Mer pengar kommer att behövas till äldrepolitiken

För att göra bilden av vården av äldre helt ljus krävs resurstillskott med, har jag för mig att någon beräknat, fyrtio miljarder kronor.

Kvalitetssäkring av vården är en viktig socialliberal fråga. Det kan lämpligen åstadkommas med en omsorgsgaranti. Garantin innebär att vårdgivaren är skyldig att betala tillbaka avgifter om den inte lever upp till alla delar i garantin. Det kan handla om rätten till medicinsk kompetens, rätten till hemtjänst och färdtjänst m.m.

Husläkarreformen har aldrig genomförts helt. I dag finns en läkare på 2600 personer. Det är långt från det uppsatta målet på 1500 personer. Äldre måste få rätten att välja en geriatriker som fast läkarkontakt.

Tillskapande av äldrevårdscentra har diskuterats. Kanske ska man så långt möjligt undvika kategoriuppdelningar, men inrättning med läkare och sjuksköterska även speciell demenssköterska är motiverad. Hälsokontroller för att upptäcka demens i tid minskar både lidande och kostnader.

Förenkla service i hemmet. Sådan bör erbjudas alla över viss ålder utan behovsprövning. En delreform, utan ytterligare utredande, med skattelättnader för hushållstjänster är också en fråga om vilja och mod.

 Friskvårdens betydelse kan inte nog understrykas.  Betydelsen av närheten till natur i boendet och möjligheter till vistelse i naturen får sällan tillräckligt genomslag i den fysiska planeringen. Inte heller tycks finnas insikt om kulturens stimulerande betydelse. Individens behov av att få skapa, med händer och i fantasin, är ett näst intill primärt behov. Våldet i samhället verkar återhållande på äldres benägenhet att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det finns en utbredd rädsla för att över huvud taget röra sig utanför sin bostad. Trygghetsskapande åtgärder måste vara en del i även äldrepolitiken.

För att på lång sikt lyckas med de stora utmaningar som följer av en åldrande befolkning krävs emellertid radikalt förändrade attityder. Sverige måste få en äldrepolitik. Huvudansvaret för att åstadkomma en sådan ligger på de politiska partierna.

Det finns i samhället , visar undersökningar, en uppfattning om att äldre människors erfarenheter inte tas till vara i dagens Sverige, men också att äldre människor inte ska ha mer politisk makt. Den ålderssegregering som präglar det svenska samhället måste brytas. Vi kan inte klara resursfördelningen i samhället med en åldrande befolkning om vi fortsätter att ställa åldersgrupper mot varandra. Även äldre människor kan utvecklas som individer. Vi måste frigöra oss från roller som utformas av en uppdelning av livsloppet i avgränsade fack.

Dagens äldreomsorgspolitik, med stora brister, måste ersättas av en äldrepolitik. Insatser för och av äldre människor måste bli en självklar del av  politiken inom alla samhällsområden.