I utredningen "Sverige, Nato och säkerheten" har Hans Blix med flera pekat på fördelar och nackdelar med ett svenskt medlemskap men drar slutsatsen att fortsatt alliansfrihet gagnar Sverige bäst. De förklarar skillnaden mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik handlar om, förutom försvarspolitik, diplomati, bistånd, handel och samhällskontakter och personutbyte.
Den statliga utredningen av Bringéus ska, enligt direktivet, tydliggöra ett brett förhållningssätt till vår säkerhet och bidra till fördjupat samtal om dessa frågor. Uppdraget är inte att föreslå vare sig medlemskap eller fortsatt alliansfrihet. Uppdraget är en del i en försvarsuppgörelse mellan fem partier. Bringeus har visat att dagens säkerhetspolitik har svagheter. Bringéus sätter emellertid likhetstecken mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Med säkerhet tycks han mena konsekvent möjligheterna att skydda oss från ryska angrepp. Ryssland bedöms kunna inta Sveriges EU- och Nato-grannar Estland, Lettland och Litauen på ett par dagar. I ett tidigt skede kan Ryssland då kräva att få tillträde till svenskt territorium, som Gotland. Detta för att basera ryskt luftvärn och markrobotar med lång räckvidd som effektivt skulle hindra Nato att undsätta och återta de baltiska länderna. Samtidigt säger utredaren att hjälp från Nato kan dröja. För USA tar det tre veckor att få hit tunga markstridskrafter.
Även som Natomedlem måste Sverige ha ett försvar, som klarar ett första angrepp. Dock konstaterar Bringèus, liksom Blix med flera gör, att ett ryskt angrepp på Sverige är uteslutet. Angrepp på någon av de baltiska staterna ser han som osannolikt, men kan dock inte uteslutas. Noteras bör att, till exempel, USA:s försvarskostnader är ungefär åtta gånger Rysslands.
Man kan i utredningen finna argument för både Natoanslutning och fortsatt alliansfrihet.
Den fråga vi ser som en av de centrala, och som vi anser att vi alla ska ställa oss för att ideologiskt grunda vår ståndpunkt, rör de signaler Sverige sänder genom att ingå som medlem respektive att tydligt fortsätta att markera alliansfriheten. Natomedlemskap skulle bidra till att avskräcka Ryssland från anfall i Östersjöområdet, är en vanlig synpunkt. Dock torde Putin vara medveten om att USA skulle, oberoende av om Sverige är Natomedlem, komma till undsättning vid ett ryskt angrepp på Sverige. Vid sitt besök i Sverige nyligen förklarade USA:s vicepresident Joe Biden att Östersjöregionen är okränkbar. Det skulle i sin tur innebära att ett svenskt inträde i Nato knappast ökar den avskräckande effekten och även innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland. Kopplat är också att Sverige skulle tappa förtroende i ett arbete för internationellt kärnvapenförbud. Ett medlemskap skulle också kunna uppfattas som att Sverige därigenom godtar Natos kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.
I stället för att öka spänningen bör Sverige prioritera avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill arbeta fredsskapande. Arbeta med diplomati, bistånd och handel, satsa på organisationer som OSSE och FN. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, är en regional organisation inom FN med 56 deltagande länder. Alla europeiska länder deltar plus, bland andra, USA och Ryssland. OSSE arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Sverige bör verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna. Det är sådana signaler som bidrar till avspänning.
Sveriges budskap ska fortsätta att vara att konflikter måste lösas utan vapenanvändning och att dödande och förstörelse måste upphöra.
Harald Nordlund,
f.d. kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L) Uppsala
Ann-Marie Wäppling,
fredsivrare och f.d. socialarbetare Luleå