Inför Paris, i UNT i dag.

I en artikel i UNT i dag ger Staffan Lindberg och Pär Holmgren sin syn på klimatmötet i Paris om knappt en månad. Visst ger deras syn på huruvida det är realistiskt att tro att de nödvändiga stegen kommer att tas upphov till negativa tankar. Det handlar ju om inte bara vilka avtal som träffas, utan om även hur länderna lever upp till överenskommelserna.
Lösningarna handlar om både teknik och livsstilsförändringar. När jag betraktar mitt närområde har jag svårt att tro på livsstilsförändringar. Egoismen styr och kolliderar med det solidariska ansvarstagandet.
På omstående sida i UNT läser jag om att det måste vara nog med skuldkänslor för kvinnor, apropå debatten om mobilsurfande tillsammans med ammande. Jo, kanske det.
Nästa vecka gissar jag att kåseriet handlar om att vi borde få skuldkänslor med anledning av vad vi håller på att ställa till med genom att orsaka 4-5 graders högre temperatur