Nu har vi nog glömt, det är ju 33 år seda

I dag är det 33 år sedan. Det kunde ha blivit ännu värre. Men det har ju blivit säkrare sedan dess, säger en del. Det var den mänskliga faktorn, som är förklaringen. Visserligen har det hänt igen, men då var det ju en kunskapsfråga. Hade man vetat skulle det inte ha hänt. Här har man ju också fått ett museum. Anläggningen i Harrisburg används inte längre för att omvandla energi, det gör man i en anläggning intill muséet. Upprensningen lär ha tagit fem år, bara fem år. Ja, de övriga skadorna, som kan handla om genetik går ju inte att reparera, men det får vi ta. Man har ju lärt sig så mycket av katastrofen och samma sak händer ju inte igen. En feltolkning av tillståndet i primärkretsen gör man inte två gånger. Det är tryggt att veta det. Visserligen har vi Tjernobyl och Fukushima, men där var ju förklaringarna helt andra. Vem hade trott att så stora tsunamin finns. Och, sådana kommer i alla fall aldrig att drabba Sverige. Men nog tycker jag fortfarande, trettiotre år senare, synd om de människor, som drabbades och deras efterkommande, som kan ha fått skada överförd till sina gener.

Tage Danielsson:
"Man kan... man kan säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände om det nu gjorde det, för då kan vi vara nästan alldeles säkra på att det inte händer en gång till. I varje fall inte i Harrisburg, Ja, och i varje fall inte samtidigt som förra gången."