Inlägg
"Den svenska grundskolan har de senaste 20 åren förvandlats från ett av världens mest likvärdiga skolsystem till en skola där elevers och föräldrars bakgrund får allt större betydelse. Och till en skola där lärare pressas alltmer. De som förespråkade en kommunalisering av skolan menade att en decentralisering av i huvudsak skolans finansiering bättre än tidigare skulle lyckas styra resurserna dit där de behövdes. Studier visar dock att en mycket stor andel av kommunerna inte har, eller har otillräckliga, resursfördelningssystem för att kompensera för elevers olika bakgrund, förutsättningar och behov. Sveriges Kommuners och Landstings (SKL) lösning på detta är ännu större frihet att fördela resurserna. SKL:s ordförande Anders Knape har till och med konstaterat att ”lokala variationer är en garant för likvärdighet”, ett förvånande påstående sett ur de senaste 20 årens utveckling i svensk skola. Knape menar att det krävs ytterligare utvidgad frihet för kommunerna att disponera dagens riktade statsbidrag, då de annars ”riskerar att sätta rådande prioriteringar och fördelningsprinciper på tillfälligt eller permanent undantag”. Men i och med att elevens kommuntillhörighet har fått större betydelse för resultatspridningen i landet sedan 1990-talet tycks det snarare vara som så att den ökade lokala variationen varit en förutsättning för den ökade resultatspridningen. Samtidigt har Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning, helt rätt när hon säger att skillnaderna är som störst inom de enskilda skolorna. Det är viktigt att satsa på att ge lärare bättre förutsättningar för att klara sitt uppdrag. Men det får inte betyda att man blundar för de stora och växande skillnaderna mellan olika kommuner.
Alltfler ser att landets kommuner misslyckas med det kompensatoriska uppdraget, där elevers bakgrund i så liten utsträckning som möjligt ska påverka prestationerna negativt. Ett uppdrag som står tydligt i skolans styrdokument ända sedan grundskolans inrättande. Jag ser att många kommunpolitiker och ansvariga vill väl och försöker. Men ändå kommer åtskilliga till oss nu och säger: ”Vi klarar inte likvärdigheten. Staten måste hjälpa oss.” Jag hör också alltfler kommunalpolitiker som mellan skål och vägg säger att de vill se en statlig skola!
Vi vill uppmuntra det samtal som spirar. Och vi vill att kommunerna – och SKL – ska förstå att även i en framtida mer statligt finansierad skola kommer kommunerna var oumbärliga och ha ett stort ansvar. I dag har olika kommuner och skolor olika ambitionsnivåer, kunskaper och system för hur skolor ska organiseras och undervisningen bedrivas. Den ökade friheten att styra skolan har skapat en grogrund för ökade skillnader. Tyvärr utgår inte skillnaderna från behoven hos eleverna och skolans uppdrag, utan ofta från kommunernas möjligheter.
Politiker nationellt måste nu enas om ett modernt ansvar för skolan. Samtidigt måste villkor och arbetsförhållanden förbättras för lärare och elever. Första steget för att komma tillrätta med den ojämlika skolan är att satsa på lärarna och ge rimliga villkor för lärare – i alla skolor. Sverige behöver en nationell kunskapsskola där staten tar över ansvaret för finansieringen. Endast staten har drivkrafter att garantera likvärdiga möjligheter och en utbildning av hög kvalitet i hela landet.
Jag vet att inte heller kommunpolitiker eller SKL vill att skolan ska fortsättas dras isär. Inför nästa riksdagsval måste vi ta gemensamma steg närmare en nationell kunskapsskola på stark och statlig grund. Med kommunerna som en bärande del"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar