Exemplen var flera - på Vem bryr sig

På min cykeltur härom dagen var exemplen många. Exemplen på nonchalans och likgiltighet.
Cyklade en kortare sträcka längs väg med hasighetsbegränsningtill 40 km/tim. Ingen av de cirka 15 bilarna gick i lägre hastighetän 60 och flera ännu fortare är min bedömning. Jag har aldrig sett en hastighetskontroll någonstans sedan kommunen införde denna, i och för sig, välmotiverade sänkning av hastighetsgräns. Användning av blinkrarna på bilen är inte särskilt vanligt. Har sett polisbil köra efter bilister, som brutit mot blinkningsregler, men utan att poliserna i bilen reagerat. Likgiltiga förare, likgiltiga poliser.

Jag fortsatte längs gång- och cykelväg, en sträcka med skilda banor för gående och cyklister, för att sedan komma till en sträcka med gemensam bana (där gående ska färdas på högra sidan och cyklister på vänstra) för att åter komma till sträcka med åtskilda banor. Varför har man det så? Många gick som detföll dem in, d.v.s. i många fall fel.

Under färden på fyra kilometer såg jag två unga människor kasta papper på marken och en kasta sin fimp.
Exemplen på mobiltittande cyklister fotgängare och barnvagnsförare jag såg var otaliga och omöjliga att ange antalet av. Betydligt enklare att ange vilka, som antingen inte bar på en mobiltelefon eller hade den undanstoppad. Att cyklister med detta beteende utgör en trafikfara är självklart.
Nere i city kliver jag av min cykel för att leda den eftersom en vägskylt "fordonstrafik förbjuden" fanns uppsatt. Nästan alla övriga cyklister negligerade skylten. Just det. Vem bryr sig. Nere vid ån fanns lediga platser för att parkera sin cykel. Dock fanns ett stort antal uppställda utanför cykelställen, innebärande framkomlighetsproblem, för inte minst synskadade.

På min väg tillbaka ser jag två bilar stå parkerade på markering igartan som hjälp för synskadade. Risken att bli hindrad och kanske rent av kollidera med sådan bil är uppenbar.

Jag tror inte att alla dessa beteenden beror på okunskap utan är en följd av den utbredda egoismen och vem bryr sig - attityden.

Att Polisen inte har resurser att bevaka trafiken, att Polisen inte har resurser att utreda ekonomiska brott, att Polisen inte har resurser att ta hand om busar, att Polisen inte har resurser för att skapa säkerhet för ensamvandrande personer förbättrar knappast situationen