Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över
Den här artikeln var publicerad 27 april 2002.
Fler äldre ger också nya
möjligheter
Vi måste bryta åldersbarriärer och planera för ett aktivt
åldrande. När får vi se 80-åriga studenter, 75-åriga statsråd, 25-åriga
ordförande i fullmäktige och 30-åringar som
arbetar tillsammans med 60-åriga
mentorer? skriver Harald Nordlund.
Om 30 år kommer en fjärdedel av
Sveriges befolkning att vara över 65 år. Så ser det ut i stora delar av övriga
Europa. År 2030 blir Västeuropa den första region där befolkningen ökar i första
hand som en följd av att människor lever längre, inte som en följd av att fler
personer föds än dör. Samma utveckling väntar Nordamerika, Japan och Australien,
men ett par decennier senare.
I framtiden måste allt färre försörja allt
fler. Denna nedåtgående spiral blir tydligast från och med 2005 då de första
40-talisterna går i pension. Konkurrensen om arbetskraften kommer att hårdna.
Omfattande insatser måste skapas om effekterna på vår välfärd ska kunna mildras.
Senarelagd pensionsålder?
Ligger lösningarna i att senarelägga
pensionsåldern, i att på olika sätt stimulera till och åstadkomma ökade
födelsetal och att öka invandringen? En sak torde vara säker, nämligen att det
krävs åtgärder för att hålla den äldre befolkningen kvar i arbete längre än för
närvarande. FN:s avdelning för ekonomiska och sociala frågor har gjort
beräkningar som visar att om vi vill behålla den nuvarande balansen mellan
förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande måste, om vi inte ökar
arbetskraftsinvandringen, den faktiska pensionsåldern i EU-området ligga på
drygt 75 år i mitten av 2000-talet. I vissa länder handlar det om ännu högre
faktisk pensionsålder.
Till en del har Sverige börjat omställningen till
ett samhälle med en åldrande befolkning. Den senaste pensionsreformen syftade
till att bland annat uppmuntra människor att delta i arbetslivet efter 65 års
ålder. Men de viktigaste förändringarna återstår.
Förlegade
föreställningar
Det allra viktigaste är att ändra på förlegade
föreställningar om vad åldrandet innebär och om vad äldre människor vill och kan
göra. Frågeställningarna om en åldrande befolkning handlar inte om enbart vård
och omsorg, som är en av flera utmaningar. Om dagens och morgondagens politiker
inte klarar av att se en åldrande befolkning i ett bredare perspektiv kommer de
inte heller att klara att möta de framtida utmaningarna.
Flexiblare
mönster
Flexiblare livsloppsmönster kan bidra till en frigörelse från
dagens roller och begränsningar. Frigörelsen måste inte vara knuten till åren
kring pensionsåldern och därefter.
Livsloppsmönster kan ändras. Det har
vi sett när under 1900-talets senare hälft kvinnor i större utsträckning började
förvärvsarbeta.
Vi måste bryta åldersbarriärer, vi måste planera för ett
aktivt åldrande och vi måste börja visa mer av ömsesidig respekt över
generationsgränserna. Är vi i Sverige dåliga på att anlägga
generationsöverskridande perspektiv? Är vi dåliga på att på politiska poster och
i övrigt i samhället utnyttja äldre personers erfarenheter och kunskaper?
När får vi se 80-åriga studenter, 75-åriga statsråd, 25-åriga
fullmäktigeordförande och 30-åringar som arbetar tillsammans med 60-åriga
mentorer?
-
Harald Nordlund
Riksdagsledamot (fp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar