Yttrandefrihet ett självklart krav

Det finns mycket att tycka i debatten om externa utförare av offentliga sektorns tjänster. Jag har ännu inte hört en politiker vara tydlig i fråga om och ge intryck av att ha tänkt igenom de frågeställningar, som finns. I stället reagerar man, när ett problem blir synligt, med att diskutera hur man ska göra för att den enskilda sektorn ska göras så lik den offentliga som möjligt.
I dagens UNT läser jag om att en socialdemokratisk politiker vill att man ska lagstifta om att yttrandefriheten ska vara densamma inom extern utförd service som inom offentligt utförd.
Men ska inte den enskilda sektorn få bestämma detta själva. Vill man ha avskyvärda bestämmelser om munkavle på anställda ska man försöka bekämpa detta, men ska man lagstifta. När någon inom offentliga sektorn ska teckna avtal med extern utförare måste ett av många viktiga kvalitetskrav vara att samma yttrandefrihet ska gälla som vid avtal med utförare inom offentliga sektorn. Går man inte med på detta ska avtal inte tecknas. Jag är säker på att man säljer bort munkavle för att få utföra tjänsten.
Ska man lagstifta om antal anställda, ska man lagstifta om antal promenader, ska man lagstifta om natur i närheten av vårdens utförande, ska man lagstifta om kosten, ska man lagstifta...?
Låt externa utförare visa var man står och avvisa de som inte lever upp till solidariskt formulerade krav.
Men ...det här förutsätter att politiker vet man vill, att man förmår uttrycka viljan i avtal och att man klarar att följa upp de avtal man tecknar