Borgerlig eller socialliberal

Lyssnade tidigare i dag på ett tankeutbyte i P4 om Folkpartiets roll i svensk politik. Man benämnde den nuvarande inriktningen som borgerlig och den under Bengt Westerbergs ledning som socialliberal. Visst, Bengt Westerberg tydliggjorde socialliberalismen. Det som man nu beskrev som borgerlig är väl egentligen en manchesterliberal politik. Skillnaden ligger i betoningen av solidaritet och socialt ansvarstagande och också graden av tyglande av marknadskrafterna. Dock begreppet liberal är ett otydligt begrepp och kan stå för det mesta som svenska partier står för, undantagna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Tankeutbytet handlade om vilken linje, som ger flest röster till partiet. Som om det är det allt annat övergripande målet. Partierna har en opinionsbildande roll. Det finns visst plats i mitten, sa Helle Klein. Jag delar uppfattningen. I mitten, i den meningen att ingen driver en tydlig socialliberal linje. Detta måste dock vara Folkpartiets roll i svensk politik. Även om det innebär svagare stöd än om man profilerar sig med hårda tag, språktester, kärnkraft, NATO - medlemskap, vapen framför diplomati och så vidare. Det finns plats för en politik, som tar de svagastes parti, som talar om solidaritet med människor som far illa, i även andra länder, som har ickevåld som en del av profilen, som står upp för bevarandet och skyddet av vår natur och den biologiska mångfalden, som tydligt markerar att all energiproduktion måste bygga på förnybara energikällor, som ser vård och omsorg som ett samhällsansvar, som beskriver forskning och utbildning som förutsättningar för välfärd.

I kväll tror jag Jan Björklund säger saker, som får oss att tänka på Ohlin och Westerberg

Men, när ska media upphöra med att se partiernas huvudmål som röstmaximering?