Att slåss och att försvara sig är olika sak

Det blev ingen debatt. Det är svårt för tidningar att kunna ge plats åt alla inlägg, som kommer in. Jag skrev en replik på en artikel för en tid sedan. Författarna till artikeln replikerade då; en bra replik. På den hade jag synpunkter, som inte var möjliga att få plats för. Här är det inlägg, som jag gärna hade velat få publicerat:

”Vi vill lära tjejer att slåss”. Det var på den artikeln, skriven av Miranda Cox och Joanna Korbutiak jag replikerade med att ett budskap om att slåss leder fel. Att, däremot, en person, som blir utsatt för övergrepp, ska få försvara sig, ska vara en självklarhet. Det feministiska självförsvaret syftar till just att försvara sig. Detta är emellertid någonting annat än att slåss.

Jag tror inte på våld som konfliktlösningsmetod, vare sig i relationen mellan individer, i förhållandet mellan nationer eller i förhållandet mellan en politisk ledare och folket. De budskap man ger är viktiga. Jag anser, till exempel, att det var skadligt för vår moral när våra partiledare (nästan alla) applåderade president Bushs angrepp på Irak.

Åsiktsskillnaderna mellan mig, å ena sidan, och Miranda och Joanna, å andra sidan, förefaller handla om, främst, paketeringen av budskapet. Kanske ser vi betydelsen, både i och av ordet slåss på olika sätt. Kanske står ickevåld för olika saker. För mig är ickevåld inte passivitet utan är ett förhållningssätt, en kultur och en av förutsättningarna för ett hållbart samhälle.

Det hållbara samhället skapas av även medkänsla. Förlorar vi medkänsla hotas samhällets framgång. Jag tror att det många i dag upplever som ökad egoism och brist på medkänsla hämmar en god utveckling. Det finns alltså argument, både ur samhällets synpunkt och från ett individperspektiv, för ökad livskunskap. Inför därför livskunskap som särskilt ämne i skolan. Livskunskap handlar om beteende, attityder, och värderingar. Men för att kunna införas som skolämne, och kurser kunna utvecklas, behöver livskunskap definieras. Tyvärr har de riksdagsmotioner, som föreslagit livskunskap på skolschemat avslagits av riksdagen. Inte bara nuvarande regering, utan alla regeringar, har visat ointresse. Vi behöver, som jag skrev i min tidigare replik, bli fler som ger våra röster hörda. Tankeutbytet med Miranda och Joanna bidrar förhoppningsvis till detta.