Landstinget är en krissektor

Upsala Nya Tidning skriver i dag om det omättliga landstinget. Omättligt i fråga om skatten. Tidningen anser, liksom politikerna tycks anse, att det är beklagligt att man ser sig tvungna att höja skatten men ser inga alternativ. Jag ser i den här frågan, liksom i det mesta i landstinget, brister i den politiska styrningen. Ansvariga politiker tycks inte i någon ekonomisk fråga ha andra synpunkter än som uttrycks i de underlag förvaltningarna ger. Hur ser den politiska viljan ut?
Dessa tankar väcks också när jag läser nyhetsartikeln "Underskott oroar revisorer". Politikens abdikation är särskilt tydlig i följande: ""Även när det gäller de olika förvaltningarnas underskott så har revisorerna synpunkter. Svårigheten att hålla budget och en hög kostnadsutveckling oroar. Flera förvaltningar har fått tillåtelse att dra över budget under året. Det gäller landstingsservice som fick lov att dra över med 8,5 miljoner och primärvården med 29 miljoner." 
Vadå förvaltningar? Att en politiskt styrd organisation har den här synen, för den är inte tidningens, som dock okritiskt återger, är förfärligt. Det ska naturligtvis vara nämnder och styrelser, som har budget. Och, att inte revisorerna berör frågan om den politiska styrningen är ingenting annat än en skandal.
Nu krävs en radikal förändring av både synsätt och politisk organisation. Med nuvarande politiker tycks detta dock inte möjligt. Landstinget är en krissektor.

Även på debattplats framförs i dag synpunkter på landstingsskatten. Representanter för Moderata ungdomsförbundet hävdar, som vanligt, att det är oansvarigt att föreslå skattehöjning. Efter att ha läst nyhetsartikeln om landstinget och de hundratals miljoner, som saknas, och sedan ta del av debattartikeln har inte hoppet om att det blir bättre sedan ökat. Artikelförfattarna anger en åtgärd som alternativ till skattehöjningen, en åtgärd, nämligen försäljning av Viks slott. Man tar sig för pannan