Demokrati förutsätter ickevåld.

De flesta av oss torde ha stannat upp för att ägna tankar åt de anhöriga till offren vid vansnnesdåden i Norge. Vi tar del av nyheterna om vad som hänt, till analyser och till kommentarer. De politiska kommentarerna handlar oftast om angreppet på demokratin och vikten av att bevara och fördjupa den. Sådana kommentarer är viktiga. Mötesfrihet, yttrandefrihet, kamp mot diskriminering, medborgarinflytande är några av de värden, som kännetecknar demokratin.
Demokrati förutsätter också, anser jag, kamp mot våldet. Demokrati kan inte anses råda i ett system där våld används som konfliktlösningsmetod. Den markeringen ser jag ingenting av i de politiska kommentarerena. Beror det på att uppfattningen finns hos endast ett fåtal politiker? Beror det rent av på att många politiker inser inkonsekvensen i uppfattningen?
Om vi accepterar och också förordar våld i vissa situationer torde kampen mot våld i andra situationer försvåras. Vi kan knappast bli framgångsrika i kampen mot våld om vi bär på en uppfattning att ickevålds- och fredsfrågorna är angelägenheter för endast vissa organisationer. Vi kan inte bli framgångsrika i kampen mot våld om våra politiker i vissa fall förespråkar användande av våld och om våra poitiker i sina kommentarer till våldshandlingar inte fördömer våld generellt. Jag tänker fortsätta att vänta på och att efterfråga våra partiledares ställningstagande mot våld och bekännelse till ickevåld som förutsättning för utvecklande av demokratin.