Haralds Samhällsbrev nr 4
260923
Gammal NATO-debatt mot nygammal bakgrund
Valet står mellan att sträva efter fred genom att rusta för krig och att sträva efter fred genom att förbereda för fred. Eller med andra ord: söka fred genom avskräckning eller genom avspänning.
Ett nödvändigt val i en värld där våldet breder ut sig och tycks närma sig även oss. Men om vi står inför ett val borde vi väl höra argumentering för båda. I den politiska debatten finns endast plädering för mer vapen, fler soldater alltså sök fred genom avskräckning, hot och upprustning. Detta gäller trots att fredsforskning visar att våld föder mer våld.
Vilka frågor är viktiga för oss medborgare att få svar på i syfte att förstå NATO-frågan? Hittar vi svaren i utredningar, såsom Sverige, NATO och säkerheten av Hans Blix med flera eller i den genomförda statliga utredningen med Krister Bringeus som utredare eller finns de hos våra politiker?
Pågående debatt består av samma argument som tidigare. Skillnaden är att man har en annan utredning att hänvisa till och använda de delar som passar just den egna ståndpunkten.
Hans Blix med flera har pekat på fördelar och nackdelar med ett svenskt medlemskap men drar slutsatsen att fortsatt alliansfrihet gagnar Sverige bäst. Man förklarar skillnaden mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik handlar om, förutom försvarspolitik, diplomati, bistånd, handel och samhällskontakter och personutbyte.
Bringeus utredning, som vi hittills endast genom mediarapporter kunnat ta del av, ska, enligt direktivet, tydliggöra ett brett förhållningssätt till vår säkerhet och bidra till fördjupat samtal om dessa frågor. Uppdraget är en del i en försvarsuppgörelse mellan fem partier. Bringeus har visat att dagens säkerhetspolitik har svagheter. Han gör emellertid ingen tydlig åtskillnad mellan försvarspolitik och säkerhetspolitik. Med säkerhet tycks han mena konsekvent möjligheterna att skydda oss från ryska angrepp. Ryssland bedöms kunna inta Sveriges EU- och NATO - grannar Estland, Lettand och Litauen på ett par dagar. I ett tidigt skede kan Ryssland då kräva att få tillträde till svenskt territorium, som Gotland. Detta för att basera ryskt luftvärn och markrobotar med lång räckvidd som effektivt skulle hindra NATO att undsätta och återta de baltiska länderna. Samtidigt säger utredaren att hjälp från NATO kan dröja. För USA tar det tre veckor att få hit tunga markstridskrafter. Även som NATO-medlem måste Sverige ha ett försvar, som klarar ett första angrepp. Dock konstaterar Bringeus, liksom Blix med flera gör, att ett ryskt angrepp på Sverige är uteslutet. Angrepp på någon av de baltiska staterna ser han som osannolikt, men kan dock inte uteslutas. Noteras bör att, till exempel, USA:s försvarskostnader är ungefär tio gånger Rysslands.
Den fråga jag ser som en av de centrala, och som jag anser att vi ska ställa oss själva för att ideologiskt grunda vår ståndpunkt, rör de signaler Sverige sänder genom att ingå som medlem respektive att tydligt fortsätta att markera alliansfriheten. NATO-medlemskap skulle bidra till att avskräcka Ryssland från anfall i Östersjöområdet, är en vanlig synpunkt. Dock torde Putin vara medveten om att USA skulle, oberoende av om Sverige är NATO-medlem, komma till undsättning vid ett ryskt angrepp på Sverige. Det skulle i sin tur innebära att ett svenskt inträde i NATO knappast ökar den avskräckande effekten och även innebära risk för djup politisk konflikt med Ryssland. Kopplat är också att Sverige skulle tappa förtroende i ett arbete för internationellt kärnvapenförbud. Ett medlemskap skulle också kunna uppfattas som att Sverige därigenom godtar NATO:s kärnvapenpolitik och kan knappast vara trovärdigt längre i en kamp för avskaffande av kärnvapen och som främjare av avspänning och nedrustning.
I stället för att öka spänningen bör Sverige prioritera avspänning. Sverige bör med en rad åtgärder visa att man vill arbeta fredsskapande. Inrätta ett fredsdepartement, arbeta med diplomati, bistånd och handel, satsa på organisationer som OSSE och FN. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa är en regional organisation inom FN med 56 deltagande länder. Alla europeiska länder deltar plus, bland andra, USA och Ryssland. OSSE arbetar med "tidiga varningar, konflikthantering, riskhantering och återuppbyggnad" i Europa. Sverige bör verka för undanröjande av den djupa misstro som finns mellan Ryssland och västmakterna.
Det är sådana signaler, som bidrar till avspänning.
Sveriges budskap ska fortsätta att vara att konflikter måste lösas utan vapenanvändning och att dödande och förstörelse måste upphöra.
(Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis.
(Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Swish: 076-0163244)
Socialliberala perspektiv på demokrati, politik och vardagsnära samhällsfrågor.
Jag heter Harald Nordlund och har under större delen av mitt liv engagerat mig i samhällsfrågor
som kommunpolitiker, riksdagsledamot, skribent och samhällsdebattör
I dag skriver jag därför att jag fortfarande tror på det öppna samtalet. Demokratin behöver fler argument och färre slagord. Jag vill bidra med texter som förenar fakta, erfarenhet och eftertanke. I Haralds Samhällsbrev får du kommentarer och analyser om politik, vård, utbildning, äldrefrågor och de värden som bär ett socialliberalt samhälle: frihet, rättsstat, människovärde och ansvar.
Utgångspunkten är Uppsala, men perspektivet är nationellt. Min ambition är enkel: att skriva sådant som fortfarande är värt att läsa även när den dagliga nyhetscykeln har gått vidare.
(Haralds Samhällsbrev är i första hand gratis.
(Om du någon gång vill bidra med en valfri summa via Swish blir jag glad. Swish: 076-0163244)
Inlägg
