Avsaknad av svar och nonchalans

Den valrörelse som nyss ägt rum har visat en stor svaghet hos politikerna. Ingen tycks vilja ägna tid åt opinionsbildning utan koncentrerar sig på endast att finna utspel som gynnar egna karriären.
Exempel är diskussionen om att förstatliga sjukvården och skolan. Argumenten har varit två; ja och nej.
Vi har i Sverige en mycket omfattande lagstiftning, som är avsedd att styra politiken inom olika sektorer. Riksdagen stiftar lagarna. Staten ska sålunda se till att lagarna efterlevs. Lagarna uttrycker, till exempel, krav på jämlika förhållanden mellan landsdelar. Staten har alltså ansvar för att skolan och sjukvården är jämlik.
I debatten hävdas att varken skolan eller sjukvården är jämlik. Lagarna efterlevs inte. Staten har inte sett till att lagarna efterlevs.
Då säger några politiker: förstatliga, det vill säga, låt staten ta hand om även dagliga driften. Staten, som inte klarat sin uppgift ska få utökade uppgifter. För mig är detta svårt att förstå.
För att kunna förstå har jag ett stort antal gånger frågat förstatligandeförespråkare varför staten, som inte klarar sina uppgifter ska ges utökade uppgifter. Ingen gång har jag fått svar. Jag tolkar detta som en avsaknad av svar, och därtill nonchalant.