Olof Klebergartikel

Olof Kleberg riktar skarp kritik mot utbildningsminister Mats Persson i denna artikel. Han menar att de förslag som regeringen nu driver kan kännetecknas av et mått av illiberal politik. En provocerande slutsats. Men har han rätt? Har vi fått en illiberal utbildningsminister? Vad och vem är det som mest skadar Libe- ralerna och möjligheten till en framtids- politik just nu? Inte lätt att säga om det är den vinglande och oprecise partileda- ren Johan Pehrson (partiet "skitförban- nat", han själv "urförbannad" på SD:s trollfabrik; resultatet - ett förslag om utredning). 16 Eller om det är klimatminister Romina Pourmokhtari (som under ljudliga trum- petstötar om skarp klimatpolitik ökar koldioxidutsläpp, hindrar vindkraft och vill bygga 100 kärnkraftsreaktorer i EU utan tanke på avfallet). Nu blandar sig en tredje liberal minister i denna hårda konkurrens om att under- minera förr grundfasta liberala värden: utbildningsminister Mats Persson. Bildning och utbildning har alltid varit ett av den svenska liberalismens främ- sta nyckelområden. Alltifrån liberalers engagemang i frikyrkor och nykterhets- organisationer på 1800-talet och Anton Nyströms Stockholms arbetarinstitut. Fridtjuv Berg som utbildnings(ecklesias- tik)minister under Karl Staaffs regeringar verkade för en sammanhållen skola och för en bättre lärarutbildning. Gunnar Helén gjorde avgörande insatser på 1950- talet för att införa grundskolan. Anders Johnson beskrev detta i FT nr 6/2023. Också förre partiledaren Jan Björklund satte skolan främst men nådde inte så stora resultat. Nu har Sverige alltså åter fått en liberal utbildningsminister. Men han tycks ha andra mål och ideal än liberaler haft i 150 år. Det gäller det frivilliga bildnings- arbetet, universitetens oberoende och styrningen av akademisk utbildning. Men också en så grundläggande fråga om vad som får sägas på lärosätena. Man hade kunnat vänta sig det mot- satta av en politiker med akademisk doktorsgrad. Låt mig ta fyra iögonenfallande exem- pel. Studieförbunden Mats Persson har inlett en attack mot de tio fria bildningsförbunden. Åtminstone ett av dem har tvingats lägga ner, de andra har måste göra stora nedskärningar i program, personal och lokaler. I den nu gällande budgeten ska ansla- gen till studieförbunden skäras ner med en tredjedel, från 1,8 miljarder kr 2023 till 1,3 år 2026, fördelat på tre år (i år med 240 milj kr). I stället ska folkhögskolorna få 18 en viss ökning. Yrkesvux och yrkeshög- skolor förstärks. Mats Perssons motivering till detta svärdshugg mot folkbildningen lyder att det gäller att satsa på yrkesutbild- ningar som skapar jobb. Han har garnerat detta med floskler som att staten inte ska subventionera hobbyverksamheter som matlagningskurser eller vinprovning. En sådan argumentering är en bland- ning av moderat Timbrouppfattning (sedan länge) och akademisk nedlåtenhet mot frivillig folkbildning (sedan ännu längre). Det finns dock skäl att se över ansla- gen till studieförbunden. Riksrevisionen riktade i en granskning 2022 hård kritik mot brister i användningen av stödet. En intresserad utbildningsminister skulle ha funderat på utvägar. Är syftet med folkbildningen främst effektivitet? Är det inte viktigare att förbättra pedagogiken? Eller bidra till samhällsgemenskap? Men Mats Persson har varit stenhård. Här skulle skäras. En analys av konse- kvenserna, som föreslogs, sade han nej till. Följderna av nedskärningarna är för- utsägbara. Bara hälften av studieförbun- dens anslag går till kurser. Den andra hälften används för att stödja kulturella arrangemang runt om i landet. Man har beräknat att runt en miljon medborgare utnyttjar studieförbundens kurser och program varje år. Främst då på orter utanför storstäderna. Och främst av kvinnor (2/3 av alla deltagare) och ung- domar. Det är dessa som kommer att drabbas. Slakten är en skam för Liberalerna, skrev idéhistorikern Sverker Sörlin, ordförande i Folkuniversitetet (DN 24.9. 2013). En rapport från tankesmedjorna Fores och Tiden (mars 2024) sammanfattar väl vad som väntar: "Färre deltagare på färre platser i landet till högre avgifter.” Liberalernas partiprogram är tydligt: "Bildning och kunskap stärker den enskilde egenmakt... Därför värnar liberaler bild- ningstanken, främjar bildningsresor och stödjer den fria folkbildningen." Persson inför i stället en egen illiberal princip! Man skulle kanske tro att en utbildningsminister med doktorsgrad ändå skulle ha större förståelse för högre utbildning och akademiskt obero- ende. Men även där bryter Persson mot liberala grundhåll- ningar och partiets praktik. Hittills har han hunnit visa detta i åtminstone tre fall. Fristående kurser Nästa steg gällde högskolornas många fristående kurser och distanskurser. Återigen kom Persson med anklagel- ser (SvD 9.4) om "hobbyverksamhet". Högskolorna ska inte ordna kurser i "ölkunskap eller hundens beteende- biologi". Staten ska satsa på att utbilda fler civilingenjörer och sjuksköterskor, nyttiga utbildningar. De måste få fler undervisningstimmar. Jo, den satsningen är säkert berättigad. Men balansen är fel. Inom humaniora och samhällsvetenskap är undervisningen ännu mer utglesad, kanske bara några timmar i veckan. Där studerar са 60 procent av alla högskolestudenter. Liberalernas partiprogram är tydligt: "Bildning och kunskap stärker den enskilde egenmakt... Därför värnar liberaler bildningstanken, främjar bildningsresor och stödjer den fria folkbildningen." Högskolornas styrelser Hastigt dekreterade han att ledamöter- nas mandattid i högskolornas styrelser skulle halveras från tre år till 17 månader (Dagens Arena 26.4.2024). Orsak: "det säkerhetspolitiska läget", förklarade Persson. Och hänvisade till påverkan från Kina (många gäststuden- ter), Ryssland och Iran (stjäl patent). Därför måste mer säkerhetspolitisk expertis rekryteras till styrelserna. Tyd- ligen har Säpo och Must hetsat upp utbildningsministern. Samtliga rektorer vid universiteten och högskolorna protesterade kraftigt mot detta detaljerade intrång. Styrelserna. sysslar ju med helt annat än säkerhets- politik. Inget gehör. tion". Persson drömmer om ett Sverige som "ingenjörsnation". Hit- tills har alla regeringar haft det bredare målet "kunskapsna- Många forskare reagerade hårt, t ex framstående humanister som Ida Östen- berg i Göteborg (DN 15.4.) och Anneli Bränström-Öhman i Umeå (VK 11.4.). Sverige behöver både ingenjörer och humanister, en mångsidighet, en ömse- sidig påverkan. Den ena grenen ska inte se ner på den andra. De enstaka kurserna och distanskur- serna har därtill inte alls ökat kraftigt, som ministern hävdar. Men de stärker människors möjligheter utanför högsko- leorterna på arbetsmarknaden. Har Persson läst Liberalernas kultur- program? Där står det: "Ett land som inte 19 ‣ satsar tillräckligt på humaniora och klassisk bildning blir ett fattigare land." Cancelkultur Ett tredje exempel på politisk klåfing- righet, långt från liberal tradition, är Mats Perssons fixering kring det han kallar "cancelkultur", försök att hindra forskning och risk för självcensur: akade- misk frihet hotas från höger och vänster. UKÄ, Universitetskanslersämbetet, fick i uppdrag att utreda - och kom nu i maj med besked. Nära hälften av 4 000 högskolelärare menar att den akademiska friheten är hotad - men genom politisk påverkan och forskningsfinansieringen. Bara någon procent angav tystnadskultur som ett hot. Trots detta klara besked är Mats Pers- son oroad. "Värre än jag anade." (DN 16.5). Vad han borde stå upp för är större akademisk frihet i stället för styrning av hur forskning ska ske. Han får chansen i höst då han ska presentera en stor forsk- ningsproposition. De här fyra exemplen från Mats Persson styre (studieförbund, högskolestyrel- ser, enskilda kurser och cancelkulturen) ger ett klart intryck. Detta är mer sveri- gedemokratisk och i någon mån moderat utbildningspolitik, inte liberal. Jag tror att man måste sätta in denna omstyrning i ett större sammanhang. Högerregeringen Kristersson visar i praktiken att man misstror det man kallar civilsamhället, folkrörelserna, dvs frivillig samverkan, ideellt arbete (utom inom idrotten) och verksamhet utanför den statliga/kommunala sfären. Det gäller alltså krafter som bär upp vårt samhället föreningar, kyrkor, miljögrupper, även fackföreningar och många fler. 20 Man kan mycket väl ta en diskussion om fria organisationer blir alltför bero- ende av offentliga bidrag. Partierna är ett tydligt exempel - stora bidrag, mins- kande medlemsaktivitet. Att sträva efter att medlemmarna ska bidra mer även med pengar till sina organisationer kan vara klokt. Men högerregeringen har inlett lång- siktiga inskränkningar av sådant den inte gillar: Studieförbunden är redan nämnda Stödet till konsumentorganisatio- nerna skärs ner från 14 till 7 Milj kr, tas helt bort 2025. Stödet till fredsorganisationerna, som funnits i decennier, skrotas helt (från 20 milj kr till o); däremot ökas stödet till de frivilliga försvarsorganisatio- nerna (Lottakåren, Brukshundsklub- ben mfl) med 55 milj (från 225) Stödet till etniska organisationer, 2023 19 milj kr, tas bort . Stödet till folkrörelsers biståndsverk- samhet via Sidas CSO-strategi försäm- ras, oklart hur mycket Samtidigt har regeringen, pressad av Sverigedemokraterna, råd att ta bort plastpåseskatten (650 milj kr 2025) och sänka snusskatten (800 milj kr 2025). Som ett litet plåster vill Kd:s social- minister Jakob Forssmed införa ett stöd för personer som engagerar sig i ideell verksamhet (SvD 18.3). Förslag: ynka 20 milj kr! Prioriteringarna lyser skamligt glas- klara. Det starka liberala folkrörelseengage- manget lyser däremot med sin frånvaro. Olof kleberg