Jag har länge känt oro för den längtan efter att få med Sverige som medlem i NATO, och som uttrycks av vissa debattörer. Oftast handlar huvudargumentet om avskräckning. I min ensamhet tänker jag: varför avskräcka med enbart medlemskap i NATO? Var går gränsen? Varför inte tydligt inbjuda Trump att placera kärnvapen på svensk mark?
I min ensamhet tänker jag: är det inte den här attityden, som skapar konflikter?
Jag ställer frågor, men känner mig egentligen säker. Det är helhjärtat engagemang för avskaffande av alla kärnvapen och för fredsinsatser, som skapar trovärdighet och säkerhet.
I en artikel på UNT:s nätupplaga skriver en debattör att med Trump som president i USA finns ännu starkare skäl än tidigare för Sverige att bli medlem i USA. Jag tar mig för pannan. Skojar karln?
Vill bidra med lärande om politik. Har varit politiskt aktiv under ungefär femtio år, varav nio som kommunalråd i Uppsala och fyra som riksdagsledamot. Vårt svenska språk förändras till det sämre. Jag är språkpolis,men tycker om allt möjligt
Harald i Uppsala
Inlägg
Kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar