Sveriges fredsröst allt svagare

 Skrev vi 2021. Och, nu har rösten tystnat helt

Debatten är viktig, debatten om förbud eller inte förbud mot kärnvapen. Detta, inte minst, mot bakgrund av att Sverige inte undertecknat avtalet om förbud, efter att 2017, ha ställt sig bakom FN-konventionen. Avtalet är nu undertecknat av tillräckligt stort antal FN-medlemmar för att vara juridiskt bindande. Sverige har varit aktivt i FN för tillkomsten av konventionen, men nu alltså tagit ställning för att inte underteckna den. På goda grunder kan antas att Sveriges regering påverkats av ett brev från Trumpregeringens utrikesminister. ”Vi uppmanar starkt er regering att inte underteckna det”, står det, bland annat, i det brev , som tillställts flera regeringar. Brevet kan inte ses som annat än ett hot.

Sveriges närmande till NATO, steg för steg, och nu, i praktiken, ett accepterande av dess kärnvapenpolitik kan inte få andra följder än att Sveriges trovärdighet som fredsskapande kraft, en kraft i en kamp för avskaffande av kärnvapen och för avspänning och nedrustning. Det här är en politik, som leder till provokation och försvårar svensk säkerhetspolitik. Den tidigare svenska inriktningen att prioritera avspänning gäller uppenbarligen inte längre.

Sverige kan fortfarande spela en viktig roll i det fredsskapande arbetet, men det är bråttom. Genom att tydligt visa sin vilja att arbeta med diplomati, bistånd och handel och att satsa på organisationer som OSSE och FN, underteckna FN:s resolution om förbud mot kärnvapen och tydligt säga nej till medlemskap i NATO.

Hans Blix, med flera, har (i NATO-utredningen Sverige NATO och säkerheten) kommit fram till att ett svenskt NATO-medlemskap knappast ökar den avskräckande effekten och det skulle innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland. Ett medlemskap skulle också kunna förstärka bilden av att Sverige godtar NATO:s kärnvapenpolitik.

I stället för att öka spänningen måste Sverige prioritera avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill arbeta fredsskapande.

Ett huvudargument för Sveriges ändrade inriktning är ett påstått ökat hot från Ryssland. I ovannämnda utredning är en slutsats att ett isolerat angrepp på Sverige från Ryssland inte är troligt. Nackdelarna för Ryssland överväger fördelarna. En förklaring härtill är att ett angrepp på Sverige skulle göra Ryssland ännu mer ekonomiskt och politiskt isolerat. En annan är att Sverige inte utgör ett strategiskt mål för Ryssland.

Det går att reparera den skamfilade svenska fredsskaparfasaden, men det är mycket bråttom.

Harald Nordlund Uppsala

Ann-Marie Wäppling Luleå