måndag 4 september 2017

Från Pålänge till Uppsala


I går ägde rum ett möte vid vilket de personer, som deltar i Liberalernas interna provval inför nomineringar till de tre valen nästa år, fick presentera sig. Det kändes en aning konstigt att efter att ha kandiderat i åtmonstone åtta val, tala om vem man är. Men lika för alla är måste gälla.
Jag kom att tänka på vad jag skrivit om vägen in i politiken


Kapitel 1 FRÅN PÅLÄNGE TILL UPPSALA OCH POLITIK

Vid Bottenvikens strand satt vi. Havet låg stilla. Spovens genomskärande men ändå en aning melodiska läte var det enda ljud man kunde uppfatta, förutom de skratt som följde på våra lättsamma samtal. Vädret i Norrbotten var vackert men kylslaget. Men vad gjorde det. Fick vara med om att dra upp ett tjugotal abborrar, halstra dom och lägga dom på tunnbröd, tillsammans med potatis. "Tylla" kallar vi den anrättningen. Det var en njutning för både kropp och själ.
Och så att träffa syskonen, alla tre med sommarstugor intill Bottenvikens strand. Än satt jag på ön just utanför hembyn Pålänge, än vid havet utanför i riktning mot Töre för att vid ett tredje tillfälle sitta vid stranden utanför byn Storön.
Det här skrev jag i min blogg sommaren 2006, hemkommen till Uppsala efter att ha varit hemma i Pålänge. Två ”hemma”. Ja, det är ju så det är.
Det var alltså i Pålänge, en by utanför Kalix vid Bottenviken, jag föddes och bodde tills jag var tjugo år. Jag åkte till Uppsala för att läsa vid Uppsala universitet. Det var en lång resa. Inte bara geografiskt. Omställningen blev omtumlande, omställning från en på pengar och kulturell stimulans inte särskilt rik miljö, religiöst präglad och med ett rikt innehåll av omtanke, till den akademiska miljön. Jag var inneboende hos världsvana unga människor med vanor väsensskilda från mina. Bostaden var en stor gul villa vid Ärna flygfält där nu nedlagda F16 var lokaliserat.. Han var pilot och hon sjuksköterska. De blev senare framgångsrika företagare med företag som Lilla konstsmedjan, restaurang i Öregrund under tjugoett år, med mäklarfirman Mäklare Kulling och besiktnings- och värderingsföretaget Korrekta. Starten i Uppsala kunde nog inte, tack vare dessa trevliga och generösa personer, ha varit bättre.

Fritiden under de tjugo första åren dominerades nästan helt av idrott, med undantag av endast de allra första. Under flera år ägnades mycket tid åt 4H, en organisation med koppling till Jordbrukarnas ungdomsförbund. (De fyra h-na står för huvud, hand, hjärta, hälsa). Jag odlade grönsaker och födde upp grisar. Njöt nog lite av att också få, under några år, vara klubbledare. Vara ledare och stå i förgrunden har nog alltid stimulerat mig.

Jag hade under, särskilt de två första skolåren och det fjärde, förmånen att ha lärare, som var sällsynt lämpade för sitt arbete. De hade en medfödd, tror jag, förmåga att sporra till resultat utifrån varje individs förutsättningar. Krav på god ordning och gott uppförande liksom goda studieresultat uppnåddes genom, främst, uppmuntran.

Intresset för politik väcktes tidigt. Av vad, har jag funderat över många gånger. Visst förekom politiska kommentarer i hemmet, men inte några djupare samtal om samhällsfrågor. Jag läste dagligen radioprogrammet för att kunna anpassa läxläsning, skidåkning, fotboll eller bandy till idrottsreferat, till programmet grammofonmusik, varje dag klockan arton, och till politiska debatter. Kanske fanns ett samband mellan spänningen i idrottsreferaten och kampen i de politiska debatterna. Särskilt kom jag att fascineras av folkpartiledaren Bertil Ohlin. Varför jag i dag fortfarande känner beundran av honom vet jag, men varför jag gjorde det då, redan som tolvåring, får förbli en gåta. För inte kunde jag väl då urskilja hans intellektuella briljans, i kamp med Erlander, Hedlund, Hjalmarsson och Hagberg eller förstå hans beskrivning av hur han ville utveckla liberalismen till en modern socialliberalism. Min beundran tog form av idolskap. Det dröjde bara några dagar efter att jag skrivit till Ohlin och bett om ett foto tills jag med darrande händer öppnade ett kuvert med foto och hälsning. Idolskapet fick han dock dela med Elvis Presley och Sixten Jernberg.

Efter en kort tid i Uppsala uppsökte jag folkpartiets kansli och bad att få bli medlem. Det var då det började. Jag mötte där ombudsmannen, en kunnig och humoristisk person, som senare blev landstingsråd. Han blev efter ytterligare ett antal år en god vän.


Vid sidan av anställningar ägnade jag kvällar och en del helger åt folkpartiet. Jag var yrkesvägledare vid länsarbetsnämnden i Uppsala ett år, kursledare vid Statens institut för företagsutveckling tre år och avdelningschef och under några månader vikarierande socialdirektör vid socialförvaltningen i Uppsala, totalt 17 år. Under drygt tretton års tid fick jag möjlighet att ägna mig åt politik på heltid, först som kommunalråd i nio år och sedan som riksdagsledamot i fyra och ett halvt år. Ett föredöme har under de åren varit Bengt Westerberg; en person med väl fungerande ideologisk kompass och utan konstruerade bindningar i fråga om samarbete med andra partier. För honom var idéerna och resultaten viktigast, inte eventuell ministerpost.
Skicka en kommentar