lördag 5 juni 2010

FP mot MP

I går lyssnade jag på en debatt mellan Maria Weimer (FP) och Helena Leander (MP. Debatten skulle handla om miljöpolitiken och det gjorde den, men i stort sett begränsad till klimat och energi; förvisso bland de viktigaste. Jag hade hoppats man skulle komma in på även sådan problem som hoten mot den biologiska mångfalden och kemikalierna i vår natur, i hemmen och på våra arbetsplatser. Men en timme kan kanske inte inrymma mer.
Samstämmigheten var stor. Åsiktsskillnader av ideologisk art kunde vi notera i fråga om tillväxt (i ekonomin) som en förutsättning för att lösa miljöproblemen och för att utveckla samhället så att vi når hållbarhet. Jag hade dock önskat att få höra de två utveckla sina tankar. Hur ser man på frågorna om de krympande ekologiska resurserna och deras roll i en ekonomisk tillväxt? Tycker de två att det är dags att skrota dagens mått för tillväxt? Borde vi ha ett ekonomiskt mått, som känner av när vi minskar de ekologiska resurserna? Är det rätt att tala om tillväxt om en BNP - ökning sker som en följd av att vi förbrukar jordens resurser i stället för att bara bruka dem?
Jag vill att politiker börjar tala om att vi måste ha en uppfattning om hur mycket resurser, som får förbrukas och finna mått, som kan kombineras med sådana mått som, till exempel, BNP. Måtten har ju hittills kallats gröna nyckeltal och får väl anses stå i motsats till planhushållning.
Maria ingav hopp. Bara hon inte hamnar i ett resonemang i energi- och klimatpolitiken så att argumenten för utbyggnad av kärnkraften blir hämmande på utvecklandet av förnybara energislag. Men visst bör vi se till att hon kommer in i riksda´n.

1 kommentar:

Rafael Ospino sa...

SPEL FÖR GALLERIERNA!
Jag arbetar på ett litet miljöteknikföretag, Chemiclean, som bevisligen kan sänka energianvändningen i befintliga fastigheter med upp till 30% med mycket kort återbetalningstid, normalt mellan 4 och 10 månader. Detta innebär att åtgärden kan ge ett plus redan samma bokslutsår! Eftersom fastighetssektorn står för 40% av energianvändningen i Sverige skulle det således kunna gå att åstadkomma mycket på relativt kort tid. Situationen är liknande för Europa som helhet. Detta är en kunskap som på intet sätt är fördold; i en av Energimyndighetens egna publikationer efterlyser en av landets verkliga auktoriteter inom området, Akademiska Hus tekniske direktör "mer verkstad och mindre snack" och hävdar att det med relativt enkla medel går att halvera energianvändningen i en befintlig fastighet. Detta borde väcka enorm sensation, men uppenbarligen är det inga politiker som läser vad energimyndigheten producerar...
Även många bolag är väldigt kallsinniga, eftersom de ändå vältrar över kostnaden för energin på hyresgästerna. Om man vet att det går att sänka energianvändningen enkelt, billigt och miljövänligt och ändå väljer att avstå, kan det inte ses som annat än ren bekvämlighet...
Att våra politiker ändå framhärdar i att snacka glödlampor, standby-lägen och stadsjeepar beror nog mest på att de värsta energibovarna finns i kommunernas bestånd.
Det är nog så sorgligt att man hellre diskuterar nya passivhus, energiproduktion och forskning, det är betydligt "flashigare".
Det är väldigt tydligt att man hellre vill ha rubriker än resultat!