Angelägen artikel i Norrbottens-Kuriren

Debatt: Låt Nagasaki bli den sista staden att förgöras av kärnvapen För 80 år sedan i dag kl 11.02 på förmiddagen förintades Nagasaki av en atombomb som exploderade 469 meter över marken. Sprängkraften motsvarande 21 kiloton TNT, skriver debattören. Nagasaki efter bombningen 9 augusti 1945. Arbetare forslar bort vad lite som finns kvar av staden. Nagasaki efter bombningen 9 augusti 1945. Arbetare forslar bort vad lite som finns kvar av staden. Foto: AP Photo/TT Debatt 2025-08-09 04:00 Vendela Englund, specialist i allmänmedicin och ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna. Staden som under århundraden varit den enda öppna i ett för utlänningar stängt Japan valdes cyniskt ut då vädret var bättre än i det tilltänkta målet för att kunna studera bombens effekter. Levande varelser, växter och byggnader förintades av hetta, tryckvåg och strålning. Inom två kilometers radie kollapsade närmare 80 procent av alla hus. Så långt som 15 kilometer från epicentrum krossades fönsterrutor och dörrar. Sammanlagt dödades över 70 000 människor. Överlevande har fortsatt ökad risk för tumörer, leukemi, benmärgskador, blod- hjärtkärl- och lungsjukdomar. Atombombsöverlevarna, på japanska kallade Hibakusha, hjälper oss förstå för att aldrig tillåta att historien upprepas. En av dem, Terumi Tanaka som överlevde atombomben i Nagasaki, sa i sitt tal när Nihon Hidankyo tog emot Nobels fredspris förra året: ”Vår djupaste önskan som överlevande från atombomberna är att mänskligheten ska förkasta en avskräckningspolitik som förutsätter både existensen och användningen av kärnvapen, till förmån för en värld där ingen får inneha sådana vapen.” När världen nu åter gått in i en rustningsspiral värre än på många decennier, när domedagsklockans visare står närmare apokalypsen än någonsin tidigare måste vi i dag, på 80-årsdagen av den sista kärnvapenattacken mot en stad påminna oss inte bara vad kärnvapen är utan också vad det innebär att vara människa. “Det är inte människovärdigt att ge upp”, sa en gång Alva Myrdal. Det är inte heller människovärdigt att hota med att använda massförstörelsevapen vars effekter är så katastrofala, urskillningslösa och långtgående att de är omöjliga att hantera eller ens förstå vidden av. Kärnvapenländerna ökar sina arsenaler, hotar att använda dem, attackerar och bombar icke-kärnvapenländer, tar sig rätten att utropa sina intressesfärer och knyter allt fler länder till sin avskräckningspolitik. Som om kärnvapen går att försvara sig med, eller mot. Som om hot om total ödeläggelse är en värdig strategi för mänsklighetens och planetens överlevnad. Som om vår civilisation kan försvaras genom att ge upp det den skulle stå för. Sverige hukar i dag i Natos kärnvapenskugga utan garantier att vårt land förblir kärnvapenfritt. Ett Sverige som misstänks ha kärnvapen är inte tryggare, det är en måltavla. Om kärnvapen används i vårt namn, vilka blir vi då? Om kärnvapen dödar hundratusentals, kanske miljoner civila, vilka värden har vi försvarat? Vad har vi vunnit? Ingen sjukvård, inga länder eller internationella organisationer har eller kan bygga beredskap att hantera effekterna av en kärnvapendetonation. Kärnvapenavskräckning bygger på att förklara sig redo att använda dem. Vad blir Sverige då? Överlevarnas historier har i 80 år påmint oss om kärnvapnens fasansfulla effekter. Låt oss en gång för alla ta ner det damoklessvärd som hotar mänskligheten. Som Setsuko Thurlow sa vid utdelningen av Nobels fredspris 2017: ”Varje person hade ett namn. Varje person var älskad av någon. Låt oss se till att deras död inte var förgäves.” Låt oss gemensamt se till att Nagasaki bevaras i historien som den sista stad någonsin som bombats med kärnvapen.