Det finns i politiken tydliga motstridande mål. Öka antalet och andelen yngre i politiskt atbete. Ta bättre tillvara äldre människors kunskaper och erfarenheter. Det mesta, som sägs från partiernas sida när det gäller diskriminering på grund av ålder tycks vara något man anser sig tvungna att säga. Man rent av lagstiftar, men vad har orden och lagarna betytt?
Det statliga språkbruket om åldrande och äldre
människor måste ses över och förbättras. Detta arbete bör utgå från den
ändring som gjorts i regeringsformen och innebära att staten själv tar
grundlagens ord på allvar. Arbetet kan ske på olika sätt, t.ex. i anslutning
till regeringens arbete med ett handlingsprogram för svenska språket eller
genom att en särskild projektgrupp tillsätts inom Regeringskansliet.
Viktiga uppgifter bör vara att sprida kunskap om hur äldre personer
beskrivs eller utelämnas i officiella texter, utarbeta förslag till
policyer och uppföljningsinstrument som statliga myndigheter kan tillämpa
och utarbeta alternativ till de termer som används i det statliga
prognosarbetet och som klassar äldre personer som ”icke arbetsföra” eller
som ”försörjningsbörda”. I den fortsatta uppföljningen av äldrepolitiken
bör studier av policytexter inom stat, landsting och kommuner genomföras
med avseende på hur människor i olika åldrar beskrivs – eller inte
beskrivs.
Översynen av det statliga språkbruket bör även
omfatta förtydliganden och utmönstringar av formuleringar i lagtexter som
för negativa stereotyper om åldrandet och äldre människor vidare. Det är
angeläget att det normala åldrandet även här skiljs från utvecklingen av
skador och sjukdomar som kan påverkas av miljöfaktorer och som i vissa
fall kan uppträda även tidigare under livsloppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar