämmelsen att det neutrala Sverige under en konflikt inte ska exportera till de krigförande staterna har tagits bort i de svenska riktlinjernalyfts. USA anses som en stat att samarbeta med, motiverat med att vi är beroende av amerikansk teknologi och samarbete på materielområdet.

Det kändes omodernt

Det kändes föråldrat och omodernt. Jag hade på morgonen läst om forskningen om förnybara energikällor. I Uppsala pågår utveckling av vågkraften och av tillvaratagandet av solenergin och utveckling av vindkraften. På kvällen hör jag en partiledare i partiledardebatten tala om endast kärnkraften som framtidens energislag. Ingen annan hakade på. Om han ändå kunde säga att kärnkraften inte kan avvecklas nu men att ansträngningarna måste ägnas åt hållbara och förnybara enrgislag.

Säg nej till civilflygplats vid Ärna, regeringen

Det är nog få, som skulle komma på tanken att etablera en ny flygplats idag, framför allt i en situation där det finns en storflygplats bara några mil bort. Därför är Ärna-projektet mycket svårt att förstå. Sverige skall minska utsläppen av växthusgaser med 40% till år 2020. För Uppsala har kommunens ansvariga satt målet att utsläppen ska minska med minst 30 % till 2020. En civil flygplats vid Ärna motverkar påtagligt dessa mål. När flyget ökar måste andra sektorer minska ännu mera. Hur ska det gå till? Flyget är idag den snabbast växande källan till utsläppen av växthusgaser. De prognoser som branschen själva anger talar om en tillväxt på 4 % per år. Inom EU ökade flygets klimatpåverkan med 73 % 1990-2003. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt kommer utsläppen att ha ökat med ytterligare 50 % till år 2020. Utvecklingen av lågprisflyg och etablering av nya flygplatser är en del i en sådan utveckling. Etablering av ny flygplats intill centrala delarna av en storstad med redan stora miljöproblem är inte bara svårförståeligt utan också oansvarigt

Svårt hålla hastigheten.

Varannan mc - förare anses hålla för hög hastighet. Jag tror inte en sekund på det konstaterandet. Forskarrapporten säger också att bilförarna är lika dåliga på att hålla hastigheten. Jag tror inte på det heller. Jag tror att minst nittio procent av mc - förarna kör för fort.

Konsulter och värdegrunder.

Policydokument och värdegrundsformuleringar tillkommer efter omfattande arbetsgruppande tillsammans med dyra konsulter. Sedan så småningom beslut fattats om formuleringarna trycks en skrift. Vad gör man med den? Låter konstigt när det sägs att en kostnad på flera miljoner, för att ta fram en värdegrund, är väl använda pengar. Ett försvar i efterhand för något, som annars kan betecknas som en skandal? Jag har i min hylla liggande dokument, antagna av landstingsfullmäktige och som på olika sätt avses styra landstingets verksamheter. Dokumenthögen mäter tolv centimeter och utgörs av cirka tjugo dokument. Vad finns för rationalitet och effektivitet i detta? Och hur följs innehållet i dokumenten upp?

Kollektivtrafiken i Uppsala

Det kan inte vara lätt för medborgarna att hänga med i debatten om , och ännu svårare att ta ställning till, framtidens kollektivtrafiksystem i Uppsala. Jag kan det inte. Spårvagn, spårtaxi, automatbana eller bussar? Klart är väl att något måste göras för att minska biltrafiken. Och det är bråttom. Miljövänligt och ekonomiskt realistiskt är väl två viktiga utgångspunkter för val av system.

Hygglig partiledardebatt

Jag avser inte utnämna segrare i debatten mellan partiledarna. Det låter sig inte göras. En debatt är inte att jämföra med en boxningsmatch. De två programledarna, liksom ett par tidningskommentarer, som jag tagit del av, tycker att skillnaderna mellan partierna framstod som större än väntat. Jag tycker inte det. Var fanns dom stora skillnaderna? Ideologiskt avvek två partiledare, Sjöstedt och Åkesson. Dessa vill se ett annat system än det nuvarande, men på helt olika sätt. Frågan om vinster i välfärden väntades bli en stor debattfråga, men visade sig nu bli enkel att få en bred enighet kring. Likheten i syn på frågan var slående, förutom Vänsterpartiets syn Debattskickligheten är viktig. Reinfeldt hade låg profil. Varför är svårt att veta. Kanske var det för att ge plats åt småpartierna. Tog dessa då chansen? Jo, två av dem gjorde det. Göran Hägglund var riktigt på bettet, Jan björklund, som vanligt på alerten med en del vassa inlägg. Men Annie Lööf var förvånande blek. (Varför är det ingen, som talar om för henne vilka färger på kläderna hon ska undvika. Nyligen såg vi henne i kritvitt, nu i en klänning med en röd färg). Men inläggen hade floskelprägel. Centern har en läxa att göra för att tydliggöra profilen. Ett försök gjordes med att visa motstånd mot bensinskattehöjning. Stefan Löfven imponerar inte på mig. Jag har svårt att sätta fingret på vilka orsakerna är. Han ser säker ut endast i fråga om sysselsättnings- och näringslivsfrågor. Lyckas Socialdemokraterna inte redovisa ett tydligt alternativ till Alliansens politik kommer Reinfeldts övertag i fråga om förtroendde bli utslagsgivande i nästa val.

söndag 7 oktober 2012

God morgon Världen slarvade

Ett program i P1 som God morgon Världen ska tillämpa en god svenska. Dock: nu hör jag påstå att Annie Lööf "bara varit partiledare i ett år". Påståendet är sannolikt inte sant. Hon har visst varit något annat än partiledare, hustru, till exempel. Jo, jag förstår att man menar att Annie Lööf "varit partiledare i bara ett år". Kvar står min undran: varför säger man inte det då?

fredag 5 oktober 2012

Det känns skrämmande

I kommentarerna i dag,i rubrikerna, liksom i går heter det att Romney tog hem debatten. Men i finstilt text kan vi läsa om att sakligt sett så var Obama segraren. Men varför inte utropa detta i rubrikerna. Visst känns det skrämmande att USA ska få en president, som vill sänka redan låga skatter för rika människor och som kommer att riva upp en välfärdsreform, en reform, som ger ökad trygghet vid sjukdom för fattiga människor. Visst känns det skrämmande att tänka sig att en majoritet av amerikanarna skulle visa en så total brist på solidaritet att man väljer Romney i stället för Obama. Visst känns det skrämmande att tänka sig att världens kanske mäktigaste nation ska ha en president, som förespråkar varje människas rätt att bära vapen.

torsdag 4 oktober 2012

Stort intresse för patientsäkerhet

Åhörarna i går i Baptistkyrkan var intresserade. Jag var där för att tala om patientsäkerhet och om vad de tre parterna, profession, patient, politik gör för att förbättra situationen. Jag berättade om hur de anställda anstränger sig, om vad patienter bör tänka på och om vilka krav jag anser att vi ska ställa på politikerna. Ser ut som om det blir fler föreläsningar

Visst kan Centern vända trenden, men...

"Centerns grundläggande problem är att det uppfattas som otydligt", skrev Upsala Nya Tidning härom dagen på ledarplats. Närmare sanningen går nog inte att komma. Annie Lööf saknar inte förutsättningar för att vända den nedåtgående trenden i opinionen, skriver också tidningen, och nämner juristutbildning, ett ben i det gamla Centern och ett ben i det nya. Men hallå! Är det Lööf, som bestämmer på egen hand politikens inriktning. Det borde vara deras stämma. Det fel Centern begått och, som lett till sviktande stöd, tror jag handlar om att man suddat ut sin miljöprofil och att man försöker benämna sig socialliberalt utan att ha ståndpunkter, som tydliggör den ideologin. Det är svårt att kalla sig socialliberal om man i allt väsentligt ansluter sig till Moderaternas politik. Jo, visst kan Lööf vända trenden, men det är, i så fall, inte för att hon är jurist och står bredbent med ett ben på Stureplan och det andra på landsbygden utanför Värnamo, utan för att Centern formulerar en politik som överensstämmer med vad man säger.

Journalprojektet

Journalprojektet inom landstinget i Uppsala län fortsätter att vara en diskussionsfråga. Administrationen är oenig på någon punkt med, bland andra, läkarföreningen. Var politikerna står är, som vanligt, en aning oklart. Det är tjänstemän, som får hantera frågan, trots att sekretessfrågor måste anses vara frågor för politiker att ta ställning till. Läkarföreningen har ingenting emot att patienter kan få ta del av sin journal på nätet, men påpekar att det finns i upplägget ett hot mot patientsäkerheten. Ska det vara så svårt att klara ut sådant? Ska den diskussionen föras via media? Vi har tillräckligt med hot mot patientsäkerheten. Inte ett till vill vi ha. Nu får byråkrater och representanter för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och andra yrkeskategorier inom vården sitta ner tillsammans för att, åtminstone, skapa en förståelse för varandras åsikter

Vad betyder det att vinna en politisk debatt?

Jag förmådde mig inte till att gå upp i natt för att lyssna på debatten mellan Obama och Romney. Som vanligt ses debatter som en fight, vilken man ska utnämna en segrare i. Löjligt. Vilka var skillnaderna i budskap? Hur ser den ene och den andre på åtgärderna för att öka sysselsättningen? Vem tycker att det ska vara var och ens rätt att bära vapen? Vilka konfliktlösningsmetoder vill den ene respektive den andre använda för att lösa svåra konflikter och så vidare. Nej, i morgonens nyhetsinslag bestod rapporten från debatten av ett besked om att Romney vunnit. Men vad betyder det? Jag vill att en majoritet av väljarna i USA ska finna Obamas politik som den bästa sett ur ett brett perspektiv. Tyvärr är media, i hög grad, med och påverkar valresultatet genom sina fåniga vinna- förlorarapporter. Så det är väl bara att hoppas på att Obama ska "vinna" kommande debatter.

Motionstid, förlegat synsätt

I dagarna löper motionstiden i riksda´n ut. Det är nu ledamöterna ska ha alla årets idéer samlade, det är nu man ska träffa de medborgare, företag och organiosationer, som ger uppslag till motioner. Var och en borde inse det orimliga i att koncentrera motionsskrivandet och inlämnandet till en period på några få veckor. Varje motionsperiod lämnas någon motion in, som föreslår motionsrätt hela riksdagsåret. Motionerna avslås rutinmässigt. Argumentet handlar om administrativa frågor. Hör ni hur det låter? Som om inte dessa problem går att lösa. Mina i genomsnitt nästan trettio motioner per år är jämförelsevis ett stort antal, men visst fick jag slopa en del idéer, som dök upp efter motionstidens slut med motiveringen att det dröjer nästan ett år innan en viss motion får väckas. Ty, en riksdagsledamot har ju nästan uteslutande verktygen motion, interpellation och skriftlig fråga.

tisdag 2 oktober 2012

Skärpning krävs

Nu har jag försökt i en veckas tid. Varje gång får jag svaret att telefonkön är fylld och att jag får återkomma. Ögonmottagningen vid Akademiska sjukhuset är alltså inte möjlig att få kontakt med. Tyvärr har jag inget alternativ att gå till. Så här illa får det inte vara. Vad gör styrelsen för Akademiska sjukhuset åt situationen?

måndag 1 oktober 2012

Går det att anpassa socialförsäkringssystemet ytterligare?

Från min socialliberala synpunkt ser jag det som angeläget att vi kan skapa ett socialförsäkringssystem, som är anpassat till den verklighet vi kommer att leva med för överskådlig framtid. Vi behöver en likvärdig arbetslöshetsförsäkring för alla, möjligheter till återkommande utbildning och kompetensutveckling, som är fristående från arbetsgivarna, flexibel pensionsålder, ökad rörlighet såväl geografiskt som yrkesmässigt och mellan arbetsmarknadens sektorer. Detta innebär att vi alltid kommer att ha många människor, som befinner sig ”mellan två jobb” under längre eller kortare tid. Detta varken kan eller ska ses som ett hot eller nederlag utan som naturliga inslag i ett yrkesliv. Det är därför hög tid att börja spätta upp betongen. Brist på resurser och friska pengar är alltid ett problem men när verkligheten förändras måste man ha modet att omdisponera de man ändå har.

Sammanför systemen

Skulle vi kunna sammanföra den flora av försäkrings-, bidrags- och ersättningssystem vi idag har skulle systemet bli mer lätthanterligt och överskådligt och möjligheten att parallellt utnyttja fler än ett skulle drastiskt krympa, vilket i sin tur innebär att den övervakande funktionen kunde minskas.

Svårt kombinera stöttning med övervakning

Det måste vara svårt, både för tjänstemannen vid arbetsförmedlingen och för den som söker jobb, att kombinera den stöttande funktionen och den övervakande myndighetsutövningen. En lösning vore att överföra hela myndighetsutövningen till försäkringskassan som redan handhar bland annat utbildningsbidragen, som kommer arbetslösa till del. Då kunde man frigöra resurser inom arbetsförmedlingarna för att verkligen ge stöd till de arbetslösa på deras egna villkor och bjuda på konkurrens till de personaluthyrare som idag utnyttjar personer med en svag ställning på arbetsmarknaden.

Kan arbetsförmedling bli effektivare?

Detta skrev jag för många år sedan. Kanske äger det giltighet även i dag. Om arbetsförmedlingen idag skulle kunna anmälas till Allmänna reklamationsnämnden skulle den antagligen fällas. Arbetsförmedlingarnas huvudsakliga sysselsättning är knappast att förmedla arbeten utan snarare att som myndighet övervaka dem som uppbär arbetslöshetsersättning. De privata aktörerna skär däremot pipor i vassen genom sin personaluthyrning, förmedling och rekrytering. Vissa personal-, yrkes- och fackliga organisationer har också startat egen förmedlingsverksamhet sedan monopolet upphört. (Kanske kan man beklaga och sakna tidigare och tryggare tider, men de har med fräscha ögon gått i den typ av arbetsmarknad vi har fått och antagligen kommer att få leva med – korta anställningar, flexibilitet och utbytbarhet men också med service och tillmötesgående mot dem, som tar deras tjänster i anspråk).

Traditionalism i arbetsmarknadspolitiken

TROTS ATT hundratusentals invånare i vårt land under senare år gått igenom eller fortfarande sitter fast i arbetslöshetens eklut kännetecknas arbetsmarknadspolitiken av en förvånande traditionalism och brist på nytänkande. Insikten om att det sena nittiotalets arbetslöshetsvåg inte är konjunkturellt utan strukturellt betingad har inte fått önskat genomslag. Metoden att lappa och laga, ge konstgjord andning och vänta på bättre tider har gett vissa resultat men inte tillräckliga. Att ta djupare andetag och skapa en hållbar arbetsmarknadspolitik, grundad på de förutsättningar som råder i vår postindustriella framtid, har inte varit möjligt.

Uppleva välfärd

En av många viktiga förutsättningar för att var och en ska kunna uppleva välfärd är huruvida vi känner oss behövda. Det kan vara frågan om att ha ett arbete eller om att vara älskad och att kunna älska. Arbetslöshet utgör oftast ett hinder för sådana upplevelser.

Nu har IKEA backat

Jo, nu ångrar sig IKEA. Det var fel att ta bort kvinnobilderna i den katalog, som skulle spridas i Saudiarabien, säger man nu. Kanske dags att vi konsumenter reagerar med vår konsumentmakt

IKEA

Egentligen är jag inte förvånad. Men så uselt av IKEA.

Modern arbetsmarknadspolitik

Läs Mohammad Hassans artikel i UNT i dag