Vadå borgerlig? Socialliberal!

Den här artikeln har varit införd i UNT

I hög grad fortfarande aktuell

Harald Nordlund är kritisk till förslaget att Liberalerna så tydligt ska gå till val på att bilda en borgerlig regering.

Foto: Privat/Henrik Montgomery/TT

Varför vill Liberalerna liera

 sig med högern?

Liberalerna borde gå till val som ett självständigt och socialliberalt parti, skriver Harald Nordlund.

SVERIGE 25 MARS 2021 05:30

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Inte bara med sin egen politik, utan också med ett gemensamt erbjudande om en ny start för Sverige med de av dessa tre borgerliga partier som vill göra detta tillsammans med oss”. Här avses Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern. 

Detta är en kort beskrivning av vägen framåt, som den skisseras av Liberalerna. Partiet tydliggör också sin avsikt att hålla fast vid den så kallade Januariöverenskommelsen. Den nya positionsbestämningen är partistyrelsens och man meddelar att den kommer att antas på partirådet 28 mars. Beslutet i partistyrelsen fattades med knapp majoritet.

Partistyrelsen vill inte att partiet ska söka samarbete efter nästa val med nu sittande regeringspartier. Man utesluter också att ingå i en regering tillsammans med Sverigedemokraterna. Dock kan man tänka sig att i sakfrågor förhandla med SD, vilket uttrycks i formuleringen ”söka samsyn med riksdagens alla partier”.

När Liberalerna nu ska hitta sin riktiga plattform finns, enligt mediebilden, två grupper med olika uppfattning om i vilken riktning man ska gå. Ena gruppen, företrädd av partistyrelsens majoritet, vill nu uttala en vilja att återskapa den tidigare Alliansen och kan tänka sig att förhandla med Sverigedemokraterna. Andra gruppen vill inför kommande val betona partiets självständighet. 

I åsiktsskillnaden ligger inte bara frågan om vägval utan även en skillnad i synen på partiernas roller. Ena gruppen tycks se röstantal och makten som primära mål, medan den andra gruppen tycks se genomslaget för den egna ideologin som huvudmål. Det ligger i de två sidornas åsikter dessutom en stor diskrepans ur demokratisk aspekt. Att markera tillhörigheten till en allians innebär en förklaring om att i stora delar tillsammans företräda en gemensam politik. En förklaring om att i alliansen ingående partier är i allt väsentligt eniga. Detta är en mediebild.

Mediebilden kanske är osann, kanske sann. Dock beskriver bilden olika syn på ett partis mål; samla så många röster som möjligt respektive att utgöra hemvist för de människor, som delar partiets ideologiska syn, det som utgör motivet för dess existens. Men, om ett partis övergripande mål ska vara att samla röster, hur ska det kunna ske om man säger sig ha samma syn som flera andra partier? 

Jag tror att Bertil Ohlin nu vänder sig i graven. Det var inte det som nu är på väg att hända han avsåg när han formulerade och beskrev socialliberalismen. Jag tror också att Bengt Westerberg våndas. Båda har i sina berättelser om socialliberalismen dragit gränser mot både höger och vänster. Båda har betonat respekten för den enskildes rätt och frihet, människans behov av ett socialt sammanhang, generell välfärd med ett relativt högt skattetryck, en välfärdsstat med höga skatter och standardtrygghet, minskad ekonomisk ojämlikhet, och internationell solidaritet. Det handlar om social och ekonomisk hållbarhet. 

Inom socialliberalismen utgör även strävan efter ekologisk hållbarhet och fredsskapande insatser viktiga byggstenar.

Liberalerna måste nu åstadkomma en beskrivning av en socialliberal plattform, hålla fast vid ingånget avtal och bedriva en självständig valrörelse utan alliansbindning. Regeringsbildning är en annan fråga, som handlar om huruvida koalition med starkt inslag av socialliberalism är möjlig. Detta står i stark kontrast till att ingå något slag av alliansbildning med högerpartier.

Större fråga än den om partiets ideologiska hemvist finns knappast. Beslutet om Liberalernas vägval måste därför fattas av dess högsta beslutande organ, landsmötet. 

Harald Nordlund, fd riksdagsledamot och kommunalråd (dåvarande FP