Insändare idag

 

Vad menar partierna med förebyggande insatser?

Alltför många föräldrar klarar inte sin uppfostrande roll och samhället måste ta över, skriver Harald Nordlund.

Fler poliser. Hårdare straff. Så löd partiledarnas lösning på problemet kriminalitet, i partiledardebatten för några veckor sedan. Ett par av partiledarna nämnde visserligen förebyggande insatser som viktig åtgärd, men utan att säga ett enda ord om vad det förebyggande ska bestå av.

Vi har en situation där kriminaliteten inte visar tecken på att minska och där ordningsproblemen i skolor fortsätter att vara ett stort problem. Vad borde då, åtminstone någon av, partiledarna sagt? Jo, man borde konstaterat att alltför många föräldrar inte klarar sin uppfostrande roll och att samhället därför måste ta över. Samhället, vi tillsammans måste, till exempel, lära barnen att alla människor har lika värde, undervisa om mänskliga rättigheter, skola in barnen i en ickevåldskultur, lära barnen se våldets konsekvenser och respektera andra människor. Med andra ord: ge barnen kunskap om livet, sprida livskunskap.

Livskunskap var för ett tiotal år sedan ett ganska flitigt använt begrepp, främst i betydelsen något som man borde få mer av i skolan. Många skolor kom att i olika form införa livskunskap i undervisningen, men med olika benämningar, till exempel, EQ – socialt och emotionellt lärande.

Skolan har många och stora uppgifter att fullgöra, men utan rik EQ-förmåga försvåras IQ-inlärningen. På skolschemat måste införas ett särskilt ämne, Livskunskap, och i kursplanen för förskolan göra uppdraget om socialt och emotionellt lärande ännu tydligare.

Kanske ser vi i dag effekterna av misstaget att inte ersätta nedtoningen av religionskunskapen, som ju är en form av livskunskap, med just ett ämne Livskunskap.

Är det politiska beslut om detta vi ska hoppas på eller ska hoppet stå till våra pedagoger? Av den politiska debatten att döma är svaret givet.

Harald Nordlund, Uppsala