lördag 2 september 2017

Artikel i UNT: Då blir vinstdebatten ointressant


För en tid sedan kunde vi på UNT Debatt (14/8) läsa en debattartikel insänd av, den så kallade, alliansens representanter i äldrenämnden i Uppsala kommun. Huvudtemat var en protest mot, vad skribenterna kallade, kommunalisering av vård för och omsorg om äldre personer.
Men det ansvaret är ju helt kommunaliserat oberoende av vem som driver verksamheterna.
Vad skribenterna menar är kommunalt övertagande av utförande av externa utförare, såsom föreningar (nämns emellertid inte), stiftelser och företag. Bakgrunden är att kommunen kommer att ta över driften av några äldreboenden, som drivits av extern utförare. Man skriver vidare om leverantörer när man menar externa utförare. Vad spelar då denna begreppsförvirring för roll? Jo, den belyser en syn på det politiska ansvaret.
Genom att tala om kommunalisering av verksamheter, som är kommunaliserade, ger man en bild av att utförande av annan än kommunen inte är kommunens ansvar i relationen med medborgarna.
Förutom det slarviga påståendet att kommunen inte tillhör dem som levererar högst kvalitet anger man fem åtgärder för en förbättring av vård och omsorg. Stärka kommunens upphandling, säkerställa att man får vad man avtalat om, ta initiativ till ett utbildnings- och praktikprogram, starta ett projekt för bättre omsorg och arbeta fram förslag på nya prisvärda boenden.
Jag vill ersätta dessa punkter, som saknar substans, med en punkt.
Klara ut hur avtal med externa utförare ska utformas så att det blir tydligt vad som ska åstadkommas i fråga om kvalitet och kvantitet, vilken ekonomisk ersättning som ska utges, hur kontroll och uppföljning ska utföras och hur ansvar ska utkrävas.
Innan man klarar tydlig avtalsskrivning ska självklart inga externa utförare engageras i välfärden. När kommunerna klarar detta blir vinstdebatten ointressant, enär nämnvärda vinster blir omöjliga att åstadkomma.
En utgångspunkt för välfärdsdebatten i dag är att Sverige inte i nutid kommer att gå tillbaka till att alla välfärdstjänster är offentligt producerade. Flera olika utförare behövs för att utveckla välfärden.
Ett problem utöver avtalsskrivningen är emellertid inom skolan och primärvården att kommunen respektive regionen inte har hela ansvaret.
Friskolesystemet och fria etableringen av vårdcentraler, som är statliga ansvar, försvårar kommunal- och regionplanering. Ett annat problem är att staten inte klarar sin uppgift att tillämpa sina lagar. Man lagstiftar om, till exempel, jämlik skola och sjukvård, men förmår inte få genomslag för kraven.
Staten måste vända blicken från procentsatser i fråga om vinster i välfärden. Staten måste låta det ankomma på kommunerna att avgöra huruvida externa utförare ska engageras.
Staten måste klara ut hur den ska klara av sin uppgift att få genomslag för lagstiftningen på skol- och sjukvårdsområdena. Staten måste utreda frågan om tecknande av avtal mellan kommun och extern utförare som stöd för kommunerna. Därefter kan frågan om vinster i välfärden avföras från den politiska debatten. Då kan de viktiga frågorna om vem som ska få del av våra solidariska insatser, vilken kvalitet den ska ha och hur mycket vi ska bidra solidariskt ersätta den meningslösa vinstfrågan i den politiska debatten.
Harald Nordlund, f d riksdagsledamot, kommunalråd och landstingsledamot (L)
Skicka en kommentar