Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Artikeln var publicerad 4 april 2005
och skriven tillsammans med Sigbritt Dahlberg
Omorganisation räcker inte
Uppsala läns landsting går
årligen med ett stort underskott, trots att landstingsskatten höjts regelbundet.
Pengarna som ska gå till sjukvården räcker inte och människorna får inte den
vård de behöver.
Detta konstateras år efter år men inget synligt händer
annat än att man organiserar om med hopp om att det ska bli bättre, vilket
tyvärr sällan händer.
Vårdresurserna ska finnas nära patienterna. Vad
menar vi med det? Till exempel att låta lasarettet i Enköping få en egen
styrelse med ansvar för utförandet och som finns nära verksamheterna och
kommuninvånarna. Det ska vara en styrelse som känner till vad som händer i
närområdet och som lätt kan omfördela resurserna dit där de bäst behövs.
Det finns en oro att närsjukvården ska försämras och att all sjukvård
koncentreras till Uppsala och Akademiska sjukhuset. Till Enköping flyttar nästan
500 personer varje år och tillsammans med Håbo kommun bor ungefär 55 000
personer i södra länsdelen. De litar på att de kan få vård på Enköpings
lasarett. Därför är det viktigt att Enköpings lasarett och även sjukvården i
norra länsdelen får finnas kvar och utvecklas i takt med de
befolkningsförändringar som sker där.
Det handlar också om att
primärsjukvården, husläkaren, ska vara lättillgänglig och kunna ta emot sina
patienter helst samma dag som man ringer.
En inte alltför djärv gissning
är att ju snabbare människor får vård desto kortare blir sjukskrivningar och
bortavaro från arbeten. Det är i sin tur positivt för både människors privata
och för samhällets ekonomi. En viss omfördelning av resurser från Akademiska
sjukhuset till primärvården är bra för medborgarna i Uppsala län och innebär att
vi utnyttjar skatteintäkterna mer effektivt.
Bristerna i sjukvården
handlar även om den politiska styrningen. Det recept som ideligen skrivs ut är
omorganisation. Nu styrs landstinget genom vad som benämns
beställar-utförarorganisation.
Emellertid finns sådana brister att man
funnit anledning att ånyo göra en översyn av formerna för den politiska
styrningen. Vi anser att det är motiverat att göra förändringar. Men starta inte
en omfattande omorganisationsprocess utan fokusera på problemet, att tydliggöra
uppdelningen mellan politik och profession.
Vi politiker ska lyssna på
dem som kan verksamheterna, utforma politiken, lämna till de anställda att sköta
verksamheten och göra justeringar när indikatorer visar att målen inte uppfylls.
För att åstadkomma den här attitydförändringen måste vi få ny politisk
ledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar