måndag 13 augusti 2012

Avsnitt 26 ur Politik på Gott och Ont

Min besvikelse kanaliserade jag i följande artikel UNGA, ÄLDRE OCH KVINNOR – ETT FÖRÅLDRAT SYNSÄTT Visst behöver vi en debatt. En debatt om vad vi gör åt det faktum att unga, äldre och kvinnor är underrepresenterade i politiska beslutsförsamlingar. Det är den debatten jag ville åstadkomma med min artikel i NU 31 mars. I artikeln ifrågasätter jag nuvarande uppdelning av människor efter ålder och kön. Men vad hände? Ja, reaktion, men inte debatt. Däremot har uppskattning uttalats från medlemmar, uppskattning för att jag vågat ta upp frågan med ny invinkling. På många samhällsområden frestas vi politiker att, när vi inte lyckas närma oss de mål vi ställer upp, tillskapa särskilda organ för att ta ett ”samlat grepp”. Vad vi därmed ofta gör är att säga att det är någon annan än vi själva som har ansvaret. I det partipolitiska arbetet finns en tendens till, oftast omedvetet, att betrakta jämställdhetspolitiken som något som partiernas kvinnoförbund får sköta och granskningen av partiet något som får ankomma på ungdomsförbundet att ägna sig åt. För att inte tala om vår syn på äldre i politiken. När man uppnått en viss ålder, passerat åldersstrecket, är man ute. Man hälsas välkommen till partiets seniorförening. Det här är ett otidsenligt sätt att se på politiskt arbete. Det är också ett kollektivistiskt synsätt som inte hör hemma i ett socialliberalt parti. Politiken och politiker brottas med förtroendeproblem. Ska vi kunna återupprätta det förtroende som är raserat måste vi vara beredda att ompröva våra arbetsformer. Vi måste kunna ompröva det sätt varpå vi tar vårt ansvar som medborgarnas ombud. Framgång kan vi nå endast om vi raderar ut köns- och åldersgränser. Alla åldrar och båda könen ska mötas för att forma den socialliberala politiken. Uppmuntra de människor, som tar initiativ till sådana möten, i stället för att visa misstro. Vi måste ha som mål att unga, äldre, kvinnor och män tillsammans formar den socialliberala politiken. Vi vinner dessutom ökad förståelse mellan ung och gammal, mellan kvinna och man. De politiska frågorna blir det väsentliga, inte vilken grupp vi tillhör. Det vi i dag kallar nätverk är ett uttryck för detta synsätt. Ge nätverk samma status som de samverkande organisationerna. Det finns, enligt min mening, starka skäl för en omprövning av partiernas arbetssätt. Det socialliberala partiet bör gå före.

Inga kommentarer: