Hot mot den akademiska friheten

Under åren 1994 till 2007 var min artikel- och insändarproduktion troligen som störst. Antalet artiklar och insändare i UNT var 55.
I vilken mån verkligheten och/eller min syn har förändrats är intressant att reflektera över

Den här artikeln publicerades 1 augusti 2002


Hot mot den akademiska friheten

Den enskilde forskarens frihet och makt att själv välja ämne och metod för vetenskapliga studier är grundbulten i den liberala forskningspolitiken, skriver Harald Nordlund.

Universitetens och högskolornas självständighet och oberoende måste stärkas. I dag är risken stor att akademin tyst får anpassa forskningen till politikernas egennyttiga pekpinnar. Det är helt oacceptabelt.

Vi liberaler tänker ta strid för den fria akademin, där det klassiska bildningsidealet och idén om det fria och kritiska kunskapssökandet är vägledande. Vår politik går ut på att ge forskarvärlden makt att själv bestämma vad det ska forskas om och att göra högskola och universitet autonoma.

Tjäna staten

Inom socialdemokratin finns uppfattningen att forskningen finns till för att tjäna staten. Akademin är då en fabrik som spottar ur sig så kallad nyttig kunskap och det är politikerna som avgör vad som är nyttigt.

Vi anser inte att det går att rangordna kunskap på det sättet. Det går inte heller att på förhand avgöra om forskning inom ett visst område kommer att medföra stor samhällsnytta. Det som i dag framstår som irrelevant kan i morgon äga största relevans.

Den enskilde forskarens frihet och makt att själv välja ämne och metod för vetenskapliga studier är grundbulten i den liberala forskningspolitiken.

Politisk styrning

I Sverige har den socialdemokratiska regeringen skärpt den politiska styrningen av högre utbildning och forskning. Högskolan måste få autonomitet. Det finns ett uppenbart samband mellan graden av självstyre och vetenskapligt nytänkande. Sedan de första högskolestyrelserna infördes 1977 har de politiskt utsedda ledamöterna kontinuerligt stärkt sitt grepp om universiteten.

Socialdemokraterna såg 1988 till att ordföranden skulle vara en av regeringen tillsatt person. Det politiska inflytandet över tillsättningen av styrelsen bör helt tas bort och

i stället ska studenter, forskare och lärare själva utse styrelsen.

Intressant idé

En intressant idé framfördes även av professor Leif Lewin på DN Debatt 21/7, där han föreslog att universitetens oberoende ska garanteras i grundlagen precis som rättsskipningen.

För att återupprätta forskarens självständighet måste vetenskapsrådet, som ger pengar till forskare utifrån inkomna ansökningar, skyddas från politisk detaljstyrning och dess oberoende ställning måste säkras. Inga ledamöter ska tillsättas politiskt.

Anslagen direkt till universiteten ska också öka, då det bidrar till att makten över vilken forskning som ska bedrivas inom skilda discipliner läggs i de verksamma forskarnas händer.

Leif Lewin tillförde en intressant idé som gick ut på att näringslivets bidrag till universiteten skall vara avdragsgilla vid deklarationen, för att öka de finansiella resurserna. Det bör också skapas fristående forskningsfonder fria från politisk styrning, för att tillföra forskningen större finansiella resurser. De forskningsstiftelser som inrättades av den borgerliga regeringen och som

socialdemokraterna senare införde en lag om för att kunna välja ledamöterna i, måste återfå sin forna frihet.

Frigörelse

Ett vidare led i universitetens och högskolornas frigörelse är att förändra utnämningen av professorer och inte låta regeringen, utan människor från forskarvärlden, utse dem.

Leif Lewin argumenterar i sin artikel för att professorernas tidigare särskilda anställningsskydd, som tillförsäkrade dem oavsättlighet, borde återinföras. Skälen till det skulle vara att professorerna annars blir beroende av politikernas välvilja och kan avsättas efter deras nycker.

Jag tycker att det är bra att professorer kan avsättas. Att en yrkesgrupp kan sitta på livstid är en förlegad tanke. Det är bättre att regeringen fråntas rätten till utnämning av dem; då finns inte risken för politisk styrning.

Det krävs krafttag från politikerna för att minska deras eget inflytande över kunskapssökandet. Sverige behöver självständiga och fria universitet där forskarna själva bestämmer vilken kunskap som ska sökas. Politikernas inblandning kan få förödande konsekvenser för forskningen på de svenska universiteten.

En fri akademi kräver ett socialliberalt systemskifte.

-

Harald Nordlund

Riksdagsledamot (fp)

Uppsala län