lördag 21 januari 2017

Reformera EU och vitalisera demokratin

Den här artikeln var publicerad i Norrbottens-

Kuriren härom dagen

EU fungerar inte som det var tänkt; att vara en freds- och en miljöorganisation. Staten misslyckas med sin, genom lagstiftningen, styrande uppgift. Staten misslyckas med sitt verksamhetsansvar för till exempel, polisverksamheten. Landstingen och kommunerna lever inte upp till lagkrav på jämlik vård med hög kvalitet respektive jämlik förskola och skola med hög kvalitet. Landstingen styrs inte av dess politiker. Kommunerna delegerar allt mer av beslutanderätt till tjänstemän. Det blir allt längre avstånd mellan våra valda representanter i politiska beslutsförsamlingar och medborgarna.
Det här är vanliga synpunkter både i media och i form av påståenden från medborgare. Men stämmer dessa med politikernas bild? Endast till en del. Subsidiaritetsprincipen gäller ju i EU, säger partirepresentanterna. Freden garanteras bäst genom upprustning. Skapa gemensamt EU – försvar. Den pågående miljöförstöringen och hotet i form av klimatförändringar kan inte stoppas om inte de andra är med och tar sitt ansvar. Statens misslyckande med styrningen är tillkortakommanden, som motiverar förstatligande av daglig drift av vissa verksamheter. Statens misslyckande med att ansvara för daglig drift av, till exempel, polisverksamheten motiverar kommunalisering. Resonemanget ger inte intryck av logik.

Europeiska Unionen präglas allt mer av steg tillbaka till ökad nationalism. Den här utvecklingen måste brytas. Många exempel finns på att det är nationalstaterna, som representerar krigskultur. Svenska representanterna i EU – politiken kan och måste gå före i ett arbete för att sprida en ickevåldskultur. Men, då kan man inte samtidigt låta retoriken domineras av uttalanden om att rusta för krig. utan budskapet till övriga medlemmar måste vara: tillsammans förbereder vi för fred och tillsammans skapar vi en hållbar miljö. Så länge EU inte kommit längre än man för närvarande gjort må man lämna andra frågor till medlemmarna. Under en relativt lång tid framöver kan både byråkratin och antalet politiska representanter minskas avsevärt. Man kan också bidraga till en global fredskultur genom att utveckla vänortskontakter, utbytesresor och en kooperativ turism. EU behövs.

På nationell nivå måste gälla att varje beslut om en lag eller förordning måste leda till en tydlig strategi för hur staten ska få genomslag för lagen i fråga. Vad staten behöver utreda är hur den ska klara sin styrande uppgift.

Både verkligheten och statsvetenskaplig forskning visar att den politiska styrningen, av landstingen och regionerna, är nästan obefintlig. I media är det vanligtvis tjänstemän, som uttalar sig, i även frågor av politisk art. Landstingens och regionernas ansvar kan med fördel överföras till kommunerna.

Även på den kommunala nivån finns tecken på ökat avstånd mellan förtroendevalda och medborgarna. Komplexiteten i och mängden av frågor att hantera tvingar de kommunala nämnderna till delegering av beslutanderätt till experter med den följden att medborgarnas valda representanter fjärmas från frågorna. Här finns också en tro på att sociala medier skapar närhet. Facebook- och Twitterinlägg gjorda av politiker läses dock av, främst, andra politiker.
Det är genom möten och medborgarnas deltagande i de lokala angelägenheterna på vägen mot beslut som demokratin kan stärkas.

Kommunerna har emellertid visat sig vara den del av offentlig sektor, som bäst uppfyller krav på demokrati och effektivitet, trots ibland stora brister även där. Rimligt vore att se kommunerna som den naturliga arenan för all offentlig verksamhet. Inom de sektorer för vilka samverkan mellan flera kommuner är nödvändig bildas samverkansregioner. En samverkansregion för sjukvården torde i få fall få samma geografiska omfattning som en dito för kollektivtrafik.
Det är på kommunal nivå, som framsteg i fråga om utveckling av demokratin kan nås. Det är här, som grunden för en fredskultur ska byggas.

Den nödvändiga förändringen av politikerrollen till att vara målangivaren, uppföljaren, ansvarsutkrävaren och medborgarrepresentanten kommer inte av sig självt. En utbildning för alla förtroendevalda är en nödvändighet.

Harald Nordlund
f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L)

Uppsala       
Skicka en kommentar