Självstyrelse i regioner

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Artikeln var publicerad för kanske tio år sedan. Är den fortfarande relevant?

"Regioner är ett sätt att organisera offentlig makt och verksamhet som motsvarar dagens krav på delaktighet, skriver Erling Green och Harald Nordlund.

Regionfrågan diskuteras allt livligare. Grundfrågan är om makten över det offentliga skall vara så nära den enskilde som möjligt. Till skillnad från enskilda kommuner kan regioner vara tillräckligt stora för att skapa identitet och decentralisera makt. Är det de enskilda medborgarnas delaktighet eller ett antal toppolitikers makt som skall vara vägledande för hur makt och ansvar ska fördelas mellan EU, stat, kommun och region?

För det ekonomiska livet är regioner och regionalisering inget problem. Tvärtom. Att kunna arbeta i kluster och nätverk, att ha sporrande konkurrenter i sin närhet, att ha krävande kunder runt hörnet och att ha samarbete med framför allt tekniska och medicinska högskolor ses av många företag som en nödvändighet. Ett konkret tecken på detta samarbete mellan näringsliv, akademi och det offentliga är forskarparkerna Science Park i Uppsala och Ideon i Lund.

Trots att regioner på senare decennier har blivit en alltmer naturlig enhet för enskilda och företag och trots att de båda regionexperimenten i södra Sverige på kort tid gett många framåtblickande resultat, möter regionidén fortfarande motstånd.

Motståndet kan tolkas på flera sätt. Ett är att de europeiska nationalstaterna har skapat välfärds- och trygghetssystem som har en övervägande förankring på nationell nivå. Därmed utgör systemen ett av de flitigast använda argumenten av politiker på nationell nivå för att inte flytta politisk makt från staten till regioner, landsting och kommuner. En variation på argumentet är att "värna om" att alla medborgare i landet skall behandlas lika.

I en nyutkommen antologi med elva bidrag från stats- och samhällsvetare "Självstyrelse på regional och lokal nivå" utgiven av Region Skåne och Västra Götalandsregionen (redaktör Pontus Tallberg) presenteras ett antal sätt att betrakta regionfrågor.

Det kan te sig självklart att statsvetare utgår från den "suveräna staten". Detta medför dock att regioners självstyre skall motiveras i snart sagt det oändliga, medan de nationella politikernas makt inte ifrågasätts.

Professor Olof Pettersson framhåller: "Självstyrelsens problem är i dag ett av de viktigaste, och uppenbarligen ett av de mest svårlösta, i svensk politik. Det enda som man verkar överens om är att det nuvarande systemet inte fungerar tillfredsställande. Den stora frågan är hur man samtidigt skall förverkliga idéerna om självstyrelse och folkstyre."

Detta citat tycks indikera statsvetenskapens synsätt: Det finns i dag ett "folkstyre". Det är de nuvarande nationalstaterna som är utgångspunkten. Ett alternativ vore: "Hur skall demokrati och det offentliga organiseras för att medborgarnas delaktighet i och inflytande över det allmänna skall bli lika påtaglig som gentemot marknaden och det sociala livet?" Eller annorlunda: Hur skall en marginalisering av det politiska undvikas och samtidigt tydliggöras?

Förslag till svar ska utarbetas av den nu arbetande Ansvarskommittén. Den har formulerat sjutton frågor som bas för utredningen. Helt i linje med traditionen är perspektivet uppifrån. Ingen av frågorna är ställda med den enskilde individen eller företaget eller organisationen i centrum. Det nytänkande som många av oss hoppades skulle prägla utredningen ser ut att helt utebli.

Valet av den nya danska socialdemokratiska partiledaren Helle Thorning-Schmidt skedde tidigare i vår på internet. Detta kan indikera att demokrati fortsättningsvis till stor del är direktdemokrati. Om kommuner och framväxande regioner hämtar inspiration från det danska ordförandevalet, kan ökad demokrati och därmed demokratisk legitimitet vinnas. Medborgarnas engagemang för och i det offentliga kan därmed bli lika naturligt som engagemang i arbetet och i allas sociala gemenskap.

Erling Green

docent Företagsekonomiska institutionen

Lunds universitet

Harald Nordlund

landstingsledamot (fp) "