måndag 11 juni 2012

Kommunalt ansvar för strandskyddet, för att gå kortsiktiga ekonomiska intressen till mötes

Upsala Nya Tidningundrar i dag i sin ledare varför kommunerna fick huvudansvaret för strandskyddet. Det har jag undrat många gånger.  Dock tror jag mig ha sett svaret. Andra intressen än naturintressena har fått råda. Strandskyddet är en del i en näringslivspolitik och det är en del i regionalpolitiken. men det säger man inte, utan man har använt sig av det i och för sig sympatiska argumentet att människor somberörs av ett beslut ska vara med och bestämma. Det som dock blir fel i detta resonemang när det gäller strandskyddet är att stränderna är inte en tillgång specifikt för de som råkar bo nära stränderna. Strandskyddet är en angelägenhet för alla. Därför ska beslut om avsteg från gällande strandskyddsbestämmelser fattas på nationell nivå efter hörande av statens regionala organ, länsstyrelsen.

Lagstiftningen om strandskydd har kommit att användas som ett medel för att vinna lokala politiska poänger, genom bl.a. upprepade debatter i riksdagen om det generella strandskyddet som ett hinder för en orts utveckling. Då nämns nästan aldrig det generella strandskyddets betydelse för utveckling och hållbarhet.

Kommunerna har nu ansvaret för dispensbesluten utanför skyddade områden som t.ex. naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden. I skyddade områden har länsstyrelserna fortfarande kvar beslutsrätten. Länsstyrelserna har möjlighet att överpröva en kommuns beslut om dispens om det kan befaras att örutsättningarna för att besluta om dispens inte är uppfyllda. Länsstyrelsen har  därmed tagit över Naturvårdsverkets roll att överklaga sådana beslut.

Strandskyddsfrågan är en ideologisk fråga. Vilka intressen är viktigast att tillgodose? De partier, som står bakom förändringen av strandskyddslagstiftningen 2009 har styrts av kortsiktiga ekonomiska intressen


1 kommentar:

Bertil Johansson på storboholmen sa...

Kompromiss mellan markägaren och strandskyddet

Det är fel att allemansrätten kör över äganderätten totalt för oss markägare. Det skulle vara mer rättvist om man kunde få bygga en stuga på högst 35 kvm och ett dass.
Tycker att man kunde få bygga en sommarstuga 50 m från vattnet och sedan göra en liten tomt runt stugan ca 5 meter i omkrets runt om stugan bara. Det räcker för den som har marken.
Då får markägaren sin stuga och allemansrätten får disponera resten av marken som är mycket mer än den som själva stugan står på. Visst ska man få ha en liten brygga, men det ska tillkomma en lag som säger att allemansrätten får fritt beträda bryggan och marken utanför stugan. Glöm privatskyltar!

Där har markägaren ingenting att säga till om. Skulle det stå stolar och bord vid strandkanten eller på bryggan så får allmänheten och så nyttja dessa.
Man ska också få röja lite vid stranden så folk kan gå i land och bada där. De flesta stränder kan man knappt gå i land på för, att det är mängder med vass och helt igenvuxet med sly.
Sänk gränsen för strandskyddet till 50 m annars tar allemansrätten över och det är inte heller rättvist.
Det skulle innebära om man ska bygga en stuga på en ö med dagens lag. Då skulle det vara 100 m åt varje håll av ön. Strandskyddet skulle göra att ön måste vara minst 225 m bred och 225 m lång. Och det är ett gränsfall, De där 25 metrarna är till för att själva stugan ska komma utanför strandskyddet.