tisdag 15 oktober 2013

Försämras LSS?

När socialliberalismen var en del avregeringspolitiken infördes LSS. Reformen har väckt internationell uppmärksamhet. Den har varit viktig för personer med funktionsnedsättning och den har varit betydelsefull för påverkan av våra attityder.
Är det en riktig beskrivning man ger när man försöker påvisa att reformen steg för steg nedmonteras?
Här en artikel i Dagens Samhälle, som gör just detta
 
"Vi hade gärna firat att Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) snart fyller 20 år. Men tyvärr har firandet ersatts av frustration och sorg. När den internationellt uppmärksammade assistansreformen genomfördes 1994 innebar det en stor förbättring för funktionsnedsattas livskvalitet. Många fick det ökade stöd de behövde för att tillförsäkras ett liv med möjlighet till medbestämmande och personlig integritet. Men sedan 2006 har Försäkringskassan steg för steg stramat åt bedömningarna av vad som ger en människa med funktionsnedsättning rätt till personlig assistans i statens regi.  Regelverket slår fast att staten, via Försäkringskassan, har ett betalningsansvar för brukare med ett assistansbehov på 20 timmar i veckan eller mer, medan personlig assistans för övriga brukare helt faller under kommunernas betalningsansvar. Försäkringskassans åtstramade behovsbedömningar placerar allt fler brukare under 20-timmarsgränsen, vilket i snabb takt övervältrar kostnaderna på kommunerna. Riksförbundet FUB, för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, har för andra året i rad låtit genomföra en enkätundersökning bland Sveriges alla kommuner, som ett led i att kartlägga konsekvenserna av Försäkringskassans agerande. Under de årliga Intradagarna, två studiedagar om stöd och service till personer med utvecklingsstörning/intellektuella funktionsnedsättningar, presenterades delar av rapporten. Rapporten kommer nu offentligöras i sin helhet. Resultatet är nedslående. Fyra av fem kommuner uppger att Försäkringskassans striktare bedömningsgrunder övervältrar ansvar och kostnader för personlig assistans till kommunerna. Ett alarmerande faktum är att fyra av tio kommuner anser sig sakna tillräckliga ekonomiska resurser för att uppfylla intentionerna i LSS-lagstiftningen. Bara en av tio kommuner anser sig kunna uppfylla intentionerna med goda marginaler.

FUB:s undersökning visar också att närmare var tionde kommun frångår LSS när ansvaret övervältras från staten, för att istället hantera behovsbedömningarna inom ramen för Socialtjänstlagen (SoL). Att frånta den som är beviljad stöd inom LSS sina rättigheter är lagstridigt och något som leder till försämrad livskvalitet för dem som drabbas. Insatser inom LSS ska tillförsäkra den funktionshindrade ”goda livsvillkor” och individen ska själv kunna styra över hur, när, var och av vem assistansen ges.  Motsvarande ambitionsnivå eller brukarinflytande finns inte inom SoL.
En översyn av LSS-lagstiftningen är nödvändig. Den rättspraxis som Försäkringskassan lutar sig mot går stick i stäv med intentionerna i LSS-lagstiftningen såsom den beskrivs i lagens förarbeten. De tragiska konsekvenserna av Försäkringskassans striktare bedömningar är väl kända, läget för enskilda är akut och kommuner vittnar om skenande kostnader.
Därför är det oacceptabelt att regeringen lagt en våt filt över alla åtgärder genom att begrava frågan i en utredning som inte ska slutredovisas förrän efter valet 2014. Detta är att undanhålla väljarna besked i vad som borde vara en brännande valfråga. Vi uppmanar nu regeringen att snarast vidta följande fyra åtgärder, för att återupprätta LSS-lagstiftningen och den internationellt tidigare hyllade assistansreformen:
Tidigarelägg redovisningen av LSS-utredningen till i god tid innan valet. Personliga tragedier följer i spåren av statens allt njuggare inställning till funktionshindrade som behöver personlig assistans. Det behövs åtgärder nu och riksdagspartierna måste bekänna färg i valrörelsen.
Gör en översyn av lagtexten så att intentionerna i LSS-lagstiftningen efterlevs. Om det är förenligt med gällande lag att tolka funktionsnedsättas ”grundläggande behov” på ett sätt som motverkar LSS-lagstiftningens intentioner – vilket ofta sker i dag – då behövs förtydligad lagstiftning.
Snabbutred en sänkt brytpunkt mellan kommunalt och statligt kostnadsansvar. Trenden som kommunerna vittnar om, att ansvaret och kostnaderna för personlig assistans övervältras från stat till kommun, kan hejdas om brytpunkten sänks från dagens 20 timmar i veckan till en lägre nivå, exempelvis 10 timmar. Då kan även rättssäkerheten för enskilda förbättras och antalet överklaganden reduceras.
Kompetenslyft och behörighetsreglering för kommunernas LSS-handläggare. Många kommuner vittnar om att personalen möts av ökat missnöje till följd av Försäkringskassans striktare bedömning. Med ökad kompetens hos handläggarna höjs kvaliteten i besluten och brukarna ges en rättssäker hantering. LSS-handläggare som är tryggare i sina beslut kan också bidra till att stoppa kommunernas regelvidriga förflyttningar av insatser från LSS till SoL.
Så länge ansvariga politiker hänvisar till en utredning finns ingen ljusning i sikte för de människor som lever med en funktionsnedsättning och som är beroende av personlig assistans i sin vardag. Det krävs att politikerna tar situationen på allvar och genomför konkreta förändringar. Allra svårast är situationen för dem som har svårt att föra sin egen talan. Till dem tillhör barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. LSS-lagstiftningen infördes för att ge samhällets allra mest utsatta rätten till livskvalitet och människovärde. För dem är Sverige just nu kallare än på mycket länge"

Inga kommentarer: