Självskadepartiet

Vem röstar på Självskadepartiet liberalerna? Det finns bara ett alternativ för Liberalerna: Säg nej till Sverigedemokraterna. I alla fall om man vill vara kvar i riksdagen. Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson försitter en gyllene chans att göra partiet relevant igen och en kraft att räkna med efter valet 2026. Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson försitter en gyllene chans att göra partiet relevant igen och en kraft att räkna med efter valet 2026. Foto: Christine Olsson/TT Ledare 2025-08-21 07:30 Profilbild för Karl Rydå Karl Rydå Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal. För 20, 30 år sedan kunde man skämtsamt kalla dåvarande Folkpartiet liberalerna för Seminariepartiet doktoranderna. Ett principiellt, men akademiskt, parti vars politiska krav var genomtänkta och rationella men också lite färglösa. Mycket av det partiet och den partikulturen verkar nu som bortblåst. Numera är nog Självskadepartiet liberalerna ett mer passande namn. För trots att opinionssiffrorna fortsätter att ligga kring katastrofala två procent verkar man inte vilja se hur skadligt Tidösamarbetet har varit för partiet. Helt visst är det en konstellation som säkrade en borgerlig regering och som har stöd av en majoritet i riksdagen. Men ett liberalt partis existensberättigande måste vara något mer än att bara vara stödhjul till en icke-socialdemokratisk statsminister. Detta är också uppenbarligen något som liberala väljare efterlyser. Trots snart tre år av regerande lyfter inte partiet. Om något utvecklas väljarstödet åt fel håll. Att i det läget efterlysa mer av samma är knappast ett framgångsrecept. Ändå är det precis det som den nya partiledaren gör. När Simona Mohamsson valdes till partiordförande fanns ändå en förhoppning om att detta kunde bli en nystart. Att lämna regeringen har förstås aldrig varit ett rimligt alternativ, men däremot skulle man med ett nytt namn kunna staka ut en ny väg, något som skulle kunna få de liberala väljarna att återvända. I stället har partiet valt att ägna sig åt avancerat självskadebeteende. Nyss slog nya arbetsmarknadsministern Johan Britz (L) och Simona Mohamsson fast att regeringens nya regler för arbetskraftsinvandringen är orimliga. Något som många liberala väljare uppskattat, särskilt som det indirekt blir en känga mot den mest destruktiva SD-politiken. Men allt det nyvunna förtroendet raserade Mohamsson glatt när hon i en DN-intervju förklarade att ”samarbetet vi har med Sverigedemokraterna i dag funkar bra”. Alltså precis det samarbete som sannolikt fått många att vända partiet ryggen. På frågan om det kan vara aktuellt att ge upp kravet på att aldrig släppa fram eller ingå i en regering med SD, blev svaret att ”vi ska ha en ordnad process kring det här”. Mohamsson försöker förstås vara diplomatisk och inte uppröra någon partifalang, men det är svårt att inte tolka uttalandet som att man är på väg att ändra sig. Man kan skoja om det gamla Seminariepartiet doktoranderna, men hur man än vrider och vänder på det var det ett alternativ som lockade betydligt fler väljare än Självskadepartiet liberalerna. Det ser alla. Utom möjligen Liberalernas partiledning.