Ny avgift för radio och TV. Dåligt förslag

Inkomstrelaterad public serviceavgift. Varför? Public service jämförs alltså med välfärdstjänster, d.v.s., man betalar efter förmåga. Men vad har det resonemanget med TV-tittande och radiolyssnande att göra? Riksdagsledamöter, tänk ett varv till

Radio- och tv-avgiften ersätts av ny avgift

Regeringen föreslår att den nuvarande radio- och tv-avgiften ska ersättas av en ny avgift, public service-avgiften. Den ska betalas av alla över 18 som har en beskattningsbar inkomst. Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag men med en ändring. Utskottet vill att sändningstillstånden närmast efter att de nya reglerna börjat gälla ska vara i sex år istället för i tio. De nya åttaåriga sändningstillstånden ska därmed gälla från den 1 januari 2026.

Regeringen föreslår en ny lag om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. Förslaget innebär att den nuvarande radio- och tv-avgiften ersätts med en public service-avgift som är individuell. Avgiften ska betalas av den som är obegränsat skattskyldig, har fyllt 18 år och har en beskattningsbar förvärvsinkomst, alltså inkomst av tjänst eller näringsverksamhet. Juridiska personer omfattas inte av förslaget. Skatteverket ska få ansvar för att ta in avgiften.

Avgiften ska vara 1 procent av den beskattningsbara inkomsten upp till ett tak. För 2019 föreslår regeringen att avgiften maximalt kommer att vara drygt 1 300 kronor per person och år. Personer med en lägre inkomst än cirka 13 600 kr/månad betalar en reducerad avgift, enligt förslaget.

Den nya lagen och övriga lagändringar som ingår i regeringens förslag ska börja gälla den 1 januari 2019.

Kulturutskottet välkomnar regeringens förslag, som ligger i linje med de tillkännagivanden som riksdagen riktat till regeringen om behovet av en solidariskt finansierad och långsiktigt trygg modell som garanterar public services fortsatta oberoende.

Sändningstillståndens längd

Regeringen lämnar också förslag om längden på de sändningstillstånd som ska finansieras av public service-avgiften. Utskottet konstaterar att dagens tillstånd har varit på sex år och att det nya systemet kommer att ha åttaåriga sändningstillstånd. De ska inledas den 1 januari samma år som det hålls ordinarie riksdagsval. Det innebär minskade möjligheter för riksdagen och regeringen att av kortsiktiga politiska skäl detaljstyra programföretagens verksamhet och är en viktig del i förslaget om en ny finansieringsmodell.

Utskottet delar dock inte regeringens bedömning att den första tillståndsperioden ska vara i tio år. I ett snabbt föränderligt medielandskap är en tillståndsperiod på tio år alltför lång. Istället vill utskottet att de sändningstillstånd som programföretagen får närmast efter att de nya reglerna börjat gälla ska vara i sex år, med start från 2020. De nya åttaåriga sändningstillstånden ska därmed gälla från den 1 januari 2026 och inte från 2030 som regeringen föreslagit. Ändringen innebär att utskottet säger ja till motionsförslag från Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag men med ändringen ovan.

Flera partier reserverar sig

Sverigedemokraterna anser att skattefinansiering långsiktigt är en bättre lösning än dagens finansieringsmetod men att en sådan lösning inte kan komma på plats innan en reform har genomförts för att stärka public service-systemets saklighet och opartiskhet. Därför vill partiet att utskottet säger nej till regeringens förslag.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vänder sig emot utskottets förslag om ändring gällande längden på den första tillståndsperioden efter att reglerna har börjat gälla. Partierna menar att en period på sex år inte skulle stärka programföretagens oberoende. Istället fördröjs företagens förutsättningar till långsiktig planering, anser partierna, som vill att regeringens förslag på en första tioårig tillståndsperiod ska stå fast.