Den egensinnige

Den egensinnige kallas jag i dagens UNT. Vad ska man tycka? Är det en komplimang eller ett negativt omdöme? Envisheten, som man avser, är kopplad till att jag några gånger intagit annan ståndpunkt än majoriteten. Kanske också hänger samman med att jag anser att mitt huvuduppdrag är att driva en socialliberal politik och inte att till varje pris anpassa mig till en allians av partier. Jo, visst kan den här inställningen ifrågasättas, men den är för mig logisk. Jag tycker det är min uppgift att kritisera styrningen i landstinget, då jag anser att den är för otydlig. Jag kan inte i miljöfrågor, som är ideologiska och avviker från en grundläggande socialliberal ideologi, okritiskt ställa upp, och så vidare. Antalet sådana frågor är emellertid förhållandevis litet. Jag gläds åt en hel del av de förändringar, som genomförts och som till stor del är folkpartisters förtjänst.
Vilken plats ska finnas för egen profilering? Mitt intryck är att den minskar i samtliga partier. Ledamöter i olika beslutsförsamlingar blir röstboskap. Samtidigt pläderar flera partier för införande av tydligare personval. Är dessa förändringar förenliga? Knappast. Kandidatur för ett parti måste innebära att man ansluter sig till partiets grundläggande ideologi, men att den medger egna pragmatiska ställningstaganden. Detta i sin tur innebär att partierna måste formulera den ideologiska grunden, vilket brister. Här ligger huvudförklaringen till att de egensinniga är så få, alltför få. För mig finns ingen annan ideologi än den socialliberala