fredag 19 november 2010

Ickevåldskultur ointressant för våra partiledare.

Nu är det endast en dryg månad kvar av de hundratjugo månader, som FN utlyst som ett årtionde fören freds- och ickevåldskultur för världens barn. Ickevåld är ett begrepp. som använts under åtminstone de senaste tjugo åren för att fokusera på utvecklade metoder för att förebygga våld och för att hantera konflikter. FN föreslog ett stort antal initiativ och insatser. I det program som utarbetats förutsattes att man på alla nivåer, alltså inte bara på nationell, skulle arbeta utifrån detta program.
Det finns ju en motbild till bilden av nya tankar och metoder för att motverka våld, nämligen bilden av ökat våld. Betyg i skolan för att öka kvaliteten, krav på bättre disciplin o.s.v. javisst, men hur kommer vi åt brister i livskunskap? Jag har aldrig hört en svensk partiledare tala om behovet av livskunskap som skolämne. Jag hör nästan aldrig en svensk partiledare tala om åtgärder mot våldet i andra termer än straff. Jag hör sällan svenska partiledare tala om konfliktlösning med andra medel än militära.
Icke-våld är ett förhållningssätt som är grundat på medkänsla, på mod och på omsorg. Icke-våld handlar om solidaritet. Det är en skandal av stora mått att nästan ingenting gjorts under årtiondet för en ickevåldskultur. Det är en politisk skandal. Det är också skandal att media inte uppmärksammat frågan. Flera debattprogram har redan ägnats frågan om ny partiledare för Socialdemokraterna allt meden tiden för att leva upp till medlemsländernas i FN löften om aktiviteter.
När ska vi få se ett program där våra partiledare ställs inför frågan om våld någonsin är en användbar metod för att lösa konflikter eller om våld är någonting som alltid skapar konflikter. Här ligger en vädjan till SVT, för att vissa andra kanaler skulle bry sig i frågor där verkligheten inte kan fejkas för att bli underhållning är att vänta sig för mycket.

Inga kommentarer: