tisdag 26 november 2013

Olikheterna ger styrka

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över*

Artikeln var  publicerad 29 juni 2005. Regeringen utgjordes av det Socialdemokratiska partiet. Den bredd jag skrev om och hade förhoppningar om finns inte i dag. Bredden saknas så till den grad att en del medborgare säger sig inte se någon skillnad mellan Socialdemokraterna och Alliansen. Svårt att förstå, ty nog finns tydliga skillnader



Att motsättningar inom en tillräckligt stor grupp kan växa sig större än motsättningarna mellan två jämnstora grupper torde vara allmänt känt. Likafullt fortsätter socialdemokratin envist att framhålla de borgerliga partiernas olikhet som svaghet och splittring. Detta är inget annat än rent nonsens och ett försök att vilseleda väljarna

Oenigheten mellan det nuvarande regeringspartiet och dess stödtrupper är betydligt allvarligare. Ingen krävde samsyn och enighet mellan partierna före valet eller ens innan regeringen bildats av ett med stöd av två. Socialdemokraterna satte sig på taburetterna medan de andra fick lov att smyga omkring i departementens korridorer. Det är en modell som inte kan användas på borgerligt håll. Alliansen samarbetar före valet men vill att väljarna fördelar sina röster och därmed bestämmer partiernas styrkeposition.Ê

Det finns en spännvidd i det borgerliga regeringsalternativet. En bredd som har sin grund i ideologiskt skilda synsätt. Den bredden ska vi vara rädda om. I debatten ställs ofta ideologin mot ekonomin, en debatt som styrs av socialdemokrater och moderater.Ê Beslut som skulle styras av ideologi förhindras av krasst ekonomiska orsaker. Ibland har man inte råd att göra som man vill men det betyder inte att all prioritering med nödvändighet ska ske på ekonomiska grunder. Så har till exempel moderater, marknadsliberaler och ibland till och med fackföreningsrörelsen utvecklat ett cyniskt sätt att se på de svagaste i samhället. I svensk politik är moderater och socialdemokrater samma andas barn; de är beroende av varandra och är varandras räknenissar. I sin iver att permanenta blockpolitiken och få egen majoritet anpassar man sig till varandra på ett sätt som försvårar nytänkande. Höger-vänsterskalan ska ligga fast och orubbad. Nya syn- och tänkesätt hålls tillbaka och utveckling hä
mmas.

Partistrategerna styr och bestämmer vilka produkter som ska läggas ut till allmänt beskådande och för väljarnas val. Den som inte finner något passande får vända sig till andra kanaler och organisationer, kanske till ett enfråge- eller missnöjesparti. Jag hoppas att de fyra partiledarna ska visa en öppen attityd och öppet våga blotta de ideologiska olikheterna. För det handlar om ideologi när politiken ska skapa förutsättningar för tydliga förbättringar för äldre och sjuka, när politiska beslut ska tas som förhindrar fortsatt miljöförstöring och det handlar om ideologi när politiker vågar stå upp för ickevåld i konflikter individer emellan och länder emellan.

Harald Nordlund

riksdagsledamot (fp), Uppsala län

Inga kommentarer: