Insändare i dagens UNT

 INSÄNDARE 10 DECEMBER 2022 05:24

Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Negativa attityder mot och diskriminering av äldre benämns ofta med ordet ålderism. Men är ålderism ett verkligt problem?

Undersökningar visar att äldre personer inte upplever bemötandet i samhället nämnvärt annorlunda mot när de var unga. Likadant beträffande sjukvården. Dock rapporterar 12–19 procent att de varit med om händelser som gjort dem arga eller ledsna. De äldre pensionärerna var mer utsatta än de yngre.

Jo, ålderism är ett verkligt problem. Problemet handlar om attityder. Vi ser det i arbetslivet, vi ser det i samhällslivet, vi ser det i fråga om äldres behov inom vården och vi ser det i tillgängligheten till kulturlivet. 2009 trädde nu gällande diskrimineringslag i kraft. Lagen ersatte jämställdhetslagen och sex civilrättsliga lagar och lagen om diskriminering på grund av ålder infördes i denna lag.  Innan lagens tillkomst var inte ovanligt att i, till exempel, platsannonser angavs viss ålder som önskvärd för jobbet i fråga. 

Inom samhällslivet ser vi en tydlig diskriminering när det gäller, till exempel, seniorers representation i riksdagen. Seniorer är kraftigt underrepresenterade. Den snabba utbyggnaden av digitaliseringen har skapat en ny form av ojämlikhet. De begränsade möjligheter seniorer har i fråga om att kunna ta del av samhällets kulturutbud är ytterligare ett exempel. Svårigheter att röra sig ute på grund av rädsla och begränsad tillgänglighet till kollektivtrafik är vanliga orsaker.

Kompetensen inom vården av äldre har brister. En högre utbildningsnivå krävs och personalen måste utgöras av fler specialiserade personer. Utbildningssystemet är inte heller tillräckligt anpassat till äldres i vården behov.

Attitydförändringar åstadkoms till en del genom lagstiftning. Kanske ännu viktigare är dock att visa även äldres förmåga att utföra bra arbete och äldres klokskap i politiskt arbete; att visa betydelsen av erfarenhet. 

Fler politiska initiativ behöver tas för att öka tillgängligheten till kulturlivet, anpassa arbetslivet till äldre arbetstagares behov och skapa rättvisa i representationen i politiska beslutsförsamlingar. Och, kanske, framför allt, tala och skriva om seniorer som en tillgång och inte som en belastning. Så minskar och så småningom avskaffar vi ålderismen