måndag 18 juni 2018

Kalla fakta om patientsäkerhet

Den här artikeln finns på unt.se/debatt. Min rubrik var Kalla fakta om patientsäkerhet
Inte så heta fakta
Varje år skadas 110 000 svenskar i vården och omkring 1 400 dör av skador, som hade kunnat undvikas. TV4-programmet Kalla fakta belyste nyligen problemet. I korthet kan sägas att programmet försökte visa hur förändringar i möjligheten för patienter och anhöriga att klaga är ett hot mot patientsäkerheten.
Ett av de beskrivna hoten var en lagstiftning, som har inriktningen att fokusera på systemfel och bristande rutiner i stället för att finna syndabockar.
Vad patientsäkerhet är och hur ansvaret för denna är fördelat framgår tydligt av Patientsäkerhetslagen. Lagen definierar vårdskada med ”lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”. Allvarlig vårdskada beskrivs i lagen med ”vårdskada som är bestående och inte ringa eller som har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit”. Ansvaret åvilar vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonalen. Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, patienterna ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav och vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Patienter och anhöriga har, när man funnit anledning att klaga över vården, kunnat vända sig till Inspektionen för vård och omsorg IVO) och till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). De möjligheterna finns inte längre.
Däremot gäller att ”om en händelse har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada ska vårdgivaren anmäla det till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Syftet är att IVO ska få vetskap om allvarliga risker i hälso- och sjukvården och sprida kunskap om dessa risker till andra myndigheter. IVO ska också använda informationen i sitt tillsynsarbete”.
”Vårdgivaren har också en skyldighet att snarast anmäla till IVO om det finns skälig anledning att befara att en person, som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården och som är verksam eller har varit verksam hos vårdgivaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten. Vårdgivaren ska också ta emot klagomål mot och synpunkter på den egna verksamheten från patienter och deras närstående.”
Kalla fakta kan påstås ha varit ensidigt i den meningen att de uteblivna möjligheterna att klaga till IVO och HSAN ersatts av utökad roll för patientnämnderna inte beskrevs. Dessutom borde det politiska ansvaret ha betonats.
Patientnämndernas huvudsakliga uppgift är att hjälpa patienter att föra fram klagomål till vårdgivare, tillhandahålla eller hjälpa patienter att få den information patienterna behöver för att kunna ta till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, Patientnämnderna ska göra Inspektionen för vård och omsorg uppmärksam på förhållanden av relevans för myndighetens tillsyn. Patientnämnderna bidrar till att utifrån inkomna ärenden skapa kontinuerlig granskning av rutiner och organisation i syfte att undvika upprepning av inträffad skada .
I förhållandet till medborgarna är det ytterst ett politiskt organ som har ansvaret.
När mål och verklighet inte sammanfaller måste alltid ett politiskt beslut fattas, såsom att ändra mål eller tillskjuta medel. Så sker endast undantagsvis. Missförhållanden, som belyses genom anmälningar till Patientnämnden blir inte föremål för politiska åtgärder, patientsäkerhetsberättelser läggs till handlingarna utan diskussion och olika styrdokument blir hyllvärmare.
Av Kalla faktas program framgick inte att patientnämnderna inte har fått den roll som lagen anger i fråga om att uppmärksamma politiskt ansvariga på brister, som orsakar undvikbara skador. Och det framgick vidare inte att landsting, regioner och kommuner inte har gjort patientnämndernas verksamhet känd bland allmänheten. Härtill kommer att ett i det närmaste obefintligt politiskt ansvarstagande, som avgörande för avhjälpande av de brister, som orsakar vårdskador, över huvud taget inte berördes.
Harald Nordlund, f d kommunalråd, riksdagsledamot och landstingspolitiker (L)

Skicka en kommentar