Inför valet 8

 Det finns exempel på att partier tar ställning, ja gör utspel, utifrån en inte spridd kunskap.Man uttalar något, som för de flesta låter klokt, men som inte bygger på fakta.

Viktigt att vi inför stundande val inte faller för detta knep. Exempel: om staten får ansvar för sjukvården blir den lika över hela landet. De fakta, som här saknas är att staten har ansvar för att utjämna regionala skillnader. Men staten tar inte detta ansvar. Då är inte lösningen att ge staten ansvaret för även dagliga driftfrågor.

Motsvarande synpunkter framförs av annat parti beträffande skolan. Detta lika falskt som det om sjukvården

Inför valet 7

 Visst kan vi tala om ett block i svensk politik, regeringsblocket, i vilket SD ingår. Men något ytterligare block finns inte. Inför valet finns inga tydliga block.

Det är dock lockande för media att beskriva valet som en kamp mellan två storheter. Men vilka är dessa? Oppositionen är inget block. Tidögruppen? Nja. Men KD, som vill ingå i regeringen till varje pris, har flaggat för att, om man inte kan bilda regering med Tidöpartierna, man kan tänka sig att bilda regering tillsammans med S. 

I den fortsatta valrörelsen hoppas jag media avstår från blockresonemanget och i stället ägnar sig åt varje enskilt parti 

Att man bara kan

 Nästan dagligen ser vi bilder på och texter om samgående mellan L och SD. Ett parti som för bara några år sedan var ett socialliberalt parti och ett parti med rötter i nazismen. Hur har detta varit möjligt? Jo genom att partiledaren getts fria händer och interndemoktatin satts ur spel. 

Inför valet 6

 I en valrörelse är inte ovanligt att ett parti/partier utnyttjar en okunskap. Ett tydligt exempel är KD:s ihärdigt upprepande av att förstatliga sjukvården. STATEN HAR I DAG ETT OMFATTANDE ANSVAR. Vet man inte det. Jo, naturligtvis. Men det låter så själklart att om staten har hela ansvaret blir sjukvården jämlik.

Titta på HSL, Hälso- och sjukvårdslagen, i vilken anges att sjukvården ska vara jämlik. En lag stiftad av riksdagen.  Sålunda statens ansvar att åtgärder vidtas för att lagens krav förverkligas. 

Jag tycker inte KD: s propaganda i frågan är ärlig

KD LÅTSAS...

 KD låtsas att staten inte har något ansvar för sjukvården. Ett fulknep. Ansvaret innebär, bl.a. ansvar för att sjukvården ska vara jämlik över landet, ett ansvar staten inte tar. Då är inte lösningen att staten får ansvar för även daglig drift. 

Inför valet 5

 I regionvalet i Uppsala och kommunvalen i Uppsala, Knivsta och Enköping finns ett socialliberalt parti, Liberalt intiativ

Inför valet 4

 Högerextremismen, till vilken nu L ansluter sig måste hållas utaför regeringinflytande

Inför valet 3

 

I en artikel i dag skrivs om underentreprenader. Vi får inte köpa vrångbilden. 

Om jag köper ett jobb av företaget A är det  det företaget, som ha ansvaret inför mig. Om företaget A anlitar en underentreprenör är det företagets sak. Mina krav m.a.a. fel begångna av denne riktar jag mot företaget A. 

Artikeln i dag är otydlig, på gränsen till osaklig

Skrifter

"Politiker! Varför styr ni inte? Ni håller ju i ratten"

"15 steg och du är politiker"

Beställs: bod.se

Inför valet 2 Ynkligt

 Det känns viktigare än någonsin att reagera mot högerextremismen. Gång på gång kommer uttalanden, som är häpnadsväckande. Och övriga högerpartier är tysta. Ynkligt. 

Nytt parti

 Ett nytt parti i valet till Regionfullmäktige och till kommunfullmäktige i Uppsala, Knivsta och Enköping; LIBERALT INITIATIV

Partiet som försvann

 SD-kramen var fel ur alla aspekter. Nja inte om den bara var ett uttryck för en spontan känsla just då. Men den symboliserade så mycket. En åsiktsgemenskap. Denna övergick till att bli en underdånighet.

Ett parti hade plötsligt bytt fot.

Om detta parti gick nu inte att tala om socialliberalism. Under en veckas tid skedde förvandlingen, utan den demokratiska gång, som är fastställd. Ett beslut fattat av partiledaren med en uppbackning av partistyrelsen, trots att den sortens beslut ska fattas av Landsmötet. 

Nu påbörjar jag projektet "Partiet som försvann"

Vi såg det inte komma

 https://www.adlibris.com/sv/bok/vi-sag-det-inte-komma-att-missa-fortranga-och-bortforklara-samhallshot-9789144153230?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=AR-SE%3A+BOK+-+pMAX+-+Generic+-+Student&dema_id=17628772778&gad_source=1&gad_campaignid=17347392476&gbraid=0AAAAAD_BAOeJERRjKGR2TaO3jrUFeSaWN&gclid=Cj0KCQjw94bTBhDQARIsAN3vv0xKTqSWtLc9kA9infvSzWyyVBIz4mpC2xAL_v-qZvP2zGGCDV6AkKUaAoc7EALw_wcB

AdLibris

Ibland är vi naiva, ibland kunde vi inte veta, ibland har vi inte brytt oss och bortförklarar

Demokrativillkoret och föreningsfrihet

 

Föreningsfrihet och demokrativillkor – två sidor av samma demokrati

Hur försvarar man demokratin utan att samtidigt inskränka de friheter som demokratin är till för att skydda? Det är den fråga som kommuner, regioner och statliga myndigheter allt oftare ställs inför när de ska tillämpa demokrativillkoret. Demokrativillkoret är egentligen tre och handlar om att offentliga medel ska gå till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Det finns tre separata demokrativillkor som rör olika delar av en organisation: syfte, demokratisk uppbyggnad och verksamhet.

Men samtidigt finns en annan grundläggande princip som inte får hamna i skymundan, nämligen föreningsfriheten.

Här uppstår en svår men viktig balans. Samhället har ingen skyldighet att finansiera varje förening. Däremot har det ett ansvar att behandla föreningar rättssäkert och förutsebart. Demokrativillkoret får inte utvecklas till ett verktyg där bedömningar blir godtyckliga eller där organisationer döms utifrån lösa misstankar, mediala opinioner eller enskilda företrädares uttalanden utan tydlig koppling till organisationens verksamhet. Frågan är inte längre en juridisk detalj utan en tydlig del av den svenska politiska debatten. Regeringar av olika politisk färg har successivt skärpt kraven på att offentliga bidrag bara ska gå till organisationer som respekterar demokratins grundläggande värderingar. Samtidigt har flera remissinstanser och företrädare för civilsamhället påtalat att reglerna måste vara tydliga och rättssäkra. Annars riskerar bedömningarna att bli oförutsägbara och i förlängningen påverka föreningsfriheten.

Under senare år har flera organisationer med olika ideologisk och religiös bakgrund fått sina bidrag granskade eller indragna med hänvisning till demokrativillkoret. Det visar hur svårt det är att förena en nödvändig kontroll av offentliga medel med ett starkt skydd för föreningsfriheten."

Oavsett hur man bedömer dessa enskilda fall visar de hur svårt det är att tillämpa demokrativillkoret i praktiken. Samma fakta kan leda till olika slutsatser beroende på vilken myndighet eller kommun som gör bedömningen. Det är inte hållbart.

Kommuner och regioner behöver tydliga kriterier. Beslut måste vila på dokumenterade omständigheter och kunna granskas rättsligt. Annars riskerar förtroendet för både bidragssystemet och demokratin att försvagas.

Den offentliga sektorn har ett dubbelt ansvar. Den ska värna demokratin mot krafter som vill begränsa människors fri- och rättigheter. Men den ska samtidigt värna de rättsstatliga principer som demokratin bygger på. Föreningsfrihet innebär inte rätt till offentliga bidrag, men den innebär rätt till likabehandling och rättssäker prövning.

Demokratin blir inte starkare av godtycke. Tvärtom. Just när vi försvarar demokratin måste vi vara som mest noggranna med rättssäkerheten.

Den verkliga utmaningen är därför inte att välja mellan demokrativillkor och föreningsfrihet. Utmaningen är att förena dem.

Det är först när båda principerna respekteras som vi fullt ut lever upp till den demokratiska rättsstatens ideal. Offentliga aktörer måste balansera strikta demokrativillkor för bidrag med föreningsfriheten, där dagens otydliga system kritiseras för inkonsekventa bedömningar. För att bibehålla förtroendet krävs tydliga kriterier och beslut baserade på dokumenterade fakta, snarare än godtyckliga tolkningar.

Inför valet 1

 Röstfisket pågår för fullt på nätet. Något, som är seriöst, annat som är vidrigt.

Hur tycker ni man ska ge uttryck för sin avsky för det vidriga? Jo,man kan protestera mot sådana inlägg, men hur?

Kanske är det bästa att ge uttryck för, inte bara, vilket parti man delar ideologisk uppfattning med, utan också berömma de kandidater man tycker uppträder korrekt. Om vi blir många, som följer en sådan inriktning, får vi en bra valrörelse 

Morgontidningen

 Ser på morgonen fram mot att läsa min papperstidning. Något nytt? Jo, någon helsida om en knäskada på en fotbollsspelare och försäljning, av en idrottsutövare, för 150 milj. kr. Annars? Nej, men tidningen hör till kaffekoppen

Svar snabbt

 Svar snabbt om publicering; Afronbladet och Dagens arena

Bortom broarna, spännande bok

 

         https://www.bookbeat.se/

Haralds politiska reflektion i dag

 Jag har tagit del av senaste opinionsundersökningen.Jag noterar, bland annat, att väljare gått från Liberalerna till Sverigedemkraterna. Då funderar jag över en förklaring. Är dessa sådana väljare som anslutit sig till L efter L:s anslutning till stora delar av SD:s politik, men nu tycker det är bättre att ansluta sig till originalet? Eller, är dessa den kvarvarande delen av L. som tidigare vartit främlingsfientliga och antidemokratiska?

Alltnog, socialliberalismen förefaller ha lämnat Sveriges riksdag. Är den död? Nej, är mitt svar. I uppsala län har den uppstått i ett nytt parti, Liberalt initiativ. Partiet finns inför kommunvalen i Uppsala, Knivsta och i Enköping och i valet i Region Uppsala.

En, som jag tror, kvalificerad gisssning är att vi i riksdagsvalet 2030 har ett tydligt socialliberalt parti. Men tyvärr inte förrän då.

Hur hamnade vi här?

 Media håller på att avskaffa dativ och ackusativ av pronomet de. Med de, åt de, av de är alltmer förekommande. 

Underlättar, men förstör. Har grammatikundervisningen tagits bort?

Visst är rubriken kraftfull nog?

Tysta fredsröster

 I dessa tider, närallt tycks handla omfler och farligare vapen vill jag rekommendera till läsning av den här boken, skriven av Hans Blix

https://www.adlibris.com/sv/bok/a-farewell-to-wars-9781009392501?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=AR-SE%3A+BOK+-+pMAX+-+Generic+-+Student&dema_id=17628772778&gad_source=1&gad_campaignid=17347392476&gbraid=0AAAAAD_BAOcFe1bbI_I3jj-cyFdwEpHvR&gclid=CjwKCAjwsfzSBhB5EiwAOGyqSUJOwmG_NUbbJRxXQNNOwxMVGVdHgchOJXrIJpdOk3oW_fN2cLYZ9hoCJRcQAvD_BwE

Sprid länken

Läsvärd bok

 https://www.adlibris.com/sv/bok/den-utvarderingstata-politiken-styrning-och-utvardering-i-svensk-storstadspolitik-9789144055237?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=AR-SE%3A+BOK+-+pMAX+-+Generic+-+Student&dema_id=17628772778&gad_source=1&gad_campaignid=17347392476&gbraid=0AAAAAD_BAOcFe1bbI_I3jj-cyFdwEpHvR&gclid=CjwKCAjwsfzSBhB5EiwAOGyqSYgD6nM2WshxzJEfvg59yVlplwbuER-aVOAlKUFYXB7apdIvOdBqJhoCFkoQAvD_BwE

Läsvärd bok

Bok om politisk styrning

 Jag har tagit fram an skrift, för några år sedan, om politisk styrning: "Politiker, Varför styr ni inte? Ni håller ju i ratten"

Här är en annan: https://www.adlibris.com/sv/bok/den-utvarderingstata-politiken-styrning-och-utvardering-i-svensk-storstadspolitik-9789144055237?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_campaign=AR-SE%3A+BOK+-+pMAX+-+Generic+-+Student&dema_id=17628772778&gad_source=1&gad_campaignid=17347392476&gbraid=0AAAAAD_BAOcFe1bbI_I3jj-cyFdwEpHvR&gclid=CjwKCAjwsfzSBhB5EiwAOGyqSYgD6nM2WshxzJEfvg59yVlplwbuER-aVOAlKUFYXB7apdIvOdBqJhoCFkoQAvD_BwE

Så tänker jag

 Jag kan inte tänka mig att tala om vad andra ska rösta på. Däremot ger jag gärna mina argument för mina ställningstaganden. Exempel: Jag kommer att i kommunvalet i Uppsala och i regionvalet i Uppsala rösta på Liberalt initiativ (inte att förväxla med  Liberalerna) då detta nya parti tagit tydlig ställning för socialliberalismen.

Demokrativillkoret och föreningsfrihet

 

Föreningsfrihet och demokrativillkor – två sidor av samma demokrati

Hur försvarar man demokratin utan att samtidigt inskränka de friheter som demokratin är till för att skydda? Det är den fråga som kommuner, regioner och statliga myndigheter allt oftare ställs inför när de ska tillämpa demokrativillkoret. Demokrativillkoret är egentligen tre och handlar om att offentliga medel ska gå till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Det finns tre separata demokrativillkor som rör olika delar av en organisation: syfte, demokratisk uppbyggnad och verksamhet.

Men samtidigt finns en annan grundläggande princip som inte får hamna i skymundan, nämligen föreningsfriheten.

Här uppstår en svår men viktig balans. Samhället har ingen skyldighet att finansiera varje förening. Däremot har det ett ansvar att behandla föreningar rättssäkert och förutsebart. Demokrativillkoret får inte utvecklas till ett verktyg där bedömningar blir godtyckliga eller där organisationer döms utifrån lösa misstankar, mediala opinioner eller enskilda företrädares uttalanden utan tydlig koppling till organisationens verksamhet. Frågan är inte längre en juridisk detalj utan en tydlig del av den svenska politiska debatten. Regeringar av olika politisk färg har successivt skärpt kraven på att offentliga bidrag bara ska gå till organisationer som respekterar demokratins grundläggande värderingar. Samtidigt har flera remissinstanser och företrädare för civilsamhället påtalat att reglerna måste vara tydliga och rättssäkra. Annars riskerar bedömningarna att bli oförutsägbara och i förlängningen påverka föreningsfriheten.

Under senare år har flera organisationer med olika ideologisk och religiös bakgrund fått sina bidrag granskade eller indragna med hänvisning till demokrativillkoret. Det visar hur svårt det är att förena en nödvändig kontroll av offentliga medel med ett starkt skydd för föreningsfriheten."

Oavsett hur man bedömer dessa enskilda fall visar de hur svårt det är att tillämpa demokrativillkoret i praktiken. Samma fakta kan leda till olika slutsatser beroende på vilken myndighet eller kommun som gör bedömningen. Det är inte hållbart.

Kommuner och regioner behöver tydliga kriterier. Beslut måste vila på dokumenterade omständigheter och kunna granskas rättsligt. Annars riskerar förtroendet för både bidragssystemet och demokratin att försvagas.

Den offentliga sektorn har ett dubbelt ansvar. Den ska värna demokratin mot krafter som vill begränsa människors fri- och rättigheter. Men den ska samtidigt värna de rättsstatliga principer som demokratin bygger på. Föreningsfrihet innebär inte rätt till offentliga bidrag, men den innebär rätt till likabehandling och rättssäker prövning.

Demokratin blir inte starkare av godtycke. Tvärtom. Just när vi försvarar demokratin måste vi vara som mest noggranna med rättssäkerheten.

Den verkliga utmaningen är därför inte att välja mellan demokrativillkor och föreningsfrihet. Utmaningen är att förena dem.

Det är först när båda principerna respekteras som vi fullt ut lever upp till den demokratiska rättsstatens ideal. Offentliga aktörer måste balansera strikta demokrativillkor för bidrag med föreningsfriheten, där dagens otydliga system kritiseras för inkonsekventa bedömningar. För att bibehålla förtroendet krävs tydliga kriterier och beslut baserade på dokumenterade fakta, snarare än godtyckliga tolkningar.

Harald Nordlund

f.d. kommunalråd och riksdagsledamot

Uppsala

Välfärssektorn inte en arena för vinst som drivkraft

 Välfärden är vårt gemensamma ansvar. Ansvaret ska tas inom offentliga sektorn. Den ska inte vara en tummelplats för aktörer med vinst som drivkraft.

Det kan emellertid ibland vara vara motiverat att upphandla en verksamhet, i syfte att, till exempel testa ett nytt grepp. 

Annonsör sökes

 Vem vill annonsera här?  Man når upp till 2000 per dag

Må de seriösa vinna

 Nu förväntar nog många sig att partierna lockar väljarna med berättelser om ideologi och ställningstaganden i sakfrågor. Och att partierna ser nyktert på valrörelsen. Visst vill vi ha en seriös valrörelse utan slmpla grepp. Må de seriösa vinna

Vilket som. Båda skrämmande

 Det är ju för många helt uppenbart. För det kan väl inte vara så att även den femtedel, som stödjer partiet har försått vad dom står för men vill ha ett totalitärt samhällssystem. Detta ännu mera skrämmande

Underlättar för skribenten

 Aftonbladet, Dagens arena. Finns nog fler, men exempei på medier med snabbt svar på inskickad artikel. Underlättar för skribenten

Liberalt initiativ, nytt parti med erfarna representanter

 Valet närmar sig. Valet mellan partierna i Uppsala kommun och Region Uppsala blir enkelt. Här (även i Knivsta och Enköpings kommuner) finns ett socialliberalt parti, Liberalt initiativ.  Erfarna och seriösa företrädare

Själ

 I UNT i dag: ordet själ som synonymt med orsak.

Har fortfarande inte förstått

 Jag har fortfarande inte förstått, på varken känslomässigt eller intellektuellt plan.

Ett socialliberalt parti byter tvärt politisk inriktning. Man lierar sig med ett högerextremt parti och dess politik. Har nog aldrig hänt i svensk politik.  Och om det hade hänt hade man väl helt bytt väljare, men i detta fall har hela 2% stannat kvar i partiet

Så skrev jag då

Förvandlingen

Folkpartiets utmaningar

De uppgifter jag, under mina fyrtio år som aktiv politiker, sett för mitt parti, Folkpartiet, som primära, är: 1. Utgöra ideologisk hemvist, det vill säga beskriva den politiska plattformen. 2. Föra dialog med medborgarna, använda Stora örat. 3. Beskriva vad man konkret vill göra, på en orubblig ideologisk plattform och efter att ha lyssnat 4. Bilda opinion. Och i den ordningen.

Folkpartiets misstag och förklaringen till det dåliga valresultatet torde vara att partiet har hoppat över de två första punkterna.

På vilken ideologisk grund partiets ställningstaganden vilar har partiet ingen berättelse om. Dialogen blir meningslös, alldenstund man saknar en berättelse om sin ideologi. Man blir låst vid ett fåtal konkreta frågor. Kvar blir att bilda opinion för dessa.

En huvudförklaring till att partiet missat plattformen är alliansbildningen. Den syftar till endast att få makt och tvingar till utsuddning av profilen.

Folkpartiet liberalerna förknippas i dag , i första hand, med utbildnings- och forskningspolitik. Utöver krav på mer ordning och reda, betyg från fjärde klass, införande av ordningsbetyg vill Folkpartiet förstatliga den dagliga driften av skolorna.

Folkpartietprofilen består i övrigt av, som den beskrivits i media, förespråkande av svenskt medlemskap i kärnvapenorganisationen NATO, utbyggd kärnkraft och privata aktörer inom välfärdssektorn. Beskrivningen må vara oriktig, men den finns och dominerar.

Med en tydlig ideologi kunde Folkpartiet, utan att tappa ansiktet, ha ändrat sig på flera punkter, efter att ha lyssnat. En ideologisk plattform ger en sådan trygghet.

Oppositionen lyckades göra troligt att PISA-rapport och även andra utvärderingar av skolan visar resultatet av en under de två senaste mandatperioderna misslyckad skolpolitik. Folkpartiet gjorde allt man kunde för att försöka förklara att de många reformer, som genomförts tar lång tid att få resultat av. Kanske räddades partiet av betygsfrågan och kravet på förstatligande. Den sistnämnda frågan är dock svår att förstå logiken i. Argumentet för förstatligande av skolan är bristande jämlikhet över landet. Det är emellertid staten, som har ansvaret för att skolan är likvärdig genom att tillämpa de lagar och förordningar, som reglerar likvärdighet. Varför detta skulle underlättas om staten fick ansvar för även den dagliga driften har ingen lyckats förklara. Man måste i sammanhanget fråga sig varför inte även övriga kommunala sektorer borde förstatligas, ty inte kan vi väl acceptera kvalitetsskillnader inom vården av äldre och inom förskolan.

Vinster i välfärden-debatten förlorade Alliansen. Man tvingades inta försvarsställning medan Socialdemokraterna lyckades framstå som motståndare till vinster, trots att skillnaderna knappast finns. Folkpartiet måste tydliggöra att köp av välfärdstjänster måste anstå tills man klarar att reglera kraven i avtal och att utkräva ansvar.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. Ska man fortsätta en politik, som förespråkar användning av vapen som motmedel mot våld och att vi vill vara med i en kärnvapenorganisation? Sverige kan gå före i ett arbete mot våld och ofred. I det arbetet måste socialliberaler ta ledningen.

Som miljöengagerad socialliberal ser jag med häpnad på hur miljöfrågorna hanteras. Folkpartiet har ett bra miljöprogram, men i debatten har frågorna i princip begränsats till att behandla utbyggd kärnkraft. Påståendet att en utbyggd kärnkraft skulle vara lösningen på klimatproblematiken är inte i linje med en hållbar och modern syn. Eftersom miljö, ekonomi och tillväxt, internationell solidaritet och människovärde så intimt hänger samman, borde detta område vara vikt för det socialliberala partiet. Men i så fall måste miljöfrågorna genomsyra partiets politik.

Svensk socialliberalism idag måste kännetecknas av inte bara ord som krav, tuffa tag, auktoritet. Om ”att ställa krav är att bry sig”, var finns då de ord som också handlar om omsorgen om de som inte klarar kraven?

För ett socialliberalt parti får röstmaximering inte vara det primära. Ideologins betydelse får inte minska till förmån för sökandet av den politik som attraherar ”medelväljaren”, ett slags plånbokspopulism. Makt får inte bli viktigare än ideologisk renlärighet.

För Folkpartiets framtid som en än starkare politisk kraft krävs en återgång till en socialliberalism som kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik och en reglerad marknadsekonomi. Fortfarande är den traditionen stark inom Folkpartiet. Inget annat parti har bättre förutsättningar att anta den utmaningen än Folkpartiet.

Berätta om ideologin, kasta loss från alliansbildning och visa öppenhet för samarbete med likasinnade.

För det krävs emellertid mod och uthållighet. Jag hoppas att partiets ledning vill, vågar och orkar göra det.

Harald Nordlund

f.d.kommunalråd, f.d. riksdagsledamot (FP)

Liberalerna lämnar socialliberalismen och mig

Nu efter sextio års medlemskap och femtiofem år med politiska uppdrag har förhållandet upphört. Mitt parti, tidigare Folkpartiet, har tvärvänt och gjort fortsatt samlevnad omöjlig. En skilsmässa är ofta något som växer fram över tid. Vi har vuxit ifrån varandra. Men ett liv i harmoni, som tagit ny riktning, och därför leder till uppbrott, medför känslomässiga störningar. Men, uppbrottet är ömsesidigt. Partiet är inte intresserat av mig med mina socialliberala idéer och jag kan inte förlika mig med samgåendet med ett extremistiskt parti.

Hör och häpna. Liberalerna har ingått, eller snarare tror sig ha ingått, ett avtal med partiet Sverigedemokraterna om nära samarbete. Det som de femton punkterna i avtalet tar upp är till inget förpliktigande för SD. De uttrycker sådant SD redan uttryckt eller sådant SD utan, för dem, negativa konsekvenser, kan bortse ifrån. Fortsätt att häpna när jag vidare konstaterar att helomvändningen sker efter beslut av en liten grupp människor i Liberalerna. Detta trots att beslut om, förutom ekonomi, stadgar och val till olika förtroendeuppdrag i partiet skall fattas av dess högsta beslutande organ Landsmötet.

Ett nytt förhållande får anstå, men att i längden leva i ensamhet kommer inte att fungera. Jag vill åter leva i en relation där värden såsom frihet och demokrati är centrala. Friheten är i dag hotad genom allt mer ekonomisk ojämlikhet och av politisk påverkan av tänkande och forskning. Rådande hot mor Public service hör också hit. Även demokratin är hotad. Det måste vara en socialliberal uppgift att larma när tecken på hot visar sig.

Bland andra socialliberala värden vill jag nämna jämställdhet, som handlar om synen på människa och människa. Ett samhälle utan jämställdhet och demokrati är inte ett samhälle med frihet. Motsatsen heter samhälle med diktatur.

Utbildningsnivån i ett samhälle är avgörande för samhällets stabilitet i fråga om Individens frihet, om demokratins styrka och om rättsstatens överlevnad. Även som förebyggare av våld och oordning.

Det glömda Sverige är ett begrepp. som har myntats av Liberalernas föregångare Folkpartiet. Med begreppet ville man beskriva grundtanken i en socialliberal politik. Kort skrivet: undanröja bortglömdhet och marginalisering.

Att få ett stopp på klimatförändringarna är en ödesfråga för allt levande på jorden. Härom är forskningen tydlig. Den biologiska mångfalden är starkt hotad. Om frågan inte är prioriterad på ett socialliberalt partis agenda måste ses som ett oerhört svek mot en socialliberal ideologi.

Vi människor har olika bakgrunder, olika åsikter och olika kulturella bakgrunder. Respekten för dessa olikheter är i dag särskilt hotad. Värnandet av olikheter måste ses som ett socialliberalt åtagande.

Sverige har historiskt varit en viktig aktör i kampen mot kärnvapen och i fredsarbete. Kampen har nu upphört. Utöver klimat och miljö som ödesfrågor är även fredsfrågan en sådan. Fredskamp väcker respekt i omvärlden och minskar väpnade hot.

Från tid till annan krävs samarbete med andra politiska riktningar men utan att plattformen faller samman. Vissa stenar är möjliga att sammanlägga med enstaka stenar i andra partiers idébygge. Socialliberala stenar kan dock inte kombineras med extremistiska.

Det som nu sker och skett i partiet Liberalerna är i sak skrämmande och hanteringsmässigt en katastrof.

Harald Nordlund

f.d. kommunalråd, landstingspolitiker och riksdagsledamot(FP)

Liberalerna är ett annat parti än Folkpartiet var

Folkpartiets utmaningar

De uppgifter jag, under mina fyrtio år som aktiv politiker, sett för mitt parti, Folkpartiet, som primära, är: 1. Utgöra ideologisk hemvist, det vill säga beskriva den politiska plattformen. 2. Föra dialog med medborgarna, använda Stora örat. 3. Beskriva vad man konkret vill göra, på en orubblig ideologisk plattform och efter att ha lyssnat 4. Bilda opinion. Och i den ordningen.

Folkpartiets misstag och förklaringen till det dåliga valresultatet torde vara att partiet har hoppat över de två första punkterna.

På vilken ideologisk grund partiets ställningstaganden vilar har partiet ingen berättelse om. Dialogen blir meningslös, alldenstund man saknar en berättelse om sin ideologi. Man blir låst vid ett fåtal konkreta frågor. Kvar blir att bilda opinion för dessa.

En huvudförklaring till att partiet missat plattformen är alliansbildningen. Den syftar till endast att få makt och tvingar till utsuddning av profilen.

Folkpartiet liberalerna förknippas i dag , i första hand, med utbildnings- och forskningspolitik. Utöver krav på mer ordning och reda, betyg från fjärde klass, införande av ordningsbetyg vill Folkpartiet förstatliga den dagliga driften av skolorna.

Folkpartietprofilen består i övrigt av, som den beskrivits i media, förespråkande av svenskt medlemskap i kärnvapenorganisationen NATO, utbyggd kärnkraft och privata aktörer inom välfärdssektorn. Beskrivningen må vara oriktig, men den finns och dominerar.

Med en tydlig ideologi kunde Folkpartiet, utan att tappa ansiktet, ha ändrat sig på flera punkter, efter att ha lyssnat. En ideologisk plattform ger en sådan trygghet.

Oppositionen lyckades göra troligt att PISA-rapport och även andra utvärderingar av skolan visar resultatet av en under de två senaste mandatperioderna misslyckad skolpolitik. Folkpartiet gjorde allt man kunde för att försöka förklara att de många reformer, som genomförts tar lång tid att få resultat av. Kanske räddades partiet av betygsfrågan och kravet på förstatligande. Den sistnämnda frågan är dock svår att förstå logiken i. Argumentet för förstatligande av skolan är bristande jämlikhet över landet. Det är emellertid staten, som har ansvaret för att skolan är likvärdig genom att tillämpa de lagar och förordningar, som reglerar likvärdighet. Varför detta skulle underlättas om staten fick ansvar för även den dagliga driften har ingen lyckats förklara. Man måste i sammanhanget fråga sig varför inte även övriga kommunala sektorer borde förstatligas, ty inte kan vi väl acceptera kvalitetsskillnader inom vården av äldre och inom förskolan.

Vinster i välfärden-debatten förlorade Alliansen. Man tvingades inta försvarsställning medan Socialdemokraterna lyckades framstå som motståndare till vinster, trots att skillnaderna knappast finns. Folkpartiet måste tydliggöra att köp av välfärdstjänster måste anstå tills man klarar att reglera kraven i avtal och att utkräva ansvar.

I en tid när våldet är ett dagligt inslag i medias nyhetsbevakning, måste politiker fråga sig vilka medel, som bör användas för att komma bort från våldet och kunna sprida en ickevåldskultur. Ska man fortsätta en politik, som förespråkar användning av vapen som motmedel mot våld och att vi vill vara med i en kärnvapenorganisation? Sverige kan gå före i ett arbete mot våld och ofred. I det arbetet måste socialliberaler ta ledningen.

Som miljöengagerad socialliberal ser jag med häpnad på hur miljöfrågorna hanteras. Folkpartiet har ett bra miljöprogram, men i debatten har frågorna i princip begränsats till att behandla utbyggd kärnkraft. Påståendet att en utbyggd kärnkraft skulle vara lösningen på klimatproblematiken är inte i linje med en hållbar och modern syn. Eftersom miljö, ekonomi och tillväxt, internationell solidaritet och människovärde så intimt hänger samman, borde detta område vara vikt för det socialliberala partiet. Men i så fall måste miljöfrågorna genomsyra partiets politik.

Svensk socialliberalism idag måste kännetecknas av inte bara ord som krav, tuffa tag, auktoritet. Om ”att ställa krav är att bry sig”, var finns då de ord som också handlar om omsorgen om de som inte klarar kraven?

För ett socialliberalt parti får röstmaximering inte vara det primära. Ideologins betydelse får inte minska till förmån för sökandet av den politik som attraherar ”medelväljaren”, ett slags plånbokspopulism. Makt får inte bli viktigare än ideologisk renlärighet.

För Folkpartiets framtid som en än starkare politisk kraft krävs en återgång till en socialliberalism som kännetecknas av kamp för fred och demokrati, internationell solidaritet, solidaritet med kommande generationer, frihandel, generell välfärdspolitik och en reglerad marknadsekonomi. Fortfarande är den traditionen stark inom Folkpartiet. Inget annat parti har bättre förutsättningar att anta den utmaningen än Folkpartiet.

Berätta om ideologin, kasta loss från alliansbildning och visa öppenhet för samarbete med likasinnade.

För det krävs emellertid mod och uthållighet. Jag hoppas att partiets ledning vill, vågar och orkar göra det.

Harald Nordlund

f.d.kommunalråd, f.d. riksdagsledamot (FP)

Liberalerna lämnar socialliberalismen och mig

Nu efter sextio års medlemskap och femtiofem år med politiska uppdrag har förhållandet upphört. Mitt parti, tidigare Folkpartiet, har tvärvänt och gjort fortsatt samlevnad omöjlig. En skilsmässa är ofta något som växer fram över tid. Vi har vuxit ifrån varandra. Men ett liv i harmoni, som tagit ny riktning, och därför leder till uppbrott, medför känslomässiga störningar. Men, uppbrottet är ömsesidigt. Partiet är inte intresserat av mig med mina socialliberala idéer och jag kan inte förlika mig med samgåendet med ett extremistiskt parti.

Hör och häpna. Liberalerna har ingått, eller snarare tror sig ha ingått, ett avtal med partiet Sverigedemokraterna om nära samarbete. Det som de femton punkterna i avtalet tar upp är till inget förpliktigande för SD. De uttrycker sådant SD redan uttryckt eller sådant SD utan, för dem, negativa konsekvenser, kan bortse ifrån. Fortsätt att häpna när jag vidare konstaterar att helomvändningen sker efter beslut av en liten grupp människor i Liberalerna. Detta trots att beslut om, förutom ekonomi, stadgar och val till olika förtroendeuppdrag i partiet skall fattas av dess högsta beslutande organ Landsmötet.

Ett nytt förhållande får anstå, men att i längden leva i ensamhet kommer inte att fungera. Jag vill åter leva i en relation där värden såsom frihet och demokrati är centrala. Friheten är i dag hotad genom allt mer ekonomisk ojämlikhet och av politisk påverkan av tänkande och forskning. Rådande hot mor Public service hör också hit. Även demokratin är hotad. Det måste vara en socialliberal uppgift att larma när tecken på hot visar sig.

Bland andra socialliberala värden vill jag nämna jämställdhet, som handlar om synen på människa och människa. Ett samhälle utan jämställdhet och demokrati är inte ett samhälle med frihet. Motsatsen heter samhälle med diktatur.

Utbildningsnivån i ett samhälle är avgörande för samhällets stabilitet i fråga om Individens frihet, om demokratins styrka och om rättsstatens överlevnad. Även som förebyggare av våld och oordning.

Det glömda Sverige är ett begrepp. som har myntats av Liberalernas föregångare Folkpartiet. Med begreppet ville man beskriva grundtanken i en socialliberal politik. Kort skrivet: undanröja bortglömdhet och marginalisering.

Att få ett stopp på klimatförändringarna är en ödesfråga för allt levande på jorden. Härom är forskningen tydlig. Den biologiska mångfalden är starkt hotad. Om frågan inte är prioriterad på ett socialliberalt partis agenda måste ses som ett oerhört svek mot en socialliberal ideologi.

Vi människor har olika bakgrunder, olika åsikter och olika kulturella bakgrunder. Respekten för dessa olikheter är i dag särskilt hotad. Värnandet av olikheter måste ses som ett socialliberalt åtagande.

Sverige har historiskt varit en viktig aktör i kampen mot kärnvapen och i fredsarbete. Kampen har nu upphört. Utöver klimat och miljö som ödesfrågor är även fredsfrågan en sådan. Fredskamp väcker respekt i omvärlden och minskar väpnade hot.

Från tid till annan krävs samarbete med andra politiska riktningar men utan att plattformen faller samman. Vissa stenar är möjliga att sammanlägga med enstaka stenar i andra partiers idébygge. Socialliberala stenar kan dock inte kombineras med extremistiska.

Det som nu sker och skett i partiet Liberalerna är i sak skrämmande och hanteringsmässigt en katastrof.

Harald Nordlund

f.d. kommunalråd, landstingspolitiker och riksdagsledamot(FP)

Kasus är svårt

 Att veta vilket kasus som gäller förefaller vara svårt. Främst handlar det om dativ- och ackusativformerna av "de". Varje dag i många artiklar läser vi "de" när det ska stå "dem".

Kanske bör ett allmänt språkkrav införas

KD, sluta vilseleda

 Kd fortsätter att lura väljarna. Man utnyttjar okunskap. Om staten får ansvar för även de dagliga frågorna, personalfrågorna, friluftsdagar, m.m., då blir vården jämlik över landet.

Problemet i dag är att staten inte tar sitt ansvar. Staten har ansvaret för att sjukvården ska vara jämlik, men den tar inte det ansvaret. Lös det problemet och upphör att vilseleda. 

Kan svensk demokrati hotas?

 Ett antal auktoritära ledare i världen har avskaffat demokratin och några kommer att göra det. Men inte i Sverige. Jo, även här. Tecken finns. Inskränk och kanske rent av avskaffa Public service, slå hårt mot journalister, Uteslut ur samhällsgemenskapen minoriteter av olika slag.

Som väljare i Sverige kan vi fortfarande förhindra nedmonteringen. Ge inte er röst i september till sådant parti. Genomskåda. Lär av historiska exempel.

I många länder torde människor tänka: varför såg vi inte eländet komma?

Alltså, var medveten. Det kan komma även här om vi inte ser upp.

Klok Erika Bjerström

 Jag vill starkt rekommendera att lyssna på Erika Bjerströms sommartal i dag. Viktigt som både politiker och enskild medborgare. Så otroligt klokt

Nu finns ett socialliberalt parti

 Nu finns ett socialliberalt parti att rösta på i kommunalvale i Uppsala, Knivsta, Enöping och regionvalet. Liberalt intiativ heter det

Då blir allt jämlikt

 

Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ebba Busch talade i sitt Almedalstal om att staten måste ges ansvar för sjukvården. Det är inte rimligt att ha tjugoen olika ansvariga för sjukvården, var innebörden av hennes resonemang. Vad Busch gör varje gång hon talar om gigantisk omorganisation av sjukvården, och det är ofta, är att låta bli att berätta om hur det svenska systemet är uppbyggt. Hon säger med, en i mångas öron trovärdig stämma, att om staten får ansvaret för sjukvården blir både kvalitet och kvantitet lika över landet.

Bristen på ärlighet ligger i att Ebba Busch låter bli att tala om att det inte i första hand är regionernas ansvar att se till att vården är lika och jämlik över landet. Det ansvaret åvilar i dag staten. Vi har en lagstiftning, Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, som reglerar detta. Vårt system innebär att dagliga driften sköts av regionerna och staten ska se till att lagen efterlevs och vid avvikelser vidta åtgärder.

Vad Ebba Busch gör är att frånta staten allt ansvar, då det i själva verket är där problemet ligger. Alltså är Buschs recept för att åstadkomma en över landet jämlik vård att ge staten, som har detta ansvar, ansvaret för även dagliga driftfrågorna. Ge den, som misslyckas, utökat ansvar. Det framstår inte som en logisk åtgärd sedan marknadskrafterna fått sitt.

Jag vill fråga Ebba Busch om, utifrån hennes resonemang, att vi inte bör ta bort både kommuner och regioner. Då blir väl infrastruktur, skola, äldrepolitik, förskola, ja all offentlig service, lika över landet? Staten får ansvar för allt.

Utgå från det verkliga problemet, statligt misslyckande, och lös det problemet. Upphör med det bedrägliga talet om att med ett statligt ansvar, som den redan har, blir allt jämlikt.

Skriven av Harald Nordlund

Ingen av femton

 Nog är de minst femton undertecknare, men ingen har lagt märke till språkfel.